Paula Uribe, Kontakt: [email protected]

Vi började med kramkalas, jag var chockad och undrade hur sjutton dom hade lyckats överraska mig!

Hugo gjorde tummen upp, han hade lyckats hålla mig hemifrån så alla kunde komma in till oss och rodda =)

Det var buffé och mingel

Vilken skillnad det är att bo i hus, att bara kunna öppna upp och låta ungarna leka fritt. Mamma agerade lekledare med ”under hökens alla vingar”

Med mina två vapendragare. Aida och Lana. Riktiga bröder!

Dessa två. Hjärtan av guld på båda två <3 Jessica och Michan

Här är en till som kommit oss närmare på senare tid. Elaine. Den kvinna som är Hugo skulle ha varit om man inte hade blivit en man. Det är svårt att inte tycka om någon när personen påminner så otroligt mycket om den man delar sitt liv med. Familjen Eksvärd och vi pratar om att resa ihop under vintern. Vi väntar egentligen bara in lilla L, sen bokar vi!

Och du då din underbaring. Var vart du varit under min uppväxt? Jag och Michan lärde känna varandra genom vår Öppna förskola. Först sa vi egentligen bara hej till varandra, sen utvecklade vi det till att umgås med barnen. Men för ca 1 år sen började vår vänskap ta fart. Under ett år har vi följt varandra intensivt och det går nog inte en dag utan att vi hörs och bara kollar läget. Är allt bra? Hur mår barnen? Vad händer i veckan? När ses vi? När ska vi göra något utan barnen? Michaela Qvist har ett hjärta av guld och hon har växt så naturligt till att bli en av mina bästa vänner. Att våra barn också ser varandra som en av sina närmaste gör det hela ännu roligare. Tack Michan för den fina babyshowern. Tack för att vi får vara en del av ditt och din familjs liv.

Sen var det dags att slå sönder piñatan

Och öppna presenter. Tusen tack för allt fint till lilltjejen. Jag och Hugo blev så glada för precis allt!

Alla barn hjälpte till

Och vad skulle jag göra utan dig då? Min alldeles egna stjärna som jag älskar. Att jag får vara din unge, att jag har fått vara och fortfarande är under din vinge är jag stolt över. Min mamma och jag har kanske i perioder har en lite för nära relation. Hugo brukar säga att jag måste klippa navelsträngen till mamma och det säger även Love. Men jag struntar i vad dom säger. Mamma är den som jag ringer först. Mamma har fått reda på att jag är gravid först. Alla gånger förutom den här gången med lilla L. Mamma är min största supporter och det finns ingenting som hon inte tror att jag klarar av. Samma sak när jag är ledsen, då är mammas alltid ledsnare och oroligare. Mamma är en sån som alla älskar. Det finns ingen som jag känner som är snällare och omtänksammare än mamma. Och så tar hon aldrig vara på sina egna behov, alltid alla andras. Om man inte kände henne skulle man nog tro att hon var knäpp, att hon gör det där lilla extra hela tiden bara för att smöra. Fast det är bara så hon är, älskvärd och toppen. Sen att jag har ärvt hennes mindre bra sidor är bara komiskt, som jag och mamma kan tända till på varandra över ingenting. Men jag vet att jag kan slänga på telefonen när jag är stressad eller hungrig, för vi kommer ringas lite senare och bli sams igen.

Det dyraste min mamma (även pappa) kan ge mig idag när jag är vuxen är ett engagemang i mina barn. Jag behöver inte mina föräldrar på samma sätt som jag gjorde när jag växte upp. Men att se dom älska, vårda och bry sig om Molly och L är ovärdeligt. Det finns ingen som Molly väljer före mig förutom mamma. Kommer vi båda två till föris och hämtar hem henne är det mormor Molly springer till först. Och det är för mig helt fantastiskt, då har vi lyckats. Mormor är helt enkelt bäst, ingen protest. Tack för din involvering i babyshowern mamma, jag älskar dig.

// Tack till min plats-faster Line för alla foton!