Skrev igår att luften bara tog slut. Det kändes som att jag höll på att få en astmaattack fast att jag inte alls har astma.
För oss är det här första vanliga arbetsveckan sedan jul. Tempot har varit lugnt och när jag är ”tillbaka på jobbet” märks det i mailen. På telefonen. Alla är på hugget vilket är roligt- men jag vaknade liksom inte till och blev sådär alert som jag brukar bli. Semestermode? Kanske.
Paniken-över-att-vara-tillbaka-efter-semestern smittade av sig på ALLT. Disken kändes jobbig, den knappa tiden till hämtningen på föris, att vi inte hunnit ta undan allt julpynt än osv.
Det gjorde mig gott att passa Greta idag. Valpgos vad var jag behövde. Och strukturera upp. Nu har jag en game plan och känner mig lugn.
-Men vad läskigt hörni, att det går så fort. Från en dag till en annan. Lova att vara rädda om er. Vi har bara ett liv, inte ska vi stressa igenom det. Den kända väggen som framför allt vi kvinnor tenderar att möta. Den undviker vi right?
Jag har börjat varva ner på kvällarna. Alla som känner mig vet att jag är en nattuggla som sitter med datorn till midnatt på vardagarna. Men att varva ner ordentligt innan läggdags är för mig ”mindfullness”
-Ikväll badade jag efter träningen
-Drack en kopp Te
-Bläddrade i en tidning
I ett samarbete som vi har med Samsung fick vi testa att bli hypnotiserade. Jag gick in med inställningen att det inte skulle funka. Hypnotisören sa att jag hade en otrolig förmåga till att fokusera och genom hans vägledning i tal hamnade jag i ett djupt rum inom mig själv. Jag sov inte, men var bara väldigt avslappnad. I mitt huvud är det ständigt ett sus av tankar men hos hypnotisören hittade jag ett mörkt rum inom mig där det var alldeles tyst. När vi var klara kände jag mig utvilad, mer utvilad än en natts sömn.
Sedan hypnosen försöker jag hitta tillbaka till mitt mörka rum. Ibland med stänga ögon och ibland med öppna. Just för att jag fick sinnesro där djupt inne i mig själv.
Har du haft panikångest? Hur hanterar du stress i vardagen? Bästa knepen på att varva ner? Och sista frågan- vad tror du om hypnos? Har du testat? =)
VÄRNA OM DITT INRE!
Jag blev diagnostiserad med utmattningssyndrom i oktober 2017, och har varit sjukskriven sedan dess. Läs gärna mer om min utmattningsresa och väg tillbaka på Utmattningen.se 🙂 kram
Sarar: Va inte så bitter, Paula berättar hur hon känner och hon är väl medveten om att andra har det sämre ställt än hennes familj såklart. Ska hon då inte få utrycka sina åsikter och känslor från hennes vardag och liv bara för de kan verka löjligt för någon som har det sämre ställt?! Nej skärpning. Och du tror att influenser inte jobbar lika hårt? Trodde inte jag heller förut, men har lärt mig och förstått vilket otroligt krävande arbete de pysslar med och det är säkert många gånger mer krävande än ett 8-17 jobb. Är ingen bloggare eller så, men läser bloggar dagligen och har fått se hur hårt stora bloggare behöver arbeta. Var bara tvungen att försvara Paula här för din kommentar osar negativitet och avundsjuka.
En fråga. Tycker du själv inte att det känns JÄTTELÖJLIGT att du precis har varit på en lyxsemester dit inte många har råd att åka, lever det lyxlivet ni gör och tjänar det ni gör, och du pratar om att du är rädd för att gå in i väggen?? Vet du hur förnedrande det är för andra familjer, som kanske har fyra barn, enstamstående och har tre olika jobb samtidigt bara för att kunna mata sina barn och ge dem vinterkläder. Jag och andra är så innerligt trötta på folk som hävdar att influencers är ett sååååå krävande och jobbigt jobb och att ni egentligen jobbar mer än oss andra: det är skrattretande när vi andra jobbar mellan 08-17 VARJE dag. Vi kan kämpa på med 200 timmars jobb i månaden och ändå knappt få det att räcka till. Så snälla stäng din mun nästa gång DU ska GNÄLLA över att du går in i väggen med tanke på hur priviligerad du är. Löjligt och näst intill vidrigt.
Men snälla när skall folk droppa det här med att ”influencer inte är ett jobbigt eller riktigt jobb”?! Jag tror inte att du och alla andra som ser ner på detta yrke faktiskt förstår hur mycket tid som ligger bakom ett enda inlägg. Tänk att inte heller kunna släppa jobbet på semestern? En ”vanlig” arbetare har ju 5 veckor om året där man kan släppa allt som har med jobb att göra, tänk så galna alla hade blivit om influencers gjorde liknande? Äh väx upp och häng med i svängarna känner jag.
Jag tycker att man inte ska jämföra sig med andra och för nån annan har de sämre betyder de ju inte att man börjar må bättre! Man kan inte ändra hur man känner bara för man har de ”bra”. Alla känner vi olika om saker och ting, man kan inte jämföra vad man tycker är jobbigt och inte. Alla har vi olika uppfattningar om livet.
T.ex. En som har allt, pengar och familj osv, betyder de att den personen inte har rätt att känna panik ångest? Många tror jag känner prestation ångest att leva upp till de man har. Att säga som du sa nu, är änligt mej otroligt känslokallt!
Fast det där säger ju mer om dig än henne? Jag lever på existensminimum, bor numera i en hyrd lägenhet med begagnade saker då jag blivit av med allt, är sjukskriven inkl utbrändhet och kan inte söka min drömutbildning pga brottsregister. Har haft allt, även ekonomiskt, men har idag inget. Vilket lärt mig vad riktig glädje är, och pengar, lyxsemestrar och saker är inte riktigt primärt då. Men jag blir inte provocerad av influencers, varför missunna dom det de jobba för att få? Och vad har en lyxsemester att göra med utbrändhet, det är ju inte då en riskerar att gå in i väggen utan beroende på hur ens vardag ser ut?
Jag har dock känt som du, för inte alls längesen. Men jag rannsakade mig själv och insåg att det inte handlade om Paula alls utan snarare hur missnöjd jag var med mitt eget liv och allt jag förlorat.
Jag tycker det är mycket mer löjligt att vara så tydligt missunnsam och samtidigt göra en aktiv handling genom att skriva och posta en kommentar så som du precis gjort, det är bara elakt… Vad hjälper det Paula att du informerar henne om din åsikt? Vad hjälper det dig att vara bitter och missunnsam? Hur kommer det sig att du känner dig ha en rättighet att tala om för Paula hur hon inte får känna? Bara för att du inte har det hon har, det är ju absurt ologiskt? Om du blir så provocerad så tror jag, för ditt eget måendes skull, att du skulle må bättre av att inte följa henne.
Istället för att göra en aktiv handling och skriva en elak kommentar, gör en aktiv handling och läs inte hennes blogg. Du verkar inte må bra utav det och då gör du dig själv en tjänst genom att inte läsa/följa.
Är så trött på att ”prevligerade” människor inte ska få må dåligt. Bara för att de kan lägga pengar på lyxsemester ska hon inte kunna vara stressad, pressad, ha prestationsångest, må dåligt och nära väggen? Var är logiken i det? Det är ju inte så att mitt liv skulle bli tiptop av att jag hade Paulas ekonomi, känslor och mående är lite djupare än pengar… Jag förstår att du har det tufft, all eloge till dig. Men varför ska inte Paula få känna det hon känner för att du eller jag har det tufft? Var glad att hon har insikt istället?
Följ inte influencer som får dig att må så, det är fan inte värt det. Och det är faktiskt ditt ansvar om du utsätter sig för att läsa, snarare än Paulas ansvar att inte uttrycka vad hon känner.
Håller med… Jag förstår du/ni har mycket att rodda i MEN ni väljer ju själva hur mycket samarbeten, möten, tillställningar, inlägg osv ni ska vara med på. Säg nej till saker om du inte pallar med och sluta vara så pengakåt. Ställ inte upp på allt, som hon ovan skrev folk sliter ihjäl sig för ha råd med vardagen medans ni har väldigt gott om pengar men klagar på att ni jobbar mycket. Sluta vara så girig eftersom du tydligen inte klarar av de.
Tycker det är oerhört konstigt att gå in på någons blogg och säga åt dem att stänga sin mun. Du verkar tro att man inte kan få panikångest eller gå in i väggen om man har råd att åka på fancy semester samt jobbar som influencer? Psykisk ohälsa funkar inte så, det kan slå mot alla oavsett. Tycker att du istället för att säga åt Paula hur hon får må och uttrycka sig på sin blogg ska ta ansvar för ditt eget mående och fundera på vad det är hos dig som får dig att kommentera så oerhört nedlåtande och otrevligt.
Jag tycker att man inte ska jämföra sig med andra och för nån annan har de sämre betyder de ju inte att man börjar må bättre! Man kan inte ändra hur man känner bara för man har de ”bra”. Alla känner vi olika om saker och ting, man kan inte jämföra vad man tycker är jobbigt och inte. Alla har vi olika uppfattningar om livet.
T.ex. En som har allt, pengar och familj osv, betyder de att den personen inte har rätt att känna panik ångest? Många tror jag känner prestation ångest att leva upp till de man har. Att säga som du sa nu, är änligt mej otroligt känslokallt!
Jag lider av panikångest + att jag har allvarlig astma så kombinationen är inte kul. Min panikångest började april 2017 efter att hag hade sökt jobb i 1 år utan resultat. Livet kändes så orättvist och hemskt att jag till dlut befann mig i en sits jag inte tog mig ur. En morgon i tunnelbanan till 12 intervjun på en vecka slutade jag andas, kräktes i en papperskorg på karlaplans tunnelbanestation. Ringde mamma och bara grät ich sa att jag inte orkar mer. Jag fick ingen luft. Jag åkte aldrig på intervjun. Min panikångest och attacker kom i snitt april-oktober 2 ggr om dagen i den form att jag svimmade av andningsuppehåll. Nu börjar min panikångest sakterligen lugna sig oh är mer en veckobasis jag lärt mig kontrollera mer. Min sambo ser när det händer men jag svimmade dock i duschen en gång i höstas vid 20 och gjorde illa ryggen och låg där tills min sambo kom hem från jobbet vid 03. Inte kul. Har gått i samtalsterapi över hur illa mitt liv blev efter min utbildning som inte ledde till något jobb. Ta vara på livet och alla som har lyxen som ni att resa massor, köpa hus, bil och ha pt njut. Jag sitter verkligen i skiten jämfört med din familj trots att jag kämpar från morgon till kväll varje dag för att överleva både ekonomiskt och att förhoppningsvis snart hitta ett fast jobb 🙂 livet är skört 🙂
Jag älskar ju meditation och yoga, det och promenader är mina bästa verktyg att hantera typ alla negativa känslor.
Den här 13minuter långa medtationsövning är magisk. Ibland känns det som att jag liksom är utanför mig själv men ändå i mig själv, men att jag inte känner min kropp. Ååå låter så flummigt att förklara i ord, men ibland när jag mediterar känns det som ett liknande rus som starkt ångestdämpande/lugnande tabletter ger och det är ju skithäftigt att kunna framkalla själv.
Ett tios är att fokusera på det tredje ögat när man mediterar, det sägs sitta mellan ögonen och når jag blundar ”tittar” jag mit det. Varje gång jag tappar fokus så går jag tillbaka dit. Nu när jag mediterad så länge kan jag känna ett ”snurr” i huvudet och då vet jag att jag har landat, mamma känner likadant. https://www.iei.liu.se/pie/olsson-rune/material/stresshantering/1.127586/sittande_avspanningb.mp3
Och ja, jag tror på hypnos. Tror att det är ett djupare tillstånd av meditation.
Kram ❤️
Gud va spännande Paula o lärorikt att testa hypnos 🙂 har alltid undrat om de funkar, nu blev man jätte nyfiken på att själb testa! Detta med stress och att kunna varva ner är svårare o svårare när pressen på att prestera på alla plan bara blir högre. Jag är ensamstående o de är mkt som sks bli gjort o bara jag kan göra de men att få sitta i soffan utan tv, telefon eller dator i 20 min med en ansiktsmask eller en kopp te innan läggdags är verkligen ngt som gör min själ gott 🙂
Hej Paula! Och tack för en otroligt bra blogg! 🙂 jag kämpar sedan 1.5 år tbka med en utmattningsdepression. Den jag var tidigare kommer jag nog aldrig att bli, men nästan 🙂 Panikångestattacker har jag haft flera stycken av, tyvärr har de oftast kommit när jag varit ensam. De går relativt snabbt över men efterdyningarna kan jag känna av resten av dagen (hjärtklappningar m.m). De är riktigt otäcka! Har inte lärt mej något sett att hantera dem och de kommer ofta plötsligt. Tidigare kunde jag köra på med studier och jobb fram till sent på kvällen men nu gör jag allt innan kl 16 och då tar jag ledigt resten av kvällen för att vila och göra saker jag vill göra. Allt som oftast lyckas det!
Hypnos har jag aldrig provat men med tanke på dina tankar om din upplevelse i hypnosen skulle jag vara villig att testa.
Usch, det är så hemskt! Får panikångest ganska ofta så jag vet hur det känns. Så obehagligt. Mitt bästa knep när det väl händer är att bara andas och försöka bli distraherad, det hjälper. Men man måste stanna upp och hitta tid att varva ner och vila. Så viktigt och jag är för dålig på det! Ta hand om dig Paula! Och tack för en fin blogg, blir så peppad! Kram!