Jag ser Adel stå med ryggen mot mig när jag kommer in på cafét där vi ska mötas. Han vänder sig om när han hör att klockorna i dörren slår. Jag möts av ett varmt leende, av vänliga ögon och får en kram.
Hej– Vad har du varit med om tänker jag.
”Om jag hade fått ett val så hade jag valt att inte vara gay”.
Vi dividerar om vem utav oss som ska bjuda på frukosten och Adel vinner. ”Det ligger i min natur”. Vi sätter oss ned vid ett fönster längs med fönstret och ser ut över ett grått och vått torg. Utanför passerar människor som är på väg till skola och arbete. Runt omkring oss finns det elände och orättvisor men vi lär oss att förhålla oss till dom, för that´s life inte sant?
Det Adel ska berätta för mig är om en våldtäkt som ägde rum en dag efter sin mors självmordsförsök. Och det är inte det första försöket, utan det tredje.
Adel är uppvuxen i Malmö med sin mamma, pappa och två syskon. Han är det mellersta barnet och de har ursprung från Libanon. När Adel var två år gammal försökte hans mamma ta sitt liv genom att svälja en massa tabletter. Ännu en gång i tonåren. Adel har känt att han varit tvungen att ta en vuxenroll tidigt i livet framför allt för hans lillasysters skull. Det var vissa dagar som mamman inte orkade lämna henne på förskolan, då gjorde Adel det.
Hur påverkar det en person? Hur utvecklas man när man känner att det inte är någon som tar hand om en? Varför hjälpte inte samhället till, varför reagerade inte skolan och förskolan? Mina frågor var många, men vi tog en i taget.
Adel flyr från Malmö till Stockholm för att komma bort. I Stockholm träffar han sin allra första pojkvän och livet går ut på att ha det roligt och festa. ”Om jag hade fått välja så hade jag inte valt att vara gay. Jag vill inte betala för ett barn och det hade känts lättare att i alla fall vara bi. Jag höll liksom aldrig hand med min kille offentligt och jag kände mig aldrig riktigt bekväm i det sexuella heller. Ska jag ligga med en kille? For real? Sådana frågor ställe jag mig själv ofta säger Adel”.
Kärleken tog slut och vi pratar om samhället- vi lever i en tuff värld allesammans där vi alla brottas med vår egna kamp. Att sätta ett barn i världen bidrar till att även barnet kommer ta del av vårt samhälle. Adel känner att han har blivit utsatt för så mycket skit, och aldrig fått hjälp och jag kände mig genuint ledsen när han sa att ”jag vill inte utsätta mitt barn för samhället. Jag lever redan i en kamp, och den kampen vill jag bespara mitt barn”.
”Jag hade en dålig magkänsla om att mamma hade tagit sitt liv”.
Det ligger i vår natur att fly vilket Adel gjorde när trycket i Stockholm blev för mycket efter uppbrottet med pojkvännen. Tillbaka i Malmö där allt började. Tillbaka till lägenheten där mamman bor. ”Jag hade en konstig magkänsla när mamma nästan pushade mig till att gå ut”. Att hitta sin mamma livlös är nog en av allas mardröm. Vår mardröm blev Adels sanning när hans mamma för tredje gången försökte ta sitt liv medan Adel satt i rummet bredvid.
”Först blev jag så arg. Jag ville inte ringa ambulansen. Skulle ett liv utan mammas tunga depression bli bättre? Jag orkade inte ta hand om henne mer. Orkade inte oroa mig för att hitta henne död. Dö då tänkte jag för en kort stund men sen kom hjärnan tillbaka och jag ringde polisen” säger Adel.
Är du arg på din mamma?
Nej jag är inte arg. Jag är bästa kompis med min mamma. Vi är starka tillsammans för jag har vart där nere också. Alla har en bild av hur en mamma ska vara men min mamma orkade inte. Och det är okej för hon är människa precis som dig och mig.
Jag har också varit skit. Festat för mycket, tagit droger och förstört. Skillnaden mellan mig och mamma är att jag enbart förstör för mig själv. ALDRIG någon annan.
”Jag visste inte om dom var en eller två. Jag visste inte om jag var vaken. Det enda jag kunde få ur mig när jag vaknade och han frågade om jag ville ha ett glas vatten var- Dude you raped me”.
Dagen efter mammans självmordsförsök bjuder den engelsk talade killen hem Adel på en drink efter att ha pratat dagligen på appen ”Grinder”. Det är väl normalt tänkte Adel och när han kom fanns även fyra andra i lägenheten. Festen fortlöper och de dricks alkohol. ”Efter en drink började jag känna mig konstig. Inte så att jag blev kåt utan mer varm och stickig. Det stack i hela min kropp och jag försvann in till en annan värld samtidigt som jag minns att jag satt i djupa diskussioner med killarna på festen.” Den engelsktalande killen för Adel in i sovrummet tillsammans med en annan kille.
Minns ni att Adel inte kände sig bekväm i sin sexualitet? Att han inte ens ville hålla sin pojkvän i handen i det offentliga. Den natten fick Adel inte bestämma över sin kropp. Han var oförmögen till att säga ”stopp min kropp”. Under en hel natt blev han våldtagen av två killar. En kille som han trodde att han kanske skulle börja dejta och hans kompis. Adel blödde där bak i flera veckor.
”Vill du ha lite vatten?”. Frågade den engelsk talande mannen till Adel när han vaknade upp nästkommande morgon. ”Så att du kan droga mig igen? You fucking raped me dude”. Traumatiserat sprang Adel ut. Han visste inte vems kläder han hade på sig men han stannade inte. Adel sprang och försökte få hjälp av omgivningen. Han försökte stanna bilar, bankade men ingen öppnade. De bara åkte iväg. Till slut stannade en taxibil. ”Vad är det som har hänt” frågade taxichauffören medan de startade bilen. ”Jag har blivit våldtagen” svarade Adel. Chaffören verkade onaturligt intresserad och frågade om specifika detaljer. Då hoppade Adel av bilen. I farten och skadade sin redan skadade kropp ännu mer.
När polisen kom åkte de tillsammans till sjukhuset. Följden av våldtäkten var psykos och att han slog sönder lägenheten.
”En gång var jag nära att träffa min förövare. Vi hade pratat vanligt och jag försökte intala mig själv att det inte var så illa som jag trodde. Mina vänner frågade mig trots allt om jag hade tagit droger eller inte.”
Livet är illa tvunget att fortsätta efter tragedier. Likaså Adels liv. Han började blogga och kände ett enormt stöd där. I bloggen fick Adel ventilera. ”Livet kan inte stanna bara för att dom gjorde mig illa”.
Vad skulle du ge för råd för andra som blir våldtagna?
-Hitta en trygg miljö där du känner dig trygg. Där kan du berätta.
-Ring polisen DIREKT! Och Polisanmäl.
-Uppsök sjukhuset så fort du kan. Gärna direkt efter våldtäkten om det går. På sjukhuset gör de en hälsokontroll som kallas för ”Rape-kit”
-Var beredd på att du kan bli besviken på din omgivning. Att de inte ger det stöd du faktiskt behöver.
-Fokusera på det du mår bra av
-Tappa inte bort dig själv, då vinner förövaren som redan gjort dig illa
Jag ser på Adel. Vi sitter längst med fönstret på ett café intill ett grått och blött torg. Adel tittar på torget och jag tittar på honom. Han är inte grå och blöt. Det lyser om Adel. Det pratas lite om våldtäkter hos män. Genom Adels historia önskar vi att ni vågar berätta. Att ni ska känna att ni inte är ensamma och att det inte är ert fel!
Adel kommer aldrig att låta sina våldtäktsmän ta över hans liv. De tog hans själ en natt, och det räckte.
Vill ni läsa mer om Adel så kan ni följa hans blogg. Den hittar du HÄR.
För att komma i kontakt med jourhjälp:
Kvinnofridslinjen: 020-505050
Vårdguiden: 1177
Kris- och traumacentrum
Paula och Adel, det ni gör är så himla viktigt! Ni är förebilder som visar att man måste prata om det som är tufft så det någon gång kan bli förändring.
Och enorma styrkekramar till dig Adel, för allt du varit med om. Ingen vill se sin mamma ta självmord. ingen vill bli våldtagen. Jag kan inte ens föreställa mig smärtan. Hoppas du får stöd av nära å kära idag!
En stark och gripande historia! Väldigt bra skrivet och ett ämne som verkligen behöver lyftas fram.
Berättelsen är gripande. Men du Paula söndrar den med ditt amatörmässiga skrivande. Triviala försök till målande, grammatiken, uppbyggnaden… Folk är så lättköpta så fort någon gör små klumpiga försök till att skriva likt Beijer. För att inte nämna bilderna på maten. Vad ger de? Vad ger du Paula? Varför behövs du i denna berättelse? Är du den optimala intervjuaren? Hela texten andas bara ansträngdhet och får dig att framstå tom, skenhelig. Men det lär du nog märka av om du försöker nå längre än dina bloggläsare.
Du är ju fullkomligt efterbliven om du fokuserar på grammatike.n istället för själva historian, här öppnar jag mig med paulas stöd för att FÖRSÖKA göra skillnade, Det är på gund av människor som dig som vår värld ser ut som den gör
Snälla Adel, min tanke var ju att din historia förtjänar bättre! Tycker inte den kom till sin rätta pga Paula.
Väldigt okänsligt att kalla mig efterbliven då jag verkligen är det (om än lindrigt). Har jag inte rätt att delta i diskussioner i samhället för det?
Paula, vill du föra fram min historia? Är så trött på att höra när efterbliven används som kränkande slagord.
L – jag blir så jäkla ledsen över att du känner att du måste trycka ner Paula genom dina klagomål. Alla har rätt att ha en åsikt, absolut, men de flesta får lära sig redan som barn att har man inget snällt att säga så säger man ingenting alls och SPECIELLT INTE när det handlar sådana tragiska händeleser. Och om du nu är efterbliven så som du säger så är det fortfarande ingen ursäkt, sök hjälp istället.
Paula – så jäkla fint av dig ❤️ Och du skriver otroligt fint och gripande! Du är riktigt duktig!
Adel – din historia gör mig så ont och jag vill bara säga att du är helt fantastik och jag hoppas av hela mitt hjärta att du upplevt tillräckligt med ondska och elände. ❤️❤️❤️
Vad spelar det för roll hur Paulas skrivande är? Det viktiga är historien, att en person som varit med om något så hemskt faktiskt vågar öppna upp sig för att hjälpa andra. Det är oerhört modigt. All eloge till Adel som vågade berätta, du är en hjälte! Och Paula som startade detta, du är också en hjälte! Heja er båda, ni är grymma båda två! (Och för övrigt gillade jag Paulas skrivande, väldigt personligt och lätt att ta åt sig av =) )
Paula tog verkligen sin tid för att träffa mig, tycker det är extremt fult hur hon blir kränkt för lite stavfel, här försöker hon göra något bra liksom, HERREGUD -SÄGER JAG BARA!!!! Kolla nu gick fokuset bort från själva inlägget för att jag försvarar mig och Paula, blir besviken på mänskligheten../
Oj ”L” vad jag inte håller med dig. Känns mer befriande att läsa Paulas ”version” som inte är ett dugg ansträngd, mer tillgänglig för alla att läsa. Paula tar upp något otroligt viktigt. Att ett par bilder på omgivningen de sitter i skulle störa texten är ju inte sant, och det är väldigt vanligt att man bryter med något sådant. Proffsigt inlägg!
Gripande historia, som andra påpekar va duktig du är paula. Jag ville verkligen läsa klart och jag är en av de som har svårt med läsningen. Jag ville verkligen läsa mer och mer det var verkligen som en reportage på en stor och maffig tidning WOW säger jag bara! Heja dig finaste paula som låter andra ta plats i din fina blogg ❤️ Och heja dig Adel jag har tänkt påhonom flera gånger idag. Stark kille ?? Jag har själv haft en otrolig kämpig barndom/ungdom pga mina föräldrar, Jag känner att det är alldelles för lite snack om det, oftast hör man bara ”problembarn” inte så ofta om de fantastiska maskrosbarnen ❤️
Hemsk men väldigt viktig historia! Väldigt imponerad av adel som orkar dela med sig. Och Paula- du skriver så himla fint, som en journalist, och lilsom så att lan VILL läsa vidare om du förstår. Och vilket fint intiativ av dig!!
All styrka till Adel ?
Och shit Paula. I den hör texten visar du verkligen att du kan skriva! Har alltid tyckt du formulerar dig bra. Men i denna text hade du riktig inlevelse. Satsa på mer sådant i framtiden !
Så vidrigt att det bara finns kvinnofridsnummer och mottagning för våldtagna kvinnor. Hatar, hatar, hatar djupt alla feminister som aldrig lyfter mäns utsatthet. Män och kvinnor har precis lika många problem och inget är värt mer än det andra. Kolla bara vad sjukt att du lyfter en mans upplevelser och avslutar med ett nummer som är ämnat enbart för kvinnor. Så himla sorgligt ;(
Feminister? Då får du nog ta och läsa vad feminism står för och inte blanda det med radikalfeminism. Feminism står för att kvinnor ska ha samma rätt som män och inte att ställa sig över dem. Det är synd att folk i dagens samhälle, särskilt kvinnor, inte är för jämställdhet och tror att den enda grenen inom feminism är radikalfeminism.
Jag vet mycket väl vad feminism står för och jag är militant motståndare. Tycker der är så äckligt att säga att kvinnor ska ha samma rättigheter som män, som om man tar för givet att män har så fantastiska rättigheter och har det såå bra i samhället. Det är fel. Båda kön ska lyftas då båda har problem, kvinnor har det knappast sämre än män.
Till kvinnofridslinjen kan någon som blivit utsatt för hot och våld ringa. Man som kvinna. Även närstående till offer kan ringa och få stöd.
Har ni antifeminister fixat något mansfridsnummer då? Eller en mottagning för våldtagna män? Eller varför ligger det på feministerna..? Alla kan väl göra något. Engagera dig du istället för att spotta på en grupp människor som engagerar sig i något du inte tycker är värt att engagera sig i.
Om männen vill ha ett mansfridsnummer kan väl männen starta det själva?! Varför ska kvinnor alltid fixa allt för män?
All styrka till dig Adel!
Paula, superbra initiativ att du börjar dela din blogg på detta sätt!! En feedbackpunkt bara, det var lite svårt ibland att veta när det var Adel som berättade och när du berättade/skrev din tanke. Nästa artikel får du gärna hålla dig till antingen personens berättelse eller din vinkel, alternativt att du skriver två delar. Men oavsett feedback så var det ett grymt inlägg!
Vilken fantastisk människa du är paula som låter Adel ta plats och få berätta sin historia
Tack ❤️ Tack för att du väljer att skriva om detta Paula, och tack Adel för att han berättar. Jag hoppas att fler vågar berätta.