Paula Uribe, Kontakt: [email protected]

Dagens fråga

Jag är lite nervös över att tala om på jobbet att jag är gravid, hur gjorde du?

Ush jag får ont i magen av att tänka på hur nervös jag var inför att tala om för min chef att jag var gravid. Jag fick jobberbjudandet att börja arbeta på där jag jobbar idag i somras, då hade jag redan sökt till universitetet för min tanke var att börja plugga till hösten. Men jobbet lockade mer så jag valde att köra på det och min första arbetsdag började dagen efter att jag, Hugo och några andra hade kommit hem från Spanien. Jag har aldrig tidigare jobbat med el så det var en helt ny värld som öppnades för mig, jag visste liksom knappt vad en kilowatt var =)

Hur som helst, tanken med att börja jobba på företaget var långsiktigt och jag ville utvecklas där. Jag hann jobba i tre veckor innan jag upptäckte att jag var gravid… Jag är ambitiös och tänkte på abort mycket just för att jag precis hade börjat jobba där och hade inte alla tid med att skaffa barn. Visst var det svårt att koncentrera sig på annat under perioden då jag och Hugo inte visste vad vi skulle göra men kärleken växte och till slut kändes det så rätt att vara gravid med Hugo så jag samlade mod och talade om det på jobbet. Min chef hade nog inte räknat med det här och visst kändes det osäkert hur framtiden på jobbet såg ut. Men jag stod på mig och kände att jag var beredd att offra mycket för att behålla barnet. Det vart lite oklara direktiv på hur vi skulle göra med jag fortsatte att jobba på varje dag och fortsatte att utvecklas. Min insats och arbetsmoral vart uppskattad av mina arbetskollegor och kände stöd hos många. Vissa med egna barn berättade att dem själva blivit gravida tidigt och inte alls hade alla förutsättningar för att säkra sig själva om det var rätt eller inte. Jag tror att man fixar det mesta genom att bara ha kärleken, att man känner stöd hos familjen och nära och kära. Det är ett större kapital än vad pengar någonsin kommer kunna ge, iallafall för mig.

Mitt jobb accepterade att vi var tvungna att ändra planen för just min framtid på företaget. Jag har en öppen dialog med min chef om hur jag mår och hon är mån om att jag mår bra och vill ha kvar mig så länge som jag själv känner att jag klarar av. Tanken är att vi ska hitta en ersättare för mig som jag tillsammans med mina kollegor ska ha ”inskolning” med om hur det jobbet jag gör fungerar. Min chef vill även höras av under mammaledigheten för att höra hur det går och kolla av om jag känner mig redo att komma tillbaka efter barnets behov. Det känns jätteskönt att veta att jag är välkommen tillbaka när mammaledigheten är över och att min talan betyder. Det ger mig en bekräftelse på att jag har gjort intryck och sköter mitt jobb bra och det betyder mycket för mig själv.

Min rekommendation till alla er som blir gravida och ska tala om det för jobbet, samla er i några dagar så att ni står på er. Det är fruktansvärt jobbigt att gå med klumpen ”vad kommer jobbet att säga” men oftast respekteras detta och ordnar sig ganska bra. Det allra bästa är ju att vara fastanställd, då kan inte arbetsgivaren säga så mycket väl? Nej ush jag tyckte faktiskt att det var jättejobbigt men fick stöd hemifrån så prata om det här med någon ni litar på. Hur ser er berättelse ut? Tyckte ni att det var lätt eller svårt att berätta om graviditeten på jobbet? Vilka reaktioner fick ni? Berätta för mig =)

 

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Denise

    Jag var jättenervös inför att berätta. Började jobba på mitt jobb förra våren och belv fast anställd i julas. Så innan de vågade jag inte berätta och som tur var både kroppen och magen på samma plan så ingen misstänkte något. Berättade efter att ultraljudet var gjort och hade då med bilderna som jag visade. Min chef blev så otroligt glad, fick stora tårar i ögonen. De var väldigt skönt.

  2. mb

    det är just det här genus handlar om, att kvinnor och män ska ha samma förutsättningar.
    du hade ont i magen för att du var rädd för reaktionerna. tror du hugo var rädd för att hans chef (eller nu är han väl sin egen chef antar jag, men du förstår min poäng) skulle sparka honom? visst är det kvinnan som bär på barnet, men de allra flesta jobbar ända tills de föder, de kanske missar max en månad om det uppstår komplikationer. och uppfostran av barnet ska ju i teorin delas lika mellan föräldrarna, så varför diskrimineras kvinnorna? det är rent ut sagt vidrigt att läsa kommentarerna här och höra om alla som blivit sparkade och jag har svårt att tänka mig att deras pojkvänner/män blev sparkade också.

  3. Erica

    Jag var också jättenervös för att berätta på jobbet. Väntade tills vecka 12 som rekommenderat för att risken för missfall minskat då. Berättade först för min brukare (var personlig assistent) och hon blev jätte glad! Sen tog jag chefen som sa grattis och allting. 3 veckor senare fick jag sparken för att jag ”inte skötte mina arbetsuppgifter längre”
    Hade nästan väntat mig det, en kompis som blev gravid några dagar efter mig hade redan fått sparken av samma anledning.
    Hade hört dåliga rykten om det jobbet innan men ville skapa en egen åsikt om dom. Och det har jag nu!

  4. Sofia mamma till Olivia

    Jag var skitnervös i säkert 2 månader innan jag tillslut berättade för min dåvarande chef, han var nämligen väldigt klurig och kunde bli galen för småsaker men det gick bättre än jag trott när jag väl berättade det. Han trodde jag skulle säga upp mig så för honom vart det bara posetivt att jag var gravid. Men sen under mammaledigheten sa jag också upp mig då jag fick ett nytt jobb 😛

    Så man ska nog inte gå och tänka för mycket på det och göra en stor grej av det, jag menar chefen kan ju faktiskt inte bli sur för att du blir gravid!

  5. Marie

    Jag va 20 år när jag blev gravid. Hade ett jobb, som vikariat och skulle få en fast anställning. Jag känner personal chefen på mitt område även privat så jag va inte jätte nervös för att berätta att jag va gravid. Men när chefen som satt högre upp fick reda på min graviditet så sänkte han mina timmar från 36 i veckan till 15, för han påstod att det inte fanns några jobb :S sen tog de en månad och så va jag arbetslös.. Nu sitter jag här med en 10 månaders son och har en inre stress konstant. Sökt över 300 jobb men får ändå inga så idag har jag beslutat mig för att plugga upp matte betyget och sen fortsätta att utbilda mig till undersköterska!

    Mitt råd är att ha en fast anställning när ni blir gravida, man kan inte njuta av en föräldrar ledighet när man vet om att man inte har något arbete att gå tillbaka till !!

  6. nathalie björklund

    Jag är 17 år och lever i staden Gävle, har en pojkvän som betyder mycket för mig. 16 riktiga syskon, en utav sveriges största familjer. I min blogg kommer ni kunna följa MITT liv (inte min familjs så klaga inte som ni ALLTID gör, lol)
    Nya bilder uppdateras varje dag, flera ggr om dagen. Lägge rmycket åsikter och lever allmänt som en vanlig 17 årig tjej, skola, pojkvän, bloggen och min syster som är världens bästa vän!

    min blogg: http://nattstad.se/nathaliebjorklund

  7. Heidi

    Jag är inte gravid men den dagen jag blir det är jag säker på att min chef kommer bli väldigt glad för min skull. Känner mig inte orolig alls för när den dagen kommer 🙂

    Däremot är det nog olagligt att avskeda någon pgr av graviditet, tror det räknas som diskriminering. Så egentligen borde ingen vara orolig för att bli av med jobbet i samband med graviditet men tyvärr är ju en del företag fula. Kan man dock bevisa att det är pgr av graviditeten så kan man få rätten på sin sida.

  8. Sandra

    När jag fick veta att jag va gravid så hade jag precis börjat jobba på en frisersalong som precis öppnat här jag bor. När jag gått så långt så jag ville berätta för min chef så skulle vi precis skriva anställningspapper och jag kände mig så dum, skulle jag vänta med att berätta tills vi skrivit papprena eller skulle jag berätta innan. Jag berättade innan vi skrev på några papper och hon blev bara glad för min skull och jag blev anställd:) Är nu gravid i vecka 34 och har inte jobbat på 3veckor för jag inte klarar av det längre med min rygg osv och min chef har stöttat mig hela tiden och det va hon som såg på mig att jag inte orka jobba mer så nu är jag hemma dom två sista månaderna och är välkommen tillbaka efter min mammaledighet 🙂
    Tycker om att följa dig i din graviditet, spännande att se hur alla mår och tänker så olika:)

  9. josefine

    Denna kommentaren har ingenting direkt med detta inlägget att göra, jag ville bara säga att jag tror du kommer bli en underbar mamma. Du utstrålar värme, glädje och kärlek och bara genom att se bilder på dig så får man uppfattningen av en otroligt snäll människa – det är ganska bra karisma måste jag säga! Du ser alltid så glad och positiv ut och du kommer bli den bästa mamman din bebis kan önska sig!

  10. Linnea

    Kan bara säga till alla att ingen arbetsgivare har laglig rätt att avskeda någon pga mammaledighet 🙂 kan vara skönt att veta!

    Förresten, vad jobbar du med Paula?

  11. Erika - Gravid ♥

    Jag var också jättenervös! Men när jag väl berättade i v20 så tog chefen och ALLA mina arbetskollegor det jättebra! Känns faktiskt som om jag kommit alla mycket närmare sedan jag blev gravid 🙂

  12. Fahm

    Min chef utbrast i ett stort leende och sa grattis och vill att jag arbetar kvar så länge jag kan/orkar och hoppas att jag ska komma tillbaka efter mammaledigheten sen. Så det var bara positivt.

  13. Amanda

    Jag var nervös hela dagen men till slut gick jag in till chefen och slängde ur mig det. Innan han hann reagera berättade jag min plan för hur det skulle fungera. Han blev bara glad för min skull och sa att allt löser sig. Klumpen i magen löstes upp direkt. Det är bara att ta tjuren vid hornen och berätta, helst så tidigt som möjligt för då har chefen mer förståelse.

  14. Carro

    Min kära pojkvän och sambo är min chef så det var inte så svårt 🙂
    Nu har jag lite svårt att gå upp och öppna butiken kl 9 på morgonen så han går upp och gör det istället för mig nästan varje dag så jag får sova en timme till 🙂 världens bästa är han! 😀

    Och du har världens bästa blogg! Längtar tills Gravidtidningen kommer!
    KRAM

  15. A-M

    Vid tillfället var jag faktiskt inneboende hos min ”chef”. Hon var den första som fick veta.
    Grinade som fan, över chocken. Det enda hon sa:
    – Men GUD SÅ ROLIGT!!!!

  16. jennie

    mitt jobb va inte snälla mot mig. Jag har ett jobb som är ganska krävnade och man står upp hela dagarna..så jag blev ofta illamående och yr på jobbet. Så en dag berättade jag för min chef att jag va gravid, hon tog de jätte bra och va ofta framme och frågade hur jag mådde osv..
    Men efter 3 veckor började de varsla folk på jobbet och vem fick inte gå om inte jag och en till gravid tjej?
    Rätt elakt tycker jag. Min pojkväns bror är jurist och säger att varsla 2 som är gravida får man inte göra, man måste gå i tur ordning. Alltså först in först ut… jag hade vatt på mitt jobb i 3 år men folk som bara hade vatt där i 5 mån fick vara kvar före mig och min andra vän som va gravid.
    Helt sjukt! blev mkt bråk med fackmannen osv.. men efter 2 veckor senare vi fick gå så fick 20 stycken gå från jobbet. så pallade inte lägga mer energi på företaget längre. Men de är skönt att vara hemma och ro om magen faktiskt :)så nu bry jag mig inte längre:P

stats