Är det ”synd” om vackra barn?
Igår la jag upp en bild på Beckhams dotter Harper. Jag la upp den för att den lilla flickan är helt bedårande söt att det nästan är larvigt. Diskussionen under det inlägget blev huruvida det är synd om ett vackert barn eller inte.
Jag är inte förälder än men jag tror nog att dom flesta föräldrarna tycker att just sina barn är dom finaste och vackraste i världen. Man älskar för sjutton sina barn och vill höja dom till stjärnorna, men hur höjer man sitt barn utan att riskera att göra det på fel sätt? Hur berömmer jag ett beteende eller en handling utan att ge mitt barn prestationsångest? Om vi får en son så är Hugo redan orolig över att han ska pusha sonen alldeles för mycket till att spela Hockey. Hockey var en av Hugos barndom och ungdom. Han skulle mer än gärna vilja att hans son delar samma intresse just för att dom två skulle få något eget. Tänk om sonen inte ens gillar Hockey, tänk om det är Hugos egna intresse för sporten som får sonen att känna sig tvingad till att lira.
Jag har en inre oro i kroppen, det låter kanske larvigt men jag tycker inte att nyfödda bebisar är speciellt söta. Jag minns när Leon och Lucas kom hem, ”är det här verkligen mina bröder” minns jag att jag tänkte båda gångerna. Nyfödda är oftast skrynkliga och ansiktena är ganska intryckta.. Det tar bara några veckor för dem att ”återställa” sig och då tycker jag att barnen blir så fina. Men nu ska jag snart föda mitt egna barn och tänk om jag inte tycker att hon eller han är söt det första dagarna…
Tillbaka till ”dagens fråga”, dagens samhälle speglar upp vårt utseende till något viktigt. Vi som bor i en huvudstad märker dagligen hur vi blir dömda efter utseende och stil. Det räcker bara med att lägga ett öga på en ny människa för att kunna kategorisera denna i ett fack. Men vad säger ett utseende om personen egentligen? Varför är vi så pass dömande? Vad är den där snygga tjejens egenskaper, vad säger den raka näsan om personen? Varför säger en dålig kroppshållning att individen i sig har ett mindre bra självförtroende?
Jag är en person som är öppen. Jag kan prata om allt mellan himmel och jord. Det är ytterst sällan som jag känner att jag inte drar jämt med någon och jag anser att jag är en social tjej. Jag har ett gott öra för att lyssna men jag är samtidigt inte rädd för att uttrycka min egna åsikt. Just nu lär jag mig mycket nytt varje dag. Jag ska snart bli mamma och läser dagligen om allt som har med förlossning att göra till barnuppfostran. Jag hajade till när jag såg att det skulle vara synd om ett vackert barn och började fundera.
Vad jobbigt det måste vara att vara en Hollywood kändis. Vad jobbigt det måste vara att veta att hela världen tittar på ens barn. Om man är framgångsrika föräldrar och lever på sitt utseende och får höra att ens egna barn inte är vackert av media, det hade sänkt mig. Oavsett om jag får en pojke eller flicka så vill inte jag att mitt barn ska vara medveten om utseende och vad som är ”fint” eller ”fult”. Jag vill att mitt barn ska få känna, göra, tänka och tycka precis som den vill. Det är helt absurt att man diskuterar kring att det är synd om ett vackert barn kontra att det är synd om ett ”fult” barn. Barn är barn för sjutton. Kan man inte försöka hålla det så enkelt eller är det naivt tänkt utav mig? Kom gärna med åsikter för jag sitter här helt mållös och vet inte vad jag ska skriva om detta.
/ Bilderna är tagna från google.se
Ang kommentarerna: En fundering jag får är VARFÖR utseende spelar sån roll, för människor i allmänhet och barn i synnerhet. Barnen kommer växa upp och bli dömda utifrån utseende ändå tillslut.
Sen är det ju fakta att tjejer får höra mer komplimanger om utseende och killar om handlingar, vilket gör att tjejer får högre press ang utseende och killar ang att prestera.
Ang inlägget: Får en fråga varför Hugo inte är orolig över att en dotter ska få press på sig angående hockey, det är ju inte olagligt för tjejer att spela :)) I övrigt är jag glad över hur medveten du är kring samhällets värderingar, bra inlägg! 🙂
Först måste jag säga grattis till bebisen! Den här diskussionen uppstod ju tydligen för rätt ”längesedan” men det verkar vara fortsatt intressant.
Jag kopierar in min kommentar här som jag kommenterade i ett annat inlägg.
Framförallt skulle jag tycka det var intressant att höra Lady Dahmers åsikt om det.
Både jag och min syster fick som barn höra att vi var så söta och vackra. Min syster blev en tonåring som sket fullständigt i kläder, smink och utseende, medan jag blev fixerad vid kläder, smink och utseendet. Som vuxna är vi båda mer neutrala och har fallit tillbaka till att åtminstone bry oss om oss själva och vårt utseende.
Men att dra alla barn över en kam är sjukt. Att det vore synd om vackra barn eller synd om fula barn? Jag tycker det är synd om barn som lever med föräldrar som aldrig berättar för dem hur vackra de är för att de tror att det inte gynnar barnen. Jag tycker synd om barn som lever med föräldrar som aldrig har tid för sina barn och som aldrig lär känna sina barn på djupet.
Nu har jag en dotter och hon är så vacker och felfri överallt i ansikte och kropp så till den grad att jag har funderat på att låta henne pröva på modellyrket om det skulle intressera henne. Skulle det vara dåligt för henne? Knappast. Det skulle ge henne självförtroende så länge JAG som förälder alltid ser till att bejaka alla hennes sidor och viljor och inte vara egoistisk.
Jag förstår inte riktigt hur du menar med att det skulle vara synd om ett vackert barn eller att folk påstår det? Varför det?
För snart ett år sedan födde jag enligt mig och min sambo världens vackraste flicka. Vi trodde att vi skulle få ett sött barn, men så vackert och så sött? Jag minns hur vi tittade på henne och på fullaste allvar undrade om hon inte var mycket vackrare än alla andra bebisar? Jag undrar det fortfarande ofta..
Ofta man inte säger till sina barn ”åh du är så söt /fin” ? Jag kan inte tänka mig att någon i vuxen ålder tänker ”önskar att ingen kallat mig söt som barn, fick sååååån ångest” suck. Jag hade extrem ångest redan som 3-4åring , och tro mig att jag va söt va INTE anledningen 😛 jag ska överösa mina barn med komplimanger, sen att alla prettomorsor som inte vill skilja på kön eller låta sina barn vara söta tycker annorlunda får stå för dom.
Jag tänkte och tyckte prick samma som du! Jag tycker att bebisar är skitfula när dom är nyfödda, blodiga och massa snusk. Nojjade mig som fan att jag skulle tycka att mitt barn skulle va fult och äckligt. Men herregud, det var det finaste jag sett. Lycka till nu!!
minus- Det spelar inte så stor roll vad du menar när du säger att ett barn är vackert för att barnet kommer tolka det som att du pratar om utseende. Varför tycker du att barn ska tänka på sitt utseende?
Snälla nån, hurvida folk ger komplimanger till barn eller inte, varför bryr ni er? Vill ni inte ge erat eller andras barn komplimanger till folk så gör inte det då men säg inte att det är fel. Jag ger komplimanger till alla. Barn som vuxna. alla är väl värda att få bli kallade vacker någongång? Och bara för att man säger fin eller vacker så betyder det inte att det är utseende fixering, det kan exakt lika gärna vara att barnets leende eller beteende är bra. eller utstrålningen. så nej tro inte att allt handlar om utseende och att barn växer upp för fort om man säger att barnet är vackert.
Så lägg ner ert moralsnack för ni vet inte vad ni snackar om.
Det oroar mig att mitt barn av andra blir bedömd för sitt utseende. Jag har bloggat om det bl.a. här: http://tantmango.se/en-dotter-ar-sa-mycket-mer/
Hur jag än vrider och vänder på det kommer jag fram till att jag inte alltid kan styra hur andra gör. Det jag kan göra är att ge min dotter en bra självkänsla för att bättre kunna stå emot utseendefixeringen. Att säga at jag älskar henne och att hon är bra, fantastisk, underbar osv. titt som tätt – speciellt när hon inte ser ut på något speciellt sätt eller gör något speciellt.
Förresten så låg mitt barn i ansiktsbjudning=ansiktet nedåt och tryckte. Så när hon kom ut med kejsarsnitt var hon jättesvullen på ögonbryn, näsa och läpp. Jag tyckte ändå att hon var finast i hela världen.
Oj da, sag précis att du redan har en diskussion med (basta) lady dahmer! 🙂 yay
Forst och framst: Du ar underbar, Paula! Jag alskar att lasa din blogg!
Jag har sjalv Inga barn, men kan forsta dina tankar om allt som har med barn at gora just nu, och oro over allt som kommer att handa.
Mitt tips till dig: Las ladydahmer.se. Det gor du sakert redan, men hon har ett sant underbart satt att se pa saker som detta. Jag tror alla kan lara sig natt av henne nar det kommer till att uppfostra barn.
Jatte mycket LYCKA TILL till dig och Hugo!
Evelina- Jag tycker att det är totalt onödigt att kommentera utseende på barn. Säger du till ett barn att det är fint så säger du samtidigt till det att utseende spelar roll och att det är bra och viktigt att vara fin. Jag tycker inte att barn ska fundera över sitt utseende överhuvudtaget.
När barnen var nyfödda såg dom ut som små gubbar, antagligen jättefula haha. Men för MIG var dom så fina.. även om jag visste att andra nog inte tyckte det. 😉 Man liksom tycker att ens barn är finast ändå.
Haha nu säger jag emot alla andra. Jag tycker synd om fula barn för att de är just fula och döms därefter 😉 vissa barn är fula vissa snygga punkt. Samma sak vissa människor är snygga vissa fula. Självsäkerhet, bra själv känsla osv tror jag har med andra trgghetsfaktorer i sin barndom.
Sen är det oftast bara fördelar med att vara söt som barn, samma sak i vuxen ålder. Hade t.ex du varit du Paula hade du trolig is inte varit där du är idag 😉 <3 bara min konstiga åsikter sin säger emot alla andra 🙂 sen älskar jag mitt barn lika mycket oavsett om det är "fult" eller "snyggt" och kommer också behandla mitt barb lika oasett om det är fult eller snyggt!! Kramar på dig!! <3
Peter – jag håller med – givetvis kan och SKA man bekräfta barnet på massor av andra vis!
Det jag däremot också tror är viktigt för barn är att från deras föräldrar höra att de är fina – i just den bemärkelsen att ”jag är fin som jag är.” Mamma tycker jag är den finaste på jorden (utan att jag gjort nåt för att förtjäna det) Annars kanske barnet tror att den måste ”göra sej till” för att få en sådan bekräftelse, från andra.
Jag tror inte att det ena utesluter det andra så att säga, är det vad du tycker?
MIn son är ett av de barnen som aldrig skulle kallas vackert. Han har ptos (fel på ögonlocken). 100 av kommentarerna han får från främlingar är ”Vad trött du är!!”. Han är förstås det finaste jag vet.
Jag själv har en syster. NÄr hon var i 15-års åldern gick honner massor i vikt och blev av med sin tandställning och fick sjukt mycket kommentarer om hur fin hon var. Att stå bredvid och aldrig få någon sån kommentar var ju knäckande. Jag förstår att folk menar väl i all sin okunskap men att kommentera utseende kan verkligen vara det sämsta.
Evelina- Självklart behöver alla människor känna sig älskade, uppskattade och värdefulla. Och självklart behöver ett barn få bekräftelse från sina föräldrar. Problemet är att komplimanger är ett väldigt dåligt sätt att ge bekräftelse på. Bra självkänsla innebär att du vet att du duger precis som du är och det är inget du lär dig genom att ständigt bli värderad av andra människor.
Det går jättebra att ge bekräftelse och visa att ditt barn är älskat, uppskattat och värdefullt utan att lägga fokus på barnets utseende eller värdera barnets prestationer.
Alltså vet att det här är det minst viktiga i hela inlägget men FÖRIHELVETE.
Google är en SÖKMOTOR. Att ange google som källa är som att ange Internet som källa.
Skriv hellre ingenting alls än att bilderna är tagna från google. De är INTE tagna från google de är tagna från hemsidor du hittat genom google.
Använd google. Googla google. Kom igen you can do it
(förövrigt tror jag du kommer bli en bra mamma)
Jag började med smink när jag gick i kanske sexan, nu går jag i ettan på gymnasiet och jag har aldrig gått i skolan en dag utan smink sen dess. Har ångest när vi ska simma i skolan över risken att skvätta ner mitt ansikte så mascaran försvinner. Anledningen till det tror jag är för att jag har fått höra att jag är fin osv när jag haft smink, och det har fått mig att tycka att jag är ful utan smink. Har jättekomplex för mitt utseende utan smink, och jag TROR att det kan bero på dom kommentarer jag har fått när jag väl har smink. Det blir att man söker bekräftelse i min ålder, så jag hoppas att den tiden kommer gå över och att jag kommer kunna gå utan smink igen. Väldigt svårt att formulera detta kände jag. Men jag kan känna att folk inte tycker jag är fin utan smink och att ”statusen” och att folk tyckte jag var fin skulle försvinna om vissa visste hur jag såg ut utan.
Hej, några tankar om denna hysteri kring att inte få säga till SITT EGET barn att det är fint, det tycker jag verkligen har gått till överdrivt…!
Jag tycker det lutar åt det ena eller andra diket – varför inte hålla sej mitt på vägen?!?
I ena diket så säger föräldern detta ”fruktansvärda” ord (fin osv) hela tiden och barnet får sådana problem med självkänslan, prestationsångest inför utseendefixering etc.
På andra sidan diket finns föräldern som ALDRIG i livet skulle yttra något dylikt om sitt barn, att den var fin!
Det senare exempel tror jag inte får mindra komplex alls hos barnet – snarare så tror jag barnet behöver höra att den är fin, som den är – utan de där snygga kläderna, mitt på morgonen med morgonfrilla rakt upp. Att få bli bekräftad av sina egna föräldrar tror jag är superviktigt, att få känna att mina föräldrar tycker jag är fin och underbar oavsett hur jag ser ut, klär mej – en är fin och duger som jag är. Detta om något ger självkänsla! Och trygghet.
Värre för det barn som aldrig någonsin får bekräftelse från sina föräldrar att den är fin, att hen är älskad som den är. Att aldrig få höra att en är fin, kan nog hellre driva barnet att söka den bekräftelsen någon annanstans. Tror vi alla behöver känna oss uppskattade, älskade, fina och världefulla.
Lyssna på din magkänslan Paula – du kommer veta vad som blir rätt!
Kram <3
Jo jag tror iaf man tycker sitt eget barn är söt även om de inte är de. Min son blev så jäkla perfekt så fattar inte hur jag lyckas producera han . Han fick iaf mina öron så jag ser han är min 😉
Nej men jag har kompisar som inte har så fina barn och de tycker ju såklart att de är bäst ändå. Vi har ju inte en aning om hur de kommer se ut i tonåren ändå 😛
Har ni sett att Ankpung bytt adress ? viktigt viktigt.
Hon bloggar nu på ankpung . blogg . se !
Just med Harper Beckham blir det så tydligt eftersom de så öppet ville ha just en Dotter och att det framgick rätt tydligt att en del i detta var för att Victoria skulle kunna applicera sitt modeintresse på henne. Hela flickans existens verkar liksom hänga på att hon ska sitta bredvid mamma och se söt ut eftersom ju david redan har sina tre likar (och att harper skulle spela fotboll verkar inte vara något alternativ)
Men hursomhelst. Människor har ett inlärt jättebehov av att kommentera varandra. Man märker det särskilt om man ser på TV ihop med någon (egen iakttagelse) men även annars. Hur personen var klädd och om något avvikit till det bättre görs det en stor grej av det. Jag märker i min fyraårings klass hur många barn tagit efter sina föräldrar och pratar likadant. Och jag tycker det är synd att de lärt sig uppmärksamma så tidigt vad som är önskvärt och inte med det yttre, för det är egentligen inget som ett barn under tio normalt lägger energi på.
Alla*
Är barn är vackra på sitt sätt. alla människor är det. skönheten kanske inte alltid är det som ögat ser 🙂
Grejen är ju bara att man ska försöka undvika att berömma prestationer och istället berömma barnet när den inte gjort någonting . Tex att barnet bara går förbi och man säger att barnet är underbar precis som den är! Mer sånt och mindre åh va duktig du är när barnet bara presterar. Visar man ofta att barnet duger precis som den är så tror jag bara det kan bli rätt.
Peter, jo men precis så jag tänker!
Paula, näää inge mail! :’-(
Det är inte synd om vackra barn bara för att de är vackra. Det är synd om vackra barn eftersom att de får så mycket kommentarer kring sitt utseende. De får lära sig att deras utseende är viktigt och att det värderas av andra människor. De får lära sig att det är bra och viktigt att vara vacker. Deras självkänsla och välmående blir beroende av deras utseende.
Ett barn borde inte tänka på sitt utseende överhuvudtaget och därför är det elakt att kommentera utseendet på ett barn oavsett om det är positiva eller negativa kommentarer.
Oroa dig inte över att du inte kommer tycka ditt barn är vackert de första veckorna. Min mamma är barnmorska och hon har aldrig tyckt att varken vi barn eller de hon hjälper till världen är vackra från början. Det tar några månader. Kram!
Hej Paula! Jag har en lite fråga bara, har dina ögonfransar blivit kortare under graviditeten? När jag va gravid blev mina jättefula och korta, men inga av mina vänner hade det problemet. Skulle bara va lite kul att veta om dina har ändrats något?:)
Hej! Vad är din åsik om homosexualitet? Om ditt barn skulle komma hem en dag och säga att hen gillar samma kön, hur skulle du reagera då? Ta gärna upp det som dagens fråga 🙂
Men hörni, se hockeydelen som ett exempel i texten istället för att hacka upp er på min formulering. Självklart kan även en tjej lira Hockey. Jag själv gick på fotboll under min uppväxt men tog upp Hockeyn som ett målande exempel, att det kan bli fel eftersom att Hugo har ett brinnande intresse för sporten och att han öppet oroar sig för att pusha barnet till att dela hans intresse.
Det är svårt att få till texterna, det är inte lika lätt att få ner tankar i ord. Tänk gärna till om det är ”synd” om vackra kontra ”fula” barn istället, det är den frågeställningen som är intressant eftersom att det finns delade åsikter kring det. Min dotter får gärna välja själv om hon vill dansa, köra hockey, karate eller rida så kan vi skippa feltolkningen i hockeyexemplet nu? =)
Varför kommer endast en son pushas till att spela hockey? Dottern kan inte spela för att det inte finns rosa hockey uniformer eller?
*uppdaterar mail som en tok* säker på att du skrev rätt mail?? 😛
väntar med spänning! ♥
Att säga att alla barn är vackra är naivt för det är inte så barn uppfattas av sin omgivning. Vissa barn anses vackrare/sötare än andra och får således mycket mer uppmärksamhet för sitt yttre än barn som anses mindre fina. Det är liksom inget påhitt. Undersökningar visar att vi är minst lika ytliga när det gäller barn som vuxna.
Jag har inga problem att erkänna att jag tycker vissa barn är finare än andra. rent utseendemässigt.
”beauty is in the eye of the beholder” finns inga fula eller mindre fula barn. vi tycker alla olika och alla är vackra på sitt sätt 🙂
Kolla din mail Lady Dahmer! 🙂 Jag ska absolut ta mig tid till att kika på dem du länkat!
Jasså kan man lira hockey med en tjej?
lol..jag som trodde snippan ramlade av då. tur att du upplyste mig.
du kan inte källhänvisa till google… det är ingen källa :S
Bra skrivet! Alla barn är vackra i mina ögon. Jag har alltid tyckt att nyfödda barn ser likadana ut allihop så jag var nojig över att de skulle lämna rummet med mitt barn och att jag inte skulle känna igen honom sen, men just MITT barn såg i mina ögon helt annorlunda ut. Troligtvis för att det var mitt. Jag tycker han är det mest underbara som finns! Och lite intressen som man själv hade/har vill man gärna dela med sig och så länge som det inte blir tvång eller överföring så tycker jag det är ok. Dock så kan man lira hockey även med en tjej 🙂
Sånt är sjukt. Min lillasysters lärare sa ” det finns barn Som är fula & den här ungen är definitivt en av de fula” seriöst, en lärare ska väl förfan inte yttra sig på det viset om en liten flicka på knappt 1 år? Som förövrigt är världens sötaste!
Du & Hugo kommer bli bra föräldrar, tack för en bra blogg ❤
Du skriver att du inte vill att dina barn ska behöva fundera på om de är fina och fula och JA JA JA precis så tänker jag också. Jag tog ett beslut redan när mitt första barn föddes att jag dels inte skulle ge hen komplimanger för sitt yttre men också undvika att klä hen på ett sätt som bidrog till att hen fick komplimanger.
Jag förstår ju givetvis att de som ger barn komplimanger inte gör det för att de vill nåt ont. Det gör ingen som ger komplimanger. Man menar väl men det blir fel. Speciellt med små barn som väldigt gärna vill vara till lags och gärna vill få bekräftelse, oavsett vilken sort det är.
Jag ser småflickor (för det är flickor som får flest komplimanger för sina utseenden och kläder) som putar med magar och bröst och verkligen fiskar efter att få höra hur fina de är, flickor som gråter för att de har fula kläder eller fel färg. Flickor som gråter för att de är tjocka, har korta ben eller ful frisyr. Och flickor som oroar sig för att inte vara fina nog.
Och så ser jag min dotter, fem år gammal, som verkligen inte har fattat ett skit av allt det där och då tänker jag att GUD vad jag hoppas hon får vara oskyldig ett litet tag till. Bara så pass länge att hon hinner njuta av att vara barn och framförallt så hon hinner utveckla en stabil självkänsla som inte är beroende av att hennes yttre ser ut på ett speciellt sätt.
Men man är inte snäll när man säger till ett barn att hen är fin eller söt. Man är grym. Man sår fröet till den dåliga självkänslan, ätstörningarna, ångesten och utseendefixeringen. Nej, det behöver inte blir så (igen det här med nyansering, jag hajjar det) men lika ofta så blir det precis just så.
Barn som mår dåligt över sina yttren, känner sig tjocka eller kanske bara gråter när de inte har rätt kläder är ingen ovanlighet och de växer inte upp med elaka familjer som vill dem illa utan tvärtom. Det är vanliga barn med vanliga mammor och pappor men de lever i den här kulturen som överallt annonserar synen på kvinnan som objekt samt dikterar villkoren för ”fin” och vi cementerar det hos barnen i form av konstanta recensioner.
Och de kan inte värja sig.
jag plockade ut mitt barn med akut kejsarsnitt för 10 dagar sedan, och jag har alltid tänkt att jag inte tycker nyfödda är särsklt fina! men då kom min liulla pojk! tror docj dom blir hundra ggr finare när man är snittad istället för att dom ska trycka på med huvudet osv osv.- han är iaf den fiaste i världen! det kommer du nog oxå tycka om din unge paula 😉 barn är underbart.
Haha, tror faktiskt inte att du kommer att tycka att ditt barn är ”fult” när det är nyfött..När jag föddes och pappa ringde för att berätta för sina bröder så sa han: ”Hon är helt fantastisk och inte alls röd och skrynlig som andra barn..” Men nu när dom ser på bilder så var jag ju visst extrem skrynlig och röd som alla andra. Men det såg inte mamma och pappa då. 🙂
Är det så självklart att hockey hör ihop med en pojke? Borde inte ha Hugo lika stor oro över att pusha er potentiella dotter till att spela hockey? Eller skulle inte hockey kunna vara något roligt som en dotter och far skulle kunna dela?
Förlåt.. Missuppfattade inlägget. Gick lite fort 😉
Och du, oroa dig inte! Man älskar även fula barn! Mina ungar var skitfula när de var små, men fy fan vad fina de var ändå. (om du förstår hur jag menar). Nej, nyfödda är fula men det spelar faktiskt ingen roll. 🙂
Paula, vad kul att det blev diskussion – ska kika på den strax. Jag vet inte om du läser min blogg, misstänker att den kanske inte lockar så jättemycket, men just det här skriver jag ofta om: hur man ser och bekräftar barn utan att pressa dem.
Barn vill bli sedda, inte värderade och recenserade. De vill inte ha beröm, de vill bli bekräftade.
Jag är övertygad om att man skapar ett behov som egentligen inte behöver finnas när man berömmer i tid och otid. Jag ser alltför ofta barn som presterar för andra, för att höra att de är fina, duktiga osv. Det skapar press och stress och det vill jag bespara mina ungar. (för tips på vad man kan säga istället läs gärna: http://ladydahmer.alltforforaldrar.se/2011/may/utkast-maj-12-2011-1.html )
Läser du inte min blogg men ändå är intresserad av föräldradiskussion och reflektioner så vill jag rekommendera en av de klokaste bloggare jag stött på: http://hostlycka.blogspot.se/ hennes tankar kring föräldraskap är magiskt.
Läs även ’en annan du’ http://petrakrantzlindgren.se/, Petra skriver mycket om respektfullt föräldraskap, om att SE barnet och bemöta det som en individ osv. Jag tror du kommer tycka om båda bloggarna mycket. (ej feministiska eller genusinriktade)
Konstigaste inlägget från dig sen du började blogga enligt min mening 😛 Tycker att du verkar väldigt utseende fixerad;/ Tycker du ska lära ditt barn att de enda som är viktigt är att man SJÄLV är nöjd med sig själv.
Lycka till med bebben, jag hoppas varje dag när jag läser din blogg att ”IDAG har dom fått bebben” men nej..inte än.. haha 🙂
Jag tror att man ska passa sig väldigt noga för hur man behandlar sitt barn. Typ att hela tiden ge barnet bekräftelse för sitt utseende, sina kläder, eller prestationerna kan väldigt lätt slå över och bli ett stort stressmoment. Jag har inga barn så jag pratar bara utifrån egna erfarenheter, men om man hela tiden få höra att man är duktig eller fin så blir det fort som ett slags krav, så när man inte uppfyller kraven så blir man istället värdelös. Lite så tänker jag i alla fall och när jag får barn så ska jag 1. absolut aldrig kommentera vikt eller matvanor 2. förminska pressen att vara snygg eller fin och 3. att man inte alltid behöver vara bäst på allt. allt detta gjorde min mamma fel vilket har gett mig många problem under uppväxten. sen är det kanske inte så enkelt alltid.
Jag tror att det är viktigt att det ena inte behöver utesluta det andra; ett barn som endast får feedback på egenskaper kommer nog känna sig ganska pressat till att prestera på bästa möjliga sätt i livet, medan ett barn som bara får höra hur fint det är tyvärr tror att livet handlar om yta.
Jag tror att det också är viktigt att vi låter pojkar få vara ”söta” och ”gulliga” likväl som flickor ska få ta plats och få uttrycka ilska lika mycket som pojkar.
Nää, jag tror inte att man måste känna att ens barn är det finaste i världen direkt. Du har ju precis träffat barnet? Jag är gravid i vecka 40 och har BF imorgon, och jag kan säga med handen på hjärtat att jag inte känner att jag har det mest fantastiska framför mig; för jag vet inte, och kan inte relatera till personen som ligger i min mage. Vem är han eller hon? Kommer jag känna en oändlig kärlek skölja över mig i samma ögonblick som barnet läggs upp på bröstet? Nja, det har jag svårt att tro.
Sedan kan jag bli lite irriterad på hysterin kring allt detta. Jag fick under hela min uppväxt höra att jag var söt och gullig – snarare än positiv respons på mina prestationer, kanske just för att jag föddes som kvinna. Men det har (utan att ha gjort en psykologisk analys, förstås) inte påverkat mig nämnvärt. Jag är rädd att hysterin kring detta blir så stor att vi i slutändan blir rädda för att berömma våra barn över huvud taget.
Du får absolut inte glömma bort att tjejer också kan spela hockey! Jag tycker att ni ska uppmuntra ert barn till att både testa på mer typiskt ”kvinnliga” aktiviteter t.ex. Pyssla och mer ”manliga” som t.ex hockey!!! Uppskatta aktiviteter oavsett kön!! Kram
Tycker att alla är unika på sitt sätt. Jag tror att när du väl håller din lilla bebis att du kommer tycka att det är det vackraste som finns 🙂 kram!
Måste man tycka att ens barn är sött första dagarna då? Det blir så mycket intryck och känslor enda om att allt ska fungera och sen att barnet är friskt och mår bra är väl viktigare?