Dagens fråga
Hugo är sugen på att dra upp till Lofsdalen i helgen. Jag är inte alls sugen på att hänga på. ”Men då kan ju jag ta med Molly så att hon får lite äventyr i snön”. Eeeeeeh vaaaaaa????? Det kom som en chock när Hugo sa att han ville ta med Molly. Men varför egentligen? Varför ser man generellt det som en självklarhet att barnet är synkat till mamman?
Jag tvivlar inte en sekund på att Hugo skulle fixa det galant, att han och Molly skulle få en fin helg med varandra. Jag vet att han skulle få henne att skratta, sova,äta och må bra över en helg. Men jag då, skulle jag verkligen klara det. En hel helg utan mitt barn. Det skulle väl vara lite skönt att vara själv, kunna få sova ut, passa på att umgås med vänner. Men sen då. Ingen som väcker mig, ingen att äta frukost med men framför allt inte en liten unge som får mig att bli gladast i hela världen. Nu förstår jag varför föräldrar får dåligt samvete om de t.ex. åker bort. Min mamma hade lite ångest förra vintern då jag, Hugo, mamma och Love åkte till Hamburg. Vi åkte för att ha lite egentid men lämnade mina två småböder hemma. Mamma ringde hem säkert 4 gånger om dagen och jag vart nog lite irriterad på henne. Nu förstår jag mamma.
Nu är ingenting bestämt men det fick mig ändå att fundera. Vi får se om Hugo åker till Lofsdalen och om Molly följer med eller inte. Hur var det för er när ni var ifrån era barn för första gången? Då menar jag längre än en kväll eller en natt!
Jättekul men…,,
Vad har molly för behållning av lofsdalen?
Ta med henne dit när hon är äldre och själv kan åka skidor.
Tycker jag iaf
Åh jag är lite tofflig av mig.. Min dotter är sju mån och är inte ifrån henne mer än 3h, klarar inte riktigt av det. Att vara borta en hel natt är otänkbart än så länge då jag fortfarande nattammar och hon är rätt så mammig.. Så flera dagar, kanske när hon är tre?hehe. Tror att det där är väldigt olika och att man ska gå på magkänsla och annat praktiskt som eventuell amning eller annat..
Åh lofsdalen, har varit dit säkert 20 gånger jättemysigt och lugnt ställe med bra aktivitet för barn, molly skulle säkert tycka om att var i leklandet. Jag tror alla ni tre skulle få en mysig helg däruppe tillsammans så följ med! 😀
Svårt när man själv inte har barn, men annars är det ju ett fint sätt för Hugo och Molly att bonda och få göra något bara de två, men sen är en helg riktigt lång tid för en mor att vara borta från sitt barn, även om jag inte tror Molly tar någon skada men det är ju du som också ska må bra… 🙂 Annars kan du ju se till att omge dig med folk så att du inte blir ensam? Spendera tid med din eller Hugos familj eller dina vänner lite extra mycket?
När min dotter är med sin pappa under dagen saknar jg dom oerhört mycket. Själv skulle jag aldrig klara en helg utan dom!
Jag tror jag skulle ha svårt för att vara hemma utan prinsessan om hon var borta. Jag har varit iväg två ggr utan henne och det var faktiskt inga problem för mig. Hade dock fullt upp hela tiden så hade inte riktigt möjligheten att sitta och tänka över situationen. Men tror som sagt att jag skulle ha svårt om hon var borta mer än en natt 🙂
Åk med dem och njut tiden med familjen. För molly som ska få gå på äventyr med sin pappa och du kan vara med. Hade vart mer lugn för dig med. Puss :)!
Jag ska erkänna men jag har inte varit ifrån min dotter (som snart blir 7 år) mer än 1 natt i sträck. Det har inte funnits behov av det utan en natt borta någon gång ibland hos mormor och morfar tex har räckt, både för henne och för oss. Är nog lite ”egoistisk” men så har det varit för oss iaf:) hennes lillebror som är 5 månader har jag varit ifrån högst 1,5 timme men han ammar så det är lite pga det också. Men jag har alltid haft jobbigt att vara ifrån barnen 🙂
Min son är 19 månader och det längsta jag varit ifrån honom är 1 natt och då var han med sin pappa medans jag umgicks med mina systrar. Då var min son 10 minuters promenadväg ifrån mig. Hehe.. Nu ska vi ha vårat andra barn (beräknad om 3 veckor) och då är första gången han ska va hos farmor och farfar över natten. Har lite ångest över detta (inte för att dom inte skulle klara av det) men att varken jag eller sambon finns till hands för vår son. Förstår hur du känner var nog det jag ville komma fram till 🙂 Molly kommer ha det jättebra men tror du kommer vara nojjig under helgen, helt naturligt 🙂
Jag har inte varit ifrån min son ens en natt än och han är två år 🙂 Ingen av oss har nog haft det behovet och då sover han i vår säng och behöver mycket närhet så har inte varit läge heller. Nu ska vi dock göra slag i saken och gå på spa, farmor får sova över och ha honom över natten. Känns inte så jobbigt nu när han är äldre men vi är lite spända på om han tänker vara uppe hela natten eller om han somnar enligt vanlig rutin 🙂
För att svara på din fråga: för mig har en natt känts som för länge så hade inte klarat en helg. Men om du redan klarat en natt så tror jag du klarar en natt till 🙂 Fast jag tycker det är viktigt att du lyssnar på dig själv också och inte går med på något som känns jättejobbigt för dig, hade Molly varit äldre och haft en egen önskan om att åka så hade varit en annan sak tänker jag. Hoppas ni kommer på en plan som känns bra för alla parter 🙂
Låt Hugo ta med Molly om han vill det och du inte vill följa, det är ju ändå hans barn också och han kommer fixa det hur bra som hälst. Han måste ju oxå få vara helt själv med molly i några nätter lika som du fick när du och molly åkte utomlands? Han måste ju också få känna att han är en bra pappa och kan klara att ta hand om molly helt själv i några nätter. Jag förstår att du inte vill vara ifrån henne men kom ihåg att du kan ju också följa med och ni kan ha en mysig familje weekend tillsammans.
PS , ni verkar vara jätte bra föräldrar
klart hon ska med!!! hugo har ju klarat sig flera nätter utan henne, du kommer också göra det 🙂
Du tog ju Molly till Spanien då borde Hugo kunna ta henne till Lofsdalen 🙂
Vad var Hugos syfte med att åka från början?
Med jobbet?
med kompisar? Själv?
Som ensam förälder med Molly på plats kommer han kunna leka med henne och busa i snön och allt de där som Molly behöver, utan tvekan! Hugo fixar det. MEN han kommer inte kunna åka själv… och ingen afterski om kompisarna är med. Han kommer få sitta i stugan/på rummet från det att Molly somnat.
Så har han tänkt över de hela?
De kanske är lugnt med han, i så fall tja why not.
minsta tvekan, så kanske ingen bra idé med just denna aktiviteten…
Men att bara låta han ha tid med Molly i sig är ju kärnanfrågan och där tror jag faktiskt du ”mår sämre” än Molly av de.
Läst många kommentarer om föräldrar som inte lämnat sina barn själva nästan något alls, jag och mina syskon har ”lämnats” eller tillbringat tid med bara en förälder och ej tagit skada av de.
Saknat den ena hit lr dit, absolut! Men desto mysigare när man sågs igen! 🙂 Men känns de inte bra så är de inte dags, du och Hugo måste synka på den punkten, en ej redo så får man respektera de. När du ammade va de en annan sak, men då får man ta att Hugo kan komma att säga nej betydligt mer också… ni löder de säkert.
Jag tycker Hugo borde få ta med Molly. Det är lika mycket hans barn som ditt. Och sen åkte du ju faktiskt till Spanien med Molly när dina föräldrar skulle köpa hus där.
Måste nog hålla med ”anonym”. Nu vet jag inte hur Hugo ställde sig till saken när du och Molly for utomlands men du åkte iaf iväg med henne och var borta fler nätter än han har tänkt vara. Hur hade du känt om han sa att du inte fick fara med erat gemensamma barn. Hade det känts okej för dig att stanna hemma? Jag förstår att det kan kännas jobbigt för dig att vara ifrån Molly men tycker ändå att du ska passa på och vila upp dig så mkt som möjligt så att du har extra energi att lägga på både Molly och Hugo när de kommer tillbaka. Eftersom att Hugo vill åka iväg men du vill stanna hemma, vem säger att det är dina behov att få vara med Molly som går först? Ni har väl delad vårdnad och älskar eran dotter lika mkt? Nu tycker jag självklart att ni får göra som ni själva tycker blir bäst för er alla TRE!
Verkligen intressant ”dagens fråga”. Faktum är att jag aldrig själv ens funderat över den. Min son blir snart 11 månader och det längsta jag varit ifrån honom är en dag+kväll (möhippa) sen ett annat tillfälle då jag och sambon gick ut och åt och var på bio då min mamma hade honom. Vi hade bestämt sen innan att vi alla skulle sova där eftersom bion var slut vid 23 någon gång. Då tog mamma honom hela natten och vi träffade honom först på morgonen.
Att vara borta en hel helg känns superkonstigt och inte alls bekvämt. Dock skulle jag såklart låta hans pappa ta honom om jag visste att det funkade bra. Det gör det för oss men jag ammar fortfarande morgon och kväll så för vår del känns det inte aktuellt än.
Åh jag förstår din kluvenhet. Man vill ju såklart ha sitt barn nära! Men du har rätt i det där om varför det mest naturliga är att barnet ska vara med mamman om man ska vara på olika platser. Varför? Om man ammar så är det en sak men när man inte gör det.. Sitter djupt rotat det där. Konstigt nog.
Hugo var ju borta på sem 1 vecka har jag för mig? Du ammar inte längre och Hugo verkar vara en ansvarsfull man som dör för sitt barn. Inte bra å kontrollera för mkt.. låt honom ta med henne dit:)
Det längsta jag varit ifrån mitt barn (som är 2½ år nu) är en dag och en natt. Det gick bra, men nu är hon i en väldigt mammig fas igen så nu vore det nog värre…
Det längsta pappan varit ifrån henne var en vecka, då vi var på semester med mormor och morfar. Det gick, men var jobbigt för oss alla. Pappan saknade oss, dottern saknade sin pappa jättemycket – speciellt kvällstid när vi skulle sova grät vi nästan båda två.
Hela vår familj är riktiga hemmagrisar och trivs bäst hemma, tillsammans.
Precis som vissa andra här tkr så håller jag med om att det är lika mycket hugos dotter som din. ”En hel helg utan mitt barn.” det är ERT barn, kan inte låta bli att bli lite irriterad på mammor som tror att det bestämmer mer, självklart utav det man får se så verkar ni kma överens bra osv, men jag tror också det skulle vara kul för molly&hugo o ha lite ensamtid, nu känns det som att du kommer antingen följa med lr så blire inget bara för att d är för jobbigt för dej,vilket enligt min åsikt är själviskt. D måste vart MINST lika jobbigt för hugo när ni var i spanien, men tror inte han hade så mkt att säga tillom då, utan då vare bara att acc.. 🙂
Det klarar du säkert 🙂 annars följ med och ha en mysig weekend eller bara låt pappa och dotter få tid med varandra och du har all tid i världen för bara dig själv =)
Klart hon ska med! 😀
Åh, detta är ju så himla svårt, vi har pratat mycket om det hemma. Men jag tror att det kan vara bra att Molly åker med Hugo. Hugo får egentid med Molly under en längre tid(för första gången?) och du får möjlighet att sova ut, träffa vänner och känna på att vara utan Molly. Så småningom(även om det kanske kommer dröja ett tag) kommer ju du gå tillbaka till jobb eller eventuellt ge Molly ett syskon. Det kommer uppstå situationer när du måste vara borta från Molly. Då kan vara skönt att veta att du tidigare klarat dig utan din dotter under en hel helg, och att detta skett efter dina/era förutsättningar. Det måste ju såklart kännas bra för dig, men om du tycker att det blir för mycket har du nu möjligheten att åka till Molly och Hugo när du vill. Ni får väl bara göra det som känns rätt för er, det är ju inget fel med att vänta lite heller! 🙂
Klart hon ska med sin pappa, det klarar du galant. Min dotter va 5 veckor första gången jag och hennes pappa lämnade henne hos sin mormor och morfar första gången ( vi skulle fira att vi fått henne och jag kunde tyvärr inte amma så matningen funkade perfekt med ersättning) och sen va hon hos dem en helg varje eller varannan månad…..
Du kommer att fixa detta, tufft i början men det är det…. 🙂
Klart hon ska följa med Hugo! Det borde vara lika självklart som att du åkte iväg själv med henne! Tänk hur du hade reagerat om Hugo sa att du inte fick åka med henne själv, men eftersom han tillät dig det, borde du göra samma sak för honom! Njut av en barnfri helg, och låt Hugo och Molly ha lite kvalitéts tid tillsammans!
Oh instinktivt hade jag direkt känt ”neeeeeej” MEN samtidigt är det ju som du skriver världens möjlighet att få vara själv, ta igen sig, sova och slappna av helt 🙂 Hon åker ju isf med sin andra närmsta anknytningsperson och du har ju varit ifrån Hugo med henne under längre perioder med. Hade varit en annan sak om hon skickades iväg med någon annan än mamma eller pappa, det är hon lite ung för.
Instinkt är svårt att jobba mot men känna det fel är det fel. Känna det ”njaaaa kanske” så kör! 🙂 Nu är ju mitt barn äldre än Molly och i dagsläget hade han gärna fått åka iväg med bara pappa. Då vette sjutton om jag kunnat släppa taget 😛
Kan inte du visa lite bilder på mollys rum? Nyfiken hur det blivit med de fina tapeterna. Jag behöver själv lite inspiration 🙂 hehe kram
Jag håller med Sofia :)! När jag läste hennes kommentar först så lät den lite hård, men då läste jag om den och förstod exakt vad hon menade. Helt rätt, enligt min mening.
Både du och Hugo ska väl vara tillfreds med beslutet, men vad är det värsta som kan hända? Att du känner dig ensam. Du är ju inte ensam. Du är omringad av vänner och familj.
Kram
Klart Molly skall åka iväg med Hugo. Kul för de 2 att vara tillsammans och få egentid precis som du o Molly fick när ni var i Spanien. Då kan du se till att vila ut och träffa dina vänner. Det blir win win för er alla. En pigg mamma och några pappa-dotter dagar!:-)Hoppas ni löser detta så ni alla blir nöjda med beslutet. Ha en mysig kväll alla 3.
SJÄLVKLART ska Hugo få ta med sig Molly! Har du/ni inga andra planer så är det inget du behöver fundera på, det är väl inte bara du som bestämmer? Det kan ju knappast hänga på om du säger ja eller nej?
Vill han ta med sin dotter så ska han såklart det och klarar du inte av att vara själv en helg så borde du kanske följa med?
Det är naturligt att det känns jobbigt, men inget skäl att säga nej.
Längsta jag varit i från min 2,7 åring är en två dagar, alltså en natt o de var under min andra förlossning.. Så vet ej hur det skulle kännas en hel helg själv ??
Jag håller med några föregående kommentarer om att hon är lika mycket hans, du har varit ensam bortrest med henne och hur hade du ställt dig till om han vägrat låta dig göra det? Samtidigt har du någon gång skrivit tidigare att du tycker Hugo borde ta mer ”börda” på sina axlar 🙂 detta är inte kritik men tycker bara man lär se det från fler perspektiv. Upplever ofta att mammor värderar sig själva högre än pappan för barnen, och som att barnet är mer deras eget att bestämma över men det är säkert väldigt lätt hänt 🙂 är inte mamma själv, men är ganska säker på att jag själv skulle göra den tabben om jag inte tänkte till.
Ett ypperligt tillfälle att göra ett experiment! Då de flesta mödrar inte skulle gå med på detta inkl jag, för att vi skulle sakna den lille för mycket, kan inte du Paula låta Hugo ta Molly under helgen sen utvärderar du dina känslor i bloggen och om du kan tänkas göra om detta igen. I värsta fall får du åka efter dem! Det skulle iaf vara intressant vad du känner efter en Molly-fri helg så vi andra mödrar kanske får en tankeställare.
Usch, jag skulle aldrig kunna vara ifrån min dotter, som är ett år, en hel helg. Inte för att jag har rätt till henne, utan för att hon har rätt till mig.
Även om hon och hennes pappa har en fin relation är det ändå jag som är hennes anknytningperson nr 1. Skulle min sambo vilja resa iväg skulle han såklart få göra det, men jag skulle inte vara bekväm med att han tog henne med sig.
Det får allt vänta några år, tills hon kan skapa en tydlig bild av mig i minnet och veta att jag finns även om jag inte är där. Lita på dina känslor Paula. Känns det bra för dig och Molly så är det bra. Det är barnet och anknytningen som kommer i första hand under de första levnadsåren, enligt mig. Vill pappan inte vara utan sin dotter kan han ju stanna hemma från nöjesresan.
Cecilia- Du tänker väldigt smart. Jag håller med dig helt. Det känns obehagligt att läsa många av dom andra kommentarerna här.
Tycker absolut att Molly ska åka med så att dom får lite egentid. Min pappa var hemma med mig när jag var liten och vi åkte mycket tillsammans på små resor tex Sälen. Och vi är jättenära idag (jag är 28 år). Är säker på att det är tack vare att vi spenderade så mycket tid tillsammans när jag var ung. Idag hörs vi ofta och hittar på mycket saker bara vi två!
Peter: obehagligt att läsa kommentarerna på vilket sätt? Att man påstår att barnet är BÅDA föräldrarnas? Helt seriöst blir jag sjukt irriterad på att mammor kan vara lite själviska och bestämmer själva att de kan åka med barnen var som helst under längre perioder medan pappan inte har någor att säga till om och som inte ens får ta med sig sitt barn någonstans under EN helg när han skulle kunna göra ett exakt lika bra jobb. Jag tror inte barnet skulle haft något emot det. Cecilia säger att mamman är första anknytningspersonen, vilket mamman kanske är, men på grund av vadå? Jag skulle säga amningen. Men då kan väl barnet få ersättning under den helgen istället, det dör inte molly av under En helg. Usch det är tankar som cecilia och peter har som gör att mammor vid skilsmässa ansöker om ensam vårdnad utan anledning till det, BARA för att de vill ha barnet hos sig självt.
Första gången jag var ifrån 1:an var han 18 månader och jag och hans pappa var och spelade en golftävling. Han var hos mina föräldrar och hade det toppen.
Andra gången var när sonen blev storebror, det var nog den gången som jag är mest fascinerad av. Då var vi ifrån varandra 1,5 dygn, men när vi träffades igen så var det som om han blivit 1 eller 2 år äldre. Jag tyckte att han var så stor.
Sen har det blivit några gånger jag har varit ifrån barnen, mestadels har det då varit så att jag har jobbat (antingen på tjänsteresa eller jobbat helg av någon speciell anledning) och då har barnens pappa åkt iväg med dem. Men jag har svårt när någon i familjen är bortrest eller när jag åker iväg med barnen. Jag sover dåligt och tycker inte att familjen är riktigt hel förrän alla är hemma. Det är oavsett vem som är borta, så jag är inte helt förtjust när min man åker iväg och sover borta. Inte så att jag hindrar honom.
Men jag har inga problem med att barnens pappa åker iväg med dem eller med ena barnet (vi delar på oss ibland när det behövs) för jag vet att de blir väl omhändertagna. Det är samma sak när vi lämnar dem till mor- eller farföräldrar.
Jag förstår hur du tänker Paula, hade de varit min dotter hade hon inte fått följa med till ett ställe där man åker skidor när hon är så liten, eftersom hon inte har någon nytta av de ännu. De hade de fått vänta tills hon är så pass stor att hon kan lära sig åka själv. Nog om mig de är självklart att de är Hugos dotter med och de är klart att han ska ha ensamtid med sin dotter..
Ja verkligen svår fråga,
Jag hade aldrig låtit mitt barn vara ifrån mig i en hel helg när barnet var så litet. Precis som Cecilia säger så är ju det för att hon har rätt till mig och inte tvärt om. Trygghet, anknytning osv.
Stellea: du har aldrig ammat va? Slutat man amma tvärt får man nog mjölkstocknig med runt 40 graders feber om man helammar och tvärslutar i TRE hela dagar. Jag klarar inte en hel natt utan amning utan att problemen börjar. Dessutom slutar man ju producera mjölk om barnet inte dricker ur brösten. Mjölken anpassas ju efter hur mycket barnet äter. Så är det pga amning man inte vill vara ifrå sitt barn i 3 dagar tycker jag det är VÄLDIGT vettigt. Man kanske inte vill uppoffra amningen pga en skidresa om man tycker att den är viktig.
Jag tycker det är viktigt att man lyssnar på sin partner d.v.s. om du Paula tycker det känns jobbigt att inom såhär kort notis när Molly inte ens är ett år ska upp till fjällen tycker jag inte är konstigt. Jag tycker det är orimligt att utrycka sig i termer som ”mannen har lika mycket rätt till sitt barn”, självklart! Men att det ska ske under premisserna att barnet ska sitta i bärselen när han åker skidor ned för branta backar och ska på after ski?! Då tycker jag han istället kan vara hemma med sitt barn och göra dagsutflykter. Tycker inte man behöver köra ”all in” första gången han ska ta med sig barnet bort över en helg. Jag tycker det är välfigt viktigt att både mamma och pappa känner sig bekväma med situationen för annars kanske det blir en känsligt ämne i framtiden. Lita på din känsla Paula och kvinnor och män har olika känslor samt band till sina barn, jag tycker det är viktigt att ta med i beräkningen:) kram
Gud vilken jobbig fråga! Förstår dig till hundra %.
Men tänk vad härligt för Hugo att känna att han och Molly får
Egentid för varandra. Du har ju varit iväg med Molly utan honom i en hel vecka i Spanien. Han kände sig nog minst lika orolig som du gör nu.
Du har varit en underbar mamma i 9 månader. Unna dig själv
En helg med sömn och vänner! Du förtjänar det även om du inte vill ta emot det. Tänk vad kul för Molly att komma hem till en utvilad och pigg mamma som har helt nya batterier för att leka och härja igen 🙂
Tack för en superfin blogg! Molly är världens finaste ❤️
Stellea: Nu har jag lite svårt att förstå hur du menar. Oavsett om ett barn ammas eller ej så är det ju den person som tagit hand om och svarat på barnets behov och spenderat mest tid med barnet sedan födseln, som barnet knyter an till.
Det skulle alltså lika gärna kunna vara pappan. Om Hugo hade varit hemma med Molly på heltid sedan födseln hade jag inte tyckt att han skulle åka iväg utan Molly. Eftersom det då hade varit han som varit hennes anknytningperson nr 1.
Men det finns ju normer och könsroller som gör att det oftare är mamman som är hemma med barnet den första tiden. Utöver de normer som finns menar ju vissa att barnet redan vid födseln känner igen sin egen mamma, hennes hjärtslag och doft, och det kan ju såklart också bidra till att det känns naturligt för mamman att vara hemma i början.
Just i detta fall verkar ju pappan har varit mycket närvarande redan från början. Och det gör ju såklart att barnet lättare knyter an till honom med. Han kommer ju kunna ta över mer och mer av omvårdnaden ju äldre Molly blir och ju mer de umgås. Men att sticka iväg en hel helg utan mamman när Molly fortfarande är så liten KAN bli en jobbig separation både för mamma och barn. Varför ta den risken om det inte känns nödvändigt? (Den bedömningen klara nog Hugo och Paula av att göra tillsammans). Många verkar ha så bråttom. Jag gjorde massor med utflykter och resor med min pappa när jag var liten. Men det var när jag var 7-8 år, inte 7-8 månader. Det är ganska stor skillnad, tycker jag.
För övrigt gillar jag inte inställningen att man har RÄTT till sitt barn. Det är vad barnet behöver som kommer i första rummet.
Stellea- Av det du skriver så framgår det att du inte vet vad anknytning är. Du har ingen kunskap om vad ett litet barn har för behov och du är inte intresserad av det heller. Du har uppenbarligen ingen kunskap om amning heller. Läs svaret om amning som du fick av ”Rebecca”.
Ja, din kommentar känns väldigt obehaglig att läsa. Varför vill du starta ett krig om vem som har mest ”rätt” till sitt barn?
Jag har varit ifrån min dotter som längst i 3-4 dagar. Gick jättebra och jag tyckte faktiskt att det inte var så jobbigt. Hon var ju med sin pappa som är världens bästa med henne så jag var inte orolig. Jag passade på att umgås med vänner och tog hand om mig själv, fick ny energi direkt. När de kom hem sen så var det otroligt skönt, man känner sig tom utan sitt barn.
Hej, jag har aldrig nagonsin lamnat en kommentar forut! Men jag tycker man ska gora exakt som man kanner. Jag akte till barcelona nar min son var 8 manader och var borta i fyra dagar, skulle jag aldrig gora igen! Har aven varit ensam en helg nar jag hade halsfluss alltsa va sa deprimerad och ensam, men det kan aven ha en stor del i att jag tyckte sa synd om mig sjalv 😉 Tycker man far gora precis som man vill man kanner ju sitt barn sa vet om det kommer fungera bra eller inte.