Vi åt ju en fiskmiddag igår och sedan Molly kom har hon ratat fisk. Varför vet jag inte för det är huuuur gott som helst ju!! Jag pratade med Mollys förskolepedagog i förra veckan och hon sa att hon mindes hur det var förra hösten. Varje tisdag serverades fisk och Molly åt inte. Bara tillbehöret och macka. Nu har hon faktiskt blivit mycket bättre på att äta fisk och senast förra veckan åt vi en laxpasta som var krämig och god. Den slank ner i hennes mage utan problem. Men igår var det dags igen. Molly ville inte ha, hon smakade på fisken men bestämde sig för att äta såsen och salladen. Sedan var hon klar och ville gå från bordet. Ett äpple var med lockande och jag kommer aldrig att tvinga mina barn att äta upp. Det gör inte mig något att Molly inte vill ha för hon äter så pass bra överlag. Det faller inte mig naturligt att uppmuntra Molly till att äta upp precis allt, annars får hon inte gå från bordet. Ena dagen vill hon äta två portioner, andra dagen är hon inte intresserad alls. Och det är helt okej för mig för jag vet att hon säger till när hungern kommer smygandes. Likaväl med drickandet. Jag frågar Molly jämnt och ständigt om hon är törstig, vissa nätter vaknar hon upp och sveper ett helt glas med vatten.
Fast visst styrs vi efter vad Molly tycker om och inte. Om hon hade visat ett större intresse för fisk så hade vi nog ätit mer av det hemma. Det blir nog att vi oftare äter t.ex. kyckling för vi vet att det går hem. Jag gör nog hellre så, äter samma mat lite oftare för att säkra matintaget än att ställa mig och laga tre olika middagar för att det ska passa. Absolut inte, det känns inte alls rättvist. Idag är Molly ett ensambarn på två år. Vi äter alltid tillsammans men oftast blir Molly klar först och det känns helt okej att hon går från bordet. Hon tackar nästan alltid för sig och uppmanas till att tvätta händerna och munnen innan hon fortsätter med leken. Den tiden är ganska skön på dygnet, då vi sitter kvar och bara pratar om dagen på tu man hand. Här laddar man om till att köra sista rycket med att tvätta Molly, borsta hennes tänder, göra henne redo för sängen och läsa bok. En av oss tar hand om lillan och den andra om köket. Men när barnen blir större och när lillasyster finns kommer jag trycka på att dom sitter kvar tills båda är klara. Och att de får lämna bordet tillsammans för att inte störa den andres matro.
Hur ser era matregler ut? Vad gäller vid matbordet? =)
Goa du
Jag hade verkligen velat att mina föräldrar var lite mer på mig om spec grönsaker.det är inte mycket mat jag tycker om och det är sååå trååkigt. Jag tycker om vanlig basic mat, barnmat. Och det är inte kul. Jag tror det hade kunnats ändra om jag oftare fick mat som jag inte gillade, när jag var barn. Från start till tonåren typ. Att man inte alltid tar maträtter som man redan vet att sitt barn älskar.
Men inte tvinga i någon mat!
Jag tror inte heller på att tvinga men jag är tydlig med att jag tycker man ska testa innan man säger att det är äckligt. Har också påpekat att det är bättre att säga ”jag tycker inte om sparris” än att säga det är äckligt och att det är helt ok att inte gilla en viss typ av mat. Vi har ju ändå en valmöjlighet, vi vuxna lagar inte mat som vi inte tycker är gott. Min som gillar också sånt som barn egentligen inte brukar tycka om typ musslor. Är bara glad att han tycker om grönsaker och frukt. Det här med att inte äta ibland tycker jag är helt ok, jag tror som du att dom äter när dom är hungriga. Hunger och törst är något vi människor har sjukt svårt att stå emot och tror det är svårare för barn. Kommer ihåg när ja va liten och svalde ner mat som jag inte tyckte om med lingonsylt eller ketchup. För övrigt bra grejer som tar över smaken av äckliga saker. Det vill ja inte att mina barn ska behöva göra.
Ska väl tillägga att jag är ensamstående efter att blivit lämnad för yngre förmågor…
Jag har en femåring och ett ettåring. Ettåringen, ja inte mycket att orda om egentligen då hon bara är ett 😉 Men femåringen måste tacka för maten, vänta tills alla ätit upp och duka av egen tallrik och glas, bestick m.m. Tvätta sig efter maten och sådär. Ja sånt man gör. Men äta sådant han inte gillar, måste han inte. Men smaka måste man alltid. Men oftast så gör jag mat som jag vet att alla gillar. Är det någon gång jag är vrålsugen på något som jag vet att inte grabben äter, ja då får han något annat istället. Men det händer väl kanske max. en gång om året 😉 😉
Vi tvingar inte barnen att äta upp eller smaka för jag har fortfarande starka minnen av hur jobbigt jag tyckte det var att alla ville att jag skulle smaka. Det blev till slut så att jag vägrade smaka bara för att.
Jag uppmuntrar barnen att smaka, men det är inget tvång.
Mina barn är snart 5 och 8 år och är väldigt olika med maten.
8-åringen äter det mesta (utom svamp och marmelad med bitar, men det är nog konsistensen) och smakar gärna. Det bästa var en morgon när hen gjorde en macka med aprikosmarmelad och smörgåsgurka (hade gärna haft leverpastej också, men jag satte stopp för två kladdiga pålägg på samma smörgås) och beklagade sig om att ”människor” är så rädda för nya smaksensationer.
5-åringen är däremot inte alls lika pigg på att smaka nya saker, men har blivit bättre på det.
Jag lagar i princip inte några specialrätter förutom om vi äter något som vi vuxna verkligen vill ha, tex en räkpasta med fetaost som barnen inte alls gillar. Då får de något annat än räksåsen.
Men det händer väldigt sällan. Jag försöker istället laga mat där jag vet att det finns något för alla att äta och vi utesluter sällan olika ingredienser, istället så kan vi försöka ”gömma” ingredienser med konstig konsistens genom att finhacka eller riva.
Barnen får vänta på varandra, men behöver inte vänta på oss vuxna. När de är klara ska de tacka för maten, fråga om de får gå från bordet och sedan duka av sina grejer.
Där är dock vi vuxna lite dåliga för vi dukar sällan av våra saker och det tycker jag att vi ska för att föregå med gott exempel.
Vi äter mat tillsammans för det är en bra tid att prata om vad som har hänt under dagen, både bra och dåligt som man vill ventilera med hela familjen.
Jag har också en fråga utöver detta inlägg.
Undrar så vart du har köpt din blus som du hade i inlägget där ni åkte båt du och Mickan?
Den var så fin!
Jag tvekar inte på att Molly inte får i sig den näring hon behöver. När det gäller diciplin har ni ju många år på er, det är väl inte bråttom. Men en grej: jag har alltid haft svårt för att äta många olika saker. När jag flyttade hemifrån blev jag förvånad över alla konstiga ingredienser andra har i sin mat. Det är jobbigt för mig att det är så mycket jag inte tycker om, när jag äter hos andra. Men vissa saker har jag lärt mig att gilla och använder nu mycket själv i min matlagning. Poängen? Jag har nu insett att när jag var liten och inte tyckte om saker så uteslöt mina föräldrar det ur matlagningen. Jag har många syskon och de orkade väl inte krångla utan gjorde mer barnvänlig mat utan lök, svamp osv. Nu känns det som att det hade varit bättre på att tvinga/uppmuntra mig att äta saker jag inte gillade. Då hade det varit lättare nu! Svårt att börja äta nåt när man är 25 som man alltid varit ”rädd” för
Min mellanstadie lärare tvingade i mig potatis på skollunchen. Jag tyckte den smakade så hemsk å jag fick kväljningar varje gång. Detta har gjort att jag nu har väldigt svårt för potatis i kokt form. Jag kopplar det verkligen till alla de där gångerna jag satt kvar sist i matsalen med min lärare å lämpade med den där slemmiga potatisen. Usch, jag önskar att jag vågar säga i från i ställer för att bara acceptera
Jag tvingar absolut inte. Vill man bara äta potatis så är man fri att göra det. Skulle dock aldrig laga något annat eller låta dem äta ex macka efter en timme. (Förutom igår när sambon råkade göra OTROLIGT stark mat. Vi har matkasse.. Då lät jag barnen äta Yoggi dör det var verkligen inte deras fel att det inte gick äta 😉 ) sen såklart väntar man på att alla barn är klara. Säger alltid tack för maten innan man går & helst ska man ta med sif tallriken 🙂 (dottern är 2 år så hon gör så gott hon kan man avdelningen 🙂 ) den viktigaste regler vi har tycker jag är dock att om man har gått från bordet & sagt tack – då är man klar & det blir ingen mer mat. Värsta jag vet med barn (& egentligen vuxna men ibland måste man ju) springer fram & tillbaka från bordet.
Vi kör exakt samma som er. Hon äter, och äter hon inte så fine. Hon äter bra i överlag, Hon får gå när hon är klar så vi får sitta och äta, prata osv. Precis som ni :). Men när vi har kompisar på besök som äter så får hon sitta och vänta tills de är klara. Snart tänker jag mig att hon får ställa undan tallriken på diskbänken.
Jag skulle nog vilja förklara vikten av disciplin, säga tack, plocka undan efter sig och sitta kvar tills alla vid matbordet har ätit upp. Jag har sedan tidiga år lärt mig att smaka, äta upp allt på tallriken och vikten att äta fisk. Det var kämpigt men det har gjort att jag har lärt mig att vara öppen, inför mat, människor eller vad det nu kan vara. Dock har mina smaklökar mognat med åren.Många föräldrar daltar för mycket, kör på bekvämlighet och är hellre vän än en förälder. Jag tror att det är viktigt att lära sina barn tidigt att äta en bra kost, men inte tvinga dom äta brysselkål. Utan äta fisk, köra på säkra kort(grönsaker) som man vet går hem förr eller senare. Man får prova lite i taget och försöka göra det inbjudande.
vi äter tex frukost tillsammans, alltid när vi kan. Sen får barnen gå (men måste vänta på varandra i alla fall, syskonen) och tvätta av sig och sen leka. Då sitter jag och mannen kvar vid bordet och tar en kopp kaffe och snackar ensamma tillsammans i ca 1 timme. Bästa timmen på hela helgen, när man hör två nöjda barn som leker fritt och tillsammans och vi föräldrar planerar dagen eller framtiden vid frukostbordet över en kaffe. Supernice.
Som liten blev jag mina syskon tvingade att äta upp fisken (av Nin lillebrors gudföräldrar), vi fick verkligen inte duka av dom va hemska :/. Sen dess har jag haft svårt för fisk men smakar alltid innan jag säger ngt . Nellie som är jämngammal med Molly har vi haft lite problem med va de gäller mat här hemma hon kan matvägra och hålla på men eftersom hon alltid ätit bra på förskolan har jag inte gjort någon grej utav de hela . Hon äter de hon äter jag lagar bara mat jag vet hon gillar. Nu är hon bättre på att äta hemma ibland skjuter hon ifrån tallriken vill inte äta då är de så då får hon gå ifrån . Annars sitter vi och pratar om hur dagen varit och så . Att tvinga barn äta upp de köper jag inte . Mat ska vara en positiv upplevelse , vi uppmuntrar Nellie till att smaka iaf men skulle aldrig tvinga .
Hej,
Jag har alltid suttit kvar av vana, en vana som jag fick när jag var väääldigt liten. Jag har märkt att vänners föräldrar och pojkvännens familjer har uppskattat detta då man får en extra lång pratstund. För det mesta är det enda gången på dagen alla i hushållet samlas och gör något tillsammans 🙂
Hej!
Min fråga har ingenting med detta inlägget att göra, men jag undrar var halsduken du hade i Örebro är ifrån, jag älskar den!
låter väldigt sunt! har heller aldrig trott på att tvinga. att vilja att man smakar innan man säger att något är äckligt är en sak. men tror inte på att tvinga i någon mat. tror det ger större ”trauma” och att det slutar man att man inte äter det senare i livet heller.
Jättekul att läsa 🙂 Ska bli kul att se hur vår lilla kommer att bete sig kring mat sen när det är dags att äta. Vi är ju dock vegetarianer här hemma så han ”slipper” fisken 😉 Kramis fina du och tack för en jättebra blogg! 🙂