Dags för diskussion
Jag ser att både Hugo och Lady Dahmer har publicerat en artikel dom båda har medverkat i. Frågan löd: ”Skulle du klä din son i rosa”. Det första jag vill poängtera är att det är okej att tycka och tänka olika. Vi formas till den individ vi är av erfarenheter, uppväxt, moral, grupptryck om många fler aspekter. Jag personligen skulle inte ha några problem med att sätta på min son ett par lila mjukisbyxor. Låt säga att vi nu kommer att få en dotter, alla hennes kläder skulle jag spara till nästa barn. Och om det nu skulle bli en pojke skulle jag inte tveka en sekund på att klä honom i rosa boddys. Även på dagis skulle jag klä min son med alla möjliga färger. Jag tror inte att barn är medvetna om blått och rosa på dagis, jag tror att det är föräldrarna som skulle snegla med ett snett öga och ifrågasätta mig som förälder om min son bar en rosa tröja. Jag håller med Hugo om att göra allt i sin makt för att göra sitt barn lycklig. Jag vill inte utsätta mitt barn för mobbning eller utanförskap. I en äldre ålder komma barnet kunna utrycka sina egna känslor och då kommer jag stötta honom/henne till det barnet står för och vem den vill vara. Vill hon/han bli en punkare så får det bli så och så vidare.
Jag och Hugo kommer i första hand att uppfostra vårt barn. Men det kommer finnas fler vuxnas åsikter som kommer att bli involverade i barnets resa inför att skaffa sig en uppfattningar om olika saker. Våra familjer kommer påverka, dagis pedagoger, skolfröknar, kompisar, kompisars föräldrar med mera.
Dagens normer säger att rosa är en flickfärg och blå är en pojkfärg. Jag själv älskar båda färgerna och har kläder i båda. Men i just barns kläder är dom här färgerna könsrelaterade, och det är vi själva som satt upp dom här reglerna. Under spädbarnsperioden kan min son absolut få bära rosa kläder, även under dagisperioden men kanske en mer diskret nyans och helst inte med en ponnyhäst på. I skolan däremot, om min son inte själv vill bära rosa kommer jag definitivt att undvika det med motivering att jag vet hur barn i en lite högre ålder faktiskt kan mobba varandra, Min lilla älsklingslillebror kan komma hem och säga att han vill gå på diet, bara för att någon i skolan sagt till honom att han är lite rund. Lucas är lite gosigt mullig men det är något som han kommer springa av sig. Jag var också rund ett tag när jag var liten men det försvinner. Tillbaka till ämnet, Lucas är bara sex år och redan i den åldern har barnen lärt sig vad som är ”rätt” och ”fel”. Kalla mig feg eller vad ni vill, jag vägrar utsätta mitt barn för att känna sig retad eller utskrattad för att hans föräldrar sätter på honom femenima kläder. Jag säger inte att jag kommer hetsa sonen till att bli matcho och bara bära kläder med bilar men jag kommer att anpassa mig efter samhällets normer. Jag tycker att det är viktigare att lägga fokus på att få barnet att känna sig accepterad hemma hur hon eller han än vill vara än att visa vart man står i form av hur man klär sitt barn i skolan. Vill min son bli transvestit i en högre ålder och vilja klä sig i kjol och klackskor finns det ingen som kommer att stötta honom lika mycket som jag, men det beslutet tänker jag låta honom ta. Inte jag.
Jag respekterar Lady Dahmers åsikter, likaväl som att jag tror att hon respekterar andras. Vi människor kan inte dra jämt i varje debattämne men jag tvivlar inte en sekund på att hon inte gör sitt bästa i mammarollen. Hugos åsikter respekterar jag också. Han ser skillnad på det kvinnliga och det manliga. Hugo är inte extrem i sina åsikter, jag tror att han tänker som många andra. ”Vi föräldrar” valde att jämföra dag och natts åsikter i frågan ”Skulle du klä din son i rosa”. Meningen var att få reaktioner från både för och emot sidorna och det tror jag att dom kommer lyckas med.
Jag bollar nu över frågan till er, hur ställer ni er i frågan ”Skulle du klä din son i rosa”?
Jadå det skulle jag. Som spädbarn och möjligtvis på dagis, men sen får det vara nog 😉
Kvinnor är kvinnor och män är män. Vi är olika för att vi ska vara olika. Vi ska bli behandlade lika, men utseendemässigt så vill iaf jag se skillnad. Men sen bryr mig heller inte fall en kille kommer och ser ut som en tjej/har tjejfärger/smink, jag tittar lite extra och tänker att det är hans val.
Förlåt vill inte vara jobbig men det stavas diskussion…
Jag är en mamma till en liten pojke på 9 månader. Och jag har börjat intressera mig för det här med genus och div. Och även om jag inte vågar klä min son i klänning eller rosa så tror jag att det är nyttigt att vara medveten. Att vara medveten på hur kläder gör att vi bemöts och annat. Inte för att man behöver gå så långt som LD (missförstå mig inte, jag älskar den kvinnan och det hon gör) men en tanke finns där någonstans.
Tillexempel ser jag på min son redan nu att han är busig och gärna slåss. Detta gör att jag hellre klär honom i kläder som får honom att se glad och gullig ut än tuff, så han blir bemött därefter och inte får höra hur cool och fräck han är.
Jag tycker det är viktigt att det är någon som vågar stå upp och ta fram viktiga ämnen så att vi alla får oss en tankeställare om sånt vi gör för att ”man ska” utan att egentligen tänka till.
Sen vill jag även säga det att när LDs barn kommer upp i åldrarna så kommer dom bli mer och mer medvetna och ha egen smak. Och jag är helt övertygad om att LD inte skulle ”offra” sina barn och tvinga på dom något. Men hon har gett dom självkänsla och val att kanske våga välja vad som verkligen vill.
Jag tror vi alla måste fråga oss varför man blir mindre man eller kvinna för att man har en viss färg?
På förskolan så har inte barn någon uppfattning om att färger i dagens samhälle är könsrelaterade, det är föräldrarna som då tycker till om vad som är rätt och fel. Själv så kommer jag klä mitt barn i ganska neutrala färger och jag kan stå för att om jag får en pojke så kommer jag inte sätta på honom en tröja med my little ponny på, jag ser ingen anledning till det samt att det bara bjuder in andra barn/föräldrar till att vara elaka. Jag vill göra allt för att mitt barn ska få en så bra uppväxt som möjligt och tänker därför inte utsätta mitt barn för saker som kan få han/henne till att må dåligt. När barnet blir äldre och kan göra sitt eget val så kommer jag självklart stötta han/hon oavsett vad han/hon väljer att bära för kläder.
Nej! Killar och tjejer är olika och så är det bara! Killar är mycket starkare (mer muskelmassa) och kvinnor är mjukare (mer fettmassa). Killar är starkare och kvinnor är svagare. Det är fakta. Sen har killar och tjejer olika tänkesätt och jag tror inte det har med uppfostran att göra. Killar är mer intresserade av bilar medans tjejer är intresserade för kläder och mode. Sen finns det såklart undantag. Och rosa är en tjej färg och blå en killfärg. Sen kan det vara attityd med en rosa piké till en pojke tex. Och blått passar super på tjejer så kanske jag skulle sätta på min son en rosa skjorta nångång typ 🙂
Jag blir lite nyfiken Emma, blir man mindre man om man bär rosa? Jag är fullt medveten om att män är män och kvinnor är kvinnor men snoppen ramlar ju inte av för att en man bär rosa.
Och kvinnan är fortfarande en kvinna även om hon väljer att inte raka benen.
jag håller med Lady dahmer i det att barn bemötts tyvärr efter hur dom klär sig. Och om jag skulle klä min son i tuffa,mörka färger så SKULLE han bli bemött som en tuff grabb, en sån man brottas och härjar med.
och om jag klär min flicka i ljusa söta kläder med volanger kommer hon bli bemött som en prinsessa.
Så jag skulle definitivt blanda. och inte vara så rädd heller!
jag tycker att man ska uppfostra ett barn, en människa, och inte ett kön. och inte förbjuda saker, så som hugo vill förbjuda rosa till en pojke.
precis! Man vill ju ge sitt barn alla möjligheter, inte begränsa för att den råkar få ett visst kön.
Jag tycker att man ska blanda alla färger och mönster. Det kommer en tid och det är tidigt när barnen vill välja själva. Min dotter fick/får ha på sig alla färger, men jag kan säga att redan nu som snart 2 årig liten tjej. Så väljer hon själv och det ska bara vara klänningar och inget annat. Så redan på dagis kan barn välja själva och veta vad de tycker om och inte. Det börjar tidigare än vad man tror 🙂
Det är väl för att man ska se va det är för kön, det är just ljus blått som är till killar o fluffigt rosa till tjejer. Sen är väl resten av färgerna till för båda kön. Men just blå och rosa är för att se om de är en pojk eller flicka 🙂
Nej, skulle inte sätta på min son rosa kläder.
Kommer inte heller klä en dotter i rosa för jag tycker inte färgen är fin!
Helt ärligt vill jag inte få frågan om vad det är för kön på min son, jag vill att det ska synas att det är en kille. Skulle vilja att det syntes att det var en tjej om jag hade en oxå.
Men det betyder inte att jag måste klä dom i rosa/blått med bilar/ ponnys på!
Klokt och moget skrivet av dig! Jag håller helt med. Sist men inte minst, grattis till er! Tror ni kommer bli toppenföräldrar men mycket energi och hög moral. Det blir säkert lyckliga och väluppfostrade barn. Kramar!
Är 17 år och uppfattar dina argument som naiva. Bara för att du väljer att inte klä din son i rosa kläder så kommer det inte hindra mobbarna från att utsätta honom för kränkningar/trakasserier/utsatthet. Det är så jävla ok att ha på sig det man själv vill. Det du hävdar är att man ska anpassa sig till samhället. Att tänka så är som att göra sitt barn en oerhörd otjänst.
Åh du är så bra Paula!!!!! Grym på att skriva är du!
Jag tycker att hela debatten bidrar till att det blir mer könsrelaterat än det redan är. När jag kommer köpa kläder till mina barn kommer jag inte tänka på färg på det viset. Jag kommer köpa kläder jag gillar, kläder som är praktiska osv. Samma när det gäller leksaker. Kommer köpa det jag märker att mitt barn vill ha. Vill min son ha dockor så får han ha det. Du går lite emot dig själv där. Du säger att du kommer följa samhällets normer.. vilket faktiskt är killar= blått och bilar tjejer= rosa, barbie. Så om din son kommer hem och vill leka med barbie säger du att du kommer att stötta honom.. men samtidigt så kommer du leda honom till att gå efter samhällets ”regler”? det går ju inte ihop eller hur. Förstår hur du menar. Att du inte kommer pracka på ditt barn rosa bara för att det inte ska vara könsrelaterat. Men se det inte så.. strunta i sånt. Ge ditt barn vad han/hon vill ha. Sedan om det går emot strömmen så står upp för honom/henne. Längre än så behöver man inte tänka tycker jag 🙂 det är vi själva som skapar debatten genom att ens påpeka att det skulle vara könsrelaterat. Barn snappar upp sånt snabbt tro mig och det är då det skapas konflikter mellan dem i skolan. Man borde lära dem att det inte finns rätt eller fel när det kommer till sånt, men att de ska få välja själv, alltså inte leda dem efter samhällets normer heller.. utan låta dem välja helt o hållet 🙂 tycker jag i alla fall.
BECCA! Hon har ju stavat precis som du gjorde. Vad är problemet?
yeeees. min son har lika mycket rosa som blått. lika mycket dockor som bilar. han är ett barn och bör inte begränsas till könsnormer som samhället skapat..jag vill ge honom hundra möjligheter istället för två! 🙂
jag tycker att du är fantastisk!
jag själv är i din ålder o bävar inför den dag jag blir gravid.. inte för att jag inte vill ha barn, utan för att jag kommer att få ångest för att någonting kommer att gå fel, att jag kommer göra något för att förlora mitt barn eller helt enkelt att jag kanske inte kommer kunna få ett barn..
jag tror det baseras mycket på att jag kommer från en stor släkt, varav nästan alla fått minst ett barn, o jag känner en viss ”press” att jag inte kommer att lyckas.. men att följa dig, ditt genuina o glada du gör att jag lugnar ner mig, att det kommer att gå bra o när det är min tur så är det! jag vill ju vara lycklig o ha en familj med den jag älskar..
tack, tack för att du är ärlig o hjälper! åter igen, du är fantastisk o jag önskar dig o Hugo allt gott!
”Nej! Killar och tjejer är olika och så är det bara! Killar är mycket starkare (mer muskelmassa) och kvinnor är mjukare (mer fettmassa). Killar är starkare och kvinnor är svagare. Det är fakta. Sen har killar och tjejer olika tänkesätt och jag tror inte det har med uppfostran att göra. Killar är mer intresserade av bilar medans tjejer är intresserade för kläder och mode. Sen finns det såklart undantag. Och rosa är en tjej färg och blå en killfärg. Sen kan det vara attityd med en rosa piké till en pojke tex. Och blått passar super på tjejer så kanske jag skulle sätta på min son en rosa skjorta nångång typ”
Svar på denna kommentar!
Vad grundar du detta på? Dina egna antaganden?
Män och kvinnor har inte olika tankesätt, var har du fått det ifrån? Man kan inte ens säga att alla män tänker likadant, eller att alla kvinnor tänker likadant, och därför är det ju både konstigt och lönlöst att ens jämföra mäns och kvinnors tankesätt.
Det kognitiva, dvs bland annat hur vi tänker, är så komplext att jag tror man ska akta sig för att säga att något är på ett visst sätt.
Med andra ord, tankesätt har ingenting med kön att göra. Således finns det säkert män och kvinnor som har liknande tankesätt, precis som att det finns kvinnor och kvinnor som har olika tankesätt.
Du skriver att killar är intresserade av bilar och tjejer av kläder. Det känns som en väldigt förlegad syn på genus. Jag vet hur många killar som helst som inte bryr sig om bilar, men som bryr sig desto mer om mode och att ha rätt kläder, rätt parfym och rätt märken.
Det mest komiska i detta är att du går så långt att du sätter kön på färger. En färg är en typ av ljus. Den har inget kön överhuvudtaget. Det känns så förlegat att prata om tjejfärger och killfärger. Är det inte år 2012? Jag tror att vi aldrig kommer få ett samhälle som accepterar varje individ om folk fortsätter att envisas med att ha gamla dammiga föreställningar om vad som är manligt och vad som är kvinnligt. Låt folk vara som de vill, speciellt barn, och uppmuntra dem istället!
jag är en väldigt ung tjej som inte riktigt kan sätta in mig i mammarollen än. men när jag får barn eller om jag hade fått ett barn idag hade jag klätt det i alla färger bara p.g.a att jag tycker hela grejen med att rosa är flickigt och blått killigt är extremt löjligt. det är fel att redan från bebis åldern börja lägga barn i fack och placera dom till normer som samhället har. Jag hade utan problem köpt min pojke barbie dockor och låtit honom leka med de trots att det brytter mot reglerna. sen det hära med att man inte vill utsätta sitt barn för mobbning, jag förstår självklart det men på samma gång vill jag hellre uppfostra mitt barn till att det är okej att bryta mot normer som är såhär köns disskriminerade! varför skulle inte tjejer kunna leka med bilar och killar med dockor? pojkar lär sig tycka om bilar bara för att samhället säger att så ska det vara redan från födseln. Jag hade hellre velat att mitt barn lär sig stå för sina åsikter och inte alltid vara som alla andra. sedan om han i äldre ålder trots allt finner bilar roligare eller min dotter finner dockor roligare då är det okej, då har jag iallafall gett de möjlighet till att prova på båda! / ninakinaa.blogg.se
Självklart skulle min (framtida) son få ha rosa om han vill! Bara för att andra barn är trångsynta och taskiga, så betyder det inte att det är fel på min honom! Det är oacceptabelt för mig att andra barn skulle få ”rättighet” till att mobba min son för att han har på sig en färg som dom FLESTA tycker är en tjejfärg.
Denna diskussion påminner om en konversation jag hade med en kille på skolgården. Jag var ca 10 år. Han berättade för mig att han tyckte om att måla tånaglarna med nagellack. När dom andra killarna såg det så skrattade dom åt honom och kallade honom bög. Och jag sa till honom precis som jag tycker idag: Personerna var idioter som retade honom.
Jag såg ingenting konstigt med att han ville måla tånaglarna med nagellack. Det är färg på tårna och det gjorde honom glad måla dom. Jag har aldrig haft något emot homosexuella för den delen heller.
Jag är en tjej som inte bugar inför grupptryck och det har lett till att jag blivit väldigt utsatt, men jag tycker det bara visar vilka idioter andra personer är snarare än att jag måste vara galen som vågar göra något som inte följer strömmen. Visst skulle jag kunna bli superpopulär om jag bara klappade mobbarna på axeln och höll med dom om allting. Men jag skulle bara känna mig falsk och ingen av dom personerna skulle någonsin tycka om mig för den jag verkligen är. Dom skulle bara beundra min illusion.
ALDRIG I LIVET! Pojkar ska bära blått och tjejer rosa punkt slut! Jävla pk Sverige med sitt hen dit och hen hit!
Jadå, det skulle jag. Både rosa och lila är favoritfärger hos min pojke. Har aldrig riktigt haft problem med det. Har någon på dagis sagt något har han sagt ifrån, sedan har de släppt det och gått vidare 🙂
Jag skulle inte klä om jag hade haft en son i flickiga kläder med rosa, spets, rosetter mm. Absolut snygg rosa skjorta eller t-shirt. Men inte flickkläder. Dom flesta killar vill inte ha sådana kläder heller. Men om han vill ha det på sig så får han absolut det.
Paula, du har mer nyansering än Hugo och jag anar att du är på helt rätt spår. Jag vill bjuda in dig till min blogg för diskussion, reflektion och kanske lite andra perspektiv? Min kategori (hittas under headern) ”genus, feminism och normer” är full av bra inlägg och frågeställningar som jag tror att du skulle uppskatta. 🙂
Nu till diskussionen.
Till skillnad från vår sexualitet som vi föds med så kommer våra könsroller utifrån. Vi påverkas av en rad olika influenser och formas genom socialiseringsprocessen under vår barndom och tidiga ungdom.
Det börjar liksom redan vid födseln; studier visar att vi svarar fortare på en flickas skrik än en pojkes, men en pojke får oftast amma mer och längre än flickor. Flickor får även mer kramar och närkontakt och jag vet att föräldrar runtom i landet protesterar; jag kramar mina söner! Och ja det gör ni säkert, men flickor får generellt MER av det. Både från sina föräldrar och sin omgivning. Att pojkar uppmuntras mer att prova nytt och att vara fysiska vet ni säkert och det börjar redan när de ska börja gå och utforska världen. (Sen så råkar män statistiskt sett ut för fler och allvarligare olyckor, kanske för att de aldrig fått höra att de ska vara försiktiga?)
Flickor får också generellt mer uppmärksamhet för sitt yttre medans pojkar får mer för sina prestationer. Även om en komplimang i sig inte är skadlig ”Va söt du är idag!” så upprepad om och om igen regelbundet sänder det budskapet till flickorna att de är mest uppskattade för sitt yttre. Pojkar å andra sidan får ofta en massa uppmuntran för vad de kan; ”Vilken stor och stark pojke du är som kan klättra!” Föräldrar uppmuntrar generellt sina pojkar att leka tuffare, ta risker och våga medans flickor oftare får höra att de ska vara försiktiga och ta det lugnt. Och det formar oss.
När ungarna sen blir större så kommer ju leksaker och barnprogram och vänner in. Leksaker riktar sig ganska tydligt till vardera könen; pojkar förväntas gilla (och vara) äventyrliga och aktiva leksaker medans flickor antas gilla passiva och pyssliga lekar. (och därför undviker jag att ta med Ninja till leksaksbutiker) Pojkar har t.ex inga ”dockor” utan då kallas de för ”actionfigurer”. (Ett tips är att ni faktiskt kallar era ungars actionfigurer för just dockor)
Kläderna uppmuntrar även de olika sorters lekar. Pojkars kläder som kommer i mörka grådassiga toner och slitstarka rymliga tyger kan man kravla omkring på marken med, ramla med och klättra med. Flickors kläder i mer delikata material och ljusa pastellfärger där smuts syns på och som lättare går sönder (och även sitter tajtare och mindre bekvämt) funkar fint när man pysslar eller leker lugnare.
Sen kommer ju omgivningen in; förväntingar och fördomar vi har kring könen och hur det påverkar vårt bemötande av varandra och då speciellt barn som är i sina formativa år.
Här spelar även normer en stor roll för barn vill passa in och göra kön på rätt sätt. Vi är flockdjur och anpassar oss lätt till samhällets ideal. Barn kan behöva stöd att våga bryta det, våga stå emot, våga vara sig själva.
Hur fria är ungarna att utveckla sina personligheter när allt runt om kring dem är så tydliga med vilka mallar som finns och vilka regler som gäller? Hur fria är de egentligen när de blir bestraffade när de faller utanför ramen för vad som är ok för respektive kön?
Det är här mitt ansvar som förälder kommer in; att vara medveten om hur vi upprätthåller könsrollerna ger oss ett försprång. Genom att vara aktiv i sitt föräldraskap och motverka dessa roller så ger man iallafall ungarna en någorlunda ärlig chans att vara en individ.
mvh
Natashja Blomberg
Oj, Paula, menade absolut inte att låta mästrande med mitt första stycke om att bjuda in dig till bloggen. Menade bara att jag tänkte att DU skulle tycka att det var intressant, inte att du behövs läxas upp eller lära dig nåt. Ser nu att det ser ganska arrogant ut. 🙂
SARA: det stod diskution innan. Men hon verkar ha ändrat det 🙂 ja menar inget illa, tänkte bara hjälpa till lite 🙂
”Vill min son bli transexuell i en högre ålder och vilja klä sig i kjol och klackskor finns det ingen som kommer att stötta honom lika mycket som jag”
Bra och mer nyanserat inlägg än Hugos, men snälla, snälla kan du försöka läsa på om termer innan du använder dem? Det där var en fullkomligt felplacerad och irrelevant mening som skadar många människor. Ingen ”vill bli” transexuell. Du är transexuell, du föds transexuell, det är inte en vana och inte en stil så snälla sluta sprida det stigmat tack.
Svar Raq:
Nej jag tycker absolut inte att man blir mindre man för att man bär rosa. Jag tänkte mer att jag inte skulle klä min sexåriga pojke med en rosaglittrande tröja med Törnrosa på. Men en vanlig rosa tröja hade gått finfint 🙂 (ser att det inte framgick så bra..) Jag skulle helt enkelt köpa kläder till min pojke från pojkavdelningen och kläder till min flicka från flickavdelningen 🙂
Svar Raq igen: Sen kan jag ju tillägga, hade min pojke sett en rosaglittrande tröja med Törnrosa på och velat ha den så hade han så klart fått det, men jag hade inte valt den åt honom!
Nää faktiskt inte. Jag älskar rosa, men klä min son i rosa gör jag ej. 🙂
Jag kommer absolut klä mitt barn (oavsett kön) i rosa – och alla andra färger också, såklart. Jag vill ge mitt barn en början här på jorden med tillgång till allt – alla färger och alla slags leksaker även om de går utanför könsnormerna. Ge ditt barn alla valmöjligheter istället för bara hälften (vilket man gör då man bara köper leksaker/kläder anpassade till ett visst kön). Jag vill inte begränsa mitt barn och inte stoppa in mitt barn i ett fack med förväntningar endast pga vad som finns mellan benen på barnet.
Här är en bra artikel som visar hur flickor och pojkar omedvetet bemöts och behandlas olika i dagens Sverige på förskolor: http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/vuxnas-fordomar-fostrar-barn-in-i-konsroller
Vill man förstärka barnets kön och därmed även de fördomar barnet bemöts av? Nej tack, jag vill inte att mitt barn ska bli begränsad av könsroller! Mitt barn ska få vara barn och inte behöva oroa sig för ”hur man ska bete sig som flicka” eller ”hur man ska bete sig som pojke”, utan bara behöva bete sig som ett barn.
Förresten väljer man inte att ”bli” transsexuell. Transsexuell blir man inte heller av en viss uppfostran, utan man är född med ett fysiskt kön som inte matchar det psykiska.
Jag tycker att du, Paula, är på helt rätt spår och har skrivit ett bra inlägg. Kan egentligen inte skriva annat än att jag håller med i allt Lady Dahmer skrivit i sin kommentar och tycker också att du ska läsa lite i hennes blogg. Jag har lärt mig jättemycket där!
Men några av er andra som kommenterar här. ÅH HERREGUD. Ni måste AKUT krypa ut från er grotta.”Pojkar måste ha blått för att man ska se vilket kön det är” HAHAHA. Jag är tyvärr inte pedagogisk nog att kommentera det mer än så.
Båda mina söner har haft rosa perioder. Min äldste som är 7,5 föredrar nu andra färger. Helst svart, men rött, orange, blått och lila funkar också. Han får välja själv. Jag drar gränsen vid kläder med våldsamma saker på. Min yngste har just fyllt 6. Sedan var drygt ett år har han varit väldigt förtjust i allt färgglatt. Länge var det bara rosa som gällde, gärna med monster eller bilar på. Jag fick verkligen anstränga mig för att hitta bra kläder. Lyckan var när vi hittade rosa tröjor med batman och spiderman i Turkiet.
Efter det rosa kom en lila period. Någon gång fick han en kommentar på dagis om varför han hade rosa kläder. Han sa att han tyckte det var en fin färg och det blev ingen stor grej. En gång har jag stoppat honom och det var när han ville ha en rosa tunika med hello kitty på. Det borde jag kanske inte gjort, men jag ville väl skydda honom.
Nu i höst har han börjat i förskoleklass på en 0-9-skola. Visst oroade jag mig lite för hur hans klädsel skulle ses, men han är en cool liten kille, som vet hur han vill ha saker. Han körde alla färger som vanligt, inklusive rosa, lila, turkos och orange. För första gången fick han en kommentar om att han hade tjejkläder. Det gällde rosa regnkläder. Vi bytte ut dem, men jag pratade också om vikten av att göra som man själv vill, inte som andra säger.
Några svartklädda veckor följde, men när det var dags att välja vinteroverall valde han en med alla färger man kan tänka sig och konstaterade att han gillade att synas och vara färgglad.
Så vad vill jag säga? Erbjud alla möjligheter och lita på att ditt barn kan bestämma vilka färger hen gillar, precis som vi vuxna får göra.
Ja självklart kan man son bära rosa! Kan inte förstå att visa människor fortfarande tycker det är fel!?!? Men utvecklingen går snabbare för vissa än andra 😉
”Min son” ska det stå 🙂
Jag är en mamma till en 7 månaders pojke och har inte och kommer heller inte klä min son i rosa kläder. En pojke är en pojke och en tjej är en tjej, och JA det är skillnad!!!
Min son och min dotter har alla möjliga färger och leksaker. Skulle aldrig få för mig att värdera det ena mer än det andra eller ha hjärta att säga till ditt barn att det här får du inte ha för du har fel könsorgan för det.
Anpassar man sig till samhället upprätthåller man ju bara det hela, förstår inte riktigt varför man lägger energi på att oroa sig för vad andra tycker, Som sagt mobbning sker ändå. När jag var liten blev jag mobbad för att jag hade lockigt hår och föräldrar med udda yrken..
Vi lever på 2010-talet
Jag förstår att man kanske inte klär sin son i en rosa glittrig paljett tröja? Men vad anser du (och Hugo) är fel med en ”vanlig” rosa tröja??
Ni pratar så himla mycket om att erat barn kommer bli stötta ert barn i allt & att det ska få en sån normal & bra uppväxt som möjligt, så varför ska ni få in i ert barns hjärna att blått är killar och rosa är tjej??
Ser jag en kille i 7-års åldern med en rosa så tänker jag inte riktigt ”vill hans föräldrar att han ska bli mobbad?”
Som sagt, mobbning sker på varje skola, och jag tror inte att det sker pågrund utav rosa tröjor!!
HUR TÄNKER NI PAULA & HUGO?
Rosa, blått, gult, grönt och ungefär alla regnbågens färger. Jag har tre flickor, de vackraste och finaste i världen <3
Alla färger är okej.
Min tonåring älskar SPYGRÖNT.
2½ åringen ska ha rosa
Bebisen skiter i vilket så länge det inte skaver.
Skit i dumma debatter och andras åsikter. Kör ert egna race för ni två och BARA NI TVÅ vet vad som är rätt för ert barn.
Paula, bara så du vet.
Du är vackrast i världen och din mage är jättefin precis som den är <3
Jag förstår delsvis ditt inlägg, det här med att man inte vill att sitt eget barn ska utsättas för mobbing. Men jag tror även som många ovan mig säger, att det är så himla mycket mer som avgör om ett barn blir mobbat eller ej utöver en färg på tröjan. Jag tycker det är intressant med genusdebatten och får ärligt talat ont i magen när jag läser vad vissa skriver. VÅRT KÖN SITTER INTE I EN FÄRG. Kan folk bara släppa sina medeltida tankesätt och vara lite nytänkande. Vi lever trots allt på 2000-talet nu. Allt är inte som det var när ni var ung. Och förändring är inget farligt, utan borde speciellt i såndana perspektiv som här ses som något positivt.
Jag lekte väldigt mycket med min lillebror som barn, väldigt mycket med barbies bland annat. Det var det vi tyckte om helt enkelt, även han. Ett annat syskon till mig, han är extremt intresserad av bakning och matlagning, kan samt både sticka och brodera. Det är helt enkelt hans intressen. Min lillasyster däremot avskyr allt som är rosa och gulligt, och har bara sk ”killkläder” på sig. Det är det hon trivs i. Jag anser och tror inte att jag eller någon av mina syskon någonsin tagit skada av detta. Utan jag är snarare glad över att jag fått chansen av mina föräldrar att utveckla MITT EGET TÄNK kring detta. (Så klart har även jag blivit formad av samhället och alla normer, men dom som är utanför hemmet) Jag har många år kvar innan jag själv skaffar barn, men jag kommer uppmuntra och uppfostra en EGEN INDIVID, som kan stå för sig själv och inte ska behöva delas in i ett fack på grund av sitt kön.
När folk skriver ”Ja men om min son vill ha en rosa tröja så får han såklart det” Det förstår ni väl själva, att ett litet och oerfaret barn skapar sina egna tankar och värderingar utifrån dess miljö. Ett barn föds inte och tänker ”Jag vill ha rosa på mig”. Utan det är föräldrarna, samhället och media som LÄR barnet vad den ska gilla och inte. Jag brukar i princip aldrig kommentera inlägg någonstans, men kände att jag ville göra ett litet avtryck här. Jag blir lite ledsen när jag läste Hugos inlägg om detta, men ditt var intressant att läsa och betydligt mer nyanserat. kram!
Nu gissar ju jag bara men tror att Paula menade crossdresser och inte transsexuell. Ni som får panik för att ni anser att hon skrev att man väljer att bli transsexuell kan ju tänka på det då jag inte tror att det va det hon menade 🙂
Jag själv skulle inte klä min son i rosa, men jag ser absolut inte ner på de som skulle klä sina söner i rosa. Tvärtom, bara bra! Visst är väl inte dagens normer så bra, men mitt barn kommer under den tiden han inte är medveten/bryr sig om färger och kläder antagligen inte bära rosa. Varför jag inte vill de är för att jag vill klä min dotter i fluffigt och puffigt rosa och min son i coola fräsiga färger. (haha) Sedan får han bestämma själv om han tycker det är fint när han blir äldre eller inte. DÅ har han sin egna vilja och kan välja själv och då lyssnar jag självklart till den! Är han lycklig, är jag lycklig!
Jag vet inte varför jag tycker så, men det är bara min åsikt! 🙂
Hej
Jag klär min son i rosa och alla andra färger också (svart och grått är inga färger, det är sinnestillstånd 🙂 ), medvetet väljer jag att klä honom så att det ska vara svårt att se att det är en pojke (15 månader). Hade han varit en flicka hade jag inte använt lika mycket rosa kläder.
Tycker att LD förklarar det bra med förväntningar och bemötande, det är lite av kärnan tycker jag.
Vi klär vår son framförallt i färger! Den typiska kill-avdelningen brukar vara så blå, grå och beige. Han hade en hel del rosa när han var mindre, idag är han snart 2 och har ett par super rosa mjuka byxor och ett par rosa och gula långkallingar som han ibland har som tights. Sen har han ett rosa badlakan. 🙂 Jag skulle nog inte klä min son i Hello Kitty eller kjol (sen om han vill ha det så tänker jag låta honom bära det.) men färgen rosa behöver inte göra att ens barn ser tjejig ut.
Jag klär min son i alla möjliga färger. Könet sitter inte i någon färg, och snoppen ramlar inte av, av lite rosa eller lila eller någon annan härlig färg. Min dotter har även hon kläder i alla färger, och det skulle aldrig komma på fråga att behandla och uppfostra dem olika pga. de olika könen.
Jag är glad att jag inte satt mina barn i dessa samhällsfack, där ”tjejer är tjejer och killar är killar”. Den sistnämnda kommentaren sägs av folk som bara är allmänt okunniga. Man är ju bara korkad (på riktigt) om man inte tror att tjejer och killar faller i dessa stereotyper för att vi inte formar dom och placerar dom där. Som LD skriver, vi formar dom och sätter de i fack redan vid födseln.
Jag är glad att jag sett min dotter som ett barn, att jag bejakat HENNES intressen utan att jag själv påverkat henne med vad jag blivit uppfostrad med hur en tjej ska vara. Hon är nu 4½ år, och är fruktansvärt stark, med mycket skinn på näsan, tar ingen skit, tar plats, vet vad hon vill, samtidigt som hon visar känslor. I julklapp önskar hon sig en skateboard, tågbana, en barbiehäst och guld-kläder. En tjej som vet vad hon vill. Barn ska inte söka uppmärksamhet på att få höra vad dom gör bra, om dom är duktiga osv. Dom ska vara såpass trygga i sig själva att det inte ska spela någon roll om någon berättar för dom vilken fin teckning dom målat eller liknande. Och det är föräldrars ansvar att se till att barnen blir trygga, starka individer.
Varför i helvete kan man inte få göra som man själv vill? Varför ska alla lägga sig i? Är det viktigt för dessa människor att en främmande människa klär sin son i rosa? För gör man inte det så är man ju en riktigt vidrig människa och uppfostrar tydligen en mobbare.. Sköt er själva!
Om personer som möter mig och mina framtida bebisar inte kan avgöra kön på dem ser jag det som en vinst. En bebis/småbarn är inte en liten man/kvinna utan ett barn.
Jag personligen skulle inte klä min son i rosa färger. Inte ens som bebis. Bara för att det är ” 2000″ talet behöver man inte börja med hen tänk , och klä sina barn annorlunda mot vad man gjort innan..
Tycker också att alla får väl själva hur man vill göra.
Finns väl inget rätt el fel? Skulle aldrig se ner på någon som använder sig av HEN, och klär sina barn i alla olika färger.
Men jag tycker att rosa & lila iaf är tjej färger. Känns lite töntigt att ha på killar… Skulle jag få en son i framtiden,och han själv vill klä sig i dessa färger skulle jag inte neka honom. Utan uppmuntra självklart.Men att använda sig av dessa färger bara för att det blivit en debatt av det, att försöka bevisa nåt är lite galet. Vad är det för fel med att låta killar va killar och tjejer va tjejer?
Jepp! Min son klär utmärkt i rosa!
Zzzzzznark på att världen fortfarande inte kommit längre än att vi verkligen ska behöva diskutera om det finns tjej- respektive killfärger.
Flavia: Jo det hade jag redan förstått, problemet var ju felanvändandet av ordet och att hen inte tog sig tid att kolla upp vad det betydde innan hen använde det. Intentioner spelar ingen roll om resultatet fortfarande är negativt, jag väntar fortfarande på att paula ska skriva om den meningen.
Jag håller med dig Paula! Bra skrivet!
Men om man klär sin son i kläder som man kan tycka att både flicka och pojke kan ha så ska man ändå kunna se om det är en pojk eller flicka tycker jag.
Jag förstår inte varför tanken ”män och kvinnor är olika” likställs med ”män och kvinnor skall behandlas och bemötas olika” eller ”män och kvinnor måste se olika ut, kvinnor måste vara rakade om benen och män får inte vara för välansade, annars blir det äckligt”. Små pojkar behandlas inte lika bra som flickor, det är bevisat. Man skäller mer på små pojkar, man talar inte med små pojkar lika mycket, man ler inte mot små pojkar lika mycket… och hur man behandlas som barn resulterar givetvis i hur man är som vuxen människa. Även om den genomsnittlige mannen har mer muskelmassa än den genomsnittliga kvinnan, betyder detta verkligen att man måste klä barnen olika när de är små?
Diskussionen i sig tycker jag inte är speciellt intressant, men jag älskar flera av kommentarerna. Jag undrar varför barn får för sig att mobba små pojkar i rosa när folk tydligen fortfarande har åsikter om att det är ”töntigt” med rosa på killar, eller att ”en pojke är en pojke och JA det är skillnad!!!!!” Det är sådana åsikter som orsakar mobbing, inte färgerna.
Jag har en liten go kille på tre månader och jag skulle aldrig klä honom i rosa då jag anser att det är en tjejfärg! Till honom blir det små tuffa kläder medan mina systerdöttrar överöser jag med rosa fluffande glitter!
Men jag tycker det är fantastiskt att alla tycker och tänker olika! Keep going!!=)
Jag har länge känt att jag inte kommer att klä några av mina eventuella framtida barn i rosa för att jag tycker att det är en hemsk färg. Sedan började jag läsa om genus och förstod att anledningen till att jag hatar färgen är inte att den är ful i sig (även om vissa nyanser är hemska) utan vad den står för, för mig och samhället. När jag var yngre ville jag vara en pojke. Det är ett hemskt konstaterande. Jag är nämligen en heterosexuell ciskvinna och är inte transexuell, men i många, många år önskade jag ändå att jag var pojke. Jag klädde mig i slitstarka säckiga kläder, klippte håret kort och hade bara ett hål i ena örat.Jag spelade fotboll och innebandy, jag lekte med bilar och lego och spelade tvspel, mina favoritfärger var blått och grönt. Jag lekte också med barbies, men då skämdes jag. Redan på dagis ville jag vara prinsen och inte prinsessan i alla lekar. Min mamma var väldigt bra på att låta mig vara mig själv, utom när det var fest och högtid, då tvingades jag in i klänningar under skrik och gråt, för det var bara så det såg ut för tjejer.
Det som gjorde mig att vilja vara pojke var alltså inte en faktisk önskan om en snopp, utan att jag ville slippa begränsningarna jag hade på mig på grund av mitt kön. Jag var alltid ifrågasatt och fick buffla mig fram för att ta det som var mitt. Jag tvingade min gympalärare att låta mig spela fotboll med killarna istället för badminton eller pingis med tjejerna. Allting var en kamp och det kändes, varje gång något blev överraskad över att jag var en tjej och ändå gjorde killsaker eller var lika bra som killarna. Även positiv överraskning var negativ, för då var jag bra TROTS att jag var tjej. För mig låg det ingenting positivt att vara tjej eller bete sig tjejigt, jag föraktade min otroligt tjejiga storasyster.
Idag har jag anpassat mig efter mitt kön, jag har långt hår och har släppt allt vad sportande heter för att istället koncentrera mig på att sminka mig varje morgon. Och det gör mig ledsen, för jag kan aldrig gå tillbaka till den kaxiga tuffa obrutna ungjävel jag en gång var innan mina bröst gjorde det omöjligt för mig att fortsätta låtsas som om jag var en person och inte ett kön.
Så ja, genus är så jävla nödvändigt. Ragerant out.
Vad hände med min kommentar?
Jag förstår att ungar fortfarande mobbar andra ungar i fel färg om folk fortfarande tycker att det är ”töntigt” med en kille i rosa, eller att ”män och kvinnor är olika” betyder att små barn skall behandlas olika.
Runt 50-talet samt innan dess var rosa en manligt kodad färg, då den som en variant på rött stod för styrka, krigiskhet, blod. Blått som sedan medeltiden enligt katolska kyrkan förknippats med jungfru Maria var kvinnlig, svadare, vek.
Förklara hur mig hur dessa två färger som väldigt tydligt enbart är uttryck för en i vårt samhälle ganska nytt sätt att visuellt identifiera kvinnligt och manligt så otroligt tydligt kan cementera ett barns personlighet?
Jag har inte läst alla 60 kommentarer men jag har en son på 1,5 och jag använder en rosa skjorta på honom. Jag själv anser att det spelar ingen roll. Min sambo har rosa t-shirts. Tycker killar/ män klär i rosa. Det framhäver deras färg i ansiktet 🙂 <3
Min som är 2,5 och jag klär honom i blått, rosa, grönt, lila, gult… and so on. Jag klär honom i kläder jag tycker är fina och praktiska utan hänsyn till färg.
Ibland säger någon ”vilken söt flicka”, ibland rättar jag dem och ibland inte. Är ju inget fel med att vara tjej heller så varför fokusera på om någon säger fel könsbenämning?
När han själv har en åsikt får han själv bestämma vad han vill ha på sig.
Ni som säger att tjejer och killar är olika… Måste det betyda att killar ska ha blått och tjejer rosa? Jag tycker de flesta killar/män passar väldigt bra i tex rosa tröja eller en lilla skjorta. De är faktiskt bara färger.
Hej!
Min sambo har en son på fyra år, han älskar rosa och allt ska vara rosa tycker han, förutom kläder. För då säger han själv att den tröjan är för flickor, inget han lärt sig hemma utan dessa normer finns faktiskt redan på dagis.. så att du bara blir ledveten om hur medvetna barn faktiskt är. Det som samhället framför är det barnen lever efter och även det som finns på dagisen..
Tänk utifrån hur vuxnas samhälle är, lite så funkar allt på dagis också.. flickor leker snällt medan pojkar leker ”hårt” .. TYVÄRR
Du skriver transsexuell men jag tror du menar transvestit. En transsexuell vill byta kön medan en transvestit bara vill klä sig i det motsatta könets typiska yttre attribut.
Jag hatar rosa så skulle aldrig klä vare sig min framtida son eller dotter i denna horribla färg (älskar dessutom att boysa med diverse fordon i skogen. Oh no kanske murrin växer ihop nu???!?!?! OBS! Ironi) Hatar även typiska killkläder med tryck av spiderman eller dyl. Usch.
Jag kommer att klä mina framtida barn som BARN. De kommer ha tillgång till alla regnbågens färger och alla möjliga leksaker (dock totalförbud för vapen, varför ska man leka att man dödar folk? makes no sense). 100 valmöjligheter istället för två! Förstår inte vad folk anser vara så fel med det?
Tycker förövrigt också att du ska spana in lady dahmers blogg, det var inne hos henne mitt intresse för både genus och feminism startade. Otrolig människa som skriver på ett roligt och pedagogiskt sätt!
Har du stängt tråden eller nåt?
Rosa är en prinsessfärg och jag skulle aldrig ha den i mitt hem eller på mig själv. . Min sambo får absolut inte ha rosa det blir för oattraktivt och det är en känsla man inte kan bestämma över . Skulle heller inte klä min son i rosa för det har en känsla i sig som inte går att bara ta bort. Killar och tjejer är olika , tack gode Gud för det. Vi är jämställda i hemmet absolut men ja vill inte att han ska ha rosa för det.
Varför är det viktigt att framställa män och kvinnor som olika, eller ännu hellre, som varandras motsatser? Varför är det så viktigt att upprätthålla den här föreställningen om två sorters människor, olika inte bara till det ytliga kroppsliga utan även så fundamentalt skilda från varandra mentalt, intellektuellt och biologiskt? Män är hårda och tuffa och kvinnor är mjuka och svaga. Män knullar och kvinnor älskar. osv
Det här konstanta tjatet om våra olikheter skapar klyftor. Man separerar människor i två grupper; män och kvinnor. För evigt åtskilda. Män är från Mars och kvinnor är från Venus. Två arter.
Vilket jävla trams egentligen.
Människor är olika. Individer är olika. Varför inte tala om det vi har gemensamt istället? Om våra likheter? Det är större skillnader inom könen än mellan dem. Större variationer inom könen än mellan dem. Varför fokusera på den där lilla promillen som egentligen inte säger nånting om vad för slags människor, personer, vi egentligen är?
Mitt barn är en pojke och han är snart 2,5 år. Han har kläder i alla möjliga färger för man får inte glömma att det finns mycket mer än blått och rosa 🙂 Han älskar Hello Kitty och katter i allmänhet så han har en del kläder och leksaker med det. Det har han själv fått välja. Vad skadar det med en ponny på en killes kläder? Jag vill hellre ifrågasätta varför man tycker det är ok med döskallar på pojkars kläder. Vad tycker du om det? Det är en smaksak ju, men många verkar tycka att det är ”tufft” medan jag tycker det är osmakligt. Skulle mitt barn välja något med döskallar på någon gång så får han förstås göra det, men hittills har det inte hänt. När han får välja fritt bland kläder så blir det ofta ljusa färger. Det behöver inte vara feminint för att det är färg. Tyvärr har många klädaffärer just det konceptet… att ljusa färgglada kläder har spets, volang, ryschpysch o.s.v. men om man kollar så hittar man ibland kläder som bara har färg och inget av det övriga.
Att barn retar de som inte följer ”könsmallen” handlar ofta om att de från vuxna har lärt sig att pojkar gör si och inte så och flickor gör så och inte si. Så om vuxna kunde sluta vara så rädda och låta barn vara barn istället så tror jag att öppenheten skulle öka. Det skulle inte skada iaf 🙂 Undrar varför vuxna är rädda för att folk ska se ”fel” kön på deras barn (angående kommentarer om att färgerna är till för att könsbestämma)? Vad gör det om en 1-årig kille blir kallad tjej liksom? Härligt att du är så öppen för denna debatt och inte fördömer som så många andra! Men angående att anpassa sig efter normer… har du ”anpassat” dig? Jag själv mådde otroligt dåligt när jag försökte anpassa mig och passa in. När jag slutade och bara blev mig själv så mådde jag otroligt mycket bättre även om det innebar att folk kanske tyckte att jag var konstig.
Jag skulle inte klä min son i rosa. Det handlar inte om alla könsnormer men det är någonting som jag inte riktigt vill bara för att jag tycker är rosa är en färg som flickor har. Men den här diskussionen är egentligen himla svår att komma ifrån. När jag var liten var jag en pojkflicka och min garderob bestod mestadels av blåa kläder för att min mamma tyckte att det var fint och jag trivdes tydligen väldans gott i det också. Däremot kom det fram många människor [som min mamma har berättat förstås] och sade ’vilken fantastisk liten söt pojke du har’ fast det var jag ju inte.
En liten pojke som bor i närheten av mig är sex år och hans älsklingsfärg är lila och grön. Jag ser honom alltid i lila chinos och en grönlila luvtröja och han är helt strålande söt! Men alla har olika smak såklart men just rosa är en besvärlig fråga.
Jag tycker att man till en början ska klä barnet som man själv tycker. När barnet sedan blir större och kan bestämma själv ska man lyssna på det. Jag tycker att man ska ha kläder efter vad man trivs med och jag anser att man ska acceptera barnets vilja så långt det går.
När det kommer till mobbning ska skolan arbeta för att motverka detta, oavsett vad, och ingen ska behöva byta stil för att bli accepterad. Om jag hade ett barn som en dag kom hem och sa att den har blivit mobbad pga sin tröja tex och vilja byta sin stil så tror jag inte det är så bra att som förälder gå och köpa ”rätt” kläder. Alla har rätt till att ha de kläderna man vill och ingen ska säga att man är fel. Så länge man känner sig bekväm är det inte fel.
Jag har inga barn men jag skulle inte klä min son i rosa(möjligtvisom det var nån pojkig figur på) för att jag är så mesig och är som alla andra. Hade jag t.ex fått en flicka skulle jag köppt alla gulliga gråa, rosa, bruna, vita, lila klänningar, bodys, strumpbyxor jag hittade. Samma om det var en son, fast( inte i klänning) i grå, blå, grön, brun, vit osv. Men jag skulle inte bry mig om sk. pojk-och flick saker. Min son skulle gärna få leka med både dockor och dockvagnar och min dotter skulle, om hon ville, leka med traktorer och bilar osv. Min dotter skulle ha långt hår och min son kort när hon/han blir äldre. Fast såklart, om min t.ex son absolut vilja ha de där randiga byxorna i rosa, röd, blå, lila, grön, gul te.x. så skulle han självklart få det men jag vill att det ska synas om det är en flicka eller pojke.
Ps. jag accepterar och respekterar hur andra väljer att klä sina barn. Det är ju trots allt bara en färg 🙂
Nej, jag skulle inte klä min son i rosa. Jag tycker att det har gått för långt med genustramset nu. Det finns en ANLEDNING till att män och kvinnor ska vara olika – och det kan man tycka vare sig man tror att Gud eller Evolutionen har skapat oss som vi är.
Det har i alla tider funnits olika ideal för hur män och kvinnor ska vara, och med dessa ideal har det även följt med kläder, mönster, arbetsuppgifter, intressen, sätt att bete sig, o.s.v.. Detta är nödvändigt, för att vi ska känna oss själva som det kön vi är, och längta efter en union med en person av MOTSATT kön.
En person som har MOTSATTA intressen, arbetsuppgifter, kläder, frisyr, färger o.s.v.. Om vi alla var precis lika, så skulle vi ju inte kunna tända på varandra. Och då skulle mänskligheten dö ut!
Ge lucas en kram fran mig, barn kan vara sa elaka. Sotare pojke finns ju inte. Visa honom bilder pa hugo som barn och lite mullig sa kanske han slutar lyssna pa dom andra, barn ska vara goa och mjuka, theres more to lovee!
Jag förstår absolut era synpunkter. Men vad tycker du om Hugos åsikter om att kvinnor bör raka sina ben?
Alla ni som säger att det är skilland på tjejer och killar: Ja, helt sant. FÖR ATT NI SKAPAR OCH UPPRÄTTHÅLLER SKILLNAD.
Sluta uppfostra och klä barn efter kön. Rosa till alla! Blått till alla!
om ni prentar in i erat barns huvud att rosa är tjej och kille är blå så är det erat barn som kommer bli en mobbare!!!
Faktum är att jag klär min 2-åring i rosa, ochalla andra färger. Dock ej i klänning ooch tunika som Lady D. Sonen är supergrabbig, och mår antagligen bara bra av att bli behandlad lite mjukare av sin omgivning. För ja det finns studier som visar att man behandlar flickor och pojkar olika..
Jag hade velat ge mitt barn tillgång till alla färger. Inte bara den mörkare färgskalan. Oavsett om jag får en son eller dotter längre fram i tiden så vill jag att de ska bli starka nog att förstå att det handlar inte om vilken färg man har på tröjan. Blev själv utfryst och ignorerad i 6 år men tack vare att jag hade mina föräldrars fulla stöd så gjorde det mig inte lika mycket att barnen i skolan inte ville umgås med mig. Jag hade annat, friidrott, innebandy och musikkurser där jag träffade andra vänner. Idag är jag så mycket starkare och vågar stå för mina åsikter, även om inte alla håller med, medan många av de ”populära” inte vågar stå för någonting eftersom att de kan förlora sin status, jag har mindre att förlora.
Tycker du verkar bra mycket smartare och djupare i ditt tänk än Hugo, Paula.
Jag kommer absolut klä mina barn i alla färger och mönster, det enda jag inte kommer ha är våldsmönster och hello kitty, Gillar inget av det. Tänker inte begränsa mina barn på något sätt vad det gäller könsroller.
Jag ser det som såhär.. Jag klär min son i kläder jag tycker är fina och bryr mig inte om färger (mer än i den bemärkelsen att det gärna får vara färgglada kläder), sen är jag personligen inget stort fan av rosa så det har det helt naturligt blivit lite av i hans garderob (såväl som i min egen). När han blir gammal nog att kunna välja kläder själv kommer han få styra mer och vill han då ha rosa kläder ska han såklart få ha det. Man behöver ju inte göra det till en större grej än vad det är liksom.
Jag ser också i det hära att jag klär mina barn i dom färger jag tycker är fina eller ja jag gjorde det i alla fall..nu är mina barn så stora att dom är inne vad dom vill ha på sig o inte.
Jag tänker inte tvinga mina barn till att använda tex rosa om dom inte vill..det är upp till dom helt enkelt!
Men förut så när dom var lite mindre så hade dom all möjliga färger som lila, rosa, blått, svart, vitt osv.
Nu för tiden är det ju bara apor och bilar som räknas att använda och jag tror att mina barn vet om att det är lugnt att använda vilka färger som helst eller motiv.
Men det finns en sak jag går lite emot är att jag kommer inte lära mina barn att klä sig i klänningar för att det är tjejigt men skulle dom vilja ha det på sig..så fine för mig men inget som jag skulle bara woow..nu köper jag denna fina klänning till mina pojkar, om du förstår vad jag menar 🙂
Dom är barn, inget mer..tror inte att mina barn kommer bli bögar bara för att jag målar deras naglar för rolgihetens skull eller för att jag sätter kanske på en rosa t-shirt med en bil på eller en häst på 🙂
Men om sagt mina barn väljer sina egna motiv och kläder nu för tiden och det är bara för mig att acceptera som det är 🙂
Min son är ett ar och han bär ofta rosa kläder. Bade jag och min man tycker inte alls att det är konstigt, utan det är helt enkelt en fin färg som han passar bra i. Jag vill inte klä min son i dessa fula dassiga färger som är för pojkar, utan jag försöker alltid leta fram nagot fint och glatt.
Rosa är ju bara en färg, precis som blatt, grönt och gult. Det är inte värre än sa.
Tycker även att det är väldigt konstigt när man säger att barnen kan bli mobbat. Borde man inte istället försöka göra nagot MOT mobbing genom att klä sitt barn i rosa? Att visa att det faktiskt är ok att se ut precis hur som helst. När man försöker förhindra mobbing genom att anpassa sig till samhällets normer da har man fatt det lite om bakfoten.
Jag har en son på 2½ år och det bästa han vet är hello kitty och bilar (cars) så antingen ska han ha svarta eller röda kläder med blixten på eller rosa eller vita kläder med hello kitty. Detta är inget jag tvingat på honom utan han har sett andra barn, vänner och bekanta och anamat det. Även om jag personligen tycker att blått är mer en pojk färg och att han ibland kan se ut som en liten tjej i sina hello kitty tröjor så skulle jag aldrig försöka ta de ifrån honom utan jag accepterar att det är det han tycker är fint. Han är två år, tillräckligt gammal för att ha en vilja men alldeles för ung för att förstå innebörden av det. Barn ska få vara barn och jag tycker det är helt fel att försöka göra dom till något de inte är. Eller att redan som små små barn göra en tydlig skillnad på tjejer och killar. Varför ska de vara olika pga kön? Det är bara en färg och ett figur. Inget märkvärdigt.. 🙂