År 2014 var ett bra år och ett tufft år. Vi njöt av vår fantastiska ett åring men drömmen om ett till barn kom till liv. Vi bestämde oss den sommaren för att börja försöka. Då naiva och omedvetna om hur lätt det faktiskt kan bli fel. Vi var lyckligt omedvetna om hur tuff hösten skulle komma att bli. Tur det. Jag brukar alltid säga att idag ska man vara glad och oron kan vänta till senare.
Till dig som är gravid, är det bra idag så kan man försöka fokusera på det. Blir det missfall imorgon så kan man spara tårarna tills dess. För då får man iallafall en bra dag när man inte vet.
Det var himla tur att vi redan hade en diamant. När det var ledsamt så var Molly ett ljus i tillvaron. Livet fortsatte och jag vill tro att allt händer av en mening. Hade vi inte fått två missfall så hade vi aldrig fått Leonore. Och för Leonores skull skulle jag gå igenom en rad till elände.
Vi unnade oss lugn och ro. Förut var det fest och dans som lockade men det ändrades. Jag älskar yasuragi just för att platsen ger mig lugn.
Molly var en liten boxbebbe precis som Leonore också är nu. Träning är något naturligt för våra barn just för att dom har varit med sedan en tidig ålder 
Min standardklädsel-träningskläder. Idag har jag två stora lådor för mina träningskläder. Det är mer plats än vad jag har till mina byxor och tröjor.
Hösten kom och jag blev rödhårig. Det här är den första bilden på mig som nygjord. Från blond till rött och jag älskade det. Hade det inte varit så himla mäckigt att vårda det röda så hade jag behållt det
I den här vevan fick jag mitt första missfall och det är inte spciellt mycket bilder på telefonen från den här perioden. Men livet med Molly och Hugo fortsatte och vi höll humöret uppe. Det var tufft för alla i min närhet väntade deras andra barn. Många gånger hade jag låga tankar om att det aldrig skulle gå för oss men jag slog bort dom och fokuserade på det jag faktiskt hade istället
Jag och Molly prydde omslag för Mama, det var riktigt kul och ärofyllt 
I Januari började jag plugga och helt ärligt så förstår jag inte hur jag lyckades få ihop det så bra. Det visade sig vara väldigt enkelt att plugga och ha familj samtidigt. Det som inte fick lika mycket plats i mitt liv var träningen och jag minns att jag kände mig tom. Från att ha varit totalt ointresserad av träning bara några år tidigare till att känna ett dagligt begär, det var stort för min personliga utveckling. 
Min fina. En främsta suporter. Du får mig alltid att skratta oavsett om jag är sur eller om jag gråter. Du låter mig få känna mindre roliga känslor men sen får du mig att relativt snabbt vända blad. Din inställning har smittat av sig och du har gjort mig till en starkare person många, många gånger. Du finns alltid där för mig och den trygghet du ger mig är ovärdelig. Tack för att du låter mig vara glad, arg, ledsen, orolig, osäker och lycklig. Tack för att du låter mig känna precis som jag vill men att du sen alltid vänder om till att fokusera på det positiva
Efter att ha lagt barnplanen på hyllan dröjde det inte länge fören vi plussade för en tredje gång. Denna gång var det Leonore. Denna gång var det meningen. Denna gång vågade vi först inte att glädjas men inom mig så jublade jag.
Det var en himla rolig termin i skolan och jag ser fram emot att ta upp stuiderna i sinom tid 
Bio med Jessica och Steph. Här var jag i vecka fem med Leonore och jag berättade för dom att nu äntligen är vi gravida igen. Då låg redan Tigra och Haylie i tjejernas magar
Det bästa sättet att avsluta en dag är tillsammans med barnen i soffan/sängen. Vi är beroende av mys, kramar och pussar
Vecka 13 och veckan som vi gick ut med att vi väntade barn igen. Nu vänatde en graviditet som vi längtat efter och jag njöt verkligen av denna graviditet. Med Molly tyckte jag inte alls att det var mysigt, jag ville bara föda och få vara mig själv igen. Men inte med Leonore, då tog jag vara på graviditeten på ett annat sätt. Vi kikar tillbaka på hur graviditet nummer två såg ut imorgon =)
Hej Paula. Hoppas ni alla mår bra! Ni verkar så lyckliga allihopa. Ni har alltid varit en förebild för mig, ert engagemang i familjen och med nära och kära. Nu är det såhär att vi nyligen födde våran älskade dotter i v 26, men hennes hjärta orkade inte slå i magen.. Vi var på en vanlig kontroll hos bm och barnmorskan hittade inget hjärtljud så jag var tvungen att gå igenom en förlossning och veta att vår ängel inte levde. Tror du att jag någonsin kommer kunna gå vidare? Tror du någonsin att jag kommer våga bli gravid igen? Har följt dig sen du väntade molly och vet att du gått igenom två missfall.. Jag vet inte var jag vill med denna kommentar. Men för mig är du klok, du kanske har någon idé hur jag kan komma på benen igen.. Hur kan jag någonsin bli glad när vår dotter är någon helt annanstans… stor kram till er alla från mig
Din kommentar berörde mig verkligen. Jag beklagar er sorg!! Jag kan inte på något sätt förstå hur det känns att förlora sitt barn, men jag vet hur stark man kan bli när man minst anar det. Låt inte detta stoppa er även om det känns tufft. Upp på hästryggen igen! Jag önskar er all lycka. Kramar från Luleå.
Stor kram till dig!! Tack
Hej Victoria <3 er dotters öde gör mig så otroligt ledsen. Jag hoppas att du har fina anhöriga runt omkring dig som tröstar dig i denna svåra tid. Jag hoppas att ni sinom tid vågar försöka igen och ge er dotter ett syskon. Storasyster får vaka över er i molnen och att ni får älska henne förevigt. Jag önskar dig all lycka till i framtiden, en stor kram Paula <3
Hej Victoria, blev så berörd av din kommentar och var tvungen att skriva för stöd behöver man alltid i denna situation. Vi förlorade också vår dotter den 7/7-2016. Vi åkte in pga minskade fosterrörelser och då hade hennes hjärta slutat slå. Hon föddes också död men jag föredrar att säga att hon föddes som en ängel. Att genomgå en förlossning när man vet att ens barn inte kommer att skrika, att ha hoppet om att höra ett skrik ändå som aldrig kommer….att känna en sån kärlek och värme för sitt lilla barn som bara finns i ens famn en liten stund men föralltid i ens hjärta. Men dem kom och vände för att hitta den perfekta familjen för sitt lillasyskon och våra änglabarn kommer alltid att vara en del av familjen och storasyskon till framtida barn. De kommer föralltid ha plats i våra hjärtan. Ofelia vår dotter begravdes för ungefär en månad sedan och efter begravningen så har det blivit en aning lättare att andas igen och jag besöker hennes grav nästan varje dag och jag tycker om att vara där och pyssla om henne och göra det fint.
Och jag vet att det är jobbigt att tänka på syskon för man vill så gärna men lyckan måste ändå övervinna rädslan i slutändan. Rädslan kommer föralltid att finnas där i alla graviditeter oavsett om det är första eller åttonde efter änglabarnet. Även om det är om två månader eller om fem år så kommer rädslan finnas där det gäller bara att övervinna den, så bli inte för rädd även om jag vet hur jobbigt det är. Jag lovar att er dotter vill ha en litet lillasykon i framtiden som hon kan vaka över och en liten person som ni kan se er dotter i. Vet inte hur längesen det var sedan ni förlora er dotter eller hur långt ni kommit i sorgeprocessen men du får jätte gärna höra av dig till mig på Facebook eller Instagram (thereseadelman) om du känner att du vill prata med någon som vet hur det känns att förlora sitt älskade barn och få livet ändrat på bara några få sekunder. Jag finns här!
Stora kramar från en annan änglamamma <3
Vänta tills någon du älskar dör och säg att ”allt har en mening”. Så jävla ointelligent att säga så bara för att det är ”inne” med den meningen, fast ingen egentligen förstår innebörden av att slänga ur sig sånt. Det finns ingen mening i hela världen med att ens nära och kära dör eller att man blir våldtagen eller misshandlad eller liknande. Eller tycker du det på allvar????
Allt har en mening. Även när människor i ens närhet dör. Jag förlorade både min farmor och mormor i samma veva samma år(förra året) och jag tror att inte på älta såna saker. Döden kommer alltid att komma, ta ifrån oss människor vi älskar och vi får helt enkelt ta vara på livet vi har fått, för jag är övertygad om att ovasett vem du har förlorat kan du inte sluta leva även om det känns omöjligt. Jag försöker tänka, även om det kan tyckas vara känslokallt att fortsätta leva livet. Det hade dom velat, inte bli apatisk, försvinna, sluta sig, bara vara hemma.Och allt har egentligen en mening, att bli starkare, kunna hantera krissituationer, livet kan inte vara glatt och en räkmacka hela tiden, utan man måste uppleva jobbiga stunder för att växa, lära sig och prioritera det som verkligen är viktigt. Och hjälpa, inspirera andra människor som går igenom samma saker. Jag tycker att det är enormt fel att älta andra personers död när man tar förgivet att dom kommer leva föralltid(hur gärna vi vill ha kvar personer i vår närhet kommer alltid livet ge och ta här i livet) och att man arbetar ihjäl sig i stället för att umgås med sina nära och kära. Det är något man bör ta vara på.
Så glad för din skull att du blev gravid tillslut igen med Leonore! Molly är så otroligt lik dig tycker jag
Hej Paula!
Skulle behövt lite tips 🙂 Ska till Stockholm nästa vecka med min son på 1.5år som älskar att bada o hoppa från kanten. Vi hade tänkt besöka ett äventyrsbad men detta ställe ska gärna ha en rolig småbarns avd. O den ska helst vara uppvärmd. Gärna fler uppvärmade pooler 😀 hoppas du har något tips ?
Så starkt att du delar med dig av era missfall ❤️ Kram
Så jäkla skoj att läsa ?
Så glad för er skull att det äntligen gick och att Leonore kom till 🙂 Vi fick kämpa med vårt (första) barn också, så vet verkligen vad ni har gått igenom även om det för oss slutade med IVF för att få vår skatt! Men som du säger så hade jag kunnat göra det igen, bara det blir vår Alicia 🙂