Det finns inget som jag får så mycket pekpinnar om än just kidsen och deras välbefinnande. Både i verkliga livet och via sociala medier. Vad det än handlar om- pekpinnar. Mamma var ganska jobbig under barnens första år. ”Hon är för kallt klädd, hon är för varmt klädd, skär maten i mindre bitar” jadajadajada.
Love you mami
Jag har aldrig sett Hugo bli frågasatt över sociala medier t.ex. i sin träning. Det känns som att mottagaren känner ”han har koll på det där”. Det känner jag inte genom att veckovis bli ifrågasatt över mina val gällande barnen. Små frågor, till de större frågorna.
Men jag förstår faktiskt för barn och djur har den inverkan på oss. Vi tar oss an dom, trots att dom ej är våra egna. Skulle man hitta ett barn i parken utan en vuxen i närheten skulle man hjälpa. Skulle man stöta på en bortsprungen hund skulle man hjälpa. Handlar pekpinnar om vi kvinnor har det djupt inom oss? Ansvarstagandet och omhändertagandet? Att vi genuint bryr oss om det som sträcker sig utanför ens egna liv och relationer?
Samtidigt som jag tycker att man bör te sig med finkänslighet. Samtidigt som jag förstår och accepterar att alla inte tänker precis som mig, att vi är olika och gör på olika sätt. Det finns inte i mitt intresse att någonstans klanka ner eller försöka få en person att ändra sin inställning bara för att jag personligen inte håller med. Då säger jag det istället. ” Ah du tänker så, såhär tänker jag”.
Nu när mamma har tingat en valp så vill kenneln först ta en intervju med familjen. Just för att kartlägga familjs och hunds behov. Är det en familj som behöver en lugn valp? Är det en familj som jäktar med en vild valp? När vi får våra barn finns inte den intervjun utan barnen väljer oss. Och vi familjer är ju också olika. Lugna familjer som får vilda barn, vilda familjer som får lugna barn. Med olika behov, med olika egenskaper. Kan vi inte enas om att alla gör sitt allra bästa? Och att vi stöttar varandra istället för att komma med eviga pekpinnar?
Såhär är det: Jag ÄLSKAR att vara mamma. Det är den största delen av min identitet. Men om jag bara vore mamma så skulle jag inte vara tillfredsställd. Utan kontraster och utan variation skulle jag inte få chans till återhämtning och saknad. Jag respekterar föräldrar som vill vara med sina barn 24/7. De som aldrig vill sova borta. Helt okej men det skulle inte funka för mig. Jag behöver bli stimulerad i att träffa vänner, i att ha egen tid med Hugo, i att få träna och i att få utvecklas inom mitt jobb. Det kanske handlar om åldern också? Att man som ung känner att man inte hunnit med allt? Och om man får barn senare i livet är mer tillfredsställd och lättare kan dra sig tillbaka?
Inom barnuppfostran finns det mycket do and don’t. Det finns prestige och är ett ypperligt tillfälle till att visa sig själv som en duktig förälder. Trust me I know- jag har gått från att vara den duktiga flickan till den duktiga mamman. Vissa dagar förstår jag inte ens vad jag håller på med? Då är Hugo min motsats och via honom får jag balans. Jag tror att det är viktigt att man är medveten om sina brister och sina styrkor. På så sätt undviker jag pekpinnar mot min närhet. Puss! / P
Skulle det vara intressant så skulle jag rekommendera att man kollar på vad det är som driver en till att vara ”en duktig flicka”. Det är väldigt roligt att utforska sig själv och sina värderingar. Jag kallar min del för ”duktig-flicka syndrome”. Det som är bra är att jag har lyckats förståt beteendet och kunnat lägga av. Otroligt befriande 🙂
För mig är det väldigt tydligt att du verkar vara en fantastisk mamma som alltid sätter dina barn i första hand. Så att komma med pekpinnar till dig verkar onödigt, men sen finns det alltid de som inte har bättre saker för sig tyvärr… Kanske den yngre generationen läsare? För jag hoppas att vuxna människor inte beter sig så, de är ju vuxna menar jag ?
Kram!
Vilka kloka och analyserande reflektioner du har, jag som inte är mamma har jätte svårt att förstå alla dessa pekpinnar. Att kolla Isabella Löwengrips kommentatorsfält är ju helt sinnessjukt, hon kan inte görs något rätt enligt sina läsare. Även om det inte är riktigt så illa hos dig ser jsg iblsnd så konstiga kommentarer, jag utgår från att alla gör sitt bästa med sina barn. Och uppfattar dig som en fantastisk mamma, vilket gör det svårt att förstå sådana kommentarer. Men jag håller med om att det inte alls är samma sak inne hos Hugo, kan det bero på att kvinnor är majoriteten av bloggläsare? För jag uppfattar kvinnor mot kvinnor hårdare än både kvinnor mot män, män mot kvinnor och män mot män.
Kram kram ❤️
Jag tror att du ibland skriver bara för att verka klok. Det här ger ingen mening och flera ställen säger du totalt emot dig själv. Det är inte en elak kommentar, utan en konstruktiv sådan. Jag rekommenderar även uppriktigt att du får Hugo att kanske kolla över dina texter, eftersom de kan vara otroligt svåra att förstå med alla språkfel.
Jag är också ung mamma, 22 år var jag när min dotter föddes och känner igen mig mycket i det du skriver. Skulle inte heller vara nöjd med att ”bara” vara mamma och inte få göra karriär eller liknande. Det betyder inte att man inte älskar mammalivet och sitt barn över allt annat :). I detta fall kan man både äta kakan och ha kvar den haha. Kram!
Paula, du är klok! Jag håller med dig i det mesta du skriver i detta inlägg utom om ålder. Nu är jag 31år med två barn (3,5 och 1). Jag är inte nöjd med att bara gå hemma med dem. Det ger mig inte stinulans på alla plan. Det ger mig otroligt mycket kärlek och jag älskar att vara med barnen men intellektuellt är jag tömd. Den tanken samt min sociala tank måste fyllas på. Tror det mer ör hur vi är som människa. Behov av olika stimuli eller nöjda med att vara hemma mycket och ta en promenad då och då.
Beror inte din allergi på hundarna som man sett har varit hos er?? 🙂 vissa hundraser reagerar man på, andra inte.
Fast säger du inte emot dig själv lite nu? Du skriver ju ofta om hur du önskade att Hugo gjorde saker på ett visst sätt eller att du har irriterat dig på hur Hugo prioriterar hemmasysslor etc. vilket väl är att vilja ändra någons inställning till saker det också? Nu kanske du menar främlingar överlag som tar fram pekpinnen men jag tror att många har den inom sig men tar fram den med olika människor, vissa sin partner andra sin familj och vissa med främlingar. Dock svårt att tro att det är något vi kvinnor föds med men snarare att det är så samhället formar oss kvinnor. Att vi ska tävla emot varandra, vara duktigast, bolla 700 saker samtidigt, ALLTID vara fräscha nysminkade och vackra. Män/killar är mera accepterade som slarviga, naturliga, arbetande osv. Överlag så tycker jag att du verkar vara en toppenmamma och hoppas du inte tar denna kommentar som ännu en pekpinne utan mer ett ämne som jag tycker är i intressant att diskutera 🙂
Word!
Hugo och Paula lever ju tillsammmans, de är ett team och en familj som ska göra det här tillsammans och har därför ”mer rättigheter” att påpeka varandras sätt än vad andra har. Just för att det är dom två som ska sammarbeta och få familjelivet att fungera. Pekpinnar från utomstående och framför allt obekanta platsar ju inte in på samma sätt som de två vuxna människorna det faktiskt rör.
Vill tipsa om Nödkassen på Facebook. Så många familjer som behöver hjälp med blöjor, kläder,mat och julklappar. Så lätt att hjälpa,. Jag gör det minst en gång i månaden vill hjälpa alla men det går tyvärr inte
Jag tycker du verkar vara en super bra mamma till dina barn och endast du och Hugo har deras allra bästa i åtanke. Dock måste jag säga att dina texter är så röriga. Du blandar massa olika ämnen i ett och samma inlägg och du använder alldeles för svåra ord för dig. Du skriver dem i meningar där dem inte ska vara och du använder orden på helt fel sätt. Förlåt mig för att jag skriver detta men du har din blogg som ditt arbete och då förväntar jag mig att man ska kunna förstå vad inläggen handlar om. Ta det inte på fel sätt, men jag tror att det är bättre om du skriver enklare och fokuserar på ett ämne i taget. Som sagt, det är din blogg och du bestämmer men detta var bara en input från mig som läsare. Kram