Det är intressant att läsa era kommentarer gällande att lämna sina barn eller inte. Det slog mig att jag missade en viktig aspekt och det beror ju helt på vilket socialt nätverk som man har. Jag menade inte att det är fel att inte vilja sova borta från sitt barn för visst är det så att många inte har möjlighet. Eller rent sagt inte vill och har inget behov av att göra något annat. Och det är helt okej och inget någon annan ska lägga vikt i.
Jag finns på Sociala medier och då får jag också skit. Det spelar egentligen ingen roll vad det är jag gör för någon tycker precis tvärtemot. Mina läsare har alltid varit riktigt bra men just det där med barnpassning kan provocera något enormt! ”Oh jag förstår inte hur ni kan lämna bort lilla Molly/Leonore till er familj för att ni ska roa er. Jag har minsann aldrig sovit borta och min son är 26 månader gammal”. Bla bla bla bla, nått i den stilen. Och det kan jag i min tur bli provocerad över. Att andra ska hävda sig genom val man gör med sina barn. Då står vi inte jämsides, då försöker man istället ställa sig över någon annan. Och det finns inget ”rätt” sätt. Det finns bara individuella sätt.
OS är en unik situation. En unik situation där två delaktiga föräldrar fått chans att vara med. Då måste vi som är mottagare lita på att dom har roddat det bästa med alla hemma. Och jag är helt övertygad om att deras barn inte far skada av det här, just för att dom är delaktiga föräldrar.
Vi vet alla om att vi knyter an till en bebis vid födsel, men även där kan vi göra på olika sätt. Ligga nära hud mot hud, bära i sjal, amma, flaskmata osv.
Det jag bara ville poängtera är att jag i mitt tidigare inlägg missade att ta med det sociala nätverket. Jag är oerhört tacksam för att jag har en så fin och stor familj. Jag umgås veckovis med mamma, med min mormor, med Hugos föräldrar, våra syskon och med min pappa. Det har gjort att alla dessa personer är viktiga vuxna i flickornas liv och där dom känner sig 100% trygga, precis som dom gör med oss. Jag vill faktiskt tro, att en del i varför våra döttrar är så trygga i sig själva har att göra med att vi har introducerat dom till andra än mamma och pappa. Och detta har vi gjort för att vi har haft så pass mycket familj och det är jag så tacksam för.
Till dig som förlorat föräldrar, eller av annan anledning saknar familj. Du kanske har dom långt bort. Det går att hitta blodsvänner. Vänner kan också bli familj och det är aldrig försent att sträcka ut en hand. Där kan man hjälpa varandra <3
Kan inte annat än hålla med och har svårt att förstå andras resonemang ibland… Är HELT övertygad om att barnen blir trygga av att också vara med andra människor… Självklart är det så!
Att ”knyta an” är en sak – att ”knyta fast” känns mer som något man gör när man själv har ett behov av att bekräfta sig som förälder.
Jag har haft mina egna bortlämnade till andra som bebisar vid flera tillfällen. Jag har också haft förmånen att få ha mina egna barnbarn som bebisar både dagar och nätter. Ser inga som helst problem med detta!
Du har helt rätt i det du skriver, håller med dig! Det är väl målet som alla föräldrar har, att ha någon i sin närhet som man känner sig trygg med och som vill passa ens barn? Jag och min familj har också väldigt bra kontakt och det känns jätte bra att kunna känna att man kan fråga om passning till dom! Jag undrar när du och Hugo lämnade bort barnen för första gången över natten, hur gamla var dom?
Jag har en son på 8 månader och jag och min sambo är tärna vs. bestman på ett bröllop i Italien i Maj och vår son ska vara hemma hos min mamma och pappa! Det känns jätte bra och tryggt, men man är såklart orolig för hur man själv ska klara av att sova utan vår lilla skatt! Men jag vet ju att det kommer gå bra, men du kanske känner igen känslan? 🙂
Så bra skrivet, många tror att bara för att man lämnar bort sitt barn till mor/farfäröldrar så älskar man inte sitt barn, helt fel, dem får mer kärlek i sitt liv och blir mer trygga, jag lämnar bort mitt barn hos mina föräldrar minst en gång i månaden för att jag tycker det är viktigt att hon ska ha en relation till nära och kära. Och det är viktigt att få egen tid med sin partner så man kan hålla kärleken uppe. Du är så klok paula, hands up for you❤
Så rätt i det du skriver. Allas vardag ser olika ut och man har olika situationer i livet att hantera. Alla skapar vi oss relationer till varandra på olika sätt en ”familj” behöver inte vara blodsband. Har själv vänner som står mig närmare än min familj som jag har.
ooh snyggt med mörk brunt hår på dig!!
Tycker du har väldigt rätt i det du skriver, och att allt, som du säger, när det kommer till kritan handlar om varje persons situation/sociala nätverk =) Finns ingen anledning av folk att klanka ner på andra, för alla gör saker på sitt sätt och som du säger; det finns inget rätt eller fel!
”Vänner är familjen man själv väljer” citat jag älskar och tänker på när jag känner att jag har väldigt få vänner , men helt ok då de få jag har är familj ♡
Tack Paula <3 Jag kommenterade igår gällande att vi inte har möjligheterna att sova borta. Tror det är känsligt för mig just eftersom våra fantastiska mammor gått bort så pass nyligt, därför jag tar illa upp. Önskar så mycket att de fanns här hos oss, var en del i vår dotters liv och även att de stöttade upp oss. Du kan ju omöjligt ha alla scenarion i åtanke när du skriver inlägg, såklart, då skulle du inte kunna skriva någonting alls. Du har helt rätt i att vänner kan bli familj, och vi har verkligen vänner som är det och det är jag tacksam för.
Jag tycker verkligen INTE att du ska behöva få pekpinnar för hur ofta ni väljer att lämna bort tjejerna. Jag kan känna sådan avundsjuka på de som har möjligheter till mycket avlastning, och det är ju någonting jag måste jobba på för det sitter ju hos mig på grund av att jag själv inte har det. Likaså borde andra fundera på VARFÖR de stör sig på någonting och om de nu verkligen måste säga det. Jag kommenterade tidigare endast av den anledning att jag blev lite ledsen och ville ge ett bredare perspektiv på varför man kanske inte kan sova borta från sitt barn. Verkligen inte för att säga att du inte borde göra det. Det är någonting med "mammavärlden", alla tycker sig ha rätt till att säga exakt hur alla andra ska göra vad gäller uppfostran och förstår att du drabbas extra av dessa "allvetande mammor" när du är en offentlig person som bloggar om just familjeliv. Men du gör det otroligt bra ska du veta! Ville som bara tacka för att du tar dig tid och skriver detta inlägg. Jag känner mig sedd! Jag har följt dig och Hugo sedan Molly var i magen och är så glad att ni delar med er av ert liv.
Kram till er
Detta har du helt rätt i. Jag själv har min mamma + syskon (+ syskonbarn) kring 110 mil ifrån mig. Makens lillebror + hans barn bor cirka 30 mil härifrån. Hans syster kan inte direkt hjälpa till och hans mamma orkar inte mer än 1-2 timmar typ max en gång per månad eller helst mer sällan. Så rent familjemässigt har vi litet socialt nätverk som vi kan göra saker med, i en mer tät/intensiv omgång…