Paula Uribe, Kontakt: [email protected]

Hej Paula,
Du resonerar så klokt och jag känner nu att jag skulle behöva hjälp. Det är tufft med relationen under småbarnsåren. Regelbundet börjar vi bråka när jag känner att det jag gör inte syns eller uppskattas och jag får bryt på min man som har adhd-light (ej fastställd diagnos…men). Jag vet att man ska få tid ihop (vi har bara kvällarna, ingen barnvakt), egentid, visa uppskattning och allt det där för att förebygga, men just när man känner att nu är jag missförstådd/”hur fan kan han” osv, vad ska man göra då? Vi har båda sagt att vi ska försöka svälja ”små” saker i vardagen som egentligen inte betyder någonting, men där och då, så blir detta sväljande till att det blir lite tryckt stämning. Barnen märker direkt av det. Om vi istället försöker att ta upp den lilla grejen så resulterar det alltid i ett ”men du gör ju inte..”, ”fast jag gör ju detta helt”….och så kommer en tsunami av allt. Det påverkar också, ännu mer, barnen. Så jag känner mig som låst i en fälla, när jag i stunden upplever att något är orättvist. Har du några tips på hur man kan tänka? Eller släppa små saker?