”Vad menar du att Hugo har förvandlats från en pojke till en man? Du då? Du gled in på en räkmacka tack vare en känd pojkvän. Du har honom att tacka allt för”.
Fick en kommentar som jag tänkte att jag kunde besvara. Jag har också gått från en ung tjej till att bli kvinna. Tänker att de flesta gör den förändringen. Vi fick barn tidigt i livet vilket gjorde att vi också fick ett ansvar tidigt. Vi behövde struktur och en plan för att klara oss. Det har varit spännande att följa Hugos utveckling under våra sex år, men såklart har jag också utvecklats från de att vi träffades. Det är underbart hur en annan människa kan få en själv att bli ”bättre”. Tack vare Hugo, och våra barn har jag idag mycket bättre självförtroende än när vi träffades. Mycket tack vare Hugos pepp och kärlek. Man lär varandra att se saker och ting med andra ögon. Vilket jag enbart ser som positivt.
Absolut, Hugo gav mig en chans in i den bransch jag befinner mig i just nu. Om det inte vore för honom hade min blogg inte funnits. Och var roligt vi har haft dessa fem år, inte sant? Vi har möts i skrift och kommentarer. Jag har i alla fall verkligen tyckt att det har varit roligt att blogga.
Vad är en relation, oavsett vilken typ av relation om man inte får hjälpa varandra? Att hjälpa varandra i en arbetssituation är väl bara bra? Oavsett om det är en partner, en vän eller ett syskon. Kan man hjälpa, så hjälp! För vi alla måste jobba, så är det bara. Med antingen det ena eller det andra. Hugo hjälpte mig och gav mig en chans, sen var det upp till mig att förvalta det. Och det har jag lyckats med i fem år nu, vilket jag tackar mig själv för.
Så jag tror att när två personer väljer att skapa ett liv tillsammans hjälper man varandra. Man beskyddar varandra som syskon, bråkar som gifta och älskar passionerat. Likaväl som Hugo hjälpte mig in i denna bransch, öppnade jag upp mitt dåvarande hem som var den ekonomiska starten för att vi skulle kunna köpa den villa vi bor i idag. Vilket jag gjorde utan att blinka, för nu satt Hugo i min båt och jag ville att vi skulle ro tillsammans, genom att samarbeta.
Jag vill också slå ett slag för ödmjukheten. Man ska alltid vara tacksam för chanser man får i livet, hur bra det än går. Och tappa inte bort förmågan att hjälpa. Kan du, så hjälp! För du vet aldrig när du själv kan tänkas behöva lite hjälp. Goda handlingar pays off!
Sjukt moget av dig att vända den negativa kommentaren till ett positivt inlägg!
Jätte bra svar och tycker du ska vara stolt över dig själv!
Men så märklig kommentar. Upplevde inte det du skrev om honom som att det hade ett karriärsperspektiv? Ser inte vad hans eller ditt jobb har med den saken att göra liksom, då jag ganska säkert kan anta att ni i er vardag inte går och tänker på varandra som ”offentliga personer”…? Och du hävdade heller inte typ ”jag har lärt honom allt han kan” haha
Snubben kan väl fortfarande ha varit som ett förvuxet barn när ni möttes i ert privatliv, och säkert har han även hjälpt dig växa på många sätt också precis som du skriver ☺️
Herregud vilken bitter kommentar. Jag förstår helt ärligt inte hur man har mage och skriva sånna saker till andra. Men bra svar Paula <3
Bra svar på tal Paula! Jag håller helt med att man ska hjälpa varandra där man kan, varför inte liksom? Ni båda verkar få ut det bästa ur varandra och det är ju superbra! Blir lite trött på de som väljer att missförstå, det kan inte bli tydligare för de som hängt med er två ett tag att Hugo verkligen växt från en omogen, om än rolig, challenge-boy (pojke) till en trygg, ansvarstagande, och fortfarande rolig, familjefar (man).
Det är ju pga av dig Paula som folk väljer att stanna kvar och läsa din blogg. Det är ju inte Hugos förtjänst det är ju din. Så tycker egentligen inte att du behöver tacka någon för de arbete du gör. Sen är hela kommentaren lite sjuk hade inte Hugo varit din väg i livet så hade du ju självklart valt en annan väg kanske även då vara kärleksmässigt och arbetsmässigt framgångsrik. Låter i kommentaren som att Hugo gav dig ett liv och du vid tillfället var på väg att stupa någonstans. Herregud du va ung hade de blivit en annan väg hade du självfallet varit lika framgångsrik på ett annat sätt bara.
Paula. Suck alltså. Att alla ska ha veto i allt. Jag får höra flera gånger i veckan att jag ska vara så jävla tacksam och glad för att jag har min sambo. Vi träffades -08 genom genmensamma vänner. Han född sent 70 tal och jag sent 80 tal. Sedan dess är det han och jag. Vi fick 2010 en pojke och alla var emot det. ”Det kommer aldrig hålla” fick vi höra av alla. Min älskade har efter det startat ett väldigt välmående företag och vi lever vårt liv där efter, jag är hemma med barn nummer två född våren -16 och vi väntar i sommar på en till bebis. Jag behöver inre jobba mer om jag inte vill. Vi bor bra, åker på resorna vi vill, köper dom sakerna vi vill. Äter ute mkt, lever ett gott liv (enligt oss) helt enkelt. Visst, vi har haft rejäla motgångar pga företaget och all tid det tar men vi kommer alltid ut starkare. Det är vi och barnen, inget är viktigare. Jag tycker att folk borde förstå det nästan 10 år senare. Men ständigt får jag höra att jag bara är med min man för pengarna.. som kom flera år efter. SUCK! Speciellt från min svärmor, varje jävla gång vi träffas.
Å hugo blev väl känd tack vare Rosing och paow. Kissies blogg blev stor tack vare Katrin Zytomierska. Alla blir väl kända tack vare någon eller hur?
Sluta hacka på Paula hela tiden. Är väl inte hennes fel att hon blev kär i någon som råkar vara offentlig. Isåfall kan vi ju klanka ner på alla Hollywoodfruar som enbart blivit kända för att dom gift sig med rika eller kända män.
Skärp er. Stinker avundsjuka och fjortisfasoner.
Skaffa er en egen rik eller känd kille själva istället. Men förstår att det inte får för många. Fula och tattiga som ni är.
Baaam ???
Tycker att det är sjukt konstigt resonemang att du har ”allt att tacka Hugo för”, som du säger- han hjälpte dig in i branschen men utan ditt hårda arbete skulle den hjälpen inte betytt något. Jag ramlade ändå in på Hugos blogg pga han var tillsammans med Paulina – men det finns ju en anledning till att jag blev kvar där på ”challengeboy” – jag gillade det jag läste – och likadant med din blogg Paula! Ni är sjukt framgångsrika båda två, så klappa er själva på axeln – ni är grymma!!
Vilket fint å bra ”svar på tal” <3
Bra svar på en ganska korkad kommentar!
Ja visst att Hugo introducerade dig och gav dig chansen men det krävs också mycket (mycket mer än vad folk verkar tro) att bygga ett starkt och hållbart varumärke. Arbetet bakom det kan ingen ta ifrån dig Paula.