Mår: Underbart. Jag och Magdalena blev kvar sist igår på den gemensamma middagen. Vi hade så trevligt och gud vad hon är rolig. Vacker som en sol, ödmjuk och rolig. En svår kombo att slå.
Gör: Vi ska snart åka hem. Vår resa till Helsingborg och ZOÉGAS börjar lida mot sitt slut. Vill du höra hur kaffet uppstod (enligt sägnen) :
En bonde såg sina getter äta på röda bär ca 700-800 kr före Kristus i Etiopien. Bonden såg att getterna skuttade av glädje och blev fulla med energi efter att ha ätit bären. En dag hamnade bären lite för nära lägerelden så bönorna rostades. Bonden tog med bönorna till munkarna och berättade om getternas reaktion. Munkarna hade långa nätter och behövde vara vakna- kaffet blev deras dyrbara hemlighet.
Efter några år kom nya folkslag och tog med kaffet till andra länder. Kaffet spred sig och tog över världen med storm.
Kul va? =) Delar av detta inlägg är i samarbete med ZOÉGAS och jag vill tacka alla inblandade. Vi avslutade med ett besök på ZOÉGAS egna lilla butik/café:
Allltså, du gör ju bokstavligen BARA reklaminlägg. Tycker det har blivit värre med tiden. Har läst bloggen i flera år men ärligt talat så känner jag mig bara lurad varje gång jag går in här numera. Med det menar jag att jag kan läsa ett inlägg och tänka ”det här var faktiskt personligt!” men sen kommer reklamen någonstans i texten. Jag köper inte ”vi väljer reklam utefter vad ni som läsare tycker är intressant”. Jag fattar att det är er lön, men hela vitsen med en personlig blogg går ju bort med tanke på att det du skriver bara är reklam. Jag förstår också att det tar tid och kraft att skriva dessa reklaminlägg (och att det kanske därför inte finns tid för andra ), men ni får ju trots allt betalt för dom.
Sen är det här inte bara ett problem hos din blogg, såklart. Men jag saknar gamla personliga Paula där man verkligen kände att man fick en insikt i erat liv. Inte massa reklam som försvaras med att företagen ni vill samarbeta med väljs ut ”omsorgsfullt” för vår, läsarnas, skull. Det är inte för vår skull, det är för er skull och jag förstår det men det vore så skönt om det bara kunde erkännas någon gång.
Jag håller med Malin!
Det är inte lika kul att läsa din blogg längre.
Härligt det ser ut!
Kolla in min blogg! 20 år, gift och ung mamma!