”Det andra barnet hänger bara med”. Eeeeh ja. Gud vad det stämmer. Iallafall för oss. Och med Leonore. Men ändå så skiljer sig mina barn åt. Det är absolut inte samma, Molly var annorlunda vid samma ålder som Leonore.
Jag är oreflekterade. Jag har tappat bort i räkningen över hur många veckor Leonore är. Jag var på Junibacken med Molly när hon var ish sex månader. Det skulle inte hända idag. Det är skönt att vara mer avslappnad. Samtidigt som jag är näst intill överbeskyddande gentemot den lilla. Vi hade en tuff början, jag byggde upp en mur mot lilla Leonore i magen pga mina missfall. Men sen kom hon. Perfekt och underbar. Precis som med Molly älskade jag henne från start. Men jag var/är så rädd om henne. Det är nog en kombination av sorgen efter missfallen, att hon insjuknade i RS och hostade så hon inte kunde andas. I flera veckor har jag knappt sovit. Jag har varit rädd för att inte höra.
Med Molly var jag mycket mer chill, trots att hon var mitt första barn. Nu hoppas jag att vi ska hålla oss friska i vår och att vi får njuta av varandra. När Molly var bebis älskade hon att sitta i hela familjens knän. Hon jollrade och visade sig utåtriktad. Leonore är annorlunda. Hon trivs bäst hos mig eller Hugo. Till och med min mamma är hon svårflörtad mot. Det ljudliga nivån som Molly älskar, blir Leonore orolig av. De skiljer sig, men har ändå så mycket gemensamt. Leonore påminner om Molly, när hon var i samma ålder. De låter likadant, har samma milda och snälla blick och de gör samma minspel. Jag ser mina barn i varandra, jag tror att dom ju äldre dom blir kommer likna varandra i utseendet. Men inte i personligheten. Om Molly står för det vilda, så känns det som att Leonore står för det lugna. Känner du igen detta i dina barn? Hur skiljer sig dina barns karaktärsegenskaper? =)
Leotiki
En preggo-Paula
Mina barn är olika och tvåan hängde inte på, hen styrde på sitt sätt.
Ettan var/är ordningsberoende och satte tidigt rutiner för mat och annat. Tvåan åt lite hipp som happ och det var inga fasta tider alls utan istället panik när hungern satte in.
Tvåan klarar stök mer men båda barnen är känsliga mot höga ljudnivåer. Ettan älskar kroppskontakt medans tvåan är mer sparsam med kramar (ingen av dem gillar pussar längre) och det har lärt oss att alltid fråga innan (något som man borde göra oavsett).
Jag tror att båda mina barn är högkänsliga (och även jag) även om det yttrar sig på lite olika sätt men framför allt ogillar de höga ljud.
Nä, tvåan hänger inte bra på här ? han är krävande och ska överallt hela tiden, går närsomhelst (snart 10mån). Syrran var mkt nöjdare och lugnare. Däremot är de båda två lika på många andra sätt, utseendet identiska nästan ? Å ena sidan så hänger ju andra barnet med i vår vardag men å andra sidan så är det så mkt mer fullt ös omkring vår tvåa än vad det var runt ettan. Han nöjer sig inte att bara vara med som sagt.
Helt underbart är det att ha två underbara barn iaf ❤️
Men herregud vilken söt unge!!! Era barn är ju fantastiska
Mm min stora pojk är lugnet själv. Min lilla tjej är sjövild ??
Du är en så otroligt fin person och go mamma! Glad Påsk!
-36kg!
Bara 19kg kvar 😀
Ta gärna en titt hos mig:
http://hajnal.se
Jag förstår dig verkligen. Ibland blir situationer så sköra och då kan man ju bli mer rädd och överbeskyddande. Min mellanson hade också RS när han var 3 månader. Fy vad hemskt det var! Det var en gång då han låg blixtstilla, helt vit och blå pm läpparna och jag fick panik, trodde han typ dött eller nåt. Då åkte vi in och han hade dålig syresättning.inte kul! Skönt att ni är friska nu!!!
Vore superkul om du hade jämförande bilder på Leonore och Molly när de var i ungefär samma ålder. För av bilden på Leonore kan man verkligen konstatera hur galet lika de är! Så kul!
Min treåring är helvild och bestämd och våghalsig. Så vi tänkte att lillan (9 månader) skulle bli lugn. Alla berättar ju att syskon blir varandras motsatser. Inte hos oss! Här är även lillasyster sjövild och med en vilja av stål. Gud hjälpe oss när de blir tonåringar!
Hur har det känts i din uppväxt att du är närmre din plastpappa i åldern än vad din mamma är?
Jag är nyfiken! Är det något som varit svårt att acceptera eller har du/din mamma inte reflekterat över det alls?
Så vakker☺️ Her var 1-mann (en gutt) den rolige, mens nr 2 (jente) og nr 3 (også jente) er ”villere” om man kan si det?
Men åhh så söt bild på Leonore 😀
Ja våra är olika också fast tvärtom.
Man kan redan se att den lille (1 år) är den som kommer hitta på så mycket hyss än vad storebror (snart 3) gjort 😛
Vilken underbar mamma du är! Och vilka fantastiska barn!!
Men oj så söt den lilla är alltså!
http://erikalindgren.com/
Så fina båda två 🙂
Där slog du huvudet på spiken! Jag är gravid med mitt första barn, har en lång historia av missfall och år av väntan.. Jag sköt bort denna graviditet i huvudet ganska länge.. Och liksom förminskar den tills runt v.30.. Då började jag nästan gilla att vara gravid. Däremot har jag som är ganska soft i vanligafall blivit en tiger.. Å på riktigt känner jag att jag vill skydda barnet mot allt.. Inkl. Min mamma och svärmor och alla andra som säger att dem ska ha barnet den första tiden… Nu fattar jag äntligen var dessa känslor kommer ifrån..
Ja oj, jag fascineras ofta över hur härligt lika och olika de två är. Den äldre har alltid visat en missnöjd sida, lite avvaktande men samtidigt otroligt dynamisk och självständig. Småsyskonet fyrar av leenden vitt som brett, ler jämt, väldigt bestämd och lyder bara då äldre syskonet inte råkar göra det 😉 Det gemensamma är ett ständigt spring i bena och ett stort bilintresserade! Trean ligger i magen och visst funderar jag redan på hur hen kommer vara till sättet!
Härliga barn!:)
Här var, och är, det tvärt om. Första sonen var så överbeskyddande med och nojig för allt. Han är mer blyg och avvaktar gärna. Den andra sonen var jag också väldigt beskyddade med men inte lika nojig med allt. Han är en riktig pratkvarn, blir kompis med alla och pratar med alla han möter. Tar typ en timme att köpa en mjölk i affären för han ska prata med alla han möter. En riktig busunge som har noll hämningar och är totalt orädd. Ska bli kul att se hur lillasyster blir. Hon är fem veckor så vi har inte märkt av hennes personlighet så mycket än.
Jag tror att sådana saker förändras ju äldre och mer självständiga barnen blir. Jag, som är det äldre barnet i familjen, var precis sådär som du beskriver Molly medan min syster var som Leonore. Sen när vi blev tonåringar så blev jag mer tillbakadragen och min syster mer utåt, speciellt i skolan bland jämnåriga.
Uppmuntra dom att utforska livet på egna villkor istället för att stoppa in dom i fack när dom är bebisar..
Sådär var mina tjejer också. Nummer 1 = sjövild och snackis
Nummer 2 = lite tillbaka dragen, svårflirtad och tyst (folk undrade om hon gjorde ljud ifrån sig alls!). Nu är den minsta snart 2 och den äldsta 4. Jesus vilken skillnad. Lillan är VILD! Alltså busig som syrran aldrig var och hennes språk har kommit på en dag och nu är hon inte tyst. Nu i efterhand har det visat sig att min äldsta inte alls var sådär vild som jag trodde utan mer bara utåtriktad och pratglad från dag ett. Det är kul med syskon. Nu är lillebror här med lite defekter här och där men han är så lik sin äldsta syster i samma ålder. Nyfiken som bara den men eftersom han är vår absolut sista (samt hans tuffa start) så är jag mycket mer beskyddande, nästan tramsigt liksom! Han kommer alltid att vara min sköra lilla kyckling oavsett personlighet ?
Du är så vacker Paula!
http://nouw.com/mimonette