Det har hänt en sak idag. Vi har varit med om ett ytterligare missfall. 3 veckor efter det första missfallet plussade jag igen. Något reserverad inför det nya plusset men jag blev väldigt glad. ”Ett till missfall skulle inte kunna hända”, så gick tankarna. I Lofsdalen kunde man redan urskilja en liten mage under tröjan. Förmodligen svullna tarmar men ändå.
Denna gång nådde vi vecka 7. En bebis skulle ha kommit till oss i slutet av sommaren. Både jag och Hugo vågade inte börja hoppas och vi hade ett tidigt ultraljud inbokat nästa vecka. Igår kom det lite blod, inte alls mycket men efter ett missfall så har jag nolltolerans mot just blod. Imorse när jag vaknade så var det rikligare och färskt. ”Inte igen”. Jag klarar inte det här.
Efter långa timmar av ovetande i väntrummet så kallades jag in. Fostersäcken var borta. Bebisen var borta igen. ”Vad är det för fel på mig?” Frågade jag rakt ut med tårar som rann ner. Varför händer det här igen? Min första tanke var att det är mig det är fel på, så kände jag aldrig första gången.
Nu har det gått ett par timmar och jag har lugnat ner mig. Vi har pratat med läkaren och jag beskyller inte mig själv. Vi har haft en fruktansvärd otur men båda fostren var inte menade. Det har lämnat efter sig ett stort tomrum hos mig. Jag känner mig ensam i att ha förlorat två stycken drömmar och förväntningar.
Snart är 2014 över och jag vänder blad och blickar mot framtiden. Nu behöver jag vila och smälta mina missfall. Med tre missfall i bagaget kan man få en utredning bekostad av landstinget. Både jag och Hugo ser hopp i att vi redan har en dyrbar skatt i form av älskade Molly. Hon räcker gott och väl trots att vi längtar efter ett syskon. Nästa gång hoppas vi att allt ska gå bra, tills dess lever vi i nuet. Godnatt kära läsare, hoppas ni har haft ett gott slut på detta år och får en fin dag/kväll imorgon!
Missfall är hemskt. Jag fick i v.16 .. och det visade sig att det aldrig funnits ett foster i mig, utan bara fostersäcken och allt annat förutom fostret… fick genomgå akut abort då jag fick värkar, men livmodertappen va stängd så hade så fruktansvärt ont. 10 ggr värre än föda barn!
Min bm sa då en ”bra” sak..hade det blivit ett barn, så hade det inte vart frisk utan ett sjukt barn. Och alla önskar ju sig ett friskt barn… även om man skulle älska dom lika mycket ifall dom var sjuka såklart. Så kändes det lite lättare, iaf ibland.
Jag lever fortfarande med sorg efter det missfallet, men har fått en underbar unge nu som är 2 år och 4 månader!=)
Och är ensamstående nu dessutom som pricken över iet!=)
Ni kommer ni gravida och gå hela vägen, dt är jag säker på!! Håller tummar och tår för er!=) håll huvudet högt! och man får sörja..
Åh fan vad du är grym som delar det här. Så bra. Fortsätt vara stark
Har varit i utomlands och därför inte hunnit läsa din blogg, men såg på instagram att detta hade skett. Blev så ledsen för din och eran skull. Åh 🙁 Men du är så stark och har en härlig familj som stöttar. Många kramar till er!
Fina Paula, beklagar, det är så lätt känna sig som en sämre kvinna.. som tappar sina bebisar…
Det är du inte! Kämpa på och googla progesteron-vagiatorer och barnalbyl! Ät rosenrot och se till att dina järnvärden är bra! Mycket viktigt!!! Kram en mamma Mary
Tack för att du skriver om detta!
Är själv inne på mitt fjärde, ett sent (v17) o tre tidiga (innan v8).
Att få läsa om andras erfarenheter tycker jag, gör att det känns lättare att genomlida!
Styrkekram till er!
Usch och fy. Livet är jävligt orättvist ibland. Men dom du säger – de var inte menade, trots att det känns hemskt att inse det. Men det är rätt fantastiskt att kroppen känner att ägg+spermie inte blev helt 100 det och avslutar graviditeten i tid. Förhoppningsvis får M ett friskt syskon snart. Stor kram <3
Stor kram till er <3
Beklagar verkligen ;( Hoppas på bättre lycka vid nästa försök! Stor kram till dig !
Du vill ha uppmärksamhet :-):-):-) och du lyckas bra
förstår inte varför folk drar sina hemska historier? Tror ni att man vill höra hur åt helvete det skulle kunna gå? Känner med dig Paula, ta hand om dig.
🙁 håller tummarna för att det går bra nästa gång. <3
Jag beklagar sorgen! Jag hoppas att du lyckas nästa gång puss o kram 🙁
Jag är jätte ledsen för din skull. Jag har två tips till dig som missfall kanske uppstår ifrån, jag har kanske fel och du kanske inte tror på mig men det är värt att prova iallafall.
kom ihåg att kroppen styrs av hjärnan om du är rädd/orolig hela tiden att det ska bli missfall så kan det bli det, samma sak när du är på väg att bli sjuk så är du orolig att du blir sjuk och nästa dag har du blivit det.försök att inte tänka så mycket.
Du kanske tränar för hårt/ för mycket? försök att bara promenera den tiden ni försöker skaffa barn och under din graviditet. Träningen påverkar kroppen mycket samma sak med stress. försök att inte göra så mycket man får vara lat när man är gravid :)..
Hej Paula. Beklagar era missfall! Inget annat som sägs kan lindra, så jag lämnar det så. Vill bara berätta att jag själv har fått två missfall, ett innan första barnet & ett mellan 2:an & 3:an. Vi har fyra barn nu. Men vill även berätta att mellan barn 1 & 2 så miste vi två barn på 1 år, i v 19 & i v 14 pga fostermissbildningar (genetiskt, 25% risk varje graviditet…) Jag fick alltså föda fram dom med vattenavgång & värkar. Hur orkar man kan man undra? Längtan måste vara starkare än rädslan.
neej vad tråkigt :(, fina fina paula massa styrkekramar till dig!<3
åh vad tråkigt att läsa 🙁 massa kramar till er<3
Jag finner inga ord det ni går igenom är väldigt jobbigt
massa stykekramar
Olyckligt med ytterligare ett missfall. Jag hoppas ni går vidare efter det att ni fått sörja eran loss.
Vill bara berätta, att för många år sen, när jag var gravid… då rekommenderade läkarna att man tog det lugnt i början av graviditeten och absolut inte träna förrän man kommit lite längre i graviditeten. Jag tycker att du ska försöka tänka på just det nästa gång du är gravid… testa att ta det lugnt och inte träna, lyfta osv på ett tag. Det är väl värt att testa i alla fall?
Ni är underbara föräldrar till lilla Molly, och det är en fröjd att läsa om era liv. Stor kram av styrka <3 Lena 55
Många kramar till er!! 🙁
Sen skulle det stå.
Förstår din smärta..var med om samma ska för många år sen fast jag fick bara ett mf men ändå så känns det åå.
jag gjorde som dig anklagade själv men fick en tankeställare då.
Jag skickar massa bamsekramar till er och håller tummar och tår till allt!
jag & sambon har också försökt bli gravida men det vill sig inte här ..
har fått flera missfall så vi har mer eller mindre gett upp tanken på barn.. vi diskuterar kring adoption senare i livet.
missfall är inte alls roligt , det är jättejobbigt.. men ni kommer ta er igenom dethär du , hugo & molly tillsammans!
stor bamsekram till er! <3
Beklagar verkligen Paula! Vill bara tipsa om att du bör ta det lugnt med träningen så fort du plussat. Du tränar väldigt hårt! Vila helst upp dig till vecka 12 och fortsätt sedan med tex powerwalks graviditeten ut. En gravid kvinna kan inte hålla samma tempo, de små är ju så sköra den första perioden i magen. Lycka till vännen!
Ser att du säkert fått massa råd osv, men vad jag har hört ska man helst låta det gå en mens i mellan innan man försöker bli gravid igen. All lycka till er. kram
Kämpa på, du och Hugo verkar vara världens bästa föräldrar och ni kommer få eran nästa skatt så småningom! Tusen kramar till er <3
Hej Paula, beklagar. Vet hur jobbigt det är. Jag och min man har försökt i 6 år ca (sen vi var 19) börja med ett ma för 6 år sen sedan otaliga missfall sen två utomkveds på rad som ledde till op. och sedan otaliga missfall igen. förstår inte ens hur vi har orkat/klarat oss igenom det. Vi har fått domen ”oförklarlig barnlöshet” vilket e helt sjukt. Nu har vi fått hjälp och genomgår ivf behandling. a och o i början av en graviditet om man har haft problem är att ta det lugnt, inte lyfta mer än fem kilo ca, inte träna för att förbränna utan bara enklare promenader osv. , Inte bada i pool eller badkar, inte ha samlag första 12 veckorna. Få i sig LITE koffein (gärna sluta helt för sin egen skull första 12 veckorna) och vila. Detta är alltså rekommendationer för folk som har upprepade missfall, det betyder inte att det inte blir missfall ändå om de e de som ör meningen såklart. Och sen är det viktigt med folsyra och b12 vitaminer.. Lycka till hoppas ni plussar snart och att lilla livet vill stanna kvar <3
❤️
All styrka till er! Kroppen kanske inte riktigt hann återhämta sig från första missfallet? Jag hoppas 2015 blir året som ni blir gravida och att bebis stannar tiden ut. ❤️
Jag förstår hur jobbigt det måste kännas att vara med om det här. Jag vill bara berätta att du och Hugo är så otroligt starka, du är en så otroligt stark människa och jag beundrar dig för att du delar med dig av detta till oss. Kramar till dig/er. Jag tror på dig.
Ta hand om varandra och blicka framåt, en vacker dag har ni en syskon till Molly i famnen 🙂
Jag kommenterar sällan men måste säga att din blogg är bland de bästa !
❤️❤️❤️
Du borde kanske skippa träningen precis i början när du får reda på att du är gravid
Beklagar verkligen!
Tusen råd här i fälten, men att undvika träning är det dummaste jag hört. Tror en fysisk stark mamma är bra mycket bättre än en soffpotatis. Artikeln från läkartidningen är från 2007, lyckligtvis har man blivit smartare sedan dess.
Själv gravid i v9 och styrketränar, min bm applåderar! Så länge det känns bra. Glöm inte att vi är däggdjur och allt som sker har ett biologiskt syfte. Inte finns det någon logik i att världens gravida i alla tider behövt ligga på mossa bara för att man är gravid?! Mår man kasst och är trött, javisst. Som sagt, lyssna på kroppen.
En gång för alla, missfall sker för att det tyvärr är fel på fostret, INTE mamman.
Jag fårstå din sorg, jag och min pojkvän fick nyss ett missfall.. Vi fick se bebisen i vecka 5+3 eller ja det såg väl mer ut som en klump, allt såg då bra ut som såg hjärtaktivitet osv. Jag fick sedan en konstig känsla v10 och åkte in och tittade, bebisen hade då dött i magen på mig v8/9 men kroppen inte stött ifrån det.
Det är sånt som händer dom flesta, och jag vet att det är så otroligt jobbigt att man bara vill gråta och skrika rätt ut. Men du pch jag är starka och nästa gång går det vägen!
Hej. Jag har också haft missfall i vecka 10. Jag har alltid varit en träningsfreak, älskar att styrketräna. Jag fortsatte med det när jag va gravid och fick missfall vet inte alls om det beror på att jag överansträngde mig. Jag tror bara att det inte var meningen. Nu är jag gravid igen och var livrädd för ett till missfall. Jag ville fortsätta träna styrketräning men så fort jag gjorde det fick jag en blödning när det hände varje gång efter att jag styrketränat så tänkte jag efter att det kanske har med det att göra att jag överanstränger mig. Jag pratade med min barnmorska och hon sa till mig att alla tyvärr inte kan träna hårt och att jag skulle avstå från styrketräning ett tag. Precis då slutade jag styrketräna och fick inte en ända blödning igen. Idag är jag i vecka 23 och tränar kondition i lugn takt bara för att må bra. Så va lugnare med träningen nästa
Gång du blir gravid för visa är tyvärr känsligare än andra. Lycka till
Massor med styrkekramar till er!! <3
http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=7810
Läs detta angående missfall och träning.
Det har ett samband! Därför ska man ta det försiktigt i BÖRJAN av graviditeten då det är stor risk för missfall. Första trimestern är kritisk för fostret. Efter första trimesten har risken för missfall minskat.
Ingen som säger att det är orsaken till hennes missfall
Men att hon kanske ska överväga en paus i tränandet i början av sin graviditet. Vissa kanske är känsligare än andra. Alla är ju olika.
Läser man sista meningen i artikeln ser man tydligt en konklusion, en konklusion som känns rättså adekvat. Misstänker att det inte känns så bra för någon som nyligen genomlidit missfall att höra att de kan ha orsakat det själv. Speciellt när det finns otillräckliga vetenskapliga belägg för att så skulle vara fallet.. Bara en tanke.
He Paola!Beklagar dina missfall!V:(et hur det känns:(har haft 3)!ett innan vårt första barn o 2 på raken innan vårt andra barn!men vi har efter många tårar fått våra älskade barn!:)vila gärna några månader innan ni försöker en gång till, det funkade för oss.Lycka till!Kram
Beklagar verkligen. Vet hur det känns och hur ont det gör. Förr eller senare kommer det lyckas för er och all smärta kommer vara som bortblåst. Det är verkligen inget fel på dig. Snarare tvärtom, att din kropp reagerat på något som inte är som det ska. Dock så vill jag verkligen råda dig helt att avstå från löpning/hopp eller tung träning de första 3 månaderna. Detta var rådet jag fick efter mitt andra missfall av en läkare som är specialiserad inom detta och som jag verkligen har förtroende för. Enligt honom kunde missfall ske lättare om man i de tidiga veckorna utsatte sig för upprepade stötar för fostret, som man ju gör vid tex löpning och annnan träning. Försök dra ned på tempot, du kan ju ändå röra på dig i form av promenader osv. Ta inte detta som kritik eller så utan bara ett råd på vägen av en som varit i liknande situation. Idag har jag världens finaste son! Styrkekramar till er och ett gott nytt år! Måste bara säga att den som skrev att fostret inte påverkas av träning, stress, hormoner osv i en tidig graviditet så måste jag bara rätta och säga att en tidig graviditet visst påverkas av detta. Fostret sitter ju i en hinnsäck i livmodern och det påverkas ju i allra största grad av hormoner osv. Annars skulle det ju inte ens fortsätta utvecklas. Men korrekt är det ju att fostret inte får näring direkt genom en moderkaka den allra första tiden, men det är ju en helt annan sak. Tycker det är dumt att skriva felaktiga saker om man inte ens vet att det man skriver stämmer. Hur som helst så är jag övertygad om att det snart kommer komma en liten skrutt till er!
Vad ledsen jag blir att läsa detta Paula. Jag har själv en dotter som är en månad yngre än Molly. Har följt din blogg sedan början och kommer ihåg när jag läste att ni väntade barn och hur jag själv knappt hade smält att jag skulle bli mamma. När du skrev ut om ditt första missfall hade jag någon vecka innan själv fått reda på att jag väntade bebis nr 2 och ett par dagar efter jag läst ditt inlägg fick jag själv ett missfall i v 7. Känns som det är mitt eget liv jag läser om i din blogg många gånger. Hoppas på ett plus för både dig och mig 2015. Massor med kramar
Fina Paula, tokiga Hugo och supersöta Molly, jag ger er stora kramar i mängder!! ♡
Fina fina du, det kommer blir bra tillslut! Gott Nytt År och hoppas att 2015 blir ett grymt år!! <3
Alltså vad pratar folk om att du måste sluta träna om du inte vill få ett missfall?? Finns ingenting som säger att träning är dåligt under en graviditet, DÄREMOT så ska en otränad person inte börja hårdträna under graviditet för ”man” vet inte om det innebär risker, men Paula är ju knappast otränad så lämna det spåret direkt. Och till dig Paula, lider med dig och jag hoppas att ni får till ett syskon snart <3
Oj nej beklagar! =( Många kommenterar å skriver att två missfall på rad är vanligt, men två strax efter varann då eller? För det är ju det att kroppen måste få återhämta sig. Tro mej jag vet hur det känns, i vecka 5 förra året fick jag mf, över på några dagar å åkte aldrig in. Trodde då att kroppen var återhämtad då jag fick ÄL två veckor senare och ingen hade tipsat om att vänta en eller 2 menser mellan så vi körde på direkt och mycket riktigt så blev jag gravid…ville ju så gärna och trodde inte det skulle hända igen men så när jag trodde jag var i vecka 11 så börja jag blöda och hade så ont, åkte in till sjukhus å där konstatera dom att fostret varit dött sen vecka 6. Så surt! Men sen vänta vi en mens innan vi försökte igen men då var min ÄL lite framskjuten och hoppade fram för varje månad så vi pricka in för tidigt å ’missade’ då 3 mån på rad. Jättefrustrerade! Men sen så kom det ett pluss å allt gick bra! Så allt har sin mening. Å vänta nu så kroppen får ta igen sig! Men det är ju inget du gjort det bara blir så ibland…men vilken styrka man fått efter en sån grej också! Detta klarar du! Stor kram och lycka till nu på nya året! <3
Vad ledsen jag blir för er skull Paula. Jag har en dotter som är en månad yngre än Molly. Kom ihåg när jag läste att du var gravid med henne och en månad senare plussade jag själv. Sist när du skrev om att du fått missfall så hade jag någon vecka innan själv plussat igen. Ett par dagar senare fick jag också ett missfall i v 7. Känns som att jag läser min egna historia när jag går in på din blogg. Hoppas vi båda får ett plus 2015 som är här för att stanna. Förstår verkligen din sorg och längtan.
Massa kramar
Vill bara tillägga då många kommentarer kommer om hur DU ska leva angående träning och stress m.m.
Det Finns inget i hela världen som kan påverka huruvida ett foster stannar eller inte så tidigt i graviditeten då embryot inte har någon kontakt med mamman då utan får bara näring ifrån gulesäcken. Fram till v.10 ungefär är det helt och hållet upp till ”ödet” om barnet stannar. Moderkakan och kontakten med mamman kommer sen efter just den veckan. Den känner inte av stress innan, inte hormoner eller något sådant utan får man missfall innan v.11 som är vanligast så är det oftast fel på embryot och kroppen stöter ut det.
Vet hur ni känner er. Har också två missfall på rad i bagagen. Inget roligt men snart är det er tur. Det tror jag på!!
Hej!
Började läsa din blogg från dag 1 med tanke på att du var gravid. Min barnlängtan är oerhört stor.
Vi blev gravida i slutet av oktober och nu på julafton var vi i v12 och kände att vi kunde berätta för våra familjer. Alla blev så jätteglada och grät och tyckte att det var fantastiskt kul för oss.
Dagen efter började jag blöda och dagen efter åkte vi in till sjukhuset och där konstaterade de att lilla fröet var dött i v7.
Skickades hem med tabletter för att stöta ut.
Har spenderat min julsemester hemma blödandes i sängen.
Vet precis vad ni går igenom.
2015 blir vårt år, ser fram emot att få följa er resa när ni plussar nästa gång. Hoppas det blir så för oss också.
Styrkekramar <3
Beklagar dina missfall! Vet precis hur det känns! Har 4 missfall och 3 misslyckade ivf försök i bagaget.. men nu sitter jag här i v 20! Mirakel kan hända! Ge inte upp! Kram
Hej fina Paula, jag tanker som ngn annat kommenterat att ta alla dessa tranings-varningar med en nypa salt. Skulle ngn som 2-barns mor inte boja sig ner eller lyfta tungt under de forsta veckorna? Det ar ju bara lojligt. Jag tror du kanner exakt vad din kropp behover och klarar av! Men sjalvklart, las pa och ta till dig vad fordkningen har att saga. Bara undvik att kopa rakt av vad en barnmorska eller doktor sager, det finns gott om myter inom sjukvarden fortfarande. Kram!
Hej söta du! Jag hoppas att 2015 blir det år som Molly får ett syskon. Om jag hade varit du så skulle jag tänka på om det är något som jag gör som kanske inte är så bra. Jag vet inte hur hårt du tränar men kanske träna lite lättare eller faktiskt inte träna alls under tiden du är gravid utan bara ta det lugnt. Jag önskar dig, Hugo och Molly ett fint 2015! <3<3<3
Men åh nej 🙁 vad tråkigt.. Styrkekramar till er båda! <3
Min kommentar är väl mest en bland alla andra här men…. Jag känner verkligen igen mig. Fick också två missfall men nu går jag snart in i vecka 30. Jag hoppas verkligen du har en bra gynekolog som kan hjälpa dig, om inte annat med frågor osv. Efter mitt andra missfall genomgick jag en spolning av äggstockar o livmoder, det är dels en undersökning för att se att allt är ok och samtidigt rensar det liksom ut. Jag blev gravid direkt efter det. Fick även hormoner första tolv veckorna som jag tog i form av vaginala piller med extra progesteron för att hjälpa till att embryot ska fastna och börja växa. Min läkare rådde mig att ta det lugnt fysiskt. Råden man får från tex barnmorskor är alltid generella men efter två missfall kanske man måste börja anpassa sig mer än man annars skulle göra. Precis som du blev jag gravid snabbt efter mitt första missfall o jag tror inte det var bra för min kropp. Det kan va bra att vänta så man i alla fall har minst en vanlig mens så att cykeln liksom är som den ska igen tror jag. Håller tummarna för er och tveka inte att söka hjälp, det finns läkare som kan göra saker även om man inte fått tre missfall!!!!!
Hej Paula. Är en i mängden av alla kommentarer och du kanske inte ens hinner läsa detta men om, försök att inte vara orolig och inte stressa på, för kroppen tar hand om det som är bäst för dig och er just nu. En dag kommer det säga pang och det kommer att gå bra. För vissa kvinnor som är i kriser/stress m.m kan det låsa sig och det är i sin tur den som avgör när det ska släppa. Min mamma gick igenom tuffa saker gällande detta men sen kom jag frisk som en nötkärna. Ge inte upp, Naturen har sin gång.
Lycka till och gott nytt år till dig och din fina familj
finaste paula, du är så himla stark, fin och modig som skriver om det här och delar med dig. Jag är själv 21 år, har inga barn och inte ens nån kille, men blir ändå så ledsen när du skriver att jag ligger här och gråter lite. Men va STARK! fan du fixar det här, och när du blir med barn igen sen så kommer smärtan av allt detta skit försvinna! tänk positivt och sluta aldrig hoppas! du är bäst puss! <3
Matilda: i en graviditet räknar man från senaste mensens första dag, eller som i Paulas fall, från förra missfallet.
Så när du får reda på att du är gravid är du vanligtvis redan i vecka 3-4.
Åh vad ledsen jag blir! Du är stark finaste Paula och du tar dig igenom det här, du har världens finaste lilla prinsessa molly! Och förhoppningsvis får sötnosen ett litet syskon snart. Har du pratat med en barnmorska om träningen? Hur är det med att lyfta tunga vikter och sånt? För när min mamma vad gravid med mig så sa dom åt henne att hon fick träna försiktigt, inte tungt, men det var ju ett tag sen så det kanske har ändrats.
Jag önskar er stort lycka till och massa styrkekramar<3
jag beklagar verkligen paula, hoppas innerligt att du lir gravid snart och kan få en fullgående graviditet. jag tänker bara på en grej, kan det vara så att iom att du tränar så intensivt så låter du inte kroppen ta till det nya fostret? utan du vilar aldrig fullt ut tills du har kommit förbi den 15:e veckan? jag menar inget illa med detta men det är bara en teori jag har.
kram på dig!
Ush då! Men var det inte bara en månad sedan sist? Hur kan ni gå 7v? Kram!!
Hej Paula!!
Kom ihåg att missfall ibland kan ”vara bra”. Det är kroppens funktion att säga till att barnet kanske inte hade blivit frisk. den känner av sådant, men självklart måste det vara oerhört jobbigt för er alla <3
beklagar verkligen…
Ingen förtjänar detta, ingen. Men jag tror så starkt på ödet och det var inte menat att ni skulle få barn just nu. Ni kommer få barn men kanske inte just nu, sluta inte kämpa. Det är absolut inget fel på dig, ni har en skatt som är det dyrbaraste ni har, bara det är bevis på att inget är fel på dig Paula. Kämpa på, allt tar sin tid och allt sker när det ska ske. Stay strong, du är en grym kvinna! kram på dig och er <3
Jag och min man är 25 år friska och hälsosamma, har försökt bli föräldrar i över 3 år. 3 missfal V5, V6, v10, 5 ivf försök… Får inga svar på varför,” bara otur”. 🙁 Vi hoppas på ett bättre 2015! Hoppas för er med.
Till ellinor…
Ingen har sagt att man hör hemma i köket..men man kan ta de lugnt med träningen..tröna lite lättare där man ej anstränger magen mkt..har sj haft missfall o min barnmorska rek mig att ta d lugnt o träna försiktigt…ingen av de andra har heller skrivit att kvinnan hör hemma i köket.
Kram till paula o hugo
Men nej! 🙁 kram till er och var starka<3
Stora styrkekramar till dig och Hugo, jag beklagar verkligen era förluster av era barn och hoppas verkligen att ni får svar och att ni får det efterlängtade syskon till Molly som ni båda önskar.
Gott Nytt år och lycka till!!
Styrkekramar till er!
Blir lite orolig när folk säger att du ska sluta träna??? Är ni barnmorskor eller? Jag är inte heller det, men för fan, urbefolkningar världen över lägger sig inte ner på soffan för att de blir gravida. Det är BRA att röra på sig (om man lyssnar på kroppen såklart). Under första tiden i graviditeten kan man träna normalt! Bara att läsa på 1177 där riktiga proffs uttalar sig, istället för folk som tycker att kvinnor hör hemma i köket.
Jag beklagar verkligen. Blev själv lite ledsen när jag läste det här 🙁
Men ge inte upp , hoppas på bättre lycka nästa gång.
Gott nytt år!
Hej Paula! Vad tråkigt att höra.. Men deppa inte! Min mamma hade tre missfall innan jag kom, och jag själv skulle ha varit tvilling men det förstod man först efteråt när moderkakorna sedan kom, det var två stycken. så det hade lika gärna var jag som hade kunnat varit ett missfall.
Kämpa på! Super bra blogg
Som alla andra här skriver så beklagar jag verkligen ditt missfall. Det känns tufft, jag fick också ett innan min son kom.
Håller med några som tipsat om att låta kroppen få igång menstruation innan ni försöker igen. Men däremot finns det inget vetenskapligt belägg för att träning skulle orsaka missfall. Man oroar sig så mycket vid ett missfall och tror att man gjort nåt fel. Men det är så otroligt vanligt att få ett eller flera missfall i sitt liv som inte alls beror på vad man gör eller inte gör. Det man ska göra är att lyssna på sin kropp och känns det bra att träna så ska man fortsätta med det.
Alla ger nog råd i största välmening men vi borde nog bli upplysta istället om att missfall sker, en av tre kvinnor upplever det nån gång sägs det, och vi ska inte skuldbelägga oss själva för det.
Stor kram från mig! Snart kommer det en till liten bäbis
Fina fina ni! Det är så orättvist livet ibland. Tusen miljoner styrkekramar.
Tusen miljoner styrkekramar till dig/er!! Vad starkt gjort av dig att gå ut med detta! Kan inte ens föreställa mig alla känslor och frustrationer.. Men som du skriver, det var kanske inte meningen just nu. Håller alla tummar och tår att det går vägen nästa gång. Ha en fin nyårsafton trots allt.. Kram!!!
Massa kramar, du är stark!
Var rädd om dig och din familj. Låt kroppen vila ett litet tag, hitta balans i tillvaron så ska du se att det går vägen nästa gång. Och man får verkligen vara glad för de barn man får för de är inga självklarheter. Önskar dig och hela din stora familj ett riktigt gott nytt år och att din önskan går i uppfyllelse under 2015. Kramar.
Stor kram till er! <3
Två missfall är vanligt ( i rad). Tre ovanligt. Därav får man utredning då. Jag hade två i rad och på tredje så gick allt bra. Jag VET hur bota ONT det gör, man går liksom sönder inombords. Men jag kan nästan lova att ni snart är gravida igen och då kommer allt gå bra.
kram
Oh nej jag beklagar det som hänt! Det måste kännas fruktansvärt. Ge inte upp. Allt har en mening <3
Vill bara säga en sak som du inte ska ta illa vid. När du första gången skrev om att ni ska försöka skaffa ett andra barnså fick jag panik. Skriv inte sånt öppet håll det för er själva.Tro mig du jinxar dig sj bara. Så from nu tala inte om sånt öppet förens du är gravid och varit på rutin ul osv. Och sen dra ner på träningen , kör promenader. I min kultur och många andras råder man detta så jag ville dela med mig. Jag ska be för er att ni får er lilla bebis <3 🙂
Ha det bäst!
Jag kommenterade där uppe innan…jag läser alltid din blogg..du är en inspirerande mamma..iaf jag tänkte pp en sak…att du kom fr lofsdalen.tränade ,kroppen ansträngdes..sen fick du missfall kan ha ngt me det o glra..jag säger absolut ibte att det är ditt fel på ngt sätt..men som jag skrev där uppe..ta d lugnt med träningen…
Du ska se att 2015 blir ett fint år…hoppas verkligen du blir 2 barns mamma och känner den kärleken…
Kram på dig fina du
Till Nathalie.
Läste din kommentar om att ditt barn är sjukt och ska aborteras. Lider verkligen med er. Måste kännas fruktansvärt och så orättvist. Försök glädjas åt det lilla, att du fått känna ditt barn i magen i stället för att endast sörja förlusten. Stor kram till er alla <3 ♡
Jag är verkligen jätte ledsen för er skull. Jag skickar en massa styrkekramar och håller tummar och tår stenhårt till nästa gpng <3
Jag har plussat och sett ett hjärta slå i v 8, men från att ha känt mig jättegravid försvann alla symtom över en natt. Är säker på att det är dött. Känner mig inte gravid. Det blir mitt 5:e mf. MEN. Jag har ju min lilla prinsessa och jag måste faktiskt säga att det var henne jag väntade på. Kan inte tänka mig någon annan än henne. Visst hade jag älskat det barn minst lika mkt ifall första mf inte hade skett, men det var just min flicka som skulle komma till mig och ingen annan! Därför, är det meningen att det barn som ska komma till mig kommer när det är dags, och det är sannolikt inte nu. Vi skulle också få i slutet av sommaren. Snart så, Paula, är det vår tur. Det är tufft, jag vet om någon… Kram
Så tråkigt! Men får känslan över att du stressar det väldigt mycket :/ kanske kan vara det som är boven lite? är ingen expert men de bästa är väl nog att låta det komma bara ..
Beklagar verkligen! Det är aldrig lätt att förlora sitt barn oavsett i vilket stadie. En person är en person oavsett format.
Som många andra också nämnt. Träna inte så hårt. Du kan powerwalka istället. Samt stressa ner det betyder jättemycket. Kroppen kämpar redan med att reagera att graviditeten är något främmande. Samt som många andra sa till mig undvik att sträcka dig högt efter saker och att lyfta tungt upprepade gånger under samma dag. Ta hand om dig!! 🙂
Har läst din blogg i ett bra tag och beundrar att du delar med dig av både glädje och sorg, tankar och massa bra tips till oss andra föräldrar eller som lever i en relation. Många styrke kramar till er! Har själv haft två stycken missfall innan vi fick våran lilla tjej nu den 25:e. Känner igen känslan ” vad är de för fel på mig”, det är INGET fel på dig!! Tids nog så kommer Mollys syskon. När man så gärna vill och man laddar ner appar o planerar att ” Nu just idag måste vi ligga” så blir kroppen som en robbot och man spänner sig och blockerar allt. Lev som du redan gör, träna , gör saker som du , hugo och molly mår bra av och tänk inte så mycket på att just idag är de ägglossning,( jag vet att de är lättare sagt än gjort) Så tids
nog så kommer de ett syskon. Det tanke jag försökte ha trots missfallen var ” Men jag kan i allafall bli gravid ”. Även om de känns hårt att säga så så hjälpte de mig många gånger! Jag vet att inga ord hjälper jag hoppas att de jag skrivit kan då dig att hjälp dig lite iallafall! En stor kram! ❤️️
Nej men fy fan, hur orättvist kan livet vara.. Ni gör ju allt ”rätt”! Du skrev i juni att ni satsar på att bli gravida innan nyår, så jag förstår att detta var extra jobbigt (kanske inte för att ni känner tidspress, men förlorade förhoppningar).
När du skrev ut att ni slutat med p-piller och ville bli gravida innan nyår så tänkte jag ”Hur vågar hon gå ut med en så privat sak?” Jag och min sambo började ”försöka” bli med barn i januari och pressen i bådas huvuden gjorde att det gick trögt (trots att det bara var vi två som visste). Man har så höga förväntningar på sig själv, att man ska ”leverera”. Först när vi åkte på semester och kopplade av till 100% så blev jag gravid. Förstår inte hur ni orkar med pressen att ha tusentals människor som är engagerade i era försök att bli med barn, det är starkt. Men det kanske påverkar er mer än ni tror? Eller så är det just.. Slumpen. Rätt unge har inte kommit än helt enkelt! Såhär i efterhand är jag SÅ glad att det dröjde lite för oss, för tack vare det så blev jag gravid med just VÅR unge, den lilla skrållan som sparkar i min mage just nu. 🙂 Jag hade inte velat ha NÅGON annan unge än just henne. Så känns det! Klen jävla tröst just nu förstås, men så är det ju.
Usch jobbigt!
För oss tog det 18 månader och 3 missfall innan vi fick behålla vår prins.
Ni klarar det här tillsammans! Kämpa på 🙂
Fina P! Jag lider med er i denna tid. Vi har precis fått vårat efterlängtade + och är så förväntans fulla och glada men samtidigt vågar jag inte vara 100% lycklig för oron för missfall.
Men håller alla tummar för er att ett syskon dyker upp! (När ni minst anar det ska du se)
Jag vill inte verka elak eller något sånt nu men jag läste i en artikel i nån läkartidning att hårt träning i början av en graviditet kan öka risken för missfall med nästan fyra gånger mot ingen träning..(denna artikel var 7 år gammal och jag vet inte alls om det stämmer men det fick mig att tänka till och vilja vänta lite med träningen..)
Kram <3
Stor kram till er!
Kära Paula, jag blir så ledsen för er skull!
Jag har liksom många andra två täta missfall bakom mig. Den första gången var vi ovetandes om graviditeten då jag dels åt mini-piller och ammade vår 10-månaders så mensen var oregelbunden. Jag väcktes av min man som trodde att jag kissat på mig eller läckt mjölk i sängen, det var en blodpöl. Vi tog ett test som var positivt och jag blödde rikligt i två veckor.
Den andra gången, två månader senare misstänkte vi graviditet och plussade. I v.6 började jag misstänka, då jag var helt symtomlös, att det var utomkveds eller MA (missfall som inte kommer ut) vilket bekräftades vid ul i v.8. Vi fick göra en hemmaabort med reservation för att det inte skulle fungera så skulle jag skrapas veckan efter.
Vi gifte oss fyra månader senare och blev gravida på bröllopsnatten. Nu väntas nummer tre och vi är i v.20
Fina fina Paula! Hjärtat gör ont när jag läser att ni ska behöva gå igenom det här, igen. 🙁 Att försöka trösta i ett sånt här läge känns så fel då inga ord egentligen räcker till. Men se det som så att just ERT barn, Mollys syskon, inte hittat fram än utan behöver lite tid. <3 Just er lilla dotter eller son som just ni ska ha är inte redo än. Men snart! Massa kramar! År 2015 är ert år ska ni se. <3
Men älskade fina du! 🙁
Har skrivit om mina missfall här tidigare. Jag fick ju tre missfall innan vi fick vår Milo. Så oerhört jobbigt och med en känsla att ens kropp sviker. Vi blev utredda via landstinget men måste säga att det var sämst. Vi fick titta på bilder av mannen och kvinnans könsorgan och vi blev kallade för infertila. Det var vi ju inte eftersom jag lätt blev gravid precis som du verkar bli. När vi fick komma till en privatklinik som hette Lucina kliniken blev vi tagna på allvar och utredda för det problemet som faktiskt var. Upprepade missfall. Jag fick lämna 30 rör blod på Karolinska. Blev undersökt. När provsvaren kom visade det sig att jag hade progesteronbrist. Alltså brist på hormonet som hjälper fostret att stanna i livmodern. Dessutom hade min livmoder en liiiiite förhöjd risk att få stora blodproppar. Jag fick progesteron vagitorier utskrivna och blodförtunnande. Sen skulle jag hem och prova att bli gravid igen. De blodförtunnande åt jag aldrig men progesteronet tog jag. Idag har vi tack vare den kliniken en Milo som just fyllt sex år. Det konstiga är att jag hade två barn sen innan.
Här har jag skrivit lite om våra missfall och utredningar:
http://www.niiinis.se/blog/svart-att-bli-gravid/
http://www.niiinis.se/blog/nu-hanger-vi-hoppet-pa-dr-b/
http://www.niiinis.se/blog/smuldoktorn/
Min mans ord:
http://www.niiinis.se/honom/2014/07/13/ett-helvete-att-fa-barn/
Dr B och hans lilla klinik har gått i pension men tror att det finns en Lucinaklinik inne i stan nu. Googlade lite.
http://www.hitta.se/lucinakliniken/stockholm/VgWZ-OOOOU
Så ledsen för din skull och jag vet precis vad du går igenom.
Håller alla tummar i världen för er! ❤️
All kärlek! // Nina
åh fyfan. tycker så jävla synd om er, främst dig paula. ett missfall är ett för mycket, men två är ju ännu värre. tusen stödkramar till er, någon gång kommer du föda ett till barn, förutsatt att du vill då. kram <3
Beklagar.
Gör det som känns bäst för dig och din kropp, ta till dig de bra råd du får, och de som tilltalar dig och din situation.
Du har en stark och frisk kropp, och den reagerar naturligt om det inte är okej med fostret/embryot. Den gör det den ska, lita på din kropp och inre röst.
Den kan det gär.
Kram
Fina fina du, du fina mamma. Molly är en skatt och jag kan faktiskt nästintill lova att hon kommer bli syrra till en till skatt när det är menat.
Åh-önskar så att du slapp gå igenom detta-.
/Wkram
KRAM Paula. Ge inte upp nu! <3
Styrkekramar!! 🙁 Jag tycker verkligen att du är
Så stark. Hoppas på en liten bebis snart! 🙂
Kram!
Kramar till er!
UNDVIK TRÄNING de första 3 månaderna
Talar av egen erfarenhet, det kan låta illa för dig som precis fått missfall. Men en svag tröst i det hela, du är grymt fertil! Din kropp är mottaglig för Hugos små simmare och du kommer att bli gravid igen och ni kommer att lyckas hela vägen! Det beror inte på dig!
Som många andra skrivit, testa med att sakta ner med träningen. Och låt din kropp vila någon månad innan ni försöker igen. Ta kontakt med en kunnig läkare och gör upp en plan, ta reda på vad som kommer underlätta för er och ge inte upp!! Kramar! <3
Jag förstår precis hur du känner, har precis gått igenom mitt 4 missfall på raken och känner bara hur min grop i hjärtat blir så stort att jag inte orkar med det. När jag plussade första gången vart jag så glad men så ovetande det enda jag hade i huvudet att nu ska vi bli 3. Men så kom dagen då det bara försvann, kan bara inte förstå det hur snabbt nått kan vända, nu är jag så rädd att tappa gnistan och glädjen som jag hade första gången. Men nu den 8/1 ska jag ta ett nytt test och jag hoppas bara på det bästa, för det måste jag känner jag. För den dagen kommer! det vet jag både för dej och mej:)!
Vill bara säga att du har en sån underbar familj Molly är en sån lycklig liten tjej.
Varje gång jag mår dåligt eller nu när jag fått missfall går jag alltid in och läser din blogg, du är en otroligt stark kvinna!
Fruktansvärt tråkigt med missfall. Ni som är så unga också, förstår dina tankar om att det är något ”fel” på dig men det kan ha varit så att fostret var skadat och då vet ju vår smarta kropp om det.
Ta det lugnt ett tag och bara njut av varandra och ert fina barn och försök igen om ett par månader kanske.
Hej Paula! (Och hugo) 🙂
Först och främst vill jag säga att ni har en helt fantastisk dotter. Och ni som föräldrar jag säger WOW. Åh er längtan efter barn får mig och längta efter det åt er. Jag har en tanke här bara, inte för att göra er ledsen eller något. Utan mer som jag har förstått så tränar du mycket paula? Och väldigt tufft..?! Jag kan tänka mig att du kanske ska träna lite lättare och låta kroppen vara mer 🙂 Jag har säkert helt upp mot väggarna fel och det har säkert inget med er tyvärr väldigt tråkiga missfall. Jag är ledsen att ni behöver gå igenom det. Men det finns en mening med allt, och jag hoppas innerligt att allt går bra för er. Ni verkar så goa! 🙂 Jag önskar er all lycka till, otroligt mycket kramar till er alla 3 så hoppas jag med hela mitt hjärta att ni blir 4 snart!!! God jul och gott nytt år på er! 🙂
Usj 🙁 Alle gode ting er tre. <3 Et lite tips, ikke tren hardt de første ukene, vært forsiktig.. Det funket godt her. Gi ikke opp håpet, lov meg det! Godt nytt år til dere. Klem <3
Urs förstår att det måste kännas tungt, förhoppningsvis är det bara mycket otur. Önskar dig lycka till i din nästa graviditet och att du mår bättre snart igen! Ge inte upp hoppet. God bless xoxo
Gud så tråkigt. Lider med er även fast jag bara är 17 år.. Styrkekramar.
Jag är så ledsen för er skull. Ta hand om varandra. ♡ kram
Såg dig på sjukhuset idag och ville bara krama om dig för att jag såg att något vad fel. Men ett tips bara, sluta träna dom en galning när du har så lätt för missfall , bara vila i 9 månader. Jag lovar att det funkar…
Fy vad trist 🙁 Tack och lov att ni har varandra, att ni har Molly och (vad det låter som) så otroligt fina familjer. Ni kommer fixa det även denna gång. Massa styrkekramar!
Kan låta taskigt min kommentar.. Men ibland undrar man varför bloggare vill berätta saker så himla snabbt eller överhuvudtaget.. Medan vissa håller privatlivet borta från bloggen
Bara att fortsätta kämpa Paula, när tiden är inne så kommer de. Även om de kan ta tid ibland. Jag tror på dig/er!
Undrar hur det kommer sig att du så snabbt vill berätta det i bloggen?
styrkekramar <3
Fy! Styrkekramar. Men ta de lugnt nästa gång du är gravid!!
Hej Paula,
Jag brukar aldrig kommentera något men ja blev så ledsen när jag läste detta. Gud vad jag tycker synd om dig! Du verkar vara en så underbar och härlig människa, fylld med kärlek och detta är hemskt. När det är menat att bli så kommer det hända, och det är verkligen inget fel på dig! Skickar styrkekramar till er
Ush. Ja har inga barn än men jag tänker själv på tanken om ifall jah skulle få ett missfall och ja tänker precis samma tanke som dig ”jag skulle aldrig klara av det” men saken är att det gör man. De känns piss och allt är bara skit just då, men man klarar mer än vad man tror! Var stark, jag är otroligt imponerad och glad över att du delar med dig av så mycket. Du är verkligen en förebild! All lycka till er, och det sker när man minst anar det och när det är menat!
Många missfall och 8 år för att få vårt mirakel. Ni är inte ensamma om det som hänt, men det pratas inte högt om det. Vet fler som kämpat i motvind och som behövde blodförtunnande för att undvika missfall. Vissa behöver tillskott av gulkroppshormon. Njut av stjärnan ni har och undersök vilken hjälp som finns att få. Dessa undersökningar visar tyvärr sällan något specifikt. Hitta en läkare med kompetens som ni har förtroende för om ni väljer den vägen. Vet att det är tungt men låt ljuset få störst plats.
Jag blev ledsen av att lösa ditt inlägg..du ska inte beskylla dig själv..det var inte menat..d kommer en dag då du får hålla om en liten bebis…
Jag vuml verkligen inte få dig att könna att ngt du gjort ör fel..
Men jag tänade på gym..min barnmorak sa d ok..fick missfall 3 ggr…4 gpngen nör jag var gravid så hade jag en annan barnmorska..hon sa att jag skulle testa med att ej tröna..ibland vill d sig inte att kroppen ska hantera träning o graviditet..så jag tränade ej..i v 15 trönade jag smätt o frampt..idag har jag en pojke…behöver ej va könsmogt flr dig..men får man mkssfall fler ggr så kan d va känsligare än vanligt…jag vill verkligen inte få dig o börja grubbla..för d ej värt det..men kanske du sla testa o ta d lite lugnt..
En vacker dag har du en liten i famnen…
Kram
Försök att inte träna lika hårt, vänta nu ett par
Månader med att bli med barn planerar ni det ta det då lugnt med träningen!
Kram ❤️
Massa kramar ♥
Man ska inte utsätta sig för fysisk ansträngning som gravid. Speciellt inte i början.
Större risk för missfall.
hundra miljarder cyberkramar<3
Jag förstår hur du mår Paula! Igår skulle vi på rul för att se våran bebis och fick veta att vårat barn är så pass sjukt och missbildat så på nyårsdagen måste jag föda ut vårat barn och sen planera hans begravning och helt ärligt så har Jag aldrig känt mig så sönder och död som jag gör nu 🙁 är i v 19 och kan känna honom sparka och känns helt sjukt att snart ska vi säga hejdå till honom<3 hoppas på styrka för oss båda <3
Men nej! många stora kramar
Usch vad tråkigt !:( men var stark och håll tummarna . Det är livets motgångar som gör en starkare , ha det i åtanken. Just nu skriver jag om mig och min sons första tid ihop. Jag gick igenom en storm då och snacka om att jag är mycket starkare nu . Din blogg är underbar, så realistiskoch bra . Kram
Du måste vara försiktig med träningen dem 3 första månaderna
Jag har följt din blogg länge men har aldrig kommenterat men din blogg är min absoluta favorit och jag blir så glad av att läsa om ditt och Hugos liv tillsammans med Molly, det är ett sånt liv som jag själv hoppas att få en dag (är 19 så det dröjer nog ett tag). Du verkar så stark och det gör mig så ledsen av att läsa detta. Ni förtjänar inte det här och jag hoppas av hela mitt hjärta att ni får ett syskon till Molly.
Massa kramar!
Beklagar verkligen 🙁 ❤ styrkekramar till er
Oj nej, hoppas du mår bra! Styrkekramar ♥
Ibland är livet så jäkla orättvist! starkt av dig och dela med dig, önskar dig all lycka 2015 🙂
Hej,
Så tråkigt att höra. Jag vill bara säga att precis samma sak hände mig! Två missfall efter varandra, är nu i v 35. Jag har fått höra att 3 st efter varann är ytterst ovanligt så nästa gång går det hela vägen! Det vågar jag nästan lova.
Stor kram / Susanne
Vad tråkigt Paula. Massa kramar till dig. Du ska se att en dag så kommer det att hända och precis som mycket annat så finns det kanske en mening i det, vem vet. Du är både klok och stark som tänker så.
Jag är jämngammal med dig men ser verkligen upp till dina alla styrkor. Jag beundrar även din medvetenhet kring alla dina olika styrkor, i alla dess olika grader. Du har en fantastisk dotter som är så söt och du är, vad jag uppfattat, en underbar person, mamma och flickvän.
Inget av dessa ting kan dock någonsin förändra det faktum att det gör riktigt jäkla ont att få missfall. Med allt det positiva i baktanke så skulle jag tipsa dig om att verkligen känna alla känslor som kommer med det här, och inte trycka undan något. Alla känslor är lika mycket värda, glöm inte det. Det är okej att känna, och det du känner är okej.
Älskar citatet från The Fault in Our Stars:
”Pain demands to be felt”.
Ta hand om dig.
Kramar, igen.
Så jobbigt för er! Du är stark och det finns inte så mycket att göra nu förutom att stöta varandra och se framåt och leva i nuet. Önskar er lycka till :). Kram
Så himla fint av dig att dela detta på din blogg…du anar inte hur många du hjälper genom det!!
❤️
Paula!
Jag har följt din blogg sedan du startade den och tycker att det är den mest jordnära, mänskliga och varmaste topp-bloggen som existerar idag. Du verkar vara en så otroligt härlig människa och vän samt en fantastisk mamma till Molly och blivande fru till Hugo. Ni är en så fin liten familj och verkar vara otroligt lyckliga tillsammans alla tre medan ni riktigt njuter av livet. Himla kul att läsa om och man blir riktigt varm av att se alla kärleksfulla och lekfulla bilder på bloggen, heja er! När du skrev om ditt första missfall blev jag oerhört berörd, tårarna rann och jag riktigt led med er i den tuffa stunden. Jag har varit så nyfiken på hur det har gått för er i drömmen om ännu ett barn och ett syskon till lilla Molly. Därför kom det plötsliga inlägget om ditt missfall som en chock för mig och jag blev riktigt ledsen och tagen av det blottande och sårbara sätt du beskrev situationen på. Sedan verkade ni ändå relativt snabbt funnit styrkan att lämna det jobbiga bakom er, tagit vara på livet med Molly lite mer än tidigare och kept it all going. Och så nu detta… livet är bra orättvist och vi alla drabbas förr eller senare av något som ruskar om oss. Men två gånger i rad? Det är bara för tufft och mer än man ska behöva ta itu med på så kort tid..Det man får komma ihåg är att missfall är betydligt vanligare än många tror och det hade varit mycket värre om ni hade fått två missfall utan att ha haft Molly, en fullt frisk och livlig dotter i era liv. Nu vet ni att ni är fullt kapabla till att få barn och ska därför inte se missfallen som tecken på att något inte står rätt till utan som att det troligen bara är tråkiga tillfälligheter. Nytt år, nya möjligheter. Vi får verkligen hoppas att nästa år ger skörd och att ni antingen så tidigt som redan 2015 eller så sent som i mitten/slutet på 2016 har ert efterlängtade barn i era armar och att Molly får bli storasyster med allt spännande som det innebär. Tappa aldrig tron på dig själv. Jag vet att jag inte är den enda som beundras av den del av din person som man får lära känna bara via bloggen. Styrkekramar till dig, Hugo och Molly. Och framförallt så vill jag önska er ett riktigt gott nytt år!
Många tankar och kramar
/Michaela
Så hemskt! Håller tummarna för er <3
Usch, massvis med kramar och kärlek till er!
Jag hoppas att det blir er tur igen nästa år! 🙂
http://www.mijaas.blogg.se
Åh, styrke kramar till dig <3
Usch vad jobbigt och tråkigt! Ändå fint att du väljer att dela med dig då jag upplever att många håller tyst om sina missfall och tycker det är nästan skämmigt. Men om fler gör som du så kommer det bli lättare att prata om det tillslut.
Hoppas att det löser sig och att det går vägen. Kram!
Nej vad ledsen jag blir 🙁 Hoppas verkligen att inget är fel och att ni lyckas nästa gång!
usch fina <3 snälla ta det lite lugnt med träningen, inte så bra tror jag… kraam
Hej! Läs om RH- och RH+ och förlossning/graviditet, (mamma med negativ blodgrupp förlossning av barn med positiv blodgrupp)
Styrkekram!
Fy vad tråkigt Paula! Jag har följt dig sedan Molly kom men inte kommenterat speciellt mycket. Jag håller alla tummar för att de går vägen för er nästa gång och att ni slipper gå igenom det här en gång till. Min mamma hade samma problem mellan mig och min syster, tre missfall utan orsak men sen kom min kära lillasyster till världen efter 5 års tid. Så sluta inte tro och hoppas! Ni kommer få ett syskon till Molly på ett eller annat sätt! Stora kramar!
<3
Åh så ledsen jag blir för er skull… måste vara otroligt tufft… men du verkar vara en riktigt tuff böna så med lite hjälp o stöd så tar du dig säkert igenom detta också! Vi försöker också skaffa ett syskon till vår Molly just nu men ikväll fick jag mens… tredje försöket:(
En stor kram <3
Men fyfan så orättvist! Du verkar vara en tjej med hjärtat på rätt ställe o jag hoppas att 2015 blir erat år!!!!
Jag vet inte om du äter de men jag rekomenderar folsyra! De ska minska risken för både missfall och ryggmärgsbråck! Samtidigt tror jag att är de meningen att allt ska gå bra så gör det de, o tvärtom, oavsett vad man äter o inte äter.. Men jag åt folsyra mellan +et (v.5) till v.10! Är i v.12 nu. 🙂
All lycka! /Trogen läsare
Jag kommenterar väldigt sällan.. eller aldrig egentligen. Jag har följt din blogg sen du blev gravid med Molly. Jag blev nämligen gravid för andra gången i mitt liv 1 månad efter dig.. i Juni 2013 skulle där fötts en liten pojke. Men det blev aldrig så, han föddes i v21+0.. den 2 februari 2013. Han föddes levandes och fullt frisk. Ingen kunde förstå varför eftersom läkarna varkens hittade något fel på mig eller vår lille Matteus.
1 år innan Matteus va jag också gravid.. men det slutade i ett tidigt missfall i v7.. jag och sambon firade 10 år tillsammans och de kändes så perfekt att vi då skulle få ett litet barn. Men den drömmen gick i kras. Efter de missfallet tog vi en paus.. vi hade precis mist en väldigt nära vän till oss och jag hade fått besked om att dom fått bort all hudcancer som läkarna hittat. Ett barn va så välkommet! När vi sen ett år senare mister vår son kan jag inte beskriva vår sorg.. den är så stark även om det är snart 2 år sedan han föddes och dog för att hans lungor inte va tillräckligt utvecklade. 2 månader efter Matteus föddes blev jag gravid igen.. för 3:e gången, denna gången föddes en liten underbar flicka vid namn Elise en månad förtidigt i v.36+0.. även hon förtidigt född. Jag fick som svar av läkarna att jag är en kvinna som tyvärr föder mina barn förtidigt utan en egentlig anledning. Idag är vår lilla flicka 13 månader och ljuset i vårt liv. Jag slutade följa din blogg ett tag efter Matteus dog.. jag klarade inte av att läsa om din graviditet när jag själv mist min. Men efter ett tag kom jag på mig själv med att jag faktiskt inte hade slutat glädjas åt andra! Nu har jag fått reda på att man hittat hudcancer igen på min kropp.. väldigt lite, men otroligt oroande! Jag drömmer om en liten bebis till.. ett litet syskon till Elise.. och hoppas så att min dröm kommer gå i uppfyllelse. Det jag vill ha sagt med detta är att trots att man inte tror eller att de känns som att man kan ta sig igenom svåra saker så gör man de.. ibland vet jag inte hur jag orkar. Men jag vill leva, det viktigaste och största vi får i livet är tid..
jag hoppas att du snart har ett litet frö i magen igen <3
Styrke kramar till er!
Jag kommenterar sällan, men kände bara att jag ville skriva en nu och skicka styrkekramar till er. Förstår att Molly blir en räddning i allt detta. Jag trodde jag fick ett missfall nu under min andra graviditet, men trots blödningar visade sig tillsist ett foster på ultraljudet. Minns du skrev ett inlägg om hur dåligt bemött man blev av sjukvården och jag kan bara hålla med. Fast jag hade blött i två veckor fick jag inte komma in och kolla upp mig (var då i vecka 8). Sökte mig tillsist privat bara för att få ett avslut på det hela. Då visade det sig att hjärtat slog, helt konstigt. Kan inte föreställa mig hur det känns att förlora sitt lilla foster i magen, men det verkar som du tänker helt rätt. Snart är det er tur att få ge Molly ett syskon. Låt henne njuta av hennes egentid med er under tiden, en graviditet brukar komma när man tänker på det som minst.
Jag kommenterar sällan bloggar men följer dig dagligen. Men idag var jag bara tvungen att skriva och skicka några styrkekramar till er <3 hoppas att ni får er lilla ängel som skall vara syson till Molly snart. Vila dig ordentligt nu och blicka framåt. Hoppas ni får ett bra 2015. Beklagar och hoppas allt blir bra snart<3
Massa kramar till er fina Paula å Hugo.
Vill sända mina varma tankar till er hela familj . Missfall är svåra , även när man inte försöker förvänta sig för mycket av det . Men ett nytt år kommer med nytt hopp, hoppas på ett riktigt gott 2015 till er alla tre ! En varm kram
förstår att ni är ledsna, vi var med om ungefär samma innan
vårat första barn. Vi var redan då i en utredning pga. barnlöshet. Våran läkare sa till oss redan vid första missfallet att det är jättevikigt att inte ha oskyddat samlag förens det gått minst en menstruation emellan. Kroppen behöver återhämta sig, kanske det gick lite fort för er! Det är bara kämpa på, plötsligt tar det sig:-) kramar till er!!!
Hej!
Beklagar verkligen. Måste vara väldigt tungt för alla i familjen. Läser att du dock tränar med Bea, något du måste lugna ner en hel del tror jag. Hört att fysisk aktivitet påverkar. Prova hoppas det löser sig. Kram
Fällde precis en tår för er. . Så sorgligt att läsa. Hoppas ni får er dröm uppfylld snart <3
Beklagar att du måste gå igenom ett till missfall 🙁 Jag kommenterade även senast, men kan utveckla historien lite för att inge lite hopp. Jag hade två missfall innan vi fick vår son, båda kring vecka 7-8 och då sa läkarna att två missfall i rad är relativt vanligt, däremot är det ovanligt med tre missfall i rad. När jag blev gravid med sonen vågade jag ändå inte hoppas att det skulle gå bra, mådde skit psykiskt och självklart började jag blöda, världens störtblödning. Jag åkte till gynakuten dagen efter för att jag ville ha smärtstillande. Jag var arg på livet, stövlar in hos läkaren och säger något i stil med ”jag har fått mitt tredje missfall, men vill du kolla så varsågod”. Hon var helt tyst under undersökningen så jag tänkte bittert att ”vad var det jag sa”, men så harklade hon sig lite och sa ”joo men jag ser ju ett foster här faktiskt och tydliga hjärtslag” Har aldrig blivit så paff tror jag 🙂 Fick två blödningar till och sista gången sa läkaren att hon förstås inte kan lova, men att om hon skulle slå vad om pengar så skulle hon gå all in på att det skulle fungera ”tredje gången gillt”. Hon hade rätt.
Jag blir fortfarande ledsen när jag tänker på missfallen och känslan av att ha en misslyckad kropp som inte fungerar, och dessutom bli dåligt bemött av vården. Samtidigt så kan jag se någon mening med att det hände såhär i efterhand, hade det inte blivit missfall hade vi ju inte haft just vår son. När han föddes så var det så självklart på något sätt att just han hörde ihop med oss. Så kanske fanns det en mening trots allt.
Tappa inte hoppet! Det ÄR ledsamt och man får sörja, men ge inte upp, det finns en stor chans att det går bättre nästa gång.
Usch vad jag lider med er och förstår precis din känsla. För bara 2 år sedan hade jag tre missfall på raken efter att fått en tidigare son. Gjorde faktiskt fjärde gången gillt utan att kolla upp om något var fel på mig, å vips blev jag gravid igen å sitter nu med ytterligare son på snart 8 månader. Finns inget någon kan säga för att ta bort sorgen och se rädda känslorna men vill ändå skicka en stor kram, ta hand om varann! <3 allt kommer lösa sig till det bästa!!!! Försök inte ha för bråttom och ha panik efter att bli gravid igen, det hjälpte mig <3
Kæreste Paula, måske burde du ikke motionere næste gang du bliver gravid. De første 3 mdr måneder skal man forholde sig lidt forsiktigt. Jeg aborterede 2 gange, ventede 6 månerer til næste graviditet og tog det meget stille og rolig. Lad gymnastikken ligge på .hylden.
Kærlig hilsen
Du är så stark!
Jag beundrar dig till tusen, har följt både dig och Hugo sen dag 1 och jag beundrar er båda. Kan känna igen mig i er, jag och min sambo, blivande man, har inget barn men längtan är enorm. Vi har inte börjat ”försöka” men jag har en känsla av att det kommer bli tufft. Och vid varje blödning, inbillar jag mig att det hade bildats ett liv i magen som togs ifrån mig. Men när tiden är inne så kommer ni få ett syskon till fina Molly!
Jag önskar dig, Hugo och Molly, all lycka i världen!
Massor utav kramar till dig!!
Usch, Fy fan rent ut sagt, VAD FRUKTANSVÄRT! Beklagar verkligen. Jag är dock säker på att ni inom en inte allt för lång framtid kommer att sitta med en lillasyster/bror till molly i er famn och då kanske kanske se någon slags mening med dessa händelser. Styrkekramar!
Usch vad tråkigt 🙁
Det är hemskt! Har två täta missfall bakom mig och är nu gravid igen i vecka 7. Det är jobbigt varje gång man går och kissar, rädslan av att där ska vara blod kommer alltid att finnas kvar. Jag hoppas att detta är tredje gången gillt och att denna graviditeten går vägen. Hoppas att det gäller även för er. Jag försökte alltid trösta mig med att man ju faktiskt kan råka slå samma siffra på en tärning två gånger, men sannolikheten är mindre att man slår fel siffra en tredje gång.. Kram på er, ni kommer lyckas!
Usch vad tråkigt att läsa! Lider verkligen med er. Hoppas 2015 blir ERT år!! Kramar
Älskade fina Paula, jag beundrar dig för att du orkar vara så stark och öppen och skriva om ditt missfall på bloggen. Jag hoppas verkligen att du får bära ett till barn, inom en snar framtid. Det kommer du få göra.
Kram och med en önskan om ett gott nytt år.
Usch vad tråkigt… Massor av styrkekramar till er <3
Jag är fruktansvärt ledsen för din skull. Kan inte sätta in mig i din sits till 100 % då jag aldrig försökt bli gravid eller varit det. Men jag känner med dig i din smärta.
Kanske är det inte rätt tid? Kanske är det meningen att du ska få studera och satsa lite på dig själv innan barn nr 2? Molly är ju inte gammal än heller.
Tillåt dig själv att sörja, men också andas och ta den tid du behöver för att hämta dig och få perspektiv.
kramar
nej usch! Stackars er! 🙁 skickar massa kramar.
Fick själv missfall bara några veckor efter dig. Ocj nu är jag livrädd för att bli gravid igen. Fast jag så gärna vill ge mitt son ett syskon och ha en till liten att älska.
Beklagar! Det kanske helt enkelt är menat att ske senare, all lycka!
Åh vad ledsen jag blir för er skull! Det är första gången jag kommenterar trots jag läser flitigt, du verkar vara en helt underbar person med så stort hjärta och det är så roligtcatt få ta del av ert liv! Håller tummarna att det går vägen nästa gång och skickar en stor kram!!
Jag kommenterar sällan, men ditt inlägg gjorde mig så ledsen..
Har själv varit med om samma sak. Två missfall. Det första i vecka 10 och det andra i v. 14 Det är bland det värsta jag varit med om. Går inte beskriva den tomhet man känner om man inte själv varit med om det!
Kommentarer som, ” var glada att ni har en fantastisk dotter”, ”ni är unga,ni hinner” eller ” det ordnar sig” hjälper inte ett dugg! Så därför tänker jag inte säga det. Men ha tålamod, ge inte upp och ta hand om varandra! Efterr våra missfall hade vi lyckan att äntligen bli föräldrar till en fantastisk son, och 2,5 år senare till ytterligare en fantastisk son. Men sååå rädd som jag var under hela de graviditeterna. Men jag hoppas ( och tror) att ni kommer bli gravida igen och att det då ska gå hela vägen. Då hoppas jag också att ni ska våga glädjas!
Ta hand om er…
Åh nej! 🙁 beklagar verkligen! Stay strong, Paula! Du är så jävla bra, kom ihåg det! Massa styrkekramar till er
❤️❤️❤️❤️
Ne stackars!!! Vi hade super svårt att bli gravida här och efter undersökningar visade det sig att jag hade endometrios på äggstockarna som sedan fick opereras bort. Så jag vet hur jobbigt det är när man väntar och väntar och väntar… Efter op så blev ja gravid och fick en underbar tjej nu i somras och lyckligt nog så är jag redan på smällen igen och väntar mig en till godbit nu till sommar 2015! Ge inte upp och må inte dåligt fast det är svårt. Någon gullunge kommer stanna kvar ska du se snart..
Vet inte om du redan äter det ,men tänkte på Folsyra …
Åh fy vad trist
Massa styrkekramar!
Åh beklagar 🙁 har gått igenom samma sak, gravid 1 gången slutade med mf i v 7. Gravid igen efter en mens emellan, slutade i mf i v 5. Nu är jag gravid i v 24 men oron finns tyvärr alltid där i bakhuvudet…det jag ville säga är att när vi fått 2a mf så ”tröstade” jag mig med att antingen går 3e graviditeten bra, eller så får vi ett 3e mf och då får vi åtminstone lite hjälp. Kram till er!
Nej, usch! Jag lider med er!! :'(
Neej vad tråkigt! 🙁
Neeeej.. beklagar verkligen! Kämpa på!
stor kram till er hela fina familjen! <3