Paula Uribe, Kontakt: [email protected]

Jag är inne på min 20e timme som sängliggandes. Jag känner mig som en fånge under det varma täcket som jag ligger inlindad i.

Jag blir aldrig sjuk. Jag har inte varit sjuk på flera år och har klarat mig från barnens diverse sjukdomar. Men nu var det min tur. Det började igår vid lunch. På morgonen mådde jag bra och vi drog och tränade. En toppendag men när vi satte oss ner för att äta lunch svartnade det. Du vet när det bubblar i magen och man känner att nu kommer man behöva kräkas. Usch jag hatar att kräkas. När det inte kommer någonting och det krampar i hela magen. Och när man är så törstig mitt i allt elände, efter en zipp vatten börjar allting om igen.

Så jag har sovit sedan igår. Haft feberfrossa och haft ett tufft dygn. Hugo har ett soloansvar för barnen och jag hoppas att detta håller på att vända. Jag har inte kräkts sen igår men frossan ligger i. Jag som skulle på spadag med mamma och Hugos mamma imorgon, så himla tråkigt att behöva avboka.