Paula Uribe, Kontakt: [email protected]

fem årskrisen

Godmorgon gänget!

 

Lite strul som har behövts fixas nu under morgonen. Nu är det fullt ös i huset med att bygga kojan, det kommer att bli så häftigt och planeringen säger att den står klar nu på fredag. Tapetseringen i barnens rum och lekrum är klart, i sovrummet saknades det en rulle så nu har jag jagat rätt på ytterligare en som kommer levererad imorgon. Gardinskenorna blir också levererade idag, och på fredag kommer ett stort lass från Ikea. Puh! Nu börjar round två verkligen att komma smygandes, allt ska upp och Hugo har ska in i helgen och börja skruva ihop så mycket som möjligt, jag tar kidsen.

 

Annat kul som händer i veckan då? Imorgon ska vi på en premiär av ett nytt lekland, på torsdag kommer Trygghansa och Life in mind hem till oss. Vi ska ha en HLR utbildning tillsammans med familjen. Man vet aldrig när olyckan står framme, och jag övar för att det ska sätta sig i muskelminnet. Om en vecka går flysslasset och jag är så trött på att bo i röran. Överallt står det kartonger hemma, och det är inte trevligt alls. Som jag ska slita i det nya huset för att få i ordning så mycket som möjligt. Barnen kommer att sova borta den första natten så att vi verkligen kan använda våra händer.

 

Nästa fredag åker vi på en hemlig weekend. Det känns behövligt och jag längtar efter lite lugn och ro. Hugo kommer förmodligen att gå vidare i crossfittävlingen och vi håller på i detta nu att pussla så att jag kan följa med den aktuella helgen till madrid för att heja. Efter tävlingen så tänkte vi sätta oss på ett plan till Ibiza bara för att få två riktigt roliga dygn tillsammans. Igår kom jag över en artikel om ”fem årskrisen”. När man har varit tillsammans i fem år kan det tydligen komma en liten kris. Jag har ödmjukt säga att jag hitills inte känt en kris mellan oss. Givetvis är det tråkigt ibland, och man kan ha det kämpigare än vanligt. Jag vet inte vad det är, vad det är som gör att vi faktiskt inte tröttnar på varandra. Jag vill tro att en kärleksrelation bygger mycket på vänskap. Vi är verkligen bästa vänner, och jag upplever det som att vi skrattar mycket tillsammans.

 

Jag är inte rädd för en kris, jag är villig att kämpa för Hugo. Det skulle krävas otroligt mycket för mig att ge upp, och jag tycker att han är värd att kämpa för. Serien som jag följer just nu heter ”Bonusfamiljen”. Där går paret i terapi och gud vad jag avundas. Tänk vad skönt att gå i parterapi en gång i veckan, och bara bolla det som händer. Det skulle säkert elda upp, och vi skulle tycka oense. Men så är livet, det är inte enkelt att leva med en annan person jämnt. Det är inte alltid röda rosor, det är en berg och dalbana att dela sitt liv med någon annan. Jag är glad över att jag får ha vår berg och dalbana med just Hugo <3

PA010817

Bae. jag älskar när Hugo är snaggad, Kruxet är att han själv har snöat in sig på långt hår just nu. Men god damn vad snygg han är i snaggat! Vi tar en liten kik:

P4068248 P5178677

P6210810En gång när Hugo bad mig om hjälp med rakapparaten, det blev lite fel hahaha

IMG_1970

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Therese

    Hej Pula! Om två veckor flyttat jag och min pojkvän ihop. Vi ska bli sambos, jag har längtat efter det i tre år. Tre års längtan… Dock har jag hyrt i andra hand under ett år. Jag har aldrig riktigt känt känslan av en kärnfamilj, men det har han.

    Under mitt år i min lägenhet, har mina vänner fått komma och gått, lite som en fritidsgård fast familjekärt. Nu när vi snart ska flytta ihop, kommer den känslan att försvinna, han kan inte förstå att min familj är mina vänner. Jag kan fatta hur han tänker. Det ”normala” är ju att familjen är familj, det mer onormala är att vänner är familj. Grejen är att han inte alls vill fatta det. Han behöver inte förstå, me att han ändå kan fatta.

    Jag förstår inte honom, men jag fattar grejen. Det gör inte han. Jag är rädd att den familjekära känslan kommer försvinna samt att det kommer brista rejält mellan oss. Jag har försökt förklara för honom att mina vänner är som hans familj, är för honom.. men då får jag bara till svar att det inte är samma sak osv.

    Jag undrar på något sätt om du har någon lösning/tips till hur jag ska kunna förklara det för honom så att han förstår? Jag har försökt med allting.

    Jag skriver denna kommentar därför att jag har fått känslan av att du är väldigt familjär både mot familj och vänner.

    Hoppas att allt blir bra med det nya huset osv! 🙂

stats