För rättvis?
Har insett att jag ibland är överdrivet rättvis i min uppfostran. Gällande barnen alltså. Är det åtta köttbullar i stekpannan lägger jag upp fyra var. Gissa om det blir kaos i mitt huvud när det är äggröra och jag måste uppskatta så att det blir lika!
Jag fick tre syskon när jag var åtta, 12 och 15 år. Jag behövde aldrig roffa åt mig mat och kunde äta mitt godis i lugn och ro. Jag behövde inte dela. Kan mitt ”dela lika” beteende med flickorna komma från att jag delvis är ett ensambarn?
Märker redan nu hur olika dom är mig, och hur lika dom är Hugo. I lördags köpte vi lördagsgodis:
Molly: Om ditt godis tar slut kan du äta av mitt Leonore.
Leonore: Tack Mimmi.
Dom delar med sig, dom roffar åt sig. Molly nyttjar det faktum att hon är äldst och fysiskt starkare och Leonore i sin tur nyttjar att hon är yngst. Det finns ingen som kan skrika högre än Tiki! Det blir ofta intriger i leken men under den senaste perioden har jag gett dom ett större utrymme för att lösa det själva. Jag har flera gånger sagt att det är bättre att dom kommer överens och kompromissar. Frågar ”kan jag få den?” istället för att rycka ifrån. Jag har också sagt om dom två inte får det att funka så kommer vi att ta bort den aktuella leksaken ett tag. Långsamt, långsamt ser jag att det vi pratar om börjar fungera i praktiken. Ibland behövs mer medling och ibland flyter det på.
Jag kanske kommer ”dela lika” för alltid. Vissa saker ligger så djupt rotade hos oss, såsom beteende beroende på vem man är i syskonskaran. Det är bra att Hugo är en lillebror och kompromissar i mitt dela lika.
-Har jag svårt att dela med mig då? För det sägs att ensambarn har det eftersom att vi fått mycket uppmärksamhet.
Personligen så ser jag inte uppmärksamhet som skadligt, tvärtom. Jag kände mig sedd och hörd i min uppväxt och delar gärna med mig. Jag lånar ut kläder, erbjuder allt jag har, sätter alla andra i första hand. Mitt är ditt med alla mina människor. Det enda jag har svårt att dela med andra är min mat. Den rör du inte!
Har vi några fler överdrivet rättvisa föräldrar här inne? =)
Mina barn får alltid en varsin skål med frukt, godis, chips osv.
Jag själv är uppväxt med tre syskon och mina föräldrar lät oss alltid dela på en stor skål och jag minns stressen när det liksom var ”först till kvarn”. Men hos min bästa kompis där fick man alltid en egen skål vid fredagsmyset och då kunde man äta i lugn och ro och det gillade jag. Så därför får mina barn en varsin skål.
Men mina barn delar också väldigt mycket och för dom är det ingen big deal att dela med sig om ena ätit upp.
”Paula dosen’t share food!!”? #friendsaddict
Jag kan inte ha en profilbild på fb om inte båda mina barn är med på bild, känner mig ”dålig” annars. Sjukt beteende, men sån är jag ??♀️
Ingen rättvis föräldrar, men kommer ifrån föräldrar som har tyckt att det har varit oerhört viktigt med att saker ska vara rättvisa. Jag är mittenbarn mellan stora- och lillasyster. Min upplevelse av att ha blivit uppfostrad så är att man blir rätt fixerad som barn av att allt ska vara rättvist och därför kunde jag känna mig orättvist behandlad ofta av mina föräldrar. Och kanske inte då gällande saker så som vem som fick mest julklappar och sådär (eftersom det alltid var rättvist) utan snarare med vem mina föräldrar valde att spendera sin tid med. Kanske är det min upplevelse då jag som många andra mittenbarn försvann lite mellan mina syskon och alltid fått sköta mig mycket själv. Men jag och mina systrar tycker än idag att det kan bli hysteriskt när allt ska vara exakt lika och rättvist är.. Då vi är 3 olika individer, i olika delar av livet med helt olika behov.
Att tilläggas är att båda mina föräldrar är ensambarn.. Vi tre systrar var fruktansvärt dåliga på att dela mellan oss och det bråkades väldigt mycket under vår uppväxt.
Jag själv har sex syskon och jag är älst. och vi har alltid, när vi var små delat allt lika på gott och ont men vi har oxå gett till varandra precis som Molly gör. Så lagom är väl bäst tänker jag
Jag snarare lägger upp så mkt mat de kan tänkas äta, dvs mycket mer till stortjejen och mindre till lilltjejen. Rättvist för magen! ?
Oh jag har 3 äldre systrar och en bror! Minns att man fick ”roffa” åt sig mat för när den var slut så var den slut ?.
I bland lyxade mamma till det och köpte EN chipspåse till oss 4 tjejer. Jag kunde äta några bitar, sen ville jag spara. Men mina två äldsta systrar åt i slow motion tills chipsen var slut så till slut gamade man sig ?? Vilka härliga minnen! Syskon är bäst❤ Älskar mina systrar! Vi är så olika men det är sånt band mellan oss! Älskar dem!
Mina barn är bara 2 och 3 men jag är oxå superrättvis just när det gäller maten av någon anlednig. Kan stå å lägga till/ta bort ensaka spagettis för att det ska se jämnt ut. (Räknar de som tur är inte iaf) ?
Handlar inte om att vara rättvist, handlar om att uppfostra sina barn om att alltid dela med sig och aldrig någonsin vara snål eller girig.
Förstår inte det här svenska med att ”roffa åt sig”? Varför då? Vart ska maten ta vägen? Förstår inte det här svenska beteendet att köra med först till kvarn och slänga sig över mat som bjuds och allt som är gratis?
Växte upp med en äldre syster och vi bråkade aldrig om mat.
En påse chips till oss för vi orkade aldrig mer ändå. Man fick så mycket mat på tallriken som man ville ha, olika stora portioner eftersom vi var i olika ålder. Men man hade ju andra kompisar som hade sjukt udda beteenden, hade en kompis jag delade en påse chips med och hon var besatt av att ta ett chips varje gång jag tog ett chips, ”så det blev lika”? Herregud. Slappna av, det är mat, man behöver inte slå sig blodig och hamna i konflikter över vem som fick mer eller mindre.
Lär era barn att inte tänka i dom banorna så kommer ni få fina, generösa och ödmjuka barn! Dags för oss svenskar att sluta bete oss som snåla,fattiga jävlar. Barn i fattiga länder är duktigare på att dela med sig av mat och godis än vad våra barn är!
Växte upp med två hårt arbetande föräldrar med stundvis ansträngd ekonomi, så inge rikemansbarn här.
Håller med dig!! Är inte själv svensk och har aldrig förstått mig på det där svenska att man ska roffa åt sig, o försöka få mer än andra. När jag var liten köpte vi alltid allt godis i samma påse osv och det har aldrig varit bråk eller tjafs vem som får mer. Man får äta så mycket mat man orkar och vill ha helt enkelt. Hos oss har alltid godis/godsaker stått framme så det har aldrig varit en hysteri med att få äta gott, och jag tror att jag och mina syskon ändå har ätit mindre godis än andra barn som haft ”lördagsgodis”.
Nu har jag egna barn och kommer uppfostra dom exakt som jag själv blivit uppfostrad. Innan man äter sista godisen frågar man ifall det är någon annan som vill ha den osv, och skulle aldrig låta mitt barn köpa godis till sig själv utan att köpa eller bjuda sina vänner!
Som lärare och mamma till 2 (snart 3) barn tänker jag inte på ordet rättvis som om att alla ska få allt likt, få lika mycket osv. Utan för mig handlar det istället om att alla barn ska få det just den behöver, får barnen det så är det i mina ögon rättvist. Jag har alltid det tänket när jag jobbar och har märkt att det även är så ofta hemma med mina egna barn.
Word ????
När dras vinnaren i tävlingen för myperfectday?
När dras vinnaren i tävlingen?
Vad söta dom är!
Min pappa är noga med sånt trots att vi är vuxna. Började pga farmor innan jag var född. Hon vävde en matta åt syrran. Brorsan då typ 4 ville ha en. Hon sa nej sånt ska pojkar inte ha. Pappa vart arg och sa hemma hos oss behandlar vi barnen lika och gör ibte du det mer behlver du inte träffa dom mer. Brorsan fick en matta farmor var sisådär med att vara lika smög till mig presenter på andras födelsedagar men ofta vet de kinderägg. Och farfar brukade komma och viska och säga dels med dig till dina 2 syskon ??
Jag och min pojkvän äter helt olika! Jag gillar att spara, eller äta långsamt, en bit i taget medan han kränger as snabbt och sen lägger iväg påsen. Blir irriterad för jag får då mindre. Kanske har att göra med syskonrelationen jag har, min lillebror har alltid ätit upp exakt allt gott jag haft i gömmorna, bådas chokladkalendrar osv ?.
Jag fyller 27 år och har tre bröder i åldrarna 29 år, 22 år och 12 år. Som ensam tjej så har jag många gånger hamnat lite utanför ibland mina syskon, och inte alltid upplevt att mina föräldrar har varit rättvisa i alla situationer. De har gjort sitt bästa men det har inte alltid varit exakt lika när det kommer till fritidsaktiviteter, julklappar, födelsedagspresenter, vecko-månadspeng och annat. Ibland har det varit jag som har fått mer och gynnats lite extra, och ibland har det varit någon av mina syskon.
Men det har till största del handlat om livet i sig, och mina föräldrars ekonomi genom åren. De var exempelvis väldigt unga när det fick mig och min äldre bror. Det i sin tur gjorde att deras ekonomiska bild inte såg lika bra ut som den gör exempelvis i dag. Det har i sin tur givetvis påverkat och gjort att möjligheterna för mina yngre bröder att få dyrare saker, åka på semesterresor etc. har funnits i större utsträckning allt eftersom deras ekonomiska livssituation har förbättrats.
Det har givetvis även genom åren gett lite sura miner, när man har växt upp och inte riktigt haft åsikten att det har varit lika för oss alla. Men nu i vuxen ålder och med en dotter på snart 11 år själv, så har man förståelse för det hela på ett helt annat sätt.
Som förälder själv är min dotter ensam barn just nu, bortsett från hennes halvsyskon på sin pappas sida. Det gör att min dotter inte behöver dela lika med någon annan, då det helt enkelt inte finns någon annan. Det gör det möjligt för mig att kunna skämma bort henne och uppleva saker, som jag kanske inte kommer kunna göra på nytt när och om jag får fler barn. Allt handlar ju om livet i sig och hur det ser ut och vilka möjligheter jag har. När och om jag får fler barn är det ingen som vet och då inte heller hur min livssituation kommer att se ut. Men i grunden vill vi nog alla, så även mina föräldrar, kunna ge alla våra barn lika mycket och samma förutsättningar.