Härlig tisdag. Jag och Molly hade en mysig morgon då pappa Hugo drog iväg och tränade. Hon kröp upp i vår säng med en bok som hon ville titta i. Egentligen hade jag tänkt på ut och gå en powerwalk med henne men det kändes inte lockande när vi låg där i den varma sängen. Nu sitter jag på kontoret med Amir mittemot. När jag och Amir är tillsammans så blir det mycket prat, flera gånger så måste jag gå tillbaka och tänka på vad sjutton det var jag skulle göra/skriva innan vi började prata. Han är härlig han Amir!
Vad ska jag hitta på idag då? Jobba i ett par timmar, har lite roliga projekt på gång och senare ska jag svänga förbi babylands butik för att titta på resevagnar. Vilken är bäst? Ni får följa med senare och tipsa om den som ni tycker är bäst. Det är några återkommande kommentarer och ett tänk hos framförallt yngre mammor som gör mig bekymrad. Det är dom som väljer ett planerat kejsarsnitt av olika anledningar. Det kan vara för att man är rädd för att spricka, rädd för smärtan eller bara för att man inte ”vill förstöra” där nere. Det gör mig lite ledsen för att kvinnor missar komplikationerna med kejsarsnitt. Jag själv är född genom kejsarsnitt. Jag hade fått navelsträngen runt halsen så min mamma togs in på operation akut då jag höll på att mista livet. Det gick bra eftersom att jag sitter här idag men det har ändå fått mig att fundera. Dels så är jag sjukt intresserad av allt som har med graviditet, förlossning och bebisar att göra. Barnmorska är ett yrke jag tänkt på flera gånger. Nu har jag den här stora bloggen med många mammor, framtida mammor och kvinnor som läser den varje dag. Skulle jag kunna göra något för att hjälpa till att hitta sinnerron inför en förlossning? Jag kan inte säga för mycket om vad detta lilla projekt skulle gå ut på men förlossning skulle vara huvudämnet.
Just nu på office
Dig skulle inte heller jag vilja ha som barnmorska.
Typiskt barnmorskor att ljuga med statistik och framställa kejsarsnitt som farligare än vaginal förlossning, bara för att vården ska spara på kostnader. Hade du varit det minsta seriös och brytt dig om dina patienter, så hade du givetvis jämfört planerade kejsarsnitt med planerade vaginala förlossningar (inklusive hithörande akutsnitt). Då blir farlighetsstatistiken en helt annan.
För att inte tala om smärtupplevelsen – men du tycker väl att det är helt i sin ordning att rädda kvinnor mot sin vilja utsätts för tortyrliknande smärta, för att förlossningsvården inte bryr sig om att bedöva ordentligt? Eller ge snitt till dem som önskar?
Dig skulle jag då inte vilja ha som barnmorska. Varför skulle snitt va något negativt? För mig var det den bästa upplevelsen, hade planerat snitt utan medicinsk indikation. Blev väl informerad om riskerna innan, dock sades det inget om risker vid vaginal förlossning… varje kvinna har idag rätten att få välja vaginalt/snitt och det är väll en självklarhet att man ska ta det man tkr känns bäst. Det värsta jag var med om under grav. Var en bm som försökte övertala mig till vaginalt. Jag är stolt och står upp över mitt snitt, det var bara positivt! Var dessutom på benen efter några timmar hur pigg som helst o hade inte alls så överdrivet ont som det annars skräms med.
Istälket för att försöka få kvinnor att tänka om, försök få dom att vara stolta över sitt val av förlossning både vaginalt som snitt.
Jag födde mitt första barn för exakt 2 veckor sen, jag var såå taggad inför min förlossning och tänkte precis som du ang. kejsarsnitt. Min förlossning blev inte alls som jag trodde, det var bland det jobbigaste jag varit med om, rent psykiskt, för smärtan klarade jag av. Förlossningen fick avslutas med sugklocka och jag sprack en hel del… jag kan inte tänka tillbaka på det utan att bli ledsen hur mycket jag än älskar min dotter. Jag vill mer än något att ge henne ett syskon men tanken på att föda vaginalt igen gör att jag får panik så av den anledningen kommer jag vilja ha ett ks.
Jag själv föddes vaginalt och hade navelsträngen fyra varv runt halsen vilket resulterade att jag kom ut helt blå och att jag sedan hade hjärtstopp i hela 11 minuter. När det fick igång mig berättade läkaren för mina föräldrar att de kunde räkna med en hjärnskada. Så efter 4 månader på sjukhus fick jag åka hem och efter de gå på kontroll varje vecka tills jag fyllde 12 år.
Här sitter jag idag 25 år gammal, blev aldrig några komplikationer på mig inte!:) antar jag är lyckligt lottad och även om de kan börja i kaos behöver de ej sluta i de!:)
Jag blev född vaginalt men hade navelsträngen 4 varv runt halsen och var helt blå när jag kom ut. Blev akut ivägkörd till Karolinska där jag sedan hade hjärtstopp i hela 11 minuter innan läkarna fick igång mig igen! fick stanna 4 månader på sjukhus och fick efter de gå på kontroll varje vecka tills jag var 12 år.
Läkarna trodde aldrig jag skulle bli helt frisk och sa till mina föräldrar när de skulle åka hem att de kunde räkna med en hjärnskada. Men nejdå, här är jag idag, 25 år gammal helt frisk! 🙂 Så även om en födsel börjar i katastrof som denna, finns det alltid chanser att man ändå kan klara sig helt frisk! Thats amazing! 🙂
Hej! När jag var inne på Danderyds sjukhus pga mindre aktivitet i magen så pratade vi lite om ks och då sa läkaren att om man absolut bara ska ha ett barn så är ks det bättre alternativet för både barn och mamma. Jag blev lite chockad då alla andra läkarna tryckt på om allt negativt med ks. Har gjort två ks nu och både jag och min barn mår bra, men visst, det var ganska tuff återhämtning nu andra gången.
Varför blir du inte en Doula? Du skulle nog passa som det.
Jag tvivlar på att NÅGON i Sverige missar risken med kejsarsnitt då man tvingas att gå på aurora-samtal hela graviditeten samt får papper där alla risker och möjliga komplikationer finns om man försöker få ett kejsarsnitt istället för att föda vagnialt. Det man DÄREMOT inte får reda på riskerna med utan tvärt om blir totalt vilseledd med är hur mycket risker det finns med att föda vaginalt. HÄLFTEN av alla kvinnor som föder vaginalt har bestående m’en de får leva med resten av livet. Förstört sexliv, framfall, analinkontinens, urinläckage, förslappade slidväggar osv. HÄLFTEN! Ingen, jag repeterar INGEN, har nämnt EN ENDA komplikation vid vaginal förlossning för mig utan barnmorskorna gör allt de kan för att man inte ska vara rädd snarare. Den ”snällheten” gör en illa.
Jag tycker att kvinnor själva ska få bestämma vad som ska hända med deras kroppar och inte tvingas till några vaginala forlossningar för de till slut inte orkar kämpa emot mer efter alla sina aurora-samtal de tvingas genomgå för att övertalas föda vaginalt.
Jag gick igenom en vaginal förlossning för 7 månader sedan och hade en helt komplikationsfri förlossning. Har ändå inte kunnat ha sex pga olidlig smärta. Vill ha ett syskon till mitt barn men det kanske aldrig händer för det är OMÖJLIGT att genomföra ett samlag. Kan jag någon gång ha sex igen, blir det kejsarsnitt nästa barn. Och jag är mycket påläst ang. riskerna.
Tycker det är lite synd det du skriver. Att det är ett ”tänk” som finns. För mig, som snart är 21, känns det inte alls som att det är något tänk som finns bland mina vänner eller de som jag känner som planerar barn/ska föda osv. Många ser istället ner på mig som verkligen aldrig i livet kommer kunna tänka mig att föda vaginalt. Jag är helt enkelt extremt rädd för smärtan, jag är 99% säker på att jag inte hade kunnat klara av grviditeten psykiskt om jag visste att jag ska föda vaginalt samtidigt som jag är tveksam till om jag skulle kunna klara av en vaginal födsel. Varför ska jag då ta risken att föda vaginalt för när det ändå kan sluta med ett akut snitt? Då planerar jag hellre in ett sådant, bättre för mig samtidigt som det är bättre för barnet att inte ha en traumatiserad mamma. Sen vad som kan förmildra detta vet jag inte, tror inte terapi eller liknande skulle hjälpa mig alls faktiskt, det är bara någonting jag vet att jag inte klarar och så är det. Jag är inte en mindre människa för det, kommer inte att vara en sämre mamma etc. Nu har inte du påstått detta men det finns det många som gör.
Sen vill jag kommentera det jag läste här också att kvinnan är gjord för att bära barn och föda och den hela den delen. Jo, tjena, det är vi det kan vi ju konstatera till 110% att vi är. MEN det finns forskning och forskare som menar att evolutionen och människans utveckling snart kommer göra det svårt för kvinnor at föda barn, det kommer vara svårare att trycka ut allt större bebisar då det är ett faktum att barnen blir större och större och kvinnans kropp utvecklas inte åt det hållet. Alltså är det snart ett faktum att kejsarsnitt kommer att bli vanligare då kroppen inte kommer låta oss trycka ut ungen. Vill folk ha källa så kan jag leta upp boken jag läste detta i.
För att avsluta denna massiva kommentaren så vill jag bara säga att det är nice för de kvinnor som faktiskt VILL och känner att de KAN föda vaginalt och jag hylar er till skyarna för det måste ju vara helt fantastiskt att känna att det är något fantastiskt och det bästa som finns. SKÖNT för er för det är en jävla pina att vara så rädd som jag är och känna att man faktiskt INTE kan. Det är inte ett ”tänk” osv utan det är en rädsla, tyvärr. Därför tycker jag att ett inlägg som detta är tråkigt (i en annans otroligt bra och rolig blogg!) för jag är faktiskt rädd och detta känns som att någon ser ner på en helt enkelt. Men, min graviditet är MIN egen när den väl sker, din var din Paula och alla andra mammors graviditeter är deras egna. Därför tycker jag att folk kan sluta döma andra, tycka att andra gör fel som gör si och så utan låta folk göra som dom själva vill, det är bäst så.
Jag gjorde ett planerat snitt eftersom min dotter låg i säte så det där att mamma och barn inte mår bra behöver det inte heller handla om. Tycker att det är bra att man kan få välja men det krävs ändå mycket för att få det att hända.
Känns lite dubbelmoral när man säger att vi lever 2014 och att man själv ska få välja om man vill amma eller ej så är det väl samma sak här!
Som ”Emma” skrev så är vi skapta att bära och föda barn och därför är kejsarsnitt inget alternativ om det inte är akut. Om man ska snacka om vad som är naturligt eller ej så är amma naturligt inte ersättning och flaska
Ingen risk att någon i Sverige gör planerat snitt utan att veta riskerna. Det som däremot mörkas är riskerna med vaginala förlossningar. Från den stunden du säger att du vill göra snitt så görs det många övertalningsförsök! Men ifall du är intresserad borde du väl ha koll på det? Om inte annat så får du det när du läser på lite mer;) /Linda
Hej!
som jag tolkar ditt inlägg vill du hjälpa gravida att komma över förlossningsrädsla och därmed känna sig trygga inför en vaginal förlossning? Är det verkligen fritt val vad gäller kejsarsnitt? Det är i alla fall synd om många väljer bort chansen att få föda vaginalt på grund av rädsla. Det är en fantastisk och naturlig upplevelse.
Jag skulle vilja att mvc kan erbjuda doulor utöver barnmorskor till stöd. Det är ju självklart att kvinnor som redan fött barn ska kunna stötta förstföderskor genom graviditeten, förlossningen och första tiden. Jag hade en man som barnmorska (väldigt kompetent och bra på sitt jobb) men han kunde inte på något sätt förstå mitt perspektiv eftersom han själv aldrig gått igenom det. Därför hade jag stöd av mamma och svärmor son kunde bidra med sin erfarenhet.
Jag gjorde ett kejsarsnitt pga ett misslyckat vändningsförsök. Min dotter låg i säte o ville inte vända på sig. Det var en fantastisk upplevelse men värken efteråt var intemkul. Behövde hjälp med att ställa mig upp. Kunde inte vända mig instänger i ca 1 månad. Men jävla värken fanns där i flera månader. Snittet är ca 10 cm. Skulle vilj göra egg snitt på bästa förlossning.
Fast jo Paula. Du skriver om kejsarsnitt som någonting som beskymrar dig och gör dig lite ledsen= egna värderingar. Anledningarna bakom varför dessa ”unga tjejer” har ett önskemål om kejsarsnitt är väll deras anledningar? Oavsett om det är på grund av rädsor osv.. Du skriver ju att det endast är okej om fostret eller mamman mår bra, vilket jag tkr är helt fel av dig att avgöra. Det finns många andra orsaker som gör att kvinnor vill ha ett planerat kejsarsnitt om som jag skrev- det är upp till varje individ. Inte upp till barnmorskorna! Självklart kan man ju som barnmorska tycka det ena är bättre än det andra, men det ska inte vara avgörande för om man får genomföra ett kejsarsnitt eller inte.
Jag förstår att du inte menar att du dömer ut kejsarsnitt, men min barnmorska hade exakt samma inställning som du, trots att det stod i min planering som jag gjort med läkare att jag skulle ha rätt att ändra till kejsarsnitt när jag kom in. Det fanns inga medicinska risker för mig och min bebis, men jag har blivit utsatt för övergrepp, och att hamna i en situation där jag blir överkörd och inte får bestämma över min kropp är traumatiserande för mig. Som tur är hann jag sätta ned foten, men den barnmorskan var hemsk. Alla jag hade innan var fullständigt förstående, medans hon kom in med inställningen att ”unga tjejer nu för tiden tror kejsarsnitt är så enkelt, och lilla gumman det ska göra ont att föda barn, och kejsarsnitt är inte ens att tala om utom i nödfall.” Beslutet om kejsarsnitt är det bästa jag tagit, och jag är SÅ glad att jag inte lät hennes personliga åsikt styra mig, för så hade jag med största sannolikhet fått en förlossningsdepression och inte alls kunnat glädjas åt min bebis.
Min största rädsla är att inför nästa barn hamna i en situation då någon förminskar min vilja till ett planerat snitt.
Jag säger inte att det är vad du gör, men jag vill berätta min upplevelse.
Emman som vill förbjuda planerade kejsarsnitt: Tack och lov så är det inte du (?) som sitter och bedömer vilka som ska beviljas kejsarsnitt av humanitära skäl eller ej. Varför tror du att sjukvården gör sådana undantag? För att det är kvinnor med ”dåliga” och ”otillräckliga” skäl som önskar snitt? Eller tror du det är för att de har väl underbyggda skäl, som kanske inte du har en aning om eller kan sätta dig in i? Jag menar, det är ju ändå utbildade läkare som godkänner snitten, är även du det? Är du fullt insatt i de kriterier som ska uppfyllas för att få ett planerat snitt? Är du insatt i hur en förlossning skulle kunna se ut om du tvingar en livrädd kvinna till vaginal förlossning? Om hon är för rädd för att krysta? Om hon tidigare blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp och upplever en vaginalförlossning som en upprepning av detta?
Varför sparka på rädda människor istället för att bli förbannad på de faktorer som orsakar mångas rädsla: för lite resurser till förlossnings/mödravården, för få barnmorskor, fel personal på fel plats, att det inte är självklart att perinealskydd alltid används, att kvinnor som fött och fått skador sedan inte tas på allvar när de söker hjälp, att narkosen kan vara ”upptagen med annat” när man vill ha eda så man får föda utan etc etc.
Nej, istället ska man skämmas som kvinna om man är rädd för att efter en vaginalförlossning kanske inte kan ha sex igen, eller att sex alltid kommer göra ont, att man får ärr som stramar, att man får bakre framfall, eller främre framfall, blir felsydd, inte tillräckligt sydd, läcker avföring o.s.v. Det är ju just detta som är ett av de stora problemen med vården – när patienter inte tas på allvar.
Och ska vi snacka ”normalt” – hur naturligt är det att klippa i mellangården, ge brickanyl, lustgas, eda, dra ut bebis med sugklocka, tång etc etc? Det var inte som att vi föddes med ett kit av dessa saker i en lite säck med oss eller hur? Det är ju saker människan hittat på som hjälpmedel. Vad som är naturligt för dig är kanske helt absurt för någon annan som anser att man ska föda själv i ett mörkt rum.
Lite ödmjukhet och empati vore på sin plats!
Hej Paula!
Jag är själv mycket intresserad av detta med vaginal vs kejsarsnitt samt förlossningsskador och har gått i dessa tankar mycket den senaste månaden, framför allt efter att ha läst detta inlägg samt kommentarerna – http://blixabloggar.se/den-tabubelagda-fittan-och-om-hur-fittskador-normaliseras/ som du säkert har sett och även mediauppblossningen kring ämnet.
Baserat på hur jag själv känner och vad jag har hört från andra så är det ju _oftast_ egentligen inte själva den vaginala förlossningen man är rädd för och i mitt fall är jag inte ens rädd för skadorna som kan uppstå, utan vad som skrämmer mig är eftervården. Att det inte finns beredskap för att behandla de eventuella skadorna, barnmorskor nog på plats för att göra en ordentlig efterkontroll som kan förebygga förvärrade skador samt att när man söker vård och hjälp så får man höra att det är ”helt normalt” att inte kunna tömma tarmen/ha sex/fungera för du har ju ändå trots allt fött ett barn. Ännu värre; hur många som upplever de värsta förlossningsskadorna har ens varit medvetna om att sådana skador ens varit möjliga innan de valde att skaffa barn? Inte många.
Jag som i flera åt tampats med att hitta ett preventivmedel som gör att jag inte vill ta livet av mig eller tar död på min livmoder är alltför van vid denna behandling och för mig handlar det om kvinnovård, om jämställdhet, om genus. Kvinnovård prioriteras inte, kvinnors sexliv är inte viktigt, kvinnans framtida funktion efter en förlossning är inte viktig. Jag bryr mig faktiskt inte avsevärt om hur jag skulle se ut ”där nere” efter en förlossning, även om jag tycker att man ska få bry sig utan att negligeras, men jag vill fan kunna njuta av sex och jag vill kunna bajsa trots att jag valt att sätta ett barn till världen.
Självklart finns det solskenshistorier om förlossningar, min syster hade en, och man ska så klart ta till sig dem och de stödet man kan få före men för att kunna göra informerat beslut både för förlossningsmetod och för att överhuvudtaget skaffa barn krävs att kvinnor blir upplysta även om riskerna. Vilket många inte blir pga att skadorna anses vara helt normala. För att det inte finns resurser och/eller kunskap om hur man förebygger och behandlar.
Jag tycker inte alls att planerat kejsarsnitt är det självklara valet eller för den delen det bästa, men helt ärligt så är jag nära att tom välja bort biologiska barn för att jag som kvinna helt enkelt känner mig respektlöst behandlad innan jag ens satt foten på förlossningen.
Ursäkta att detta blev väldigt långdraget nu men som sagt så brinner jag för ämnet precis som jag vet att du gör!
Hoppas mitt perspektiv var intressant för dig 🙂
Ha det bäst! /Kajsa
Jag tror att unga tjejer hör så himla många historier nuförtiden. Om hur ont det gör och alla bestående men. Men med kejsarsnitt så går det snabbt och lätt osv.
Det verkar inte som om att alla får den informationen de behöver om båda delarna.
Vaginal förlossning är ju egentligen det bästa för barn och mamma. Men mamman ska ju inte behöva vara hur rädd som helst under en förlossning heller så då kanske ett kejsarsnitt är bra.
Men jag hoppas att det inte blir som i USA där 30% av alla kvinnor föder med kejsarsnitt.
Rekommenderar The business of being born, underbar dokumentär!
1800-talet ringde och ville ha tillbaka sina åsikter.
http://bananhammock.devote.se
hur det går till att få kejsarsnitt
Du har en sån himla bra inställning, blir alltid så glad av att läsa dina inlägg. Tycker också att det har blivit en slags hysteri runt att föda barn, och självklart ska man få kejsarsnitt om det krävs – men borde inte vaginal födsel vara förstahandsvalet? Känns som att samhället pekat oss i denna riktning.. Börja prata mer om förlossningar och allt runt omkring så avdramatiserar man mycket och ”problemet” blir nog betydligt mindre. Sen hör man väl alltid historier om en väns vän och så vidare.. Men det kommer vi nog inte ifrån. Ha en bra dag!
Jag fick en mycket stor och allvarlig bristning när jag födde mitt barn, sfinkterruptur grad 4. Så jag får inte ens föda vaginalt igen, vill jag ha fler barn blir det snitt. Känns skönt för mig att veta det, då jag förmodligen aldrig skulle våga föda vaginalt igen med tanke på hur det gick.
Jag tycker att fokuset ska ligga på att kvinnor ska känna sig trygga med sin förlossning oavsett vilken typ de väljer. Jag tycker det är skrämmande att ökningen av planerade kejsarsnitt verkar öka pga rädsla. För mig är det aldrig bra att fatta beslut som är baserade på rädsla.
Sen kan jag aldrig uttala mig om ett kejsarsnitt eller en lång vaginal förlossning för jag har aldrig gått igenom någon.
Däremot har jag fött vaginalt två gånger och spruckit båda gångerna, dock inte speciellt mycket så att jag har fått några men. Förlossningarna var lite olika långa (14 timmar resp knappa 5 timmar) men resultatet blev detsamma.
Jag skulle vilja att det fanns mer fokus på att motverka förlossningsskador, men jag vet att i alla fall i Stockholm så finns det inte tid/resurser för det som det prioriteras idag.
Jag tycker inte alls att man missar riskerna, min kompis försöker få igenom ett planerat kejsarsnitt, de sägs bara hur bra vaginalt är och hur dåligt ett kejsarsnitt är. Så jag tycker att det är tvärtom, vaginalt ska vara sååå bra ( men man vet inte lika mkt om vilka risker som faktiskt finns, att varannan kvinna får skador i underlivet), medan kejsarsnitt framställs som sååå dåligt.
Tycker att iantällningen år 2014 bör ändras. Alla borde göra ett val, om en gravid stressad kvinna tvingas till att föda vag om hon inte vill så är jag säker att det kommer att innebära en större risk än ett snitt där kvinnan känner sig tryggare.
Jag tycker att kvinnor ska få bestämma över sin egna kropp.
Jag tycker inte alls att man missar riskerna, min kompis försöker få igenom ett planerat kejsarsnitt, de sägs bara hur bra vaginalt är och hur dåligt ett kejsarsnitt är. Så jag tycker att det är tvärtom, vaginalt ska vara sååå bra ( men man vet inte lika mkt om vilka risker som faktiskt finns, att varannan kvinna får skador i underlivet), medan kejsarsnitt framställs som sååå dåligt.
Tycker att iantällningen år 2014 bör ändras. Alla borde göra ett val, om en gravid stressad kvinna tvingas till att föda vag om hon inte vill så är jag säker att det kommer att innebära en större risk än ett snitt där kvinnan känner sig tryggare.
Jag tycker att kvinnor ska få bestämma över sin egna kropp. Självklart ska man informeras om riskerna med båda sätten men sedan bör det sista ordet ligga hos kvinnan!
Min dotter föddes med planerat snitt för att riskerna med säte är så mycket högre än med en vanlig förlossning. Jag ville själv föda normalt och trodde jag skulle göra det fram till vecka 36 då vi insåg att hon hade fixerat sig på fel håll. Men läkarna avrådde mig att föda vaginalt. Jag kan säga att alla komplikationer med kejsarsnitt fick jag kastat i ansiktet på varje kontroll efter vändningsförsöket. Hur farligt det kunde vara hur det kunde bli infekterat. Men även innan detta planerades så fick man aldrig någon information om vaginala förlossningar. Jag hatar att vården försöker förfina saker. Ja det gör ont. Ja du kan spricka, 97% av alla får en bristning av något slag. Men dom berättar aldrig om andra saker som kan hända under förlossningar. Varför? Jag tycker att information på båda hållen vore bättre. Men sen å andra sidan varför ska dom informera om saker som KAN hända? Mitt snitt gick utmärkt. Va uppe och gick så fort bedövningen släppte. Knappt ont, kunde gå normalt på PWs efter en vecka. Läkte fint och såret syns knappt. Så för min del fanns det inga ”faror”.
Jag måste erkänna att jag själv har tänkt att ”jag minsann ska kräva att få planerat kejsarsnitt” den dagen jag ska föda barn. Är i samma ålder som du, Paula. Jag har blivit helt galet rädd av allt som jag hört, att man aldrig blir som förut där nere, att man kan få massa komplikationer efteråt (sånt som det inte pratas högt om), och sen smärtan såklart. Ibland har jag t.om tänkt att jag inte ens vill ha barn för att jag är så rädd för allt vad förlossning innebär.
Jag är 19 år och har mitt Bf om 13 dagar. Jag är så taggad inför förlossningen att jag håller på och dö! Vill inget hellre än att föda vaginalt. Jag vill känna den häftiga känslan som alla säger att kroppen sköter sig liksom själv fast med lite hjälp osv. Jag ser jätte mycket fram emot min förlossning!
Jag VILLE föda vaginalt o det gjorde jag men jag kommer aldrig göra om det. Dels för att min förlossning blev så komplicerad, puckade barnmorskor och för att det gjorde så förbaskat ont. Så om vi vill ha en unge till så kommer jag välja kejsarsnitt. Jag vill inte behöva ligga 52 timmar igen pga korkade barnmorskor.
Jag tvekar lite kring graviditet just pga förlossningen känns så obehaglig. Innan jag gjorde bukoperation för ett år sen var jag inställd på kejsarsnitt, men nu vet jag hur jobbigt det är och då känns inte det heller så bra. Det svenska systemet med att ha en barnmorska fram till förlossningen, men där få ett helt nytt team känns rätt galet.
Med tanke på vad som kommit fram om att omkring hälften av alla kvinnor får bestående men efter vagförlossning (men jag har hört siffror om att det är 10% i Finland, har ingen källa på det dock) känns det som att ”vafan, är det så här det ska vara?”.
Jag är övertygad om att om en väljer planerat kejsarsnitt så gör en ett informerat val och är medveten om eventuella risker. Det är snarare vid vag som en inte vet allt.
De är ganska svårt att ”missa komplikationerna vid kejsarsnitt”. För att få igenom ett planerat snitt utan medicinsk grund så kommer du bli matad med alla risker som finns. Betydligt mer än någon bm vill berätta om riskerna vid vag.förlossning. Och ett planerat snitt är bra mycket säkrare och lättare än ett akut.
För min del fans aldrig en vag.förl. på kartan och jag är så nöjd och lycklig över hur allt gick med snittet. En fantastisk upplevelse!
Jag tvekar lite kring graviditet just pga förlossningen känns så obehaglig. Innan jag gjorde bukoperation för ett år sen var jag inställd på kejsarsnitt, men nu vet jag hur jobbigt det är och då känns inte det heller så bra. Det svenska systemet med att ha en barnmorska fram till förlossningen, men där få ett helt nytt team känns rätt galet.
Med tanke på vad som kommit fram om att omkring hälften av alla kvinnor får bestående men efter vagförlossning (men jag har hört siffror om att det är 10% i Finland, har ingen källa på det dock) känns det som att ”vafan, är det så här det ska vara?”.
Så, jag tycker inte att den svenska förlossningsvårde känns speciellt trygg, och jag tror att kvinnor som väljer kejsarsnitt gör ett informerat val. Det är snarare så att om en väljer vag så vet en inte om alla risker.
Tycker precis som du Paula!
Vi kvinnor är skapta för att bära och föda barn. Kejsarsnitt är ett kirurgiskt ingrepp som inte är ”normalt” varken för mamman eller barnet och medför en större risk för komplikationer.
Alla planerade kejsarsnitt borde vara förbjudna (ursäkta för hårda ord nu). Och dom borde användas bara i nödfall som nu i Paulas fall.
Är man inte redo för att föda barnet naturligt så får man se till att inte bli gravid!
Jag hade en hemsk förlossning och vill gärna ha planerat kejsarsnitt nästa gång! Varför döma ut kvinnor som fött/väljer att föda med kejsarsnitt för??
Om du vill bli BM så är det väl inte att föredra att ha så förutfattade meningar! Även om mamma och foster mår bra så skall planerar kejsarsnitt vara ett allternativ, hallå, välkommen till 2014!! Det finns fler risker med att föda vaginalt än med kejsarsnitt! Och mödravården i Sverige idag är bland den sämsta i Europa. Och de här med komplikationer för barnet, de är inte stora alls, de mesta man hör är myter.
Jag är liberal och mammorna skall få välja själva, det finns ingen förutom den som bär barnet som vet vad som är rätt. Kul att du gillade att föda vaginalt, hur skulle det kännas om du tvingade till planerat?? Sätt dig in i andras situation och tänk till innan du skriver om såna här saker!
Det är väl dock stor skillnad på planerat kejsarsnitt och akut, som jag antar du föddes genom? vet du att ett förstört underliv kan förstöra ett äktenskap, liv etc? tycker det är upp till varje kvinna själv att få bestämma.
Så vitt jag förstår är det de akuta KS som drar upp siffrorna att det är farligt, ej det planerade.
Cass: Fast Paula dömer ju inte i inlägget. Hon skriver ju bara att det är synd att många kvinnor missar eventuella risker och komplikationer med kejsarsnitt pga rädsla för en vaginal förlossning.
Kejsarsnitt är det bästa jag gjort, sån fin upplevelse. Jag personligen skulle aldrig utsätta mig för vagförlossning.
Hej!
Vad är det som gör dig oroad över att så många vill göra kejsarsnitt? Personligen tycker jag att det är bra ifall fler känner att de har rätten att planera (hur mycket det nu går att planera) sin förlossning utifrån egna känslor/förväntningar/rädslor, med mera. Båda vaginala- och kejsarsnittsförlossningar kan innebära en hel del komplikationer. Om man verkligen kollar på fakta, siffror, så är den här ”myten” om att ”kejsarsnitt är så mycket sämre för både kvinnan och barnet” ganska tagen ur luften.
Tkr inte du ska bli barnmorska om du har förutfattade meningar om kejsarsnitt. Om inte annat får du öva bort den åsikten. Tkr inte du ska döma ut kejsarsnitt. Det är upp till varje individ och utifrån individens förutsättningar. Klart det finns risker med kejsarsnitt också , men som sagt – upp till den som ska föda inte baserar på barnmorskors personliga åsikt.
Cassi läs om och läs rätt. Inställningen till ett planerat kejsarsnitt skulle jag gärna vilja hjälpa kvinnor med. Jag sa inte att det är fel med kejsarsnitt men det är en operation som för med sig risker. Självklart ska man få kejsarsnitt om fostret eller mamman inte mår bra