Paula Uribe, Kontakt: [email protected]

Min fråga är ganska bred men jag undrar vilka egenskaper du tycker att en bra mamma har, alltså hur är en bra mamma enligt dig? Du är en jätteduktig skribent och jag hoppas att du fortsätter med din blogg ett bra tag framöver. Ta hand om dig!

Hej! Oj gud vilken svår fråga, och en fråga där jag spontant känner är väldigt individuell. Det jag värdesätter kanske inte du gör och vise versa. Jag har ingen större erfarenhet än att se över min egna mamma och det som jag värdesätter i hennes moderskap gentemot mig och mina bröder. Jag själv har tagit efter henne mycket i mitt eget föräldrarskap men ändå utvecklat mitt alldels egna sätt att vara mamma på. Man bör vara mamma på ett sätt som fungerar för just dig för att det ska hålla. Och brista för det gör det också stundvis!

Jag kommer inte gå in i vad som är en bra vs dålig förälder för jag vill tro att alla gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar. Sen finns det säkert också föräldrar som inte gör sig förtjänta sina barn. Jag har pratat med vuxna som är besvikna på sina föräldrar. Vuxna som ser mer föräldrar i den ena förälderns nya partner. Såhär: Vuxna förtjänar sina barn, inte tvärtom. Barn är alltid barn och det är aldrig deras fel. ”Blod är tjockare än vatten”. Men om blodet inte gör sig förtjänt då? Om det är sådana övertramp gentemot barnet där barnet inte känner något för sin förälder? Jag kanske låter kallblodig men så resonerar jag. Jag står alltid på barnens sida.

Men en funtad förälder, vilka egenskaper bör en sådan ha? Nu åtgår jag helt och hållet från min egen tolkning så känn dig inte förnärmad, det är helt okej om du inte tycker likadant som jag. Snäll, stöttande och då menar jag i alla lägen. Även när det inte är bra. En förälder bör alltid att förmedla hopp. Ett barn behöver få lösningar på t.ex. problem. Låt säga att något av mina barn skulle bli mobbad i skolan. Det är mer all sannorlikhet en hemsk upplevelse men en sån situation där mina ungar verkligen skulle behöva sina föräldrar. Förmedla hopp och i att man ska lösa detta åt dom. Bakom stängda dörrar skulle jag säkert gråta ihjäl mig men framför dom skulle jag bara vilja förmedla hopp. Ta tag i problemet med skolan och kräva åtgärder från skolan håll. Lite så tänker jag på det här med hopp.

Vart var jag? Jo snäll, stöttande och hopp. Jag älskar påhittiga föräldrar och föräldrar med driv. Föräldrar som tar hand om sig själva och ser sig mer än att bara vara just en förälder. Idag har vi två små barn och att vara förälder tar upp majoriteten av utrymmet i alla ens roller. Då gäller det att med framförhållning och planering få utrymme för allt det där andra som man faktiskt också är. Att få komma iväg och göra annat gör alltid att jag kommer hem med en dubbel dos av energi till familjen. Att sakna varandra är inte farligt utan snarare nödvändigt. I min umgängeskrets är detta inte konstigt men i vissa forum framstår man som en Alien.

En förälder bör förmedla värme och trygghet. En förälder är en person som man enkelt ska känna förtroende för och en person som man också ska kunna våga berätta om det där jobbiga. En förälder vill man dela sin glädje med och en förälder bör visa ett genuint intresse för barnens utveckling, form, och framgång. En förälder bör visa tydliga regler och ansvarar för hur klimatet hemma ska se ut. En förälder talar om hur man talar till varandra och visar barnet en förhoppningsvis ömsesidig respekt. En förälder bjuder in andra viktiga vuxna i form av familj och vänner i barnens liv. Visar att man kan skapa förtroende för fler än mamma och pappa.

En förälder ser efter sina barns intressen och finns där som bollplank. Uppmuntrar till skola och visar på att det är viktigt att sköta skolan. Avsätter tid dagligen för att hjälpa, visa olika typer av inlärningsmetoder och är följsam gentemot barnet. En förälder avsätter tid för att bara umgås på tu man hand, om man är flera i familjen. Är rättvis mellan syskon för att inte skapa avundsjuka eller en känsla av utanförskap inom familjen.

Det finns en drös mer med egenskaper som jag personligen värderar inom ett föräldraskap men detta svar får duga för den här gången. Sen vill jag bara tillägga att det också är helt okej om det brister. Om man för stunden inte orkar av olika skäl. Det händer mig också så jag vill inte få mig själv att framstå som onaturlig. Bara här om natten när det hade nått bristningsgränsen med Leonore satte jag ner henne i hennes säng och skrek ”NEJ LEONORE NU VILL JAG INTE MER”. Jag gick därifrån och Hugo snappade upp att det var läge att ta över. Sedan låg jag där med världens sämsta samvete och ville inget annat än att väcka henne, ta upp henne, krama henne och säga förlåt för att mamma skrek.

Hur gamla är dina syskon?

Min lillasyster är 17, småbröderna är 14 och 10 år.

Hur såg ditt liv ut när du studerade?

Dagarna såg olika ut beroende på schemat. Vi hade seminarium i helklass och i smågrupper. Smågrupperna var obligatoriska och man arbetade som i case mellan måndagar och torsdagar. På tisdagar var vi alltid lediga från schemat men på tisdagar brukade jag sitta hemma eller i skolan och läsa mig till caset som vi fick fördelat till oss under måndagen. På torsdagar skulle detta redogöras i ens grupp muntligt med ens handledare.

Dagarna som student var härliga och jag fick otroligt mycket gjort. Molly lämnades kl 9 och hämtades senast kl 16. Timmarna i mellan gick främst till att plugga och förbereda mig inför diverse test. Varje dag la jag timmar till att plugga. Därefter arbeta, därefter tänka på den tredje sysselsättningen: hemmet. Att studera och ha familj funkade fint för mig och det kommer att bli kul att få ta upp studierna snart igen. Få den där egna vardagen som jag helt saknar för tillfället. Jag minns att det var svårt att få in träningen i vardagen. Mellan kl 16-19 var den gyllene vakna tiden som jag ville ha tillsammans med Molly och Hugo. Då pluggade jag aldrig, jobbade inte, svarade inte i telefon. Men efter kl 19 kom skolböckerna fram igen och datorn. Juste, jag blev gravid med Leonore där omkring starten av plugget. Det var kanske därför som det kändes omotiverande att träna =)

Varför ska ni åka till Kenya?

Vi ska åka till Kenya i ett samarbet med Zoegas. Vi har arbetat tillsammans med dom under året som har gått och i den avsutande delen ska vi till Kenya för att besöka en kaffeodling. Vi kommer att resa till Nairobi och jag ser fram emot resan. Jag har aldrig varit i Afrika. Det kommer att bli spännande att se landet, naturen, kulturen, testa maten och förhoppningsvis hinna med en Safari om schemat skulle tillåta!