”Jag skulle aldrig lägga mig under kniven”. Den meningen har jag sagt flera gånger men vet ni, idag skulle jag visst kunna tänka mig att göra det. När jag förut bestämt sa att jag inte ville det var för att jag inte kände att jag mådde dåligt över något. Idag känner jag annorlunda.
Att amma var en självklarhet för mig och jag är glad över att amningen fungerade. Mina bröst gick från en A kupa till en C kupa. Först blev de sprängfulla med mjölk och har under de senaste 6 månaderna fungerat som en matkanal. Förut var brösten något sensuellt men den känslan är helt borta för mig och det är den jag saknar. Att kunna ha brösten för mig själv. Jag är 22 år fortfarande och vill ha ett par schyssta lökar för min egen skull och inte ett par trötta utpumpade mjölktuttar. Ni förstår säkert vad jag menar. Jag själv har fått en större förståelse för varför människor väljer att plastikoperera sig. Om man anser att man mår dåligt över något så tycker jag alla medel är okej för att stärka sin egna självkänsla. Däremot så måste man finna ron att åldras på ett hälsosamt sätt. Att justera rynkor kanske är ett alternativ för vissa men inte för mig. Jag tycker att rynkor är vackert, de visar att äldre människor har levt. Jag har redan ”skrattrynkor” vid ögonen och det är en del av vem jag är, det vill jag inte ta bort.
Jag är sjukt stolt över mig själv och min kropp. Att den skapade en perfekt liten flicka som jag älskar mest på denna jord. Min kropp kanske aldrig blir som förut men det är okej. Mina höfter är bredare idag och så kanske dom förblir men jag har lärt mig att gilla de. Varje gång jag kollar på bristningarna som jag fick på höften så känner jag mig stark. Stark för att jag burit mitt barn. Men just brösten, där saknar jag känslan av det sensuella och kvinnliga. Det handlar inte om att jag vill bli en tuttlisa där första intrycket av mig blir ”Vilka stora rattar!”. Jag vill inte att det ska synas för andra men ändå göra skillnad för mig själv. Nu är det här bara tankar från min sida och det lär nog dröja innan jag samlar mod till att göra verklighet av detta. Vi vill ha ännu ett barn och då vill jag amma igen om det går så en eventuell bröstoperation ligger långt fram i tiden. Sedan får man inte glömma bort att det kostar så jag skulle behöva spara en massa pengar och just nu går Molly, vår flytt och lite annat före.
Det jag skulle vilja höra är hur ni ställer er i frågan. Skulle ni själva kunna tänka er att göra en skönhetsoperation? Om inte, varför? Det kommer att bli intressant att höra era åsikter kring detta! =)
Ok att förstora men inte att göra brösten mindre, stora tunga bröst är det vackraste som finns.
paula… det är graviditeten som gör att brösten blir så, inte amningen. Väldigt många tar ständigt fel på detta och det kan göra att amningen känns både negativ och positiv. Men dom hade varit likadana oavsett om du hade ammat eller ej, för det är graviditetens ”fel”.
….nu efter att jag läst genom kommentarerna och folk är väldigt upprörda över att man gör en bröstoperation för att man ska vara är förebild som mamma till sitt barn. Att ens barn ska vara nöjda med sig själv och att man som mamma ska vara förebild osv.
Alltså, man är inte mer än människa. Även om man är mamma eller inte ska man väl få vara nöjd med sig själv? Eller ska man låta mammarollen sätta stopp för att man ska få genomgå en bröstoperation?
Jag har inga barn och opererade mig för ett halvår sedan. Jag kommer inte berätta för mina barn att jag har opererat mina bröst – så länge dom inte frågar mig! Och det tror jag ärligt talat dom inte kommer göra…
Hej Paula!
Jag har i hela mitt liv känt att en bröstoperation varit väldigt långt borta. Det första jag tänkte på när jag hörde ordet bröstoperation var STORA BOMBER till bröst. Det kanske låter otroligt korkat, men jag trodde inte man kunde operera ”små” silikonbröst. Jag opererade mig för ett halvår sedan och det har verkligen varit en stor omställning. Jag ångrar ingenting! För första gången på 22 år känner jag mig äntligen kvinnlig (Innan operationen hade jag 65A nu har jag 65C. Jag är 178 cm lång). Men som sagt – det var inte bara att operera två bröst för mig (det är ju visserligen olika för alla). Man har otroligt ont. Om du inte får så mycket sömn med ett barn, så ska du veta att du får ingen sömn dom kommande två månaderna efter operationen. Du får inte bära tungt, dammsuga eller diska på ett tag efter operationen så tänk på att försöka planera in det i din vardag, osv.
Jag kommer alltid stå positivt bakom en plastikoperation – men bara för att jag vet att det fungerade bra för mig. För att JAG mådde bra utav operationen rent psykiskt. Jag har bara min egna upplevelse att jämföra med 🙂 Du verkar vara en mycket skärpt tjej, så jag vet att du tänker genom ditt beslut innan du ”lägger dig under kniven”. Lycka till och lyssna på dig själv och på vad du själv vill 🙂
När jag var yngre tänkte jag som du gjorde förut. ALDRIG att jag skulle operera mig. Jag var minsann bra som jag var! Dock så önskade jag ju alltid at jag hade större bröst och det hände att jag blev riktigt ledsen för att de var för små. Så när jag var ca 24 år tog jag äntligen tag i lidandet och gjorde en bröstoperation. Och det är det BÄSTA jag gjort!! De är nu perfekta. Jag kan dölja dem lätt om jag vill och framhäva dem om jag vill. Jag är SÅ nöjd! 🙂
Jag ska göra bröstoperation när jag blir stor. Det handlar inte om att jag vill ha spräng stora battar så att alla killar stirrar på dem utan jag vill bara få dem i en bra storlek, inte för stora och inte för små! Jag tycker att du ska göra börstoperation om du vill
Att börja hålla på och ändra på storleken och operera in onaturliga grejer i sina bröst för ”sin egen skull” känns inte alls som en bra förebild för ett barn. Vet en gammal föredetta vän till mig vars mamma haft sillisar i många år. Nu har även hon skaffat sig ett par. Tror nog modern påverkade mycket hennes beslut till detta ingrepp.
Tycker att det är rätt ut sagt bullshit att man gör skönhetsoperationer för sin egen skull. Ingen vettig människa skulle frivilligt utan påtryckningar (oftast av samhället) lägga sig under kniven, få narkos (som medför risker), ha ont under lång tid när kroppen återhämtar sig.. Men ja, vi alla är en produkt av vår omgivning, och det är ju så vanligt med skönhetsingrepp att vi inbillar oss att det är för vår egen skull, när vi egentligen bara har dåligt självförtroende för att vi inte ser ut som samhällets skönhetsideal. Men det är nog lätt för mig att predika om att det inte är helt rätt, när jag själv är nöjd och glad över min kropp då den ser ut som en kropp från tidningarna. Kanske kommer jag tänka annorlunda när jag åldrats och genomgått en graviditet. Allt har sina för- och nackdelar…
Bröstlyft väcker alltid två känslor hos mig.
På samma sätt som jag kollar mig i spegeln och önskar att dom var lite fastare… liiite annan storlek och satt liiiite högre upp så skulle jag vara liiiite lyckligare,så känner jag att jag har ett ansvar att inte låta det bli en större trend än vad det är att människor inte ska få vara nöjda med sina kroppar.
Jag är inte heller helt nöjd med det jag ser när jag kollar mig i spegeln men den stora frågan är kanske VAD det beror på.
Jag tror inte att det beror på att mina tuttar hänger fel..
Jag lägger ingen värdering i vad du tar för beslut utan tycker bara att det är tråkigt att vi blir inprintade att vi inte är vackra som vi är!
Jag har alltid haft små bröst, aldrig kunnat köpa en bh som passar, alltid fått panik när man ska prova bikini och det slutar alltid med att jag går hem utan, och bada skulle jag aldrig göra frivilligt om det inte vore för mina 2 flickor som älskar det. Nu när jag fick mitt 3dje barn för 7 veckor sen, så kan jag äntligen se framåt och börja planera en bröstoperation, och jag kommer vara en lyckligare kvinna efter det 😉 25 år 3barn senare 🙂
Den här eviga diskussionen om huruvida plastikoperationer är bra eller dåliga. Det tröttar ut mig!
Personligen så tycker jag att alla har ett eget val. Är du och Hugo överens om att det är det bästa för er familj (då det kommer att stärka dig något så fruktansvärt) så finns det ingen anledning att inte göra det. Nu för tiden är det många som plastikopererar sig, på ett eller ett annat ställe på kroppen och det är väl faktiskt så att det är en enslig sak. Är man missnöjd så bör man ju göra någonting åt det, och vissa saker kan man inte stärka genom terapiprat (..eller dylikt) och då får man lösa det med andra medel. Enkelt.
Jag har ammat två barn. o jag avskydde varje del utav mina bbröst jag mådde dåligt när jag skulle köpa underkläder för mina vart det liksom inte så mkt kvar av när jag slutat amma. Jag mådde väldigt dåligt över att dom såg ut som dom gjorde. min sambo älskade dom som dom va men såg hur dåligt jag mådde utav det. så nu är det ett år sen jag opererade mig o jag ångrar inte en sekund. Jag kan åka till simhallen med Mina ban utan att må dåligt, jag kan visa mig helt naken inför min man utan att må dåligt. Så jag ser absolut inget negativt med att operera sig.
Du kanske bara behöver ett par månader eller år till för att vänja dig vid dina vackra nya mammabröst 🙂 så har det vart för mig. Så här blev jag och jag känner mig tro det eller ej väldigt sexig ändå. Och varför förmedla att perfektion är eftersträvnadsvärt till de kommande barnet och Molly när alla ser ut som dom gör. Naturligt är vackert och personligt! (Dessutom är det n.o.r.m.a.l.t)
Självklart är det endast upp till dig, men tänk på det också. Endast ditt val och du som ska avgöra. Inte skönhetsideal, krav eller Hugo/andra i din omgivning. Jag önskar att fler tjejer och killar i framtiden är mer stolta över personliga drag och såkallade brister, att alla strävar efter perfektion gör världen till en tråkigare och mindre färglad plast. Men jag dömer ingen, hoppas bara att fler och fler förstår att skönhetsidealen (som härstammar från porren som är människoförnedranden) är ideal, smutsiga och förnedrande ideal. Känn er sexiga med det ni har, det gör jag och mannen i mitt liv :).
Stort lycka till Paula, aldrig kommenterat förut men du är en fantastisk människa. Och verkar vara en underbar mamma, flickvän, syster, vän, dotter, svärdotter osv också 🙂
Det skrämmer mig att läsa alla kommentarer! Flera har skrivit att man gör vad man vill med sin egen kropp. Det tycker jag är väldigt egoistiskt. Och att barnen inte påverkas… Är det ett skämt eller? Hmm nu ska jag sluta läsa…
Jag har haft funderingar på att göra en lyftning. Har inga barn, men har alltid haft hängande bröst och alltid varit varit missnöjd med dem. Men så tänker jag på att det är ju ändå en del av mig. Och tänk om någonting går snett, om det blir infekterat och helt misslyckat. Det är inte värt risken. Då lever jag hellre med mina tuttar och använder en bättre bh!
Det var så här jag var meningen att se ut, så ingen operation för min del! Men alla har så klart rätten att göra som de vill! 🙂 Kram!
Enligt mig är en operation varje kvinnas rättighet.
Hej Paula!
Jag är 21 år och väntar mitt första barn. Bröstoperationer är ju ett omdiskuterat ämne och jag märker att många mammor gör det. För mig är det uteslutet. Varför?
Jo, för att jag kommer bli en mamma, en förebild. Hur ska jag kunna peppa mina barn att vara stolta över dem själva, att de är vackra som de är, när jag själv uppenbarligen inte tycker det om mig själv om jag opererar mina bröst? När/om min (framtida) 14-åriga dotter är missnöjd över sina bröst, vad vill jag lära henne då – att hon är fin som hon är och att det är inte för dina brösts skull folk kommer att älska henne, eller att hon kan vänta till hons blir 18 och ordna det?
Dessutom skulle jag ALDRIG kunna känna mig snygg i någonting som jag vet inte är mitt – jag har knappt kunna sätta i hårförlägning av den anledningen. Skulle någon tycka mina bröst var fina och tycka om mina bröst, skulle jag känna att de gillade någonting som inte var jag egentligen. Ungefär som om jag spelat t
eater en kväll och varit någon jag inte är, och någon fallit för det. Och vad sjutton medför det egentligen för någonting bra för ”självkänslan”, att man ska bli omtyckt för någonting som egentligen inte är ens egna? Låt oss säga att någon skrivit en bok och bara gett ut den i mitt namn, inte fan hade jag känt mig duktig för boken, som jag faktiskt inte skrivit. Jag vill att man ska se MIG, som JAG är.
Om man nu gör det för ”sin egna skull”, hur många visar man brösten för egentligen??
Hur än mina bröst blir, så är det så jag kommer se ut. Mina barn kommer få växa upp med en mamma som exempel på hur man ändras och åldras, och jag kommer rakryggad kunna peppa dem med självkänsla, att tycka om dem som de är och hur de ser ut.
Har gjort det en gång och tänker göra det igen. så fort det finns pengar 🙂 men du sa att det ligger långt fram i tiden för att ni vill ha flera barn ännu, men det går att amma även om man opererat sig 🙂
jag har också ’mjölkpattar’ (haha). hatar att de blivit så annorlunda, samtidigt som det är en häftig känsla att jag har, med mina bröst, kunnat göda ett människoliv. jag har bestämt mig att efter barn nummer två så blir det operation, men bara för min egen självkänslas skull. jag tycker inte om att titta på dom längre. dom sitter längre ner och är inte lika runda och fina som de var innan. jag var SÅ nöjd med dom innan jag fick Melissa!
Mellan mina graviditeter så funderade jag på om jag skulle förminska mina bröst, men så blev jag gravid och tänkte att när jag har ammat färdigt ska jag fundera.
Jag har genom hela mitt vuxna liv haft problem med ryggen och till viss del beror det på bysten.
Men efter att jag hade slutat amma 2:a barnet så kände jag att jag inte ville operera mig längre. Min fantastiska kropp hade burit, fött och gett mat till två underbara barn. Bara att utsätta mig för smärta, kanske stoppa i främmande materia (som man inte vet hur kroppen påverkas av) blev plötsligt främmande.
Jag gillar mina ärr och rynkor och har ingen önskan att förändra den.
Sen har jag slutat med traditionell BH och istället börjat använda BH som liknar toppar (typ Sloggis). Ryggen mår mycket bättre och jag upplever inte att min byst är så stor längre. Inga band som skaver.
Jag vet inte om det påverkar att jag har fått mina barn när jag har varit runt 40 år, ”förfallet” har redan börjat. Kvinnor får inte bara hängbröst av att vara gravida (amningen har inte något alls med det att göra) utan även av stigande ålder.
Men jag hade samma känsla av att jag ville ha tillbaka brösten som mina, bara mina. Fast så fort jag slutade amma så gick det rätt fort innan de var mina igen, efter båda barnen.
Trots allt är det en ganska kort period i mitt liv som jag har lånat ut dem till mina barn, totalt 1,5-2 år. Om jag ser på hur gamla mina släktningar blir så har jag goda förutsättningar att bli 85-90 år och då är den tiden brösten inte är bara mina väldigt liten del av min totala livslängd.
Hejsan Paula!
Vill börja med att säga att du har den absolut bästa bloggen 🙂
Sedan till skönhetsoperationer… Jag opererade mina bröst för snart ett år sen. Och jag kan säga att det är det BÄSTA jag har gjort. La in 325 och jag blev så nöjd. Känner mig mer kvinnlig och fräsch på något sätt. Det jag vill säga är att bara för att man fixar brösten behöver man inte bli sedd som en ”bimbo” man kan göra lagom stora. Ingen tror att jag har gjort om dem inte ser mig bikni eller toppless faktiskt.
Det är värt varenda krona!
Kraaam på dig och trevlig helg!
Jennie 22 – Det är väl ingen som säger att man är en dålig förebild.
Tycker det är lite barnsligt att tycka att man är moraltant för att man inte tycker att hon skall göra det?
Känns som det är ett missbrukat uttryck i bloggvärlden” moraltant”, så fort ngn är emot ngt så är man trist, negativ och moralkärring.
Tycker det är nyttigt att om man ber om sina läsares åsikter så får man det, och alla tankar och input är ju viktigt. Ett ingrepp är ingen liten grej som många unga tjejer verka tycka, inte främst i bloggvärlden. Man sprutar in i läppar och kinder och går inte utanför dörren utan lösögonfransar.
Nu gör ju inte Paula detta, hon verkar ha båda fötterna på jorden och är nöjd med sig själv, men att folk skriver att hon skall tänka på bilden som hon förmedlar till Molly är ju jättebra!
Självklart skall man väga in både det ena och det andra, och bara för den sakens skull är man ingen moralkärring, utan en vuxen person med kritiskt tänkande. Det är ju även Paula som faktiskt vill lyfta detta till diskussion. Nyttigt och bra.
Fast om man opererar sig för att få stora bröst så är det ju kanske en annan anledning än att göra det för att fylla ut brösten.
Men tror också man blir blind, blir som med tatueringar, man gör mer och mer
Jag gjorde mina för två år sen, när jag var 18. jag gjorde precis så som du tänker – inte för stort, utan för mig själv & så att det passar min kropp! Tyvärr så tror jag man blir blind 🙁 jag vill göra om mina för tycker dom fortf är lika små som innan (då har jag ändå gått från B till D…) men jämför man med före & efterbilder så är dom gigantiska haha..
Jag är 22 och opererade min näsa för 8 månader sen. I börjarn av januari fick jag bara ryck och tänkte nu jävlar aka jag få en fin näsa. Jag hade en knöl på min näsa som jag ville fila ner och gära näsan lite mindre. Jag älskade allt med mig förutom näsan. Jag har alltid varit populär och aldrig haft problem men jag kände om jag bara fixade näsan, då skulle jag vara ”dödligt snygg”. Gjorde mina resurser och valde Charles Randquist. Operations dagen var jag så rädd att jag ville skita i allting och åka hem. Jag tänkte jag måste vara dum i huvet som gör det här för att bli snyggare. Men jag gjorde det och kan idag säga att det e bland det bästa jag har gjort i litt liv. Jag blev ”dödligt snygg”. När jag gick innan så kanske jag hade 3 killar som ragga på mig. Idag när jag går igenom ett rum får jag folk att vända på huvet. Operationen gjorde att min självförtroende steg till tusan, men jag e fortfarande mig själv och det folk älskar med mig är inte mitt utseende utan min personlighet som jag alltid har haft. Operation var för min egen skull, för att jag saknade att ha en rak näsa som många har. Jag kunde sitta på bussen och tänkta: undra hur det känns att ha en rak näsa.
Förstår precis hur du känner!
Jag hade inte direkt stora bröst innan min son föddes, en B-/liten C-kupa kanske, men efter avslutad amning har jag plötsligt en liten A och jag är bara missnöjd och trivs inte alls! Nu är jag gravid med andra barnet och efter avslutad amning med denna bebis kommer jag vilja göra en bröstförstoring. Det är för min egen skull, för att jag ska trivas med mig själv. Jag vill kunna ha en bikini utan att känna mig obekväm och kunna känna mig sexig och kvinnlig även utan kläder.
Det är inget fel med att vilja se ut som man gjorde innan, bara för att man fått barn ska man inte behöva gå runt och känna sig missnöjd med sig själv!
Tänk dig för ordentligt. Jag opererade mig på en bra o välkänd klinik i sthlm hos en kirurg som fått jättebra omdömen. Det blev inte bara en operation utan 3 st!!!! Pga komplikationer o fel. Är inte nöjd med mina bröst utan skulle vilja korrigera igen, dock vågar ja inte sövas o så nu när jag har en dotter. Men hur bra kirurg o klinik man väljer kan de ändå bli fel…ångrar mig BIG time o hade nu i efterhand hellre velat ha tillbaka mina b-kupor jag hade innan… skit i om dom e små eller lite hängiga, det finns inga garantier o blir de fel r de inte värt det. Lägg pengarna på en resa med familjen istället 🙂
Vill även tillägga att det finns å bra implantat, jag har ett mjukt implantat, dvs de känns som äkta bröst, men är väldigt fasta och runda!
Jag är 24 år, opererade brösten när jag var 21. Just för att jag mådde dåligt över hur mina bröst var. Kände mig inte bekväm i några kläder, linnen, klänningar! Nu känner jag att jag har mycket lättare att vara på stranden =) Så jag tycker inte det är fel alls. Dessutom kan man amma numera även fast man har implantat.. Kram på dig
Jag är 23 år och fick min dotter för 3 månader sen och mina bröst gick från en c-kupa till e-kupa och jag vet att dom kommer bli hängiga sen efter amningen, men jag planerar ett barn till och kommer därför låta dom va så länge. Dock så vet jag att jag i framtiden kommer göra ett lyft, detta för att jag vill må bra. precis som dig paula är jag ung och min kropp ska hänga med länge och jag vill vara nöjd med den.
Tack för en bra blogg!!
det er en riktigt slippery slope den hær debatten. Det ær jævligt lætt før mig och många andra hær att sitta hær och sæga att jag sjælv kommer aldrig lægga mig under kniven før att jag vill minsann føregå med gott exempel att tjejer i framtiden ska kænna att dem inte behøver ”fixa till” en del av sina kropp før att passa normen och ”I’m gonna be the change i want to see in the world”, vad ska du sæga till din dotter osv. osv. MEN samtidigt så ær jag sjælv på gymmet många mornar klockan sju før at ”fita” til mig infør en kommande resa, jag har alltid strumpbyxor som håller in mage, lår och rumpa nær jag går på fest, har ofta BH som får brøsten att se snyggare ut, rouge som ska gør att jag ser friskare och piffgare ut, ja the list goes on. Så vafan jag gør ju sjælv precis samma sak, om æn i mindre skala så ær principen EXAKT den samma. Jag intalar mig sjælv att jag gør det før min egen skull, men jag ær osæker på om vi någonsin EGENTLIGEN gør sådana saker før vår egen skull. Den ær en knivig (hehe) den hær debatten.
Jag lägger ingen värdering i hur andra gör, och ser inte ner på folk som gör det. Alla har ansvar och gör vad dom vill med sin kropp.
Däremot skulle jag aldrig göra det själv. Jag är 23 och har också ammat och mina bröst är inte som dom var. Men av protest till samhället och dess ideal så skulle jag aldrig göra det. För visst att man gör det för änns egen skull, men vi har ändå blivit påverkade av omgivningen.
ghaa! ORKAR inte ens läsa alla dumma kommentarer, förstod att de skulle vara folk som klankar på att man är dålig förebild osv. Du verkar vara så bra mamma och är förebild för massa kvinnor och bästa möjliga förebilden för Molly. Det viktigaste är att må bra, är man missnöjd över sina bröst så kan ingen moraltant i världen ändra på de! skulle de vara bättre då att molly får växa upp och höra sin mamma klaga på sin kropp och då få en uppfattning av hur man vill se ut, då är de väl bättre att Molly har en mamma som är nöjd och utstrålar självsäkerhet. Alla tycker ju klart olika men man kan inte säga att man blir en dålig förebild!
Glömde säga att din dotter är helt underbar, men det vet du redan 😉
OCH strunta i alla hatetrs som kommenterar elaka saker, de är djupt olyckliga människor som inte har något bättre för sig än att klanka ner på andra.
KRAM
Hej Paula!
Jag gorde min bröstoperation när jag var i din ålder och nu är jag 29 och fortfarande supernöjd. Jag hade absolut inga bröst innan och nu har jag en 75d ( 370 gram/bröst ). Mina är ”droppformade ” och ser helt naturliga ut, inte så stora.Jag har alltid haft en stor rumpa och kände att jag behövde komplettera med ett par boobies oxå 😉
Har aldrig ångrat valet. Går sällan i urringat men älskar fortfarande att se mina fina bröst i spegeln eller i en snygg bikini. Tycker det att du ska operera om du känner för det, men vänta tills du fött barn nr 2.
Älskar din blogg btw, hittade dig genom Jessica lauren.
Hör gärna av dig om du har några frågor om operationen 🙂
Med vänlig hälsning,
Anna
Jag har gjort det två gånger och jag är 25 fick en son vid 24 men amma funka inte för oss.
Nu hatar jag min bröst och vill göra om dom, tror aldrig man blir riktigt nöjd det är en und cirkel, hade jag haft pengarna hade jag gjort om dom direkt.
Men har bestämmt att jag ska vänta tills jag får min barn sen ska jag göra om dom.
För att vara gravid förstör även dom som har silikonbröst något man inte vet.
Men jag älskar allt som har med göra om om man har något man mår dåligt över.
Skulle vilja göra min näsa och mina bröst så hade jag varit nöjd.
Men det är dyrt så pengarna finns inte.
Om jag ska vara ärlig har jag aldrig varit nöjd nog med brösten alltid tyckt dom var för små direkt efteråt..
Först och främst : Ja, man ska få göra som man vill.
Men nej, tycker verkligen inte du ska göra det. Jobba med självkänslan i stället. Många gör bröstförstoringar, men helt ärligt, hur ofta blir det riktigt bra? Blir de inte alldeles runda, så sitter de antingen för långt isär eller för tätt ihop, eller så ser de fina ut, men kapslar in sig.
Att man kan se på ett par bröst att de gett mat till ett barn är både kvinnligt och något att vara riktigt stolt över!
Och tänkt på att man oftast behöver byta ut inläggen med några års mellanrum, de pengarna kanske du vill eller behöver lägga på din familj just då.
Du är vacker som du är, väldigt vacker, så låt det gå en tid så att du vänjer dig vid din nya kvinnokropp! 🙂
Hej Paula 🙂
Jag är en 23 årig tjej som i väldigt många år har tänkt på en bröstoperation. Mina bröst är små och 99 % av alla gånger som jag står framför spegeln så trivs jag inte med det jag har. Jag önskar jag gjorde det för bara tanken att lägga mig under kniven skrämmer mig och det är väl också därför jag inte tagit tag i det.
Så jag har full förståelse för dom som har gjort eller vill göra en sådan skönhetsoperation. Det är helt upp till en själv. Varför ska man lida för något som man faktiskt kan förändra. Man lever bara en gång. Så länge du gör det för DIN skull och för att det skulle få DIG att må bättre/bra.
bra exempel du ska ge din dotter, när du inte känner dig sexig så lägg dig under kniven…
men förstår dig på ett sätt men ändå inte, du som alltid ska leka så fin och hittan och dittan, du säger emot dig själv nu, väldigt mycket… jag förstår dig, din självkänsla kan inte ligga på topp heller speciellt när du har en kille som hugo, du tänker säkert att du måste alltid se bra ut, fräsch och nu tex inte ha hängiga bröst….
synd bara att du ska behöva ändra dig för att känna dig sexigare antagligen har din partner påpekat att dina bröst ser ut som en 40 årings.. aja… det jag ville komma fram till i alla fall är att EO, om du ska operera dig gör det när du är 30 och är klar med alla ungar alltså, kom igen nu när du är 22 du är själv fortfarande ett barn fan, jag är två år äldre än dig och jag har inte heller schyssta bröst men what to do maan, tänk på din dotter
Håller med dig helt och hållet Paula! Går precis i samma tankar men väljer att vänta ett tag då jag väntar nummer två. Han aldrig se hur båda mina bröst såg ut efter amningen förutom ena (som jag ammade mycket mindre på) och den var hängig, liten och tom. Inte så roligt!
Är du inte orolig för bröstcancer? Hade själv funderat på det om det inte var så att man inte själv kan känna efter knölar och att inlägg försvårar mammografi och dom kanske inte kan se ev förändring.. hoppas på någon ny teknologi snart. 🙂
irriterad jag blir.. gör vilka operationer du vill, sluta leka präktig bara. nu har du vänt din lilla sekt av beundrare till att tycka att just din bröstop är oki, medans ”tuttlisor” inte gör det för sin ”egen skull”. alla som gör brösten gör det för sin egen skull och för att se fin ut för andra. alla som gör brösten gör det för att dom inte är nöjda med sina egna, det är inte mer ”oki” att göra dem för att man fött ett barn..
Det är ju som du säger, klart man är emot det om man själv inte har något man vill ändra på. Dom förstår ju inte. Jag vill och är för att människor ska få göra precis vad dom vill utan andra människors åsikter. Jag vill operera näsan, för den har jag hatat så långt jag kan minnas i livet.
Det handlar väl om vad man vill ha för samhälle. Alla säger väl att de gör det för sig själva, aldrig hört någon säga ”jag gör det för en kille” MEN problemet är väl att man gör det för att samhället säger att utarmade/små/ammade/hängiga bröst är osexigt!
Ens åsikst är formad av samhället, såklart! Så att säga att det är för sin egen skull, det är bara halva sanningen. Men jag förstår att man vill göra det. Jag har själv fyllt läpparna och vill göra flera operationer i framtiden. Det jag tycker är synd är att man inte kan känna sig nöjd utan att någon ska skära i en. Är det inte sjukt egentligen?
Jag tycker det är självklart att jag ska bli så snygg som jag kan, och känna mig nöjd med mig själv, även om det krävs plastikoperationer för att göra det. Men ändå får jag lite ont i magen när jag tänker, vad är det för samhälle som min dotter, din dotter, allas döttrar, ska växa upp i?
Ett samhälle där man inte kan känna sig vacker, sensuell, nöjd med sig själv osv om man inte har ”perfekta” bröst?
För är dom inte utarmade av amning, så är det säkett nåt annat. Vissa kanske har små, de som har stora naturligt är hängiga, vissa är osymmetriska osv.
Ska min dotter, ska DIN DOTTER, växa upp och känna att nej jag duger inte om jag föddes? Tänker man så så är det ganska hemskt.
Men jag vet inte vad man ska göra åt det? För som sagt så är vi alla offer av våra egna bilder av idealet. Jag förstår att du vill göra det – jag hade också velat. Jag önskar bara att det hade varit annorlunda 🙁
Jag förstår hur du tänker och håller med dig. Jag tycker att det är helt upp till en själv, man ska alltid utgå ifrån sig själv och vad som gör en lycklig!
Min mamma gjorde bröstförminskning efter hon fött barn, dels för att hon hade E i bhstorlek innan hon fick mig och mina syskon – det blev för stor belastning för ryggen och gav henne ryggproblem. Hon opererade till C och det är något av det bästa hon gjort för sig själv!
Jag själv är 20 år, är lång med en smal kroppsbyggnad men har E i bh och är inte alls nöjd med mina tunga, hängiga bröst. Känner att de inte alls passar till min kropp. Har ofta ont i ryggen, sträcker inte på mig och känner varje dag att de är i vägen, mår dåligt över dem varje dag. Så jag funderar på att göra en bröstoperation några storlekar mindre, men frågan är om jag ska göra det innan eller efter jag fått barn och ammat? Som jag verkligen vill i framtiden. Sen är ju pengar avgörande men jag vet verkligen inte hur jag ska göra. Ska jag ha ont i ryggen, få sämre självförtroende och må dåligt över mina bröst varje dag? Kom gärna med tips eller om någon känner igen sig!
Absolut att jag kommer göra det! Om man mår dåligt över något, varför ska man inte kunna få fixa till det då?
Med min första son gick jag upp 5 bh storlekar under graviditet och sen ytterliga 2 storlekar när jag började amma. Med andra pojken gick jag upp ytterligare en storlek. Låg på 75J och har idag, 6 månader efter amningen 75C. Fulla med bristningar och i storssätt bara skinn som hänger. Jag kan inte använda vilka bh-ar som helst, inte vilka kläder som helst, lite urringat är ett BIG NONO! Mår väldigt dåligt över det så för mig är det självklart att lägga mig under kniven för att få känna mig lite fin igen!:)
Jag blir galen på moralkvinnor som ska gnälla om att ”vad skickar det för signaler?”. Lägg ner. Det skickar inga signaler alls, det finns något som heter prata med sina barn.
Min egna erfarenhet av denna fråga är min moster. Efter hennes tredje barn försvann i princip hennes bröst & hon opererade sina bröst. Till den kupa hon haft innan min första kusin kom.
Jag fick reda på detta när för två år sen, dvs min yngsta kusin hade då hunnit bli 8 år. Jag har inte märkt något innan dess, för att det syns inte att hon har silikon i dom.
För att hon bara gjort dom till ”normal” storlek, inga oproportionerliga gentemot hennes kropp.
Vad jag förstår på Paula, så är det det hon är ute efter. Bara att få tillbaka sina bröst, så HON mår bra i sig själv.
Varför ska Paula ge upp sin självkänsla för Molly? Vem har sagt att Molly & framtida barn måste veta? Vem har sagt att dom ens kommer märka något?
Jag ser inget fel i det, och det har inte med och göra vilket årtionde vi lever i. För det finns risker i allt vi gör, att köra bil är bara ett exempel, vem möter man? Jag tycker att man har all rätt till att göra det som känns bäst för en själv, så man mår bra & kan leva ett gott liv utan att gå och vara missnöjd med sin kropp. Paula är van vid att hennes bröst ser ut på ett visst sätt, varför skulle hon inte få göra det hon vill så den blir att se ut som den en gång sett ut?
Paula, lyssna endast till dig själv & ingen annan.
Det är bara du som kan bestämma över dig själv, du vet vad du skulle må bra av – så gör det du mår bra av!!
Du är fantastisk! Kram
Jag är mer än tio år äldre än du och fick mitt första barn i våras. Jag var också småbröstad innan och har tyckt att tuttarna blev trista efter amningen. Men jag tycker att de liksom börjar forma till sig med tiden. Jag slutade amma för två månader sen och efter det tycker jag att brösten har återhämtat sig vartefter.
Emma som undrar över skattepengar och komplikationer: jo fast visst… Ska man tänka så, vart drar man gränsen? Personer som måste ha mer hälsovård än andra pga ingen träning? Övervikt? Rökning? Alkohol? Personer som hellre vill göra kejsarsnitt än föda vanligt? Får männikor börja välja vad de vill och inte vill betala för för vård med sina skattepengar blir vården genast inte lika för alla och till för alla. Inte ett så fint samhälle, visst? 🙂
Jag gick ner jätte mycket i vikt och med vikten försvann även mina bröst, de var verkligen två skinnpåsar som inte gick att göra något med. Valde att ”lägga mig under kniven”, sparade ihop till operationen och det är det bästa jag gjort för mig själv förutom skälva viktnedgången. Det finns så jävla mycket åsikter hit och dit men det är DU som måste leva i din kropp och du måste se dig själv naken varje dag så vad du än väljer så låt inte en endaste liten moralväktare påverka ditt beslut om DIN kropp. PS du verkar vara en fantastiskt bra mamma och otrolig förebild för din dotter!
Hej. Jag kände precis som
Du förut. De små och sladdriga brösten gjorde mig så ledsen. Tiden gick och min träning började ge resultat och även om brösten knappast blev större så blev de lite fastare och jag lärde mig digga dem och blev t om stolt över dem!
Nu väntar vi nr två så snart
Börjar min
Kroppsliga förändring ännu en gång.
Kram
Tycker först att det är en fin tanke du har, man ska göra det för sin egen skull och ingen annans. Det jag känner att många missar är att fundera på varför man känner att en operation skulle göra så att man trivs bättre. Att ha fräscha sensuella bröst kanske man känner är för sin egen skull, men varifrån kommer den känslan? Föds vi med den? Eller är det samhället som hela tiden pumpar ut bilder som till slut får oss att tänka på samma sätt, att ”pigga” bröst ex är något som är najs. Hade det kanske varit annorlunda om alla modeller ist varit kvinnor som fött barn och hade småhängiga bröst som istället blivit en symbol för något starkt och bra? Som sagt alla gör som en vill men önskar att fler hade vågat ifrågasätta var våra värderingar kommer från, tror som sagt inte att det är något vi föds med. Du har en liten dotter som någon gång också kanske blir mamma, kommer hon då känna på samma sätt? Eller vill du att hon ska växa upp i en sån miljö där hon inte ens förstår varför hon ens skulle behöva fundera över om hennes bröst inte längre var fräscha nog för henne själv?
Tycker din blogg är himla fin annars(nu med också men hade varit så jädra mycket girlpower om du vågade ifrågasätta sånt här mer:)))
Hej Paula! Vill bara skriva en rad så att ”alla” ser & vet så beror bröstens förändring i samband med ”barnafödandet” inte uteslutande pga amningen utan på graviditeten & dess hormoner (så att ingen inte ammar pga tron att brösten håller sig i samma form). Förr trodde man det men nu vet man att det är ffa vif grav som brösten omformaterar sig något so to speak. Du är jättefin. & gör alltid det som känns bäst gör dig & din familj. Puss
Om jag hade haft mycket pengar hade jag UTAN TVEKAN gjort en bröstförminskning. Fyfan, ni som vill ha stora bröst… ni kmr ångra er. Vill ha små bröst faktiskt!
Ska tillägga på mitt förra inlägg att vist gjorde jag en förminskning, men det var själva principen jag menade. Jag kände mig sjukt nöjd med min kropp, förutom brösten då dom var gigantiska och bara gjorde ont och jag hatade att gå i bikini då alla stirrade. Men efter operationen är jag sjukt nöjd att kah gjort den, för nu är jag istället nöjd med allt jag ser och skäms inte över att gå på stranden i bikini 🙂
Jag tror att du borde ta en fika med Elaine igen 🙂
Är 22 år gammal, har aldrig fött barn, men är ändå helt ofantligt missnöjd med mina bröst. En kombination av att vara en tjockis, börja använda bh sent i tonåren och att börja med att använda dåliga bh:sar gjorde att jag nu har hängiga bröst. Jag skulle definitivt kunna tänka mig att lyfta dem och göra dem lite mindre.
Alla får göra som de vill 😀
Men jag skulle aldrig. Dels för att det är en stor kostnad, vill hellre resa för de pengarna. Sen är det en stor risk, som någon skrev över, att bli sövd. Eller stor och stor, det finns en risk att någon kan gå fel, och jag skulle aldrig vilja lägga min friska kropp under kniven.
När jag var yngre ville jag förstora brösten, fixa till näsan, rätta till tänderna lite. Men nu känner jag att … vafan. Det finns så många viktigare saker i livet, än hur jag ser ut. Det är inte mitt prio 1 längre. Eller ens prio 2,3,4,5 eller 6.
För hundra år sen hade kvinnorna korsett som fixade till deras former varje dag, som säkert var fruktansvärt jobbigt att gå runt i. De klämde ihop och in brösten (då var det inte ”inne” med stora bröst) och klämde ihop magen och höfterna, bara för att det var ’inne’ och mode. Hundra år innan det tvingades kvinnor bära stoooora håruppsättningar som tog flera timmar att fixa och var oerhört tunga. Det finns så många olika ideal som genom tiderna påverkat hur kvinnor ska se ut. Och nu är idealet att ha stora fasta ohängiga bröst och vara nätt (anser jag). Hur kommer det se ut om hundra år? Vad kommer samhället tvinga oss till att göra då?
Jag vet inte, men ja. När jag får barn vill jag att de ska få bestämma själva över sina kroppar, och inte känna att de behöver fixa till något för att uppfylla något form av ideal. Jag vill inte vara med och bidra till att samhället utvecklas mot att skönhetsoperationer blir något självklart eller vanligt. Och att exempelvis ett par helt naturliga bröst som närt barn och tappat lite av sin fasthet stämplas som okvinnliga.
Men ja, det här är ju bara mina tankar! 😀 Sen får alla göra vad ni vill! Om ni vill operera er, och om ni tycker att det är så pass viktigt, så kör!
Bara för att man opererar sig behöver inte det betyda att man är en dålig förebild för sina barn! Det kan mycket väl vara tvärt om, om man gör det av rätt anledning. Jag själv är 19 år och har inga barn själv. Jag opererade mig i våras efter 3 års väntan. Jag idrottar väldigt mycket och har på grund utav det fått problem med rygg, och även haft bröst som hängt ( vilket kanske inte är så kul när man är 19 år). Men största problemet var ryggen, och att operera mig var det bästa jag någonsin gjort! Inte bara för att ryggen är bättre nu, utan även för att jag känner mig så snygg och självsäker i mig själv jämfört med tidigare. Mina bröst sitter liksom där dom ska nu, jag har inga ryggproblem och jag känner verkligen att det har varit värt all smärta. Jag gick från en F-kupa till en D/DD-kupa, och det känns sååå bra! Jag var livrädd innan operationen, men jag lovar det var så värt det!
Du kan amma med opererade bröst 🙂 börja läsa på redan nu, det är en djungel med val och risker men såå värt det!
När folk kommenterar och skriver att det är upp till var och en vad man vill göra med sin kropp, men vem betalar för de komplikationer som uppstår för en del? Är inte det Sveriges sjukvård, som då är skattepengar? Gillar din blogg Paula 🙂
Hej Paula. Jag har precis gått igenom mitt andra kejsarsnitt (går ju såklart inte att jämföra helt med en bröstoperation) och återhämtningen och operation är inte det roligaste. Jag ville också operera brösten innan jag fick mitt andra barn men nu när jag varit med om dessa två operationer vill jag helst aldrig ligga på ett operationsbord igen och va med om allt som hör till. Visst är det frestande att fixa till det man är missnöjd med men hör med Bea, hon kanske vet hur man kan träna brösten? 🙂 det skulle jag vilja veta! Du och din familj är fantastiskt fina, din dotter påminner mycket om min när hon var i den åldern med sitt fina hår 🙂 s
Underbara vänner som kommenterat här inne. Bröst gör en inte till kvinna! Det är fruktansvärt att man ska behöva känna sig som mindre kvinna för att ens bröst inte är som en tonårings längre. Det är inte brösten som definierar er eller är er identitet. Bröst är bara en del på kroppen, vars allra finaste syfte är att ge barn näring. Sedan har jag inget principiellt emot plastikoperationer. Om man känner att större bröst är snyggt och vill lägga de pengarna har jag inget emot det, på samma sätt som att man kanske tycker att en marc jacobs-väska är snygg och vill lägga dem pengarna. Självklart ska man göra det då. Men blir väldigt ledsen när jag läser att folk känner sig mer eller mindre kvinnliga beroende på brösten. Det är ett konstruerat ideal och ni är varken mindre människor, eller kvinnor för att ni inte har idealtuttar.
Håller med dig fullt Paula. Jag har tre barn. Innan hade jah perfekt runda och fina C kupa. Helt lagom. Nu är dom efter att ha ammat tre barn en hängig b kupa. Känner mig inte lika kvinnlig och jag skulle också vilja göra dom normalstora o runda som dom va innan. Inte heller för att va en tuttlisa utan för min egen skull. Men ett råd. Vänta tills du är helt klar med barn för dom blir nog förstörda om du gör och sen får fler barn. Lyssna inte på andra. Du gör det du känner är bäst för dig och ditt mående 🙂
Jag har börjat tänka tvärt om. Innan jag blev gravid var jag öppen för operation om brösten skulle bli ’förstörda. Idag är jag så imponerad att brösten kunnat livnära mina två barn. Däremot skulle jag gärna gå loss på riktigt bra och snygga underkläder för att känna mej snygg och uppskatta min kropp. 🙂
Jag skulle vilja göra brösten men samtidigt lägger jag hellre pengar på annat så jag tror inte det blir av just nu. Tycker man kan få operera sig om man vill. Man bestämmer ju över sin egen kropp. Vad det skickar för singnaler till andra ska man inte bry sig om. Min mamma fixade tuttarna efter hon fött mig och folk märkte inte ens det men hon kände sig bättre. Hon förminskade dem och lyfte.
Jag har verkligen börjat tänka motsatt efter att vi fått barn. Vad sänder det för signal till mina barn om jag opererar in silikon? Nu har jag förvisso gigantiska bröst som jag trots allt vill förminska, men det pga hälsoskäl och inte skönhetsskäl.
Men om jag haft små, lätta, bekväma bröst så hade jag aldrig kunnat med att operera in silikon eller liknande i dom, för dels sänder det ju signalen till vår son att lite hängiga bröst inte är OK och då sprider jag vidare ett ohälsosamt ideal till honom som han möjligen skulle kunna applicera på andra kvinnor i framtiden.
När det gäller dottern i min mage så signalerar det ju att hon inte heller duger som hon är om hon får hängiga bröst (som jag haft naturligt större delen av mitt liv och inte mått dåligt av) och det är inte OK.
Jag vill nämligen att min dotter ska vara nöjd med sig själv och sin kropp och vill inte att hon ska operera något när det inte är för HÄLSANS skull, för folk dör trots allt under narkos, under skönhetsoperationer. Jag ska göra allt i min makt för att hon ALDRIG ska ta den risken och då måste jag börja med mig själv.
Varför skulle det inte vara kvinnligt med lite hängiga bröst? Jag skulle säga att det är det mest kvinnliga som finns. Äkta. De visar också att man har levt.
Jag har svårt att förstå att alla är så positiva till detta, det är absurt, men det är också 2013, nu bryr vi oss så otroligt mycket mer om utseende än om värderingar, hänsyn och respekt för andra människor.
Nej, gör det inte. Se på din vackra, perfekta dotter och se på dig själv som är lika vacker. Vill du verkligen sprida ett ideal och en bild till din dotter att inte ens du duger som är så vacker? Hur tusan ska det kunna ge henne en bra självkänsla i framtiden?
Jag är nästan i samma situation. Jag har ingen mamma och har då inte ammat heller. Men, jag har gått ner väldigt mycket i vikt. Från 105kg till 57kg som jag väger idag och mina bröst ser ut som om det vore punka i dom 😉 När jag har fått barn och känner mig färdig med amning osv så vill jag gärna unna mig ett par fina bröst igen.
Jag är ju trots allt fortfarande ung och att kunna känna sig hel och attraktiv som kvinna är viktigt tycker jag 🙂
Så självklart ska du köra på det om det är det du vill 🙂
Jag sa precis som dig, kunde inte tänka mig att lägga mig under kniven. Jag har alltid haft små bröst, men det är inget jag stört mig på, jag har mest tyckt att det är praktiskt. Sen blev jag gravid, och brösten växte hur mycket som helst, fick bristningar för de blev stora så fort. När jag slutade amma, säckade de verkligen ihop. Det känns som lite skinn som hänger på min kropp i princip. Hemskt fult! Jag vill också ha ett barn till, men sen tänker jag absolut operera brösten. Inte till världens största, men jag tänker som dig jag vill ha bröst. Jag känner mig inte kvinnlig längre, och ingen bh passar.
Så länge man gör det för sin egen skull tycker jag det är helt okej 🙂 I slutändan måste man ju må bra över sig själv 🙂
Självklart ska du göra det! Att vara mamma är det underbaraste som finns och amma likaså meeeeeeen…. slutligen är det du själv som ska se dig i spegeln och vara nöjd med det du har. Jag har det och det finns inte nån som skulle kunna se det. De har varit lite förstora nu när det har varit som mest mjölk i dom men det börjar lägga sig. Vi mammor har ju andra brister som jag inte orkar räkna upp. Att fixa tuttarna är det snabbaste/bästa/dyraste sättet att få känna sig lite ”normal” igen. Stolt och stark!! Kör bara kör!!
Tycker det är sjukt att väldigt många tjejer/kvinnor idag sätter sin sexualitet före sina egna barn. Något så onödigt och onaturligt som att se ut som en tjej i en porrtidning även efter barnafödande känns för många viktigare än risken att dö ifrån sitt/sina barn. Vart är världen på väg? Operationer kom till för att rädda liv men idag görs dom för att ändra kroppen. Jag kan inte alls förstå hur sååå många människor kan se det som något bra? Det är lika lätt som 1+1.
Jag hade en liten a kupa innan jag blev gravid. Även om de var välsigt små så hade de en fin form. När jag ammade blev de större och finare. Hag slutade amma för två månader sedan, ammade min dotter i 6 månader. Nu är mina bröst mindre än va de var innan och de är liksom tomma. Det finns ingenting i dom och det känns jätte jobbigt. De känns väldigt okvinnligt och på köpet fick jag en plattare rumpa efter graviditeten :/ så det händer mkt efter amning och graviditet..
Googla på misslyckade bröstoperationer och scrolla ner till inlägget från dennism.se s blogg
Du ber om en åsikt och hoppas du kan ta min.
Jag tycker absolut det är upp till var och en om man vill operera sig eller inte, och självklart reagerar jag ibland om jag inte tycker det är fint. Vad som är fint ligger ju i betraktarens ögon.
Någon kan älska läppar liknande Natascha Peyre, någon annan kan tycka det är skrattretande.
Vill man operera brösten så fine.
Dock just din anledning tycker jag är helt okej, MEN jag tycker du säger emot dig själv, blir lite hyckleri över det hela. Lite naivt.
Rynkor skulle du aldrig korrigera för att de visar spår av livet, men du, det gör ammade bröst också.
De är något att vara lika stolt över som bristningar.
När du är 55 år och får mer och mer rynkor och kycklingbröst över dina opererade tuttar blir du nog inte lika nöjd och kan säkert tänka dig att fixa det med. Och med motiveringen ” är man inte nöjd med sig själv så har man rätt att rättatill det”.
Du anser att det ena är okej, men inte det andra, för egen del.
Jag har full förståelse om du vill känna dig sexig och sensuell, men det är tragiskt om du känner att ett par plastfyllda skinnpåsar kan ge dig detta. Oavsett ålder, tror du det känns mer okej när man är 30!? Självkänsla är självkänsla oavsett ålder.
Och du är vacker som du är, din dotter är inte särskilt gammal, ge din kropp en riktig chans.
OM något händer som ger komplikationer, nervskador eller liknande, mindre saker som påverkar vardagen, då är det inte värt det.
Att vara en vacker, välmående mamma som är trygg i sig själv är mer värt.
Tycker du ska vänta tills du fött alla dina barn, då tycker jag du ska ta ställning igen.
Det var min åsikt det.
När jag slutat amma min son så kände jag precis som du och jag hade också sagt att jag aldrig skulle lägga mig under kniven. Gick från c-kupa till e-kupa och när jag ammat klart var brösten tomma, hängiga och såg förjävliga ut. Så jag tänkte att såhär vill jag inte se ut. Idag är min son snart två år, gravidkilona borta, brösten nere i d-kupa och brösten börjar bli fylligare igen. Jag tycker inte de är så hängiga längre och jag vill inte operera dem längre. Så det kan bli bättre med tiden 🙂
Lätttttttttt något jag tycker man skall göra om man ej mår bra av att se sina taxöron..Jag kommer göra de efter jag fött alla mina barn=) första e klar andra om 1-2 år hoppas vi..jag e som du, lärt mig älska mina bristningar jag fått på hela magen..dem dök upp sista månaden..oj vad jag grät..men när jag ser dem så tänker jag på hur frisk min dotter mår och att hon föddes utan problem..så jäkla värt de.Men taxöronen e något annat..det går bara inte..
Så go for it..
Jag är 20 år och har gjort en bröstoperation (gjorde för ett halvår sedan) JAG ÄR SÅ JÄKLA NÖJD! Ångrar det inte alls, då jag innan skämdes för att visa mig ute på stranden bl.a.. Jag kände mig inte kvinnlig och det har jag gång på gång fått höra också. Tillslut så gjorde jag operationen på Akademikliniken i Stockholm, hos Riika. Allt gick superbra och dom ser SÅ naturliga ut! Otroligt bra gjort och ja ångrar det inte alls. Känner man själv att man vill det, pga att man mår dåligt över/inte trivs med något, kör på! Varför är det tabu att göra plastikoperationer? Man ändras ju ingenting på insidan, endast en liten del av ditt yttre. So what?
Kram
http://friskaflamman.se/category/fran-h-till-c.html läs denna blogg om en tvåbarnsmamma som gått från H till C. Hon gjorde det för sig själv och säger idag att det är det bästa hon någonsin gjort.
Jag tycker alla ska sträva efter att må bra med sig själva, innebär det en skönhetsoperation tycker jag det är en självklarhet.
Lycka till.
Jag tycker det är konstigt när folk säger att de vill göra plastikoperationer ”bara för sin egen skull” och för ”bara dom själva, ingen annan”. Hade alla dessa människor bott heelt själva på jorden utan en enda människa som såg dem, hade de då haft viljan att skaffa silikontuttar då också, bara för sig själva? Och gått omkring här, helt ensamma 24/7 på jorden och velat ha snyggare bröst bara för sin egna skull? Jag tror inte det…
Dock så bryr jag mig inte om ifall folk opererar sig eller inte. Deras kropp, deras val. 🙂
Jag opererade mina bröst när jag var 21. Dom var obefintliga. Jag hade endast ett par bröstvårtor. Jag mådde inte jättedåligt över det men jag kände mig inte kvinnlig och inga kläder satt bra och jag kände mig aldrig sexig. Tre år senare har jag nu en dotter på sju månader som jag snart ska sluta amma. Och jag älskat mina bröst ännu mer nu! Dom hat blivit så jäkla snygga! Lite förstora för min smak pga mjölken men så jäkla nöjd är jag! Men precis dom du saknar jag tt ha brösten för mig själv, det där sexuella. Jag vet inte om dom kommer bli det för mig igen då jag vet att jag har varit en matmaskin men det återstår ju att se:)
Och juste måste säga en till viktigt sak att jag vill föregå med gott exempel för alla människor och inte bara min dotter.
Jag skulle aldrig göra en skönhetsoperation. Amningen har gjort mina bröst olika stora, det ena har fullt av bristningar, men det är mina bröst. De är naturliga och utan skit i dem. Däremot accepterar jag och förstår när andra vill göra det. Alla är olika bekväma i sina kroppar, fäster olika vikt vid sitt utseende och har olika lätt för att hantera sina förändrade kroppar.
Aldrig i livet! Visst hängde min tuttar redan som 20-åring 5 cm längre ner än don flesta andras och huden såg helt annorlunda ut för att jag skaffat barn men jag är otroligt stolt över dom och mycket mer nöjd med dom nu. Dels så ser mina bröst nu ut som jag allra först lärde mig att bröst såg ut. Sen så är jag så stolt över att dom kan ge mitt barn mat som får henne att växa, utvecklas och skapa ett skydd som inget annat kan göra. Jag hade gett ett finger för det också… Hade jag inte tyckt om mina bröst så hade jag ändå inte velat göra det för min dotters skull för att hon ska få en större chans att tycka om sin kropp. Sen skulle jag som snart färdig sjuksköterska aldrig utsätta mig för den risken. Jag skulle kunna skriva väldigt långt om varför jag inte skulle göra det…
känslan sitter ändå inte i utseendet, bröst kan vara sensuella oavsett utseende och storlek. de pengarna lägger jag på annat, t ex resor!
Jag har själv gjort en bröstförstorning för 4 månader sen och kan ärligt säga att det är det är det bästa jag gjort för mig själv. Jag anser att andra inte har rätten att yttra sig om andras kroppar, vill någon förbättra sitt utseende för att de mår dåligt över något är det upp till den personen. Jag tycker istället vi ska vara glada över att vi faktiskt lever i en värld där vi har chansen att ändra på något vi inte tycker om och inte klanka ner på det. Döm ingen annan skulle jag vilja säga till andra, för allas historia är olika och man gör de av olika anledningar och det betyder inte att någon anledning är bättre än den andra. När jag la mig under kniven va det många som ansåg att jag gjorde det för någon annan skull och det är ren skitsnack, jag gjorde det för min egna skull. Jag har inte blivit någon lyckligare människa men jag har blivit mer bekväm med min kropp och det är det enda som spelar någon roll, att jag är nöjd. Jag blev så otroligt glad när min kompis sa till mig förra veckan ”- jag är så sjukt stolt över dig, i början trodde jag du gjorde operationen för andras skull (killar) men jag har aldrig sett en bild på din instagram där man ens skymtar dina nya bröst, trots att folk har bett om bilder. Jag har heller aldrig sett dig i vulgära kläder där man väljer att visa upp brösten, du klär dig precis som du gjort innan och därför förstår jag nu att du enbart gjorde det för din egna skull”. Visst är det så, väljer man att göra ett ingrepp för någon annans skull så är det fel, men så länge man gör det för sin egna skull så ser jag inget fel i det. Jag är super nöjd och jag är övertygad att även du kommer bli det 🙂
Jag har väll rätt så stora nu (D) men om jag i framtiden blir mamma och mina bröst blir som taxöron skulle jag inte känna igen mig själv alls. Brösten jag har är en stor del av mig! Då kanske jag skulle överväga att operera, men jag vet inte säkert just nu. Gärna skulle jag säga; ”aldrig! Jag vill vara naturlig och mammakroppar är vackra” om mig själv men samtidigt måste jag vara sann till mig själv. Jag är mycket rädd om mina bröst 🙂
jag går ständigt runt och ändrar min åsikt om detta! Ibland är jag riktigt sugen på att plastikoperera mig. I mitt fall en bröstförminskning (har naturlig d-e kupa) och en näsoperation eftersom jag aldrig riktigt har trivts i min näsa.
Men sen tänker jag efter, särskilt angående näsan, att tänk om det inte får mig att bli lyckligare? jag är alltså inte helt säker på om jag vill. och tänk om det nya utseendet verkligen inte känns som ”dig”. Vissa dagar är jag 100 % säker och andra bara 40 %.
och med brösten tänker jag att jag antagligen skulle lyckas få dem mindre genom att gå ner i vikt.. så ja.. det är lite fram och tillbaks!
Måste bara säga till dig att jag älskar din blogg! Detta är första gången jag tar mig tid att kommentera faktiskt, måste bli bättre på det!
Jag har gjort en bröstoperation för 6 månader sedan efter att ha fött två barn det är det BÄSTA och VÄRSTA jag har gjort 😀 Bästa för jag är så nöjd idag men själva tiden efter OP vill jag aldrig mer uppleva usch vad hemskt det var. Idag älskar jag mina boobs! 😉
Ett nej för min del. Hela livet har jag tänkt på mig själv. Rest, slutfört skolan genom min universitetsexamen och njutit genom att enbart anpassa mig efter mig själv. Nu när jag är 29 år så känner jag att livets mittpunkt är min familj. Jag känner mig väldigt trygg i min kropp, med mitt utseende. Så länge jag/min familj mår bra och är friska, så är jag världens lyckligaste.
Sen så har alla olika behov, vilket jag anser att man ska respektera till 100%. Alla gör det de själva mår bra av/önskar.
Jag har tidigare aldrig kommenterat din blogg, men har kommit på mig själv att göra det på senaste tiden för att du är så inspirerande och gör en på gott humör!
Jag var också totalt emot allt vad skönhetsoperationer innebär.. trodde jag. Tills jag insåg att en så liten, ordagrant, sak som mina små bröst stod i vägen för så mycket för mig. Jag har en väldigt kvinlig kropp och mina bröst de.. passade bara inte in. Min egna mamma fick aldrig se mig stå hemma i enbart bh och jag sket i att duscha i omklädningsrummen efter gympan/innebandyträningar. Min pojkvän fick heller han se mig utan bh speciellt ofta – om han väl fick det så var jag så obekväm att jag bara ville sjunka genom jorden.
När jag var 18 år så bestämde jag mig för att operera mina bröst, från en A-kupa till en C-D. Det låter som den mest drastiska operationen som gjorde mig till en ”tuttlisa”, vilket det inte alls är. Alla som får reda på min operation blir så otroligt chockade och säger hur proportioneliga de är till mig. Och de är de! Och jag är så jäkla stolt över dem!
Jag gick verkligen emot så sjukt många som var emot operationer och tyckte det var ”onödigt” att jag ens tänkte tanken. Tillochmed min egna pappa kallade mig ”bimbo” pga detta. Men det är det absolut BÄSTA jag har spendrat mina pengar på, min självkänsla är tusen gånger bättre och jag trivs så mycket mer med mig själv nu.
Jag är idag 21 och har inte gått igenom någon graviditet, amning eller dylikt – men jag valde att göra en skönhetsoperation av rätt anledning! MIN skull, MITT välmående – Inget annat!
Jag tycker att du ska göra det som får dig att må som bäst och jag vill varmt rekommendera Akademikliniken i Stockholm 🙂 De gjorde ett fantastiskt jobb och somsagt, detta förbättrade MIG!
Efter mitt första barn (då var jag 23 år) så tänkte jag absolut att jag kommer fixa mina bröst efter att man har skaffat så många barn som man vill ha. Jag tänkte precis som du och det är inget fel med att fixa något för sin egen skull.
Nu efter vårt andra barn och vi känner oss ganska färdiga med barn, jag är inte sådär super gammal nu, 27 år med andra ord. Men nu är jag inte lika säker på att jag vill fixa dom. Vet inte varför jag inte känner att det är super nödvändigt men jag känner inget behov längre. Tror att det handlar om att man med åren blir mer och mer trygg med sig själv…. Ja det behövdes ju några års funderingar så mitt tips är att ge dig själv tid att tänka igenom det!
Hej Paula!
Jag har själv opererat tuttarna, är gravid med mitt första barn nu ett och ett halvt år efter operationen. Älskar mina tuttar och skulle inte vilja ha dom ”ogjorda” men det enda jag kan ångra ibland är att jag inte väntade tills efter jag fått ”alla barn jag ska ha”. Anledningen är den som fler skriver ovanför, att jag nu ändå kommer få göra om dom igen och betala hutlösa summor IGEN, bara för att få dom som dom var innan graviditet. Nu ångrar jag som sagt absolut INTE att jag gjorde operationen, men det irriterar mig ibland att jag inte väntade lite grann. Så, det jag ville säga; gör som du känner, du kommer säkert bli nöjd efteråt, men vänta hellre lite till och fundera en gång extra så du inte gör något förhastat 🙂 Kram!
Jag tycker verkligen det är upp till var och en om man vill göra en operation. Jag har fått en underbar flicka. Men det har inneburit bristningar och en hängande mage. Önskar att vi får ett syskon till henne. Blir det så vill jag efter det göra en bukplastik. Mitt ärr på magen efter snittet gör inget. Det är jag stolt över. Men när kroppen förändras så mycket att man inte känner igen den är det inte roligt. När man till slut mår dåligt över det.
Håller med dig. Jag hade absolut gjort det, om det inte vore för EN sak; Narkos. Skrämmer livet ut mig.. Inte värt det..
Alla ska ha rätten till att få göra precis vad dem vill med sin kropp. Vill en kvinna se ut som en barbie så ska hon få göra det, att hon får ta konsekvenserna av dagens stereotyper får hon ansvara för själv (vi är alla ytliga, även dem som säger att dem inte är det. Ser någon ut som en barbie tar man oftast inte denna person på allvar, på samma sätt som någon som har tatueringar över hela ansiktet och piercings inte heller kanske har det lättast att skaffa jobb. Tyvärr). ”xxx (bristningar osv) är ett tecken/minne av något stort(barn etc.)”, jo men absolut! Helt klart. Men bara för att man väljer att operera sig betyder det inte att man är mindre stolt över sig själv. Jag kan definitivt tänka mig att använda små doser av Restylan eller liknande i framtiden för att minska på djupa rynkor- för min egen komfort och en extra boost. Men det är långt in i framtiden, då teknologin förhoppningsvis förbättrats och riskerna minskat. Har lite lust att göra en näsoperation och fylla läpparna ibland, men sen tänker jag ”äsch då” och lever vidare, orkar inte lägga så stor fokus på mitt utseende eftersom jag alltid ändå får komplimanger för min personlighet. Skulle någon ha STORA problem med sitt egna utseende har jag full förståelse om man vill skönhetsoperera sig. Tänk att kunna andas ut och kolla i spegeln och tycka att man ser skitbra ut! Vilken boost för alla som mått dåligt. Sen kan det gå överstyr och bli till ett beroende, men där tycker jag att kirurgen och närstående har ett ansvar också. Haha jag skriver helt huller om buller men det här va lite av dem tankarna som kom upp i min hjärna när jag läste ditt inlägg.
Hoppas allt är bra med dig. Skickar massa kramar över skärmen. x
Hej, Jag är en tjej på 20 år som har haft komplex för mina bröst sedan jag var 13 år gammal men då var det att jag tyckte dom var för små och jag ville gärna se ut som en bimbo. Med åren så har ju mitt tankesätt förändras. Jag har gått upp en del i vikt och mycket jojo bantning därav att mina bröst så länge jag kan minnas varit hängiga och det har jag mått riktigt dåligt över. Att inte kunna köpa en bikini eller en bh utan att man ser att brösten hänger det gör lite ont och spendera ca 400-600 för en bh är för dyrt för min ekonomi. Tog mig ca 4 månader innan jag visade mig själv naken för min pojkvän och då hade vi bott tsm i ca 2 månader. Jag vill ju så gärna göra en operation där dom skall hängas upp och försminska vårtgården + en liten förstorning jag vill alltså inte ha mega bröst men en storlek som passar mig. Jag vill ju också ha barn och jag vill amma så jag står och vickar fram och tillbaka, Ska man vänta tills man har ammat klart alla barnen? det är en stor fråga för mig. Jag är 20 år gammal ska jag vara missnöjd med mina bröst tills jag är ca 30 år för att jag ska amma? eller ska jag göra en operation för risk att jag måste göra om dem efter alla barnen igen. Men endå vara hyffsat nöjd. Sedan vill jag ju helst gå ner i vikt innan jag gör OP. För om jag skulle göra de nu och sedan gå ner i vikt så finns ju risk att dom börjar hänga efter viktnedgången. Detta är en väldigt klurig fråga för mig. Men jag vet och jag ska göra en operation när jag är stabil i mitt lilla huvud och ekonomin säger ja 🙂
Men absolut man ska kunna känna sig vacker och en OP är lösningen för dig så säger jag bara kör! Vad du tycker är det viktigaste glöm aldrig det! Kram på er 🙂
Jag är idag 18 år, men ända sedan jag var 13 så var jag bestämd på att jag skulle fixa till min näsa. Redan då sa folk i min omgivning att det var helt onödigt och att jag var fin precis som jag var. Men jag brydde mig inte om andras åsikter, det var jag själv som irriterade mig på min näsa och jag ville fixa den för min egna skull. Jag mådde dåligt över hur jag såg ut och jag kände verkligen att jag behövde göra det! När jag var 17 år så genomgick jag en näsoperation och jag har aldrig mått bättre eller känt mig mer bekväm i mig själv. Det är det bästa jag har gjort! Så mitt tips är att lyssna på dig själv och gör allt för din egna skull! Kram
Min mamma fick barn som 19 åring (mig) och jag vet att hon nämnt att de var jobbigt att gå från en tight-gymnast till en ungtjej med ”mammakropp” även om hon inte gick upp ett gram mer en vad en ”graviditet väger” så fick hon andra tecken så som bristningar, bröstförändringar…. Men hon har aldrig vilja ändra på något någonsin. Vi idag matas med så mycket hjärnspöken hela tiden. Jag skulle förmodligen tänka som dig och jag tycker verkligen att man ska få göra som man själv vill MEN din kropp är fantastisk, den har gjort något som bara 48% av jordens befolkning är gjorda för att klara av. Jag vet de är svårt, men Paula din kropp är fantastisk HELA kroppen den har gjort ett liv! Heja dig (Ps. jag tycker du ska prata med någon om de här typ en psykolog, inte för att jag tror att du är knäpp utan för att de är skönt att få bolla så här viktiga beslut med någons som kan ge nya perspektiv) Kram
Ja men absolut! Nu är jag väldigt ung och det är inget jag tänker på nu – för jag är inte färdig utvecklad osv. Men om jag senare skulle känna mig missnöjd med något skulle jag se om jag hade haft möjligheten att rätta till det. Men jag resonerar precis som du. Man måste till en viss del inse att naturen har sin gång och att man inte kan bli exakt som man vill, utan ibland måste man älska sig själv som man är och istället göra det till en fördel!
tack till en bra blogg med kloka inlägg & fantastiskt gulliga bilder!
Nåt jag vet det är:
OPERERA INTE förens man är färdig med barn. Då kommer man få kosta på en operation igen!
Jag har också alltid varit lite emot det, men nu väntar jag mitt första barn och är jätteorolig för brösten efter amning. Har alltid haft stora bröst så tyngdlagen har hunnit jobba lite innan också. Jag är bara 23 och vill kunna känna mig sexig inför min kille som jag tycker är det vackraste jag vet. Har tagit upp det några gånger med honom och han är helt totalt emot det. Vilket faktiskt känns jobbigt. Skulle vara svårt för mig att ta ett så stort fysiskt och ekonomiskt beslut utan hans stöd. Men är rädd att det ska gå ut över vårt framtida sexliv och att jag inte kommer kunna slappna av när han rör vid mig om jag själv känner mig sjukt sliten och ”gammal”. Vill och kan du, do it!
Jag skulle aldrig se ner på någon som valt att göra ett ingrepp såklart men försöker själv att leva efter devisen ”be the change you want to see in the world” och därmed också försöka vara en förebild med bra kropps- och självkänsla utan några ingrepp. Hoppas att jag kan hålla det och att fler hakar på. Tycker att det är knasigt att det är mer regel än undantag att ex lyfta bröst efter barn, även om jag förstår att man som individ att det beslutet. Men försöka stå emot som sagt och se mig som fin ändå. Hoppas på att idealet kan breddas.
Jag har inga barn och är 22 år nu. När jag fött barn och känner att jag känner mig färdig med det kommer jag troligen operera. Jag har stora bröst nu och har alltid haft(75F). Dom är inte direkt naturligt fasta så det jag vill göra är att behålla storlek och bara lyfta lite. efter ammande barn vill jag inte veta hur stora eller hängiga dom kan bli.
Håller helt med dig!
Jag tycker att det är helt okej med skänhetsoperationer och håller helt med dig i det du skrev! Känner man att det finns något man gärna vill förbättra, eller återgå till den kroppen man en gång haft är det självklart man ska ta den chansen. Dock är det tråkigt med dem som försöker ändra hela sitt utseende och aldrig blir nöjda.. Jag tror det är viktigt att acceptera sin kropp först och har bra självförtroende innan en eventuell skönhetsoperation så man gör det av rätt anledning och verkligen ser förändringen, och självklart att man gör det för sin egen skull!
Jag har också tänk innan att jag aldrig skulle kunna göra det själv, men har ändå accepterat andra som tar det beslutet och opererar sig. Men nu den senaste tiden har jag känt lite, varför inte om det får en att känna sig bättr.! Nu har inte jag barn men kan tänka mig att jag kommer hamna i samma tankebanor som dig när jag kommer till den delen av mitt liv 🙂 Och nu måste jag bara säga att när det kommer till självkänsla och att acceptera sig själv sitt utseende är du en sådan stor inspiration för mig, din blogg hjälper väldigt mycket då du kan se både dina beister men också bra sidor och accepterar båda delarna! Underbart att se en tjej som är så positiv som du! Kram på dig!
Jag har inga barn ännu men har diskuterat med min sambo att efter bebis så kanske jag ska fixa till brösten. För visst att man kan kolla på sina ”taxöron” och känna att de ser ut så av en anledning, men jag vill, precis som du, att de ska kännas sensuella även efter. Vill inte att de ska kännas som bebisens bröst efter jag är klar med amningen, då ska de vara mina och min mans igen 🙂
Jag som själv inte har barn kan ju inte veta hur du känner, men jag håller inte med alls. Jag har läst din blogg hur länge som helst och jag har alltid tyckt att du har bra åsikter, att du är stark och verkar som en genuint bra människa. Du är en fantastisk förebild och mamma till Molly. Fortsätt att vara det. Kvinnor har i alla tider fött barn och deras bröst är inte alls fula för det. Det där är bara i ditt huvud. Jag är säker på att Hugo inte bryr sig, och det är väl ändå bara han som ska se dem? Det finns inget ”jag gör det för min egen skull” när det kommer till plastikoperationer. Träna, ja och smink, ja. Men en operation gör du ju faktis för att andra ska tycka att du är snygg. Du är människa, ingen perfekt barbiedocka. Du är en kvinna som har burit och fött ett barn, klart att kroppen förändras! Det är ett enormt slöseri med pengar då du är en av de vackraste jag vet. Lägg de pengarna på en jävligt rolig äventyesresa med din fina lilla familj när Molly är lite äldre istället! Men valet är ju såklart ändå ditt, och du ska göra det som du mår bäst av! Puss
För mig är det viktigt att ställa sig frågan: Varför har jag såna här tankar om att jag inte är nöjd med min kropp, mina bröst? Många gånger är det för att ens kropp inte överensstämmer med idealkroppen som vårt samhälle har skapat. Du kanske inte hade sådana funderingar tidigare då din kropp överensstämde någorlunda med denna idealbild.
Du skriver att det måste finnas ro att åldras på ett hälsosamt sätt. Måste det då inte finnas ro att se ut precis som man gör? Tycker du är lite motsägelsefull i detta sammanhang.
Jag tycker att självklart är det upp till var och en om man väljer att plastikoperera sig, men det är väldigt viktigt att också inse vilken stor inverkan media och samhället i stort har på oss!
Jag tycker du gör helt rätt Paula. Min mamma hade vanliga bröst, hon blev sdean gravid och fick mig och några år senare min lillasyster. Hon gick upp i vikt såklart och sedan var det svårt att gå ner. Flera år senare bestämde hon sig för att nu var det nog och gick ner många kilo. Detta resulterade i mycket löst skinn på magen + hängpattarna sen graviditeten och hon gjorde en operation. Detta var bara för hennes egen skull, för att hon skulle kunna känna sig fin igen. Hon har samma storlek som innan så det ser bara ut som att hon har fina bröst, haha. Jag har stöttat henne i detta till fullo och man märkte vilken skillnad det blev på henne med hennes självförtroende osv 🙂 tycker du kan göra hur du vill, alla väljer ju själv
Tänker ungefär som dig här. Innan jag fick barn var jag ganska ointresserad av en bröstoperation. Men efter, när jag gått från A- kupa till C så saknade jag dom något enormt och kände mig väldigt okvinnlig efteråt, gör det än. Kommer troligen också göra en operation i framtiden om möjlighet finns.. Men vill poängtera att det är för min egen skull, vilket många verkar ha svårt att förstå. Och som du skriver, ingen tutt- lisa =)
Nej av ett enda enormt skäl. Att sövas. En narkos är livsfarlig och jag sparar mig gärna till den dagen jag verkligen behöver en operation för att rädda mitt liv. Att för en inbillad tro att jag skulle göra en bröstoperation för min skull gå igenom en narkos, operation och sedan uppvak och tillfriskning är helt uteslutet. Jobbar på kirurgavdelning… Det är inte värt det. Då jobbar jag hellre på att tycka om mig för mig. Vi skulle inte bry oss ett dyft om våra kroppars utseende om vi inte inbillade oss att man ska se ut som modellerna i tidningarna.
Håller helt med Jennifer, för min del hade det förmedlat ett knasigt budskap till barnen och av någon anledning känns ett lyft mindre ”ytligt”…
Men samtidigt så är det upp till var och en, jag accepterar allas val 🙂
Åhnej vad ledsen jag blev av att läsa det här inlägget 🙁
Jag är plattbröstad och har många gånger tänkt tanken på operation, men har nu börjat tänka om. Vad sänder det ut för signaler till andra plattbröstade som är sugna på operation? Vad fan ska jag säga till eventuell dotter som också kommer bli lika plattbröstad, om jag själv stoppar i plast i dem? Nej, nånstans måste man dra en gräns. Att säga ifrån, att det ÄR OK och precis lika kvinnligt att vara platt/ha efter-amningstuttar, för såhär kan det ju inte fortsätta. Att kvinnor ska hålla på och ändra på sig hela tiden med hjälp av kniv och plast, män gör ju inte det.
Jag vet hur du menar, jag gick från d kupa till i kupa.. nog för jag alltid hade stora bröst, men att ha gått upp flera storlekar, ( kunde bara också amma min son i 2 månader..) så har det tagit lite på självförtroendet.. vill bara kunna känna mig snygg och inte känna som mina boobs går ner till knäna typ…
Har man råd, rätt tankesätt varför man vill göra det, då tycker jag att man ska göra det 🙂
Tycker det du skriver låter bra och sunt! 🙂
Förstår dock inte folk som operarar sina bröst jättestora i ”onödan”, verkar bara jobbigt för ryggen osv. Men sedan är det personens eget val såklart!
Fullt förståeligt att du har dessa funderingar eftersom du är så pass ung 🙂
Jag håller med dig Paula.
Har stora, tunga bröst, till smal kroppsbyggnad. Det jobbigaste är att jag inte kan hitta bh:ar så lätt och att min rygg börjat fara illa. Sen skäms jag över att de inte är snygga utan bh, oroar mig för att måsta visa dom när jag skaffar kille. Jag är bara 18 och i framtiden vill jag såklart kunna amma, men jag vill samtidigt känna mig stolt över mig själv och trivas i min kropp NU, (huvva vad jag längtar efter barn och familj när jag läser din och hugos blogg, finisar!!).
Vad fasen ska jag göra?
Har samma funderingar. Sonen är 4 månader o brösten ser ut som taxöron. Inte kul 22 år gammal..!
Jag fick barn när jag var 20 år. Jag ammade 1 månad men av någon anledning mådde jag inte bra av det och slutade. Brösten såg ut som taxöron, 2 små hängpåsar.
Från att ha varit nöjd med mina små bröst till att inte kunna se mej själv i spegeln, så illa tyckte jag det var. Jag mådde fruktansvärt dåligt över detta, för det är inte ’bara bröst.’ Så 6 månader efter min sons födelse gjorde jag en bröstförstoring och jag har inte ångrat mej en enda gång. Det var så värt det och jag är så lättad att jag vågade. Jag var jättenöjd med dom innan jag födde och hade aldrig en tanke på att operera dom innan jag blev mamma. Det var endast för min egen skull, jag berättade bara för min bästa vän och min pojkvän att jag skulle göra detta. Det är 2+ år sedan och de är jättefina. Ångrar det INTE!
Jag skulle inte tänka mig göra en bröst operation. I framtiden när jag får barn vill jag kunna amma om de nu går. De funkar ju inte för alla. Jag förstår om vissa vill ha större bröst men de är deras val.
Jag har tänkt på de här ganska mycket men ja är väldigt nöjd med mina bröst.
Kramar
På samma sätt som jag kan se på mina bristningar på mage och höfter, att dom varit en del i att skapa min son, så ser jag på mina bröst; dom producerade mat och livnärde min son han första veckor i livet!
Dom hänger nåt fruktansvärt men det kan jag leva med! En bra bh på bara så ser man ut som när man var 18 igen! Haha!=)
Min man sa till mig en gång när vi pratade om detta att bröst är fantastiskt vackra men snudd på vackrare blir dom efter en graviditet! Mina bröst har åstadkommit något stort och såklart kan dom inte hålla sig likadan som innan då!
Jag skulle aldrig operera om mig, men jag anser att varje människa bestämmer över sin egen kropp! Svårare än så är det inte!=)
Kram!
Jag hade precis som dig, en a-kupa och fick sedan en c-kupa när jag fick massa med mjölk i brösten. När min son sedan hade ammat klart så blev mina mindre än innan jag ffick mjölk och blev helt tomma. Jag opererade mina bröst och la in ungefär 325-350 cc. Då blev dom inte gigantiska utan jag har ungefär samma storlek som jag hade med mjlök i. Jag är väldigt glad att jag gjorde det. Jag kommer vilja ha ett till barn men jag la mina inlägg bakom muskeln och då ska man kunna amma sen. Visserligen kan det vara svårare med inlägg men jag ångrar inte en endast sekund att jag gjorde mina bröst efter jag hade ammat klart min son. Lycka till!
Jag håller med dig! Det tar på tok för mycket energi att störa sig på en kroppsdel. Jag själv går i funderingar kring bröstförstoring, har en ganska liten byst. Jag har aldrig mött någon som sagt något illa om mina bröst (snarare tvärtom) men att alltid ha den där känslan av osäkerhet när man ska klä av sig framför någon annan tycker jag är jättejobbig. En person som tycker att den är för tjock kan på olika medel förändra sin kropp genom rätt kost och träning, varför skulle inte den som inte trivs med sina bröst inte få ändra på dem?
Jag vill redan nu (innan jag ens har fått några barn) skaffa större tuttar, men jag anser att det är bättre att vänta tills efter barn(en) har kommit och ett par år efter det. Jag är ändå bara 23 år och hade planer redan när jag var 19 att jag skulle skaffa, då jag bokade in tid och allt sånt men sen blev det ändå inte av. Så innan 30 tror jag nog inte att det kommer hända. Men jag är absolut för operationer, varesig man har fått barn eller inte. Det är ens eget ansvar och inget som någon annan egentligen ska lägga sig i!
Har själv en 8 månaders plutt, och har precis samma tankar som dig! Gick själv från C till typ E, och nu när mjölken börjat sina så syns det tydligt vilken effekt graviditet och amning haft.. VIll ju kunna ha samma typ av bh som jag haft innan om än i annan storlek, men nu krävs det mer ”stadiga grejer” för att hålla dom på plats, vilket känns mycket trökigt, för man lär ju även anpassa typ finkläder till vad man har under (klänningar med smala band är för närvarande uteslutet). Men vad vet jag, kanske även huden på brösten drar ihop sig något, liksom magen, när man väl har slutat ammat och inte gjort det på ett tag 😛
Just nu kanner jag spontant ’absolut inte!’ men har inga barn an sa vet inte om detta kanske andras nar min kropp andras med aldern (och efter barn). Jag vet aven att min kille absolut inte vill att jag opererar mig. Det jag tanker med operationer ar vad man formedlar till sina barn, om ens mamma inte accepterar hur hon ser ut och vill andra pa sitt utseende, borde jag som dotter andra pa mitt utseende ocksa? Vore intressant att hora om det finns nagon lasare vars mamma har opererat sig och beratta hur hon som dotter upplevt det.
Med operation, menar du lyft eller silikon? Av nagon anledning har jag mer forstaelse for att man vill lyfta’ tillbaka sina brost som de sag ut innan amning, medan silikon kanns som nagot mer ytligt och svarare att identifiera sig med (da de ser och kanns annorlunda).
Jag tänker precis som dig här. Jag är nästan säker på att jag kommer att operera brösten när jag och min kille är färdiga med att skaffa barn, självklart beroende på hur de ser ut. Det där med att det kommer att kosta, jag ska må bra i mig själv och är det det som krävs är det det som får bli.
Om det finns pengar*
Jag har inga barn än men jag går redan i dom tankarna. Självklart vill även jag amma mina barn i framtiden! Men jag tycker absolut inte att det är något fel i att operera sig, så länge man gör de för ”sin egen skull”.
Jag skulle absolut kunna tänka mig en operation efter att jag ammat mina barn och det finns pengar och ”mod” som du säger.