Idag hände det något som kunde ha slutat riktigt illa. Jag är både chokad, lättad och förbannad. I parken var allt som vanligt, glada barn sprang runt och lekte. Det var en pojke som lekte högljutt, inget fel med vilda barn eller hur?
Men… Den här pojken gör verkligen en show och jag började spana i parken. Vart är hans föräldrar? Jag kan också stå med en kaffe och prata med Hugo. Jag kan också tappa barnen ur sikte, jag kan kolla mailen lite snabbt. Men jag har uppsikt, och är lyhörd. Följer med och finns bakom dom. Molly är äldre än Leonore så henne kan vi släppa mer än Leonore. Jag och Leonore går mot rutschkanan när plötsligt en stor stenbumling far ner. Och landar precis framför Leonore.
Då kommer föräldrar till pojken farandes… Alltså det var ingen liten sten, utan en bumling. Hur han ens orkade dra den fram till rutschkanan vet jag inte. Det gjorde mig riktigt förbannad, hade min lilla två åring fått den på sig i den farten den kom i vet jag inte vad som hade hänt med henne. Han satte alla barn i fara och varför i h*lvete ska han kasta ner den för rutschkanan? Är det roligt? Till och med vår fem åring hade tänkt på konsekvensen.
”Men guuuuud förlåt”. Föräldrarna började ropa efter sin son som sprang i en annan riktning. Deras förlåt hade inte betytt någonting om Leonore hade blivit träffad. Deras val att inte ha uppsikt över sin son hade inte gjort skadan mindre. Håll koll på ditt barn! Barn är barn, men barn är också olika. Ingen känner ett barn bättre än sina föräldrar. Jag vet inte om han hade några speciella behov eller så men hans handling i parken var farlig. Då anser jag att man som förälder inte ger utrymme för detta genom att inte ha uppsikt, utan att man istället hjälper sitt barn att undvika svåra situationer.
Barn krockar, och mycket kan hända i en park. Men detta var inte charmigt. Det är klart att alla barn är välkomna till parken, och kraven bör sättas på föräldrarna. Så håll koll för allas skull!
Man bör ha koll på sina barn och ingen annan bör göra det åt en tycker jag.
Jag har t.ex redan fullt upp.med mina tre , o då förväntar man sig att föräldrarna håller koll på sina egna.
O återigen tyvärr så fastnar många i telefonerna o olyckor sker just i dessa ögonblick.
Därför.tycker jag , va närvarande o ha koll, t.om lek med kidsen så man kan rycka in ifall sådana situationer uppstår ?
Det är AKLART vuxnas ansvar att se till att inte barn gör illa andra barn eller beter sig illa mot någon i en lekplats. Som sagt den vuxna som ser har ansvar att stoppa händelsen och säga till barnet. Du hade lika gärna kunnat säga till pojken.
Molly är ju i samma ålder och du hade inte uppsikt över henne när detta hände.
Bravo
Jo, men Molly kastar ju inte heller bumlingar på andra barn….
Paula skriver i texten att föräldrar känner sina barn bäst, och om man vet om att sitt barn kanske inte alltid kan bete sig bör man ju ha extra uppsikt.
Hur vet du att hon inte hade koll på Molly? Kanske gick hon och hade Leonor framför sig samtidigt som hon såg Molly? Jävlar i havet vad människor är……. förbannat jobbiga?!
Jag har tre barn varav en har adhd. Konsekvenstänk finns inte alls och allt görs på impuls. Han hade mycket väl kunnat vara barnet Paula skriver om. Jag tar inte alls illa vid mig, blir mest tacksam över att hon ens tänker den tanken. För det är det långt ifrån alla som gör!
Men för mig är det självklart att ALLTID ha extra koll på honom just för att undvika skador på både honom och andra barn. Det är inte alltid det funkar att ta med honom till en lekpark, det beror helt på dagsformen och många gånger får vi helt enkelt avstå för allas trevnad och säkerhet. Är han på ”fel” humör tar jag hellre hand om honom hemma.
Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag inte såg efter mina barn och att det resulterade i att ett annat litet barn blev skadat. Oavsett funktionsnedsättning eller vanligt bus.
Det du lyckats med dina barn behöver inte va lika med alla barn. Dina barn kanske gör ngt nån gång omedvetet och det blir fel, hur tänker du då?
Eller stör du dig på föräldrarna? Känns som du stött på dem flera ggr och vill markera… tur att leo klara sig såklart
Hej Paula.
Ett riktigt bra inlägg tycker jag.
Både min man och min son har adhd, och till följd av det NOLL konsekvenstänk.
Jag blir upprörd när jag löser kommentarer som tycket att då är det okej, bara om man har en diagnos.
När jag går till parken med min son är jag fullt medveten om att han kan hitta på vad som helst, inte för att vara elak – utan för att han tänker ”det här måste jag testa, det verkar kul”, och har inte en tanke på vad som kan hända.
Där kommer ju jag som förälder in, och jag MÅSTE hålla koll på hobom varje sekund.
Han är som vilket barn som helst, och har naturligtvis lika mycket ”rätt” att leka på lekplatser som alla andra, men det är mitt ansvar att se till att inget illa händer.
Så så länge jag är med hobom i leken, eller har koll så går det alltid hur bra som helst.
Det jag menar är att det spelar ingen roll om man har en diagnos eller inte, det är föräldrarnas uppgift att se till att sånt här inte händer.
Och till dig som sa att du har tre barn och att det är omöjligt för dig att hålla koll om den minsta behöver gå på toa etc – det är liksom ingen ursäkt. Man lämnar väl oavsett inte sitt barn helt vind för våg ensam?
Dina inlägg är skrämmande ibland. Jag förstår att du tänkte, TÄNK OM, och blev skraj över vad som kunde ha hänt leonore. Men han var ett barn, precis som era. Och då jag själv är förälder så tappar man ibland uppsikten, även om det är för några sekunder, man är inte mer än människa. Och visste du att konsekvenstänket är det som utvecklas sist hos en människa och inte är fullt utvecklat förrän man är så pass gammal som 25 år? En tanke innan du skriver såna här inlägg. Jag hoppas vi får läsa samma om du någon gång missar med molly o leonore och det blir lite tokigt.
Det är ju läskigt hur mörkrädd man blir av att läsa alla kommentarer. Den som kastar stenar oavsett ålder ska INTE bli placerad i någon stackars mig kategori. Oavsett barnens ålder eller behov så ska man aldrig tillåta ett barn att kasta stenbumlingar. Det är därför våra barn kallar våra lärare i skolor för ”fitta, hora, kärringjävel”. Det finns ingen respekt längre för många föräldrar kan inte uppfostra sina barn! Man ska inte få säga eller göra som man vill bara för man är ett barn. Precis som det är det stackars mobboffret som får byta skola och inte den som mobbar. Nej jag är orolig för framtiden hur detta ska sluta när många föräldrar har detta tankesätt.
Håller med dig till 100 % om att föräldrar bör hålla koll på sina barn. Jag förstår också din oro för Leonore då det kunde gått riktigt illa!
Men alla barn är inte likadana. Pojken kanske hade smitit från sina föräldrar just denna gången och jag tycker inte man kan dömma pojken för det han gör då vissa barn som har en funktionsvariation inte har något konsekventtänk överhuvudtaget. Man bör heller inte jämföra barn på det sättet då det verkligen kan såra andra. Everyone is fighting a battle you know nothing about.
Tycker din blogg är super och har följt dig i många år men på detta inlägget kände jag bara att jag behövde flika in.
Det är inte okej att du uttrycker dig på det sättet om barn med särskilda behov eller som kanske har en funktionsvariation. Jag upplever att du använder det som ett skällsord i det här fallet och vad spelar det för roll om han nu skulle ha särskilda behov? Jag förstår inte alls vad det har med saken att göra. Det hela handlade väl om föräldrar som inte håller sina barn under uppsikt? Kasta inte sten i glashus Paula. Jag har alltid tyckt att du verkat så vettig men för mig var detta ett riktigt bottennapp, detta tillsammans med inlägget om barnbidrag där du klassade folk som rika eller fattiga.
Fast ska man inte ha koll på sitt barn oavsett om det finns speciellt ”behov” eller inte?
Barnet hade antagligen ingen engagerad förälder för tillfället och gjorde ett dumt beslut som ligger hos föräldrarna att undvika sådana saker. Hade hon inte nämt att han kanske hade speciella behov så hade ni påpekat det, det är inget hemligt heller att det finns barn med speciella behov som gör tokiga saker och det är därför föräldrarna behöver vara mer aktiva till de barnen.
Fast nej. hon försöker ju trycka på att alla barn är välkomna oavsett svårigheter och att det är FÖRÄLDRARNA som borde vara mer uppmärksamma och medvetna om sitt barns svårigheter och kunna stötta och hjälpa till vid de tillfällen barnet behöver guidning. Jag tycker du letar fel istället för att läsa vad det faktiskt är Paula säger.
det beror nog på hur du väljer att tolka allting Paula skriver Sandra … Du verkar störa dig rätt så mycket , kika inte in i hennes blogg om det så att det ej passar . Jag håller med Paula helt om det här inlägget . Och jag tog absolut inte det som att hon klassar människor som rika eller fattiga heller . Sluta vara så bitter
Hon visste inte om han hade särskilda behov, men det kunde varit en förklarning till varför han kastade ner en sten som han gjorde. Förmodligen så har du en unge som är lika jävla ouppfostrad som denne kille, sä klart att du hugger direkt på paula. Bry dig inte ens om att kommentera om du ska ha sån jävla attityd, gå o lägg dig och vakna upp på rätt sida, jävla loser.
Jag med en lindrig utvecklingsstörning och har även växt upp med olika andra funktionsvariationer, typ ADHD. Jag är övertygad att konsekvenstänket är ganska obefintlig hos såna barn och förstår Paulas tanke. Många barn med funktionsvariationer kan inte se konsekvenser med sina handlingar, hur dom agerar. Tex detta eller som jag upplevde av en klasskompis med ADHD som spottade en dag i skolan på mig. Så det är alltid föräldrarnas ansvar och plikt att uppfostra sina barn, framförallt vara närvarande
Tycker Paulas inlägg är helt rimlig och i sin ordning. Han barnet ett underutvecklat konsekvenstänk är det föräldrarnas ansvar att ha bättre uppsikt.
Tycker Paulas inlägg är helt rimlig och i sin ordning. Han barnet ett underutvecklat konsekvenstänk är det föräldrarnas ansvar att ha bättre uppsikt.
Jag håller verkligen med! Jag vet inte hur många gånger jag får säga till andras barn. På ett pedagogiskt sätt såklart. Men jag tar mig friheten att göra det. Om inte föräldrarna håller koll så får andra göra det, och det är så tröttsamt. Att man ska behöva!?! Gah, blir galen. Häromdagen fick jag säga till en kvinna på bussen då hennes vagn med ett sovandes barn i höll på falla baklänges i en sväng. Som tur var stog jag där och tog emot vagnen. Jag sa till henne att DU kan inte ha vagnen ståendes här ospänd med en tung väska på handtaget utan att ha uppsikt. Hur svårt kan det vara!? Hon skämdes och tackade mig. Man ska verkligen inte skämmas för att säga till i olika situationer som är farliga. Även om man inte vill lägga sig i. Man kan tycka att man inte ska behöva.
Jag kan inte låta bli att tänka på att ett barn i skolåldern stått och kissat i den rutschkanan medan föräldern jag påpekade det för ryckte på axlarna i princip.
Jag som är trebarnsmamma kan komma på rätt många olika orsaker till att något av mina barn skulle kunna hinna fram med en stor stenbumling, speciellt min sexåring som är ruskigt stark och snabbare än sin egen skugga typ.
Scenari 1: ett av tre barn blir kissnödig, exempelvis minstingen på snart 2år som nyligen är blöjfri, ska jag på riktigt hinna få med (och plats) med alla inne på toan innan hon kissat ner sig? Knappast!
Scenarium 2. Min man som sällan är med in till stora lekplatsen har kanske inte riktigt förståndet (mansbebis-varning på den, jag vet) att han inte kan släppa barnen med blicken 2sek, så ändå kanske jag vill ge honom en chans och står därför och leker med två av tre barn i ”lugnan ro” av att han ansvarar för barn nr3, vilket han inte har till 100%, för det barnet han är med är i ungefär Mollys ålder och kräver ju i regel inte lika mkt som 2-åringen, eller?!
Scenarium 3. Ett av tre barn ramlar och slår sig illa och måste tröstas, exempelvis det äldsta, min 8-åring, 2åringen kräver 100% av min mans uppmärksamhet. Hoppsan, där hittade 6-åringen en stor sten…självklart händer allt på en gång.
Jag förstår att du blir arg och rädd när du tänker på vad som hade kunnat hända idag, men nu slutade det lyckligt och försök att fokusera på det. Kram!
Man blir ju mörkrädd när vuxna människor försvarar barns beteende! Inte undra på att världen blir värre och värre dag för dag, att barn blir bortskämda och curlade just för att du som förälder inte våga sätta ner foten till ditt barn som utsätter andras barn för livsfara. För det var exakt som hände! Det spelar ingen roll om barnet har någon form av problematik. Man håller koll på sitt barn i en lekpark. Har barnet en problematik och inte konsekvenstänk, då håller man extra koll eller håller man sig hemma om man som förälder inte kan ha extra koll.
Och drar för allt i världen inte på er, era stora offerkoftor för att ni råkar ha barn med särskilda behov! För som förälder sätter man inte sitt barn med speciella behov i miljöer de själva inte kan kontrollera för det är bara en tidsfråga innan barnet misslyckas och vad lär ni era barn då?!
Tycker att ditt resonemang är skrämmande. Barn med särskilda behov ska väl ha lika mycket rättighet att få utforska som andra barn, Ska dem sitta hemma hela dagarna bara för att de inte finns förståelse? Offerkofta? det handlar bara om att försöka upplysa paula om varför situationen möjligtvis uppstod. Paula ifrågasatte föräldrarna och du ifrågasätter barnet. Det är skrämmande om något.
Var det inte Hugo som tappade bor Molly i Thailand eller spanien när ni var på resa? Och då titta han bara bort en sekund… bara en tanke!
Jag tycker du verkar vara en jättehärlig tjej och jag har följt dig sedan du va gravid med Molly. Ca 11 månader senare föddes min son som i maj förra året fick en NPF diagnos.
Här vill jag bara ge dig lite konstruktiv kritik. Om de skulle vara så att denna pojke har särskilda behov så är det vanligt förekommande att man då även som äldre barn inte har utvecklat ett konsekvens tänk. Att Molly kan beräkna orsak och verkan är fantastiskt och underlättar enormt mycket för er som föräldrar. Tro mig jag vet. Jag fick hålla sten koll på min son länge därför att han plötsligt fick för sig att springa rakt ut på vägen. Jag tycker att din reaktion är befogad på många sätt då Leonore var så nära att bli träffad. Men jag tar faktiskt… Om jag ska vara helt ärlig så blir jag lite besviken över ditt resonemang särskilt kring de med Molly. Bara för att hon har ett välutvecklat konsekvens tänk kan du inte anta att andra barn ska ha samma.
Föräldrarna borde ha bättre uppsyn de håller jag med dig fullständigt om. Jag hoppas bara du tänker extra kring att jämföra andra barn med dina! Detta är inte tänkt som en elak kommentar utan mer för dig att fundera kring!
Alla barn föds inte med samma förutsättning att utveckla en mentaliseringsförmåga eller lika lätt för konsekvenstänk. Du måste lära dig att människor i världen är olika, Alla barn gör rätt om dom kan och jag anser att pojkens föräldrar gjort rätt som bad om ursäkt! Barn med speciella behov behöver absolut mer uppsikt, men de barnen behöver också precis som dina få utforska världen på egen hand för att ha möjlighet att utvecklas. Eller du kanske föreslår att vi ska stänga in alla dom barnen för att skydda dina? Tänk efter ett varv till..
Känns lite konstigt att uttrycka sig som du gör i meningen ”Till och med vår fem åring hade tänkt på konsekvensen.”
Jag menar alla barn är olika och har olika förutsättningar. Känns onödigt att jämföra…
Tack för en annars bra blogg!! ?
Håller helt med dig!
Här finns det barn sim är ute leker självs i den åldern helt sjukt
Många föräldrar har verkligen inte koll på sina barn.
Jag antar att du sa detta till föräldrarna och inte bara nickade och log för att sen springa hem till dator och skriva av dig?
Troligtvis. Eller så överreagerar hon för att skapa ”content”, precis som vanligt. Och folk går på det utan minsta kritiska tänket.
Fast vem är du att döma henne om det var så hon gjorde? Om hon nu blev chockad och rädd inför vad som kunde ha hänt med Leonore är det ju inte lustigt om hon blev förbannad först efteråt, när det hunnit sjunka in hur nära det var och då var kanske inte föräldrarna där.
Va inte så jävla snabb med att döma andras handlingar. Är ju som att anklaga en våldtagen kvinna för att hon inte skriker under våldtäkten. Att istället bli helt paralyserad oh handlingsförlamad i otäcka situationer är mer ovanligt you know.
Känns så jävla omodernt och är sjukt tröttsamt med kvinnor slm att hela tiden klanka ner på andra kvinnor eller nedvärdera deras känslor genom att kalla det att överreagera.
Vad spelar det för roll även om hon gjorde det? Paula har rätt till sin åsikt men ingen skyldighet att säga nåt till pojkens föräldrar, hon outar ingen med namn…..
Vad spelar det för roll? Dumpa attityden istället. Så jävla tröttsamt med bittra människor som letar fel överallt.
Tror inte Paula var så värst trevlig o log åt dom, tror hon blev mer jävligt rädd att det hade kunnat gå åt skogen med hennes dotter ifall hon hade blivit träffad.
HUR hade du själv reagerat?!?
För några månader sedan hände en grej på min dotters förskola som hade kunnat sluta riktigt illa.
Min dotter var ca 1,5 år, ett annat barn på hennes avdelning är en pojke som har väldigt mycket bus inom sig, som även kan bli hårdhänt och riktigt elak mot andra barn.
Dom var ute och lekte på gården, personal och barn. Sen kommer denna pojke fram till min dotter och några andra barn som leker, helt plötsligt puttar han omkull min dotter så hon hamnar på backen, sen lyfter han sitt ben i sparkposition, precis då vänder sig förskolepersonalen sig om och ser detta och hinner precis springa fram o ta bort honom från platsen, han var 2 sekunder från att stampa min dotter i huvudet när hon låg på backen, VEM vet vad som hade hänt med henne då? Hade han lyckats o de hade hänt nått allvarligt med min dotter så hade inte ett förlåt räckt för mig heller!
Fast vem är du att döma henne om det var så hon gjorde? Om hon nu blev chockad och rädd inför vad som kunde ha hänt med Leonore är det ju inte lustigt om hon blev förbannad först efteråt, när det hunnit sjunka in hur nära det var och då var kanske inte föräldrarna där.
Va inte så jävla snabb med att döma andras handlingar. Är ju som att anklaga en våldtagen kvinna för att hon inte skriker under våldtäkten. Att istället bli helt paralyserad oh handlingsförlamad i otäcka situationer är mer ovanligt you know.
Känns så jävla omodernt och är sjukt tröttsamt med kvinnor slm att hela tiden klanka ner på andra kvinnor eller nedvärdera deras känslor genom att kalla det att överreagera.
Oj, jag brukar inte reagera när andra tycker, men första frågan; har Ni stött på pojken så kan gjort något liknande tidigare?
Annars tycker jag du dömmer väldigt fort och för hårt. De kan gå fort och man kan tappa kontrollen ibland, alla är inte perfekta som ni. Dem bad om ursäkt och sprang sedan efter barnet, annars håller jag med om att hade vart fel!
”En ursäkt hade inte gjort något om leornore blivit träffad” hej, vet du vad; håll dig hemma om du inte accepterar att barn gör saker man inte ska mot sina egna barn. Föräldrar kan missa det, inga konstigheter. Jag känner mig verkligen inte träffad då min dotter är funktionshindrad och väldigt försiktig, så vi har aldrig behövt springa efter henne, Men för andra föräldrars skull; de kan bli fel ibland!! Tänk om dina barn gjort fel och du hade läst detta dömande på dennes blogg, jag hade tagit illa upp om det var ett misstag!
+1 på den. Det var en enskild handling och kanske inte är karakteristiskt för hur barnet brukar bete sig – vi vet inget om den familjen så det här kändes som ett hårt inlägg. Sen förstår jag att ni blev chockade för det kunde slutat jätteilla…men ändå…
Har två killar en 6åring och en 3 åring. Min stora kille har en vilja av stål och bara måste testa allt medan min mindre kille är tvärtom. Jag skulle bli väldigt låst om jag aldrig skulle kunna gå till parken själv med dom för att jag inte hade hundra procent uppsikt över båda två samtidigt. Barn lär sig av att testa och ibland blir det fel. Jag hade inte varit så snabb med att döma.
Men seriöst, båda föräldrarna var där och ingen av dem hade uppsikt över sitt barn. Jag håller med Paula i detta.
När min äldsta var ett yrväder vid 2-3 års ålder var vi tvungna att vara som ett plåster på henne eftersom hon gärna sprang åt andra hållet eller fick tag i saker hon använde på fel sätt, exv hackade i parketten med en leksakspilbåge. Vi kände vårt barn och agerade därefter, tog aldrig med henne till affärer bl.a.. Visst kan man råka vara ouppmärksam någon gång men oftast går det ju bra om det råkar ske ett missöde. Skulle min 5åring bete sig så skulle jag vara orolig och definitivt vara uppmärksam och nära mitt barn. Ja väldigt tråkigt att en sådan livsfarlig situation skedde, hoppas föräldrarna lärde sig något.