Heja Anja och Jessica!
Jag träffade Filippa Rådin en snabbis igår på kontoret. Hon berättade att hon kände sig låg för att Anja är borta vid OS. Jag frågade hur länge hon skulle vara borta: 4 veckor.
-Helt missat att ens tänka över det tills jag snubblade in på Jessica Almenäs instagram där hon fått en vass kommentar av en Sara(är det samma Sara som härjade inne hos mig förra veckan tro?) om att hon är en hemsk mamma som lämnat sin sex månaders hemma för att arbeta vid OS i fyra veckor.
Personligen skulle jag ha vikt mig- jag hade aldrig klarat fyra veckor ifrån Hugo och tjejerna. Det handlar inte om att jag är kvinna, det handlar om hur jag är som person. Jag är familjekär och tar familj före karriär. Hugo hade inte heller klarat av det-också pga. hur han är som person (han messar ”jag saknar dig” bara jag går ut en lördagskväll och lämnar honom kvar ensam hemma).
För det dömer jag inte andras val. För det är jag inte missunnsam. För det är jag inte elak. Varför i hvete känner då andra att ha sig rätten att spy galla över deras val? Över hur deras arbetssituation ser ut just nu? Man måste få kunna vara mer än mamma, man måste kunna vara människa med drömmer utöver familjen utan att bli kritiserad av andra kvinnor.
Det är givet att man ska följa drömmar, och ta chanser man får trots familj. Anja Person är en folkkär profil inom Sverige, likaså Jessica. Helt klart kvalificerade för det arbete dom står inför OS. Tillsammans kommenterar dom OS och jag hoppas att dom finner tröst i varandra om dom längtar hem. Det är larvigt hur vi hela tiden säger att samhället blir mer jämställt men ändå är de kvinnorna som blir ifrågasatta och kritiserade. En annan intressant aspekt är att tydligen har Anja inte fått skit på det sättet som Jessica har fått. Beror det på att det fortfarande finns en mamma hemma hos familjen Persson/Rodin? Beror det på åldern av deras barn?
Vissa kanske blir provocerade över att man lämnar bort sitt barn och ”skiter” i dom. I så fall blir jag personligen mer provocerad över dem som ”aldrig sovit en natt utan mitt barn”. Men som sagt, jag dömer inte för det. Man ska aldrig behöva förklara sig, ens familjesituation är för individuell. Vi gemensamt måste bara enas i att vi inte alltid tycker och tänker likadant. Och det är okej!
Så heja Anja och Jessica! Hoppas ni rockar den här OS tiden, och att ni kommer hem fulla med energi och siktar in er på nya drömmar!
Jag håller med dig! Men jag blir lite ledsen när du säger att du blir provocerad över dem som aldrig sovit borta från sitt barn. Vi har aldrig gjort det, och hon är 1 år och 7 månader. Nu är det dock så att våra mammor är döda och vi har inte en jättebra relation till min svärfar och min pappa bort långt härifrån så vi har inte direkt så många som skulle kunna ta henne. Våra systrar bor en timmes bilresa härifrån, så det har passat henne enstaka tillfällen. Men jag tänker att du ska känna dig glad över att du har möjlighet att sova borta från flickorna ibland och få mycket hjälp i vardagen vad gäller barnpassning, alla har inte det.
Jag har precis som dig. Min mans föräldrar är döda, jag har ingen relation till min pappa och min mamma är fantastisk men är tyvärr trafikskadad och min syster har egna svårigheter, vi är inte fler i familjen.
Vi visste om att vi skulle leva ett i princip barnvaktslöst liv när vi skaffade barn (har även en liten tjej till på väg, som bakas i magen) och har anpassat oss till det. Vi kan endast sticka iväg allihopa eller att vi delar upp oss, aldrig bara jag och min man. Vi har varit tillsammans i 10 år, gifta snart 4.
Jag har själv tänkt på det några gånger, att Paula nästan verkar ta det för givet att man kan få andrum när det behövs, men så ser det inte ut för alla. Jag har inte sovit en enda natt ifrån min dotter och min man har varit borta sammanlagt 4 nätter med jobb under 2 år. Har funkat bra ändå! 🙂
Tror hon menar dom som väljer det inte dom som inte har ett val…
Får jag fråga då, varför skulle man provoceras av att en förälder väljer att alltid sova hemma hos sina barn och inte lämna bort för barnvakt? Jag förstår inte varför det skulle vara en dålig sak, det är väl bra eller? ?
Jag tänker att man menar att man behöver inte ”ge upp” sitt liv bara för att man får barn. Klart man ska leva som man vill ändå, kunna hitta på grejer utan sitt barn. Man är ju mer än bara en mamma kan jag tycka.
Jag har förstått att många känner som du menar. Men jag själv kände att mitt liv startade när jag fick barn. Någonstans är det ju ett nytt kapitel i livet. Att man måste lämna bort sina barn någon gång ibland är väl inga konstigheter. Eller att man kanske vill unna sig en natt med sin sambo utan barn.. Men varför provoceras man av dom som inte har det behovet? Man ska inte döma föräldrar som vill unna sig egen tid, men man får döma föräldrar som väljer att anbart lägga sin tid på sina barn? Varför?
”Man är mer än bara en mamma” absolut, men det låter ändå konstigt i mina öron, ungefär som att det vore en dålig sak att ”bara vara en mamma”..
Men om man ser det som en faktisk frågeställning utan att nämna namn: hur länge kan man vara borta utan att det skadar relationen till barnen/barnen själva? 1 vecka? 4 veckor? 8 veckor? Ett halvår?
Började också fundera på det. Hade varit intressant att veta hur länge man kan vara borta utan att skada relationen vid barnets olika åldrar.
Ja, precis. Och när går man från att vara en stark, självständig och modern kvinna till att vara en person som gör val som är skadliga för dina barn? När man lämnar ett hur gammalt barn hur länge?
Om man skulle lämna sin 3-månaders i tre månader; hade det fortfarande varit hejarop? ”Heja dig! Do you! Karriärista!”.
Riktlinjen är väl 1 natt per år barnet är (under de kritiska anknytningsåren alltså).
Sen är det något som många har svårt att förstå, att man kan inte hävda att anknytningsmönstret ser fint ut trots man varit ifrån sitt barn x antal dagar eller veckor. Detta är något som visar sig senare i livet, särskilt i vuxen ålder. Det är även andra saker som påverkar anknytningsmönstret, exempelvis ens föräldrastil. Med det sagt så går mycket att reparera med medvetenhet och kunskap.
Om man måste vara ifrån sitt lilla barn kan det vara till fördel att skypa med den förälder som är borta, titta på bilder osv. varje dag. Även om det inte ersätter en riktig relation så kan det hjälpa ett litet barn att ha kvar föräldern i minnet. Det kan vara intressant att läsa om den frånkopplingsprocess som sker när en anknytningsperson är borta för länge.
Skulle också gärna få veta hur länge man kan vara borta från sitt barn utan att det påverkas som de andra också kommenterat? BVC sa en gång att barn under 6 mån glömmer av en person efter en vecka. Kanske inte gäller en mamma eller pappa som de träffat så ofta, kanske snarare farmor/morfar? Skulle vara intressant att veta!
Knappast. Jag är moster och mina syskonbarn har aldrig glömt mig i den åldern. Vart lika glada när dom träffat mig och så efter mer än en vecka utan sin moster
Fast nu handlar det ju om barnets bästa!. Sakfrågan handlar om ett sånt litet barn, fortfarande bebis. Om man läser på studier och forskning och lyssnar på psykologer så är det faktiskt så att barns relation till personen skadas om dom inte får träffas regelbundet. Man måste tänka på barnets bästa och utifrån barnets ålder.
Inget illa eller ont mot någon men Jessica i det här läget borde veta bättre medtanke på att det inte första barnet för henne. Barn måste man förhålla sig till på ett speciellt sätt och vi har ett ansvar.
Många idag tycker jag tar bebis stadiet för lätt vindigt. Det handlar om förståelse och kunskap i hur barns anknytning fungerar.
Min man är en idrottsman vilket gör att han är borta 3 veckor i stöten hela vintern och kommer hem en vecka innan han åker igen. Så har det varit sen vår dotter var liten och deras relation är otroligt fin. Hade det sett annorlunda ut tror du om det var jag som mamma som rest så? Eller tror du inte på att deras relation är så fin som jag påstår?
Det säger egentligen inte så mycket. För att tala generellt så går det att reparera skadade relationer. Och sedan kan man ha en bra relation till ett barn utan att vara en primär anknytning – å andra sidan kanske man som förälder vill vara en primär anknytning.
Oavsett gör vi alla så gott vi kan som föräldrar; även om allt vi gör inte är optimalt.
Läs på om anknytningsteorin. Du (och, i det allra flesta fall är det mamman) är barnets primära anknytningsperson och under barnets första år i livet har den just bara EN primär anknytningsperson, och så länge den finns nära spelar andra anknytningspersoner då mindre roll.
Den glädjen man ser i sin 6 månaders bebis när man varit borta i några timmar är oslagbar. Man ser o känner att bebisen saknat en. Hade en vän som lät sin 1 åring resa med hennes syster i en månad. Men efter några dagar utan sin mamma började barnet sluta äta, grät och mamman fick åka o hämta honom. Han var arg på sin mamma. Ville inte krama henne ocj slog henne. Så henskt
Med tanke på anknytning förstår jag inte hur man kan göra så. MEN vi visste inte böttre när min lilla var liten så vi var ifrån pappan en lång period. Skulle aldrig göra om. Otroligt att man utsätter sig för det – tycker jag. Sig alltså hela familjen.
Men va? Varför provocerad du av sådana som aldrig sovit utan sina barn? Alla har ju olika behov? Du brukar vara så stöttande så jag störde mig på att du skrev så och vill gärna att du utvecklar.
Kram
Jag blir också provocerad av sånna pga att dom säger så för att hävda sig själva som bättre föräldrar. Men i själva verket är dom avundsjuka då dom inte har någon att lämna sina barn till. Svenska mor och farföräldrar lever inte exakt för sina barnbarn
jag ska bara vara ärlig…hur kan bara lämna en bebis som är bara 6 mån gammal och prioritera jobb över familj. tycker verkligen synd om bebisen. utan att vara taskig mot denna mamma men det tycker jag verkligen inte är okej att göra
Antar att det provocerar dig för att ditt dåliga samvete kommer upp..att du kanske egentligen känner att du lämnar bort dina för ofta. Tycker det är sjukt konstigt att säga att det provocerar dig att man INTE lämnat sina barn. Jättemärklig sak att säga. Precis när du sitter o säger att man inte ska döma.
Alltså varför är det en grej. OK om det handla om ett år, det är bara en månad och han har sin pappa! PUNKT.
Undra då vad Sara skulle tycka om mig som åkte iväg utan man och barn i 1 månad för en nöjesresa! OMG hemsk mamma som lämnar barnen hemma med sin pappa.
Min äldsta var då 4 år och yngsta 2 år och 2 månader. Jag har varit föräldrar ledig utan avbrott i 4 år så detta var min första resa iväg själv. Jag flög i 22 h för att hälsa på min pappa som flyttat 7 månader tidigare. Jag är också familjekär och velade länge fram och tillbaka hur jag skulle göra. Men även fast jag har min nya egna lilla familj betyder såklart den ”gamla” lika mkt. Åkte tillsammans med min mamma och bror. Ångrar verkligen inte att jag åkte. Klart det var jobbigt men vi pratade med videosamtal nästan varje dag och jag visste att som hade det super bra hemma med sin pappa som var föräldraledig med dom. Men barnen verkade inte så brydda när vi pratade alltså dom ville hellre leka och så vilket jag ändå tog som positivt för då blev dom inte påverkade. Självklart ville dom prata men inte lika mkt och länge som jag ville 🙂
Jag håller med om att man kan välja hur man uttrycker sig om man ska kritisera någon, hon hade kunnat ställt en fråga och undrat hur hon resonerade kring att vara borta från sitt barn under något som kan upplevas som fruktansvärt lång tid för en liten bebis. Men med det sagt förstår jag på samma gång att många reagerar negativt på hennes val att arbeta borta under en månad när hon har en 6 månaders. Det finns ju mkt fakta som pekar på att anknytningen kan skadas om man är separerade under en tid, och ju yngre ett barn är desto färre dagar klarar de av separationen från en anknytningsperson utan att ta någon form av skada. Sen behöver det ju inte betyda att hennes barn kommer bli skadat för livet, gissar att bebisen har andra anknytningspersonen som kommer vara kvar med den.
Då kan jag säga som så av egen erfarenhet, att när jag var Au Pair i en Amerikansk familj så var både mamman och pappa väldigt karriärsinriktade och var ifrån sina barn väldigt länge redan från tidig ålder som dom även fick ganska sent. Dvs mamman och pappan vad borta samtidigt i 1 år när de två äldsta barnen var 1 och 2 år gamla. Såklart att dom fick vård av mor och far föräldrar, men de är inte samma som det är med mamma och pappa. Mamman har totalt missat ungefär 3 år av sina barns liv pga jobb i US Army! Det är en omställning för alla i närheten mest för barnen, men barn lär sig så otroligt snabbt om vem som är vem även vem som är mamma eller pappa, det bandet går nog aldrig att bryta oavsett ålder och tid. Den minsta var 3,5 år (av totalt 3 pojkar) när mamman var borta i 8 månader han visste precis vem mamma var när dom sågs igen, tacka vår moderna teknik för det!! Det jag vill säga är att beroende på varje familjs situation och vad föräldrar själv avgör att göra beror nog på att dom känner av att den situationen är hanterbar och främst att barnen klarar av det. Barnen lär sig även otroligt mycket av att bli självständiga i sådana situationer och se sina föräldrar som förebilder att ingenting är omöjligt! Dessa barnen jag hade hand om kände mig in och utantill och jag dom. Dom lärde sig otroligt mycket av att mamman var iväg inte minst känna saknad och acceptera läget att vara ledsen och kunna erkänna den känslan saknad, men även den lyckan och förmågan att berätta allt det upplevt under den tiden. Det kan kanske inte en 6 månaders bebis göra men ha lite tanke för Jessica och Anja, dem känner sina barn bäst och hade inte gjort något som i sin tur hade skadat deras barn långsiktigt.
Jag förstår ärligt inte hur någon, mamma som pappa, kan lämna sina barn, sin familj i flera veckor?! Kanske när de är större, typ närmare tonårsåldern…men som bebisar och små barn….ALDRIG så lång tid och för ett jobb…!!??? Jag kan ärligt tycka att Jessica är helt knäpp som gör det FÖR ETT JOBB! Om hennes karl gjort samma sak hade jag tyckt detsamma om honom. För mig sitter det inte i om det är mannen eller kvinnan…Jag förstår inte hur en förälder kan göra så?! Varför skaffar man barn och bildar familj om man inte kan prioritera det livet MAN VALT och sätta sina barn före sina egna behov. Ett jobb är ett jobb, barnen är LIVET. Skulle aldrig förlåta mig själv om jag prioriterat bort mina barn på det viset och så VIPS är de borta. Vuxna och utflyttade, eller om det skulle vilja sig riktigt illa, sjuka, avlidna…
Näää livet sker en gång, man ska ta tillvara på det. Barnen är små en gång, väljer man att sätta dem till världen ska man fan i mig också ta hand om dem och vara närvarande. Oavsett om man är mamma eller pappa. Min åsikt. Mitt hjärta förstår inte alls….
Nej! Det är jag som antagligen var ”Sara” som ”härjade” (?) genom att säga det minsta negativt om dig, Paula. Många skriver negativ feedback angående dig, din person, men det släpps aldrig igenom kommentar-spärrarna hör dör att du tycker att du (till skillnad från typ alla andra offentliga personer) är bortom kritik.
Och när någon kritiserar dig in i det minsta avfärdas man som antingen ”näthatare”, eller så blir man blockerad, eller – då tar du upp människor som exempel som här, så att andra kan kasta skit på dom utan att ha -en aning- om vad man skrev eller vad som hände.
Jag kritiserar Paula för mycket, för många val hon glr gällande sociala medier. Det borde fler göra… VÄNTA. Massor, MASSOR (nu snackar vi tredubbelt så många kommentarer som syns här) gör just det. Vi får bara inte synas. För Paula, hon är vara perfekt, och bortom all kritik dom alla andra.
Fy fan vad trött jag är på dig. Du bemöter inget, bara ignorerar och när du väl bemöter något är det ständigt från ståndpunkten att du har rätt, FU är perfekt, bortom kritik och ”lär er här en läxa”.
Du är den mest tillgjorda, oäkta bruden i svenska bloggosfären och nånstans vet du det själv, med.
Fuck you, ☺️
Nej! Det är jag som antagligen var ”Sara” som ”härjade” (?) genom att säga det minsta negativt om dig, Paula. Många skriver negativ feedback angående dig, din person, men det släpps aldrig igenom kommentar-spärrarna hör dör att du tycker att du (till skillnad från typ alla andra offentliga personer) är bortom kritik.
Och när någon kritiserar dig in i det minsta avfärdas man som antingen ”näthatare”, eller så blir man blockerad, eller – då tar du upp människor som exempel som här, så att andra kan kasta skit på dom utan att ha -en aning- om vad man skrev eller vad som hände.
Jag kritiserar Paula för mycket, för många val hon glr gällande sociala medier. Det borde fler göra… VÄNTA. Massor, MASSOR (nu snackar vi tredubbelt så många kommentarer som syns här) gör just det. Vi får bara inte synas. För Paula, hon är vara perfekt, och bortom all kritik dom alla andra.
Fy fan vad trött jag är på dig. Du bemöter inget, bara ignorerar och när du väl bemöter något är det ständigt från ståndpunkten att du har rätt, FU är perfekt, bortom kritik och ”lär er här en läxa”.
Du är den mest tillgjorda, oäkta bruden i svenska bloggosfären och nånstans vet du det själv, med.
☺️
Nej! Det är jag som antagligen var ”Sara” som ”härjade” (?) genom att säga det minsta negativt om dig, Paula. Många skriver negativ feedback angående dig, din person, men det släpps aldrig igenom kommentar-spärrarna hör för att du tycker att du (till skillnad från typ alla andra offentliga personer) är bortom kritik.
Och när någon kritiserar dig in i det minsta avfärdas man som antingen ”näthatare”, eller så blir man blockerad, eller – då tar du upp människor som exempel som här, så att andra kan kasta skit på dom utan att ha -en aning- om vad man skrev eller vad som hände.
Jag kritiserar Paula för mycket, för många val hon glr gällande sociala medier. Det borde fler göra… VÄNTA. Massor, MASSOR (nu snackar vi tredubbelt så många kommentarer som syns här) gör just det. Vi får bara inte synas. För Paula, hon är vara perfekt, och bortom all kritik dom alla andra.
Fy vad trött jag är på dig. Du bemöter inget, bara ignorerar och när du väl bemöter något är det ständigt från ståndpunkten att du har rätt, FU är perfekt, bortom kritik och ”lär er här en läxa”.
Du är den mest tillgjorda, oäkta bruden i svenska bloggosfären och nånstans vet du det själv, med.
☺️
det är hennes blogg, hon släpper igenom de kommentarer hon vill släppa igenom, hon bemöter kritik/hat på det sättet hon vill bemöta det. Om du inte tycker om det, behöver du inte läsa hennes blogg. Alla bemöter kritik och hat på olika sätt, Så snälla, sitt inte bakom skärmen och sprid negativitet genom dina föreläsningar på hur alla borde bete sig och vara.
Men varför läser du bloggen? jag upplever inget av det du skriver. jag ser en ärlig tjej som skriver om vad HON tycker och tänker. Det låter som att du borde läsa faktabloggar istället och inte bloggar om en specifik människa ? Sidan heter liksom Paulas.me Det är hennes sida. Så om hon nu är såååå hemsk, klicka på det lilla krysset i hörnet så lovar jag att hon försvinner från din dator. Lite som magi! Hoppas du kan få hjälp med ditt mörka tänk och inser att livet har så mycket mer att ge än hat! Och Paula, var dig själv. Låt ingen trycka ner dig. oftast så handlar det om avundsjuka tyvärr.
Paula tål inte annat än att man stryker henne medhårs. Hon vänder kappan efter vinden. Strunta i hennes blogg, där hon endast vill tjäna pengar på att nästintill hjärntvätta folk med märkliga saker, som exempelvis det här inlägget.
Haha, det är ju Paulas blogg. Varför skulle hon släppa in negativa bittra inlägg som dina? Jag förstår mig inte på människor som är inne och läser bloggar som dom stör sig så mycket på. Gör något som gör er glada istället för irriterade?
Oublicerar du inte min kommentar kan du fe dig tussn på att andra kommer göra det, och ändå – har så mycket att säga om dig att det kommer finnas precis överallt! ☺️?
Jag är helt för jämställdhet men tycker ändå att barnen kommer i första hand – före jobb. Nu vet jag inte om Jessica är den främsta anknytningspersonen till bebisen (eller om pappa är det?) men enligt den här sidan t. ex https://mammasidan.se/baby/varaktiga-konsekvenser-naer-mamma-aer-borta-foer-laenge
så blir det problem om anknytningspersonen lämnar bebisen för länge. De säger t.ex:
– Studier tyder på att så mycket som 20 % av alla ettåringar inte har vad vi kallar trygg anknytning, något som kan tyda på att det inte bara är i extrema fall som barn blir otrygga av frånvaro, säger Elisabeth Gerhardsen.
– I tre experimentella studier från 1981-1987 visar det sig att när mamma var borta mer än en vecka under det första levnadsåret och mer än två veckor i andra levnadsåret, fick majoriteten av spädbarnen reaktioner i form av intensiv, långvarig gråt och svåra att trösta, säger Öyvind Kvello, vid Psykologiska institutet, NTNU.
– En bra tumregel är att huvud-anknytningspersonen, som nästan alltid är mamma, de första 6 månaderna inte är borta längre än bebisens ålder i månader – men med möjligheten att dubbla det ibland. -Tumregeln kan inte direkt överföras till det andra halvåret, för jag vill självklart inte rekommendera mammor till en 11-månaders bebis att ha 11 timmars arbetsdagar varje dag. Jag rekommenderar att man inte är borta mer än en kort arbetsdag under andra halvåret heller, i alla fall inte förens barnet närmar sig året. Men ett 12 månader gammalt barn kan du ha barnvakt till en halv helg, men vänta med helgresor tills barnet närmar sig ett och ett halvt, och helst inte en långhelg förens barnet är två år. Det är kanske tufft, men tänk på det som en helgardering för att ditt barn ska utveckla ett starkt psyke, säger barnpsykologen Elisabeth Gerhardsen.
– Så det finns verkligen ingen forskning som säger att det är helt okej att lämna ifrån en bebis på 6 månader för mer än ens en natt..
GUD vad du är löjlig. VAD får dig att tro att bara för att jag kommenterar DIN situation, ska jag kommentera någon helt annans situation angående något helt annat? Att jag hade något emot hur du beter dig betyder absolut inte att jag är något nättroll som kommenterar på allas bloggar, har i mitt liv kommenterat här två gånger och ingen annanstans, har inte ens instagram. Sluta tro att hela världen kretsar kring dig Paula: Alla behöver inte tycka gott om dig och så fort någon tycker något annat än positivt om dina inlägg så behöver man inte gråta ut. Tycker absolut inget illa om dig personligen men snälla skärp dig och väx upp. Du är för i helskotta en mamma.
Ta inte åt dig, tyckte det var en otroligt pinsam och onödig kommentar av henne. Hon älskar att hjärntvätta sina små papegojor att gilla henne med hennes otroligt dåligt formulerade och oftast mycket random inlägg, men som du säger, världen kretsar inte kring henne och vi är många som inser hennes lilla fulspel för pengar och 15-minutes-fame. Släpp det, hon om någon är tragisk.
Så pinsamma ni är. Om ni ogillar Paula vad gör ni då här? Hur gamla är ni? 14 år? Om någon ska växa upp så är det väl ändå ni?
Haha Kimberly var bara tyst. Du är pinsam. Det är ingen som är konfundersam, det är Paula som har noll inspiration och försöker tjäna pengar på att göra våra kommentarer till inlägg. Helt värdelös. Puss
Vill så gärna veta vem denna Sara är som är så otroligt mogen att hen sitter bakom en skärm & har så otroligt häftiga åsikter om allt & alla ? jag beundrar Paula något sjukt som har den styrkan hon har & klarar av att ge svar på tal åt så många nättroll som kör med härskartekniker för att själva må bra. Värdelös? Verkligen inte. Mår du inte bra i dig själv, som du obv inte verkar göra, så hoppas jag att du söker hjälp & börjar jobba med dig själv innan du drar ner andra. Om några år kanske du lärt dig att respektera andra människor precis som de är, oavsett hur de väljer att tex uppfostra sina barn.
Jag tycker faktiskt att en del borde gå ifrån sina datorer. Vad man än tycker gällande en sån här sak så har ingen rätt att klanka ner på en annan människa. Det är fruktansvärt.
Kram på dig och heja både Anja, Jessica och deras familjer <3
Scrollade igenom kommentarerna på det här inlägget och blev helt paff? Hur tror man som människa att sitt sätt att leva är det ultimata? Alla gör sina val och lever livet på sitt sätt – annars skulle det inte vara deras liv? Nu har jag inte barn, men har planer på en framgångsrik karriär, kommer säkert offra familjetimmar för det och min största förebild är Isabella löwengrip som klarar båda – och det är det rätta för mig, men antagligen helt galet för någon annan.
Men dessa påhopp? Trodde vi hade kommit över detta redan (att alla lever sina liv som de vill) men tydligen inte? Vem är jag att berätta hur en annan människa ska leva sitt liv?
Hursomhelst, du förtjänar inte den här kritiken Paula! Du är en av de mest godhjärtade och fina människorna ”jag stött på” – det är därför jag följer din blogg!
Självklart kan man inte gilla alla människor -det gör inte jag heller – men jag skulle aldrig ha hjärta till att såga dem vid fotknölarna som många gör här!
Du är så stark Paula som orkar ta detta och hoppas att du tar till dig det positiva du får också??
Tänk alla som jobbar på sjön, inom militären, idrottsmän eller kanske musik eller film. De kan åka iväg långa perioder för jobb men får ingen kritik, konstigt att Jessica ska behöva få det. Det är väl upp till var o en. Jag har ingen rätt att uttala mig om att hon gör fel bara för jag själv hade gjort annorlunda, tycker jag något negativt behöver jag inte uttrycka mig.
Jag kan inte låta bli att kommentera KOMMENTARERNA till detta inlägg. Jag går in på Paulas blogg och läser den varje dag för att jag VILL ta del av hennes tankar, åsikter och vardag. Jag tar med andra ord ett aktivt val att klicka mig in här för att sedan på eget initiativ läsa. Jag tror säkerligen inte att min syn kring detta kommer innebära att ni som klickar er in här och vräker ur er både det ena och det andra kommer att sluta. Däremot blir jag så illa till mods av att se hur människor tar sig friheten att skriva så mycket illa om någon. Att väcka tankar och reflektioner genom att kommentera tror jag är nyttigt, men att fullständigt nedvärdera någon tror jag inte bidrar till något annat än att Paula faktiskt mår dåligt. Hur blir denna värld bättre av att vi slänger ur oss så mycket hemskt om någon annan? På vilket sätt mår du bättre efter att ha skrivit ur dig alla smutsiga tankar du har?
Jag tycker din blogg är grym Paula! Jag har aldrig tidigare valt att kommentera något, men att så många vuxna människor väljer att spy ur sig sin skit här är under all kritik. Fortsätt med det du gör, du är en inspiration för mig!
Håller med dig till 110%! Älskar Paulas blogg just för att hon väcker så mycket tankar & får en att tänka om & jag blir måttligt irriterad på de som slänger ut sig all möjlig skit bara för att de inte tänker samma. Usch!
Håller med dig till 110%! Älskar Paulas blogg just för att hon väcker så mycket tankar & får en att tänka om & jag blir måttligt irriterad på de som slänger ut sig all möjlig skit bara för att de inte tänker samma. Usch!
Man ska aldrig skuldbelägga en förälder, Dock finns det tyvärr starka psykologiska förbehåll mot att lämna ett så litet barn som Jessica Almenäs även om pappan finns med i bilden. Det finns barn som efter ca två veckor utan mamma slutar äta helt och blir apatiska. De tror att mamma är död. Jättesorgligt men kroppskontakten med mamman ska inte underskattas.
Alla gör som de vill och det som är bäst för deras familj. Det betyder inte att det är bäst för bebisen.
Men vi mammor behöver samtidigt stötta och trösta varandra i att barnen överlever det mesta med kärleksfulla föräldrar ?
Och hur blir det i en familj där mamman kanske faktiskt dör när barnet är litet? Blir barnet apatiskt då för att den bara får kroppskontakt från sin pappa och inte sin mamma och får matas med flaska och inte ammas?
Tror att det viktigaste är att barnet/bebisen har ngn slags trygghet och får kärlek och omtanke.