Och så har det hänt igen. Mitt hjärta går sönder!
Under en tid så har Molly haft starka mardrömmar. Kommer aldrig glömma bort gången hon var sjuk och hade feberhallucinationer och var övertygad om att det var insekter i sängen. Kommer aldrig att glömma bort hennes panik.
Nu är hon inte panikslagen men jätte, jätteledsen. Hon drömmer och det tar en tag för henne att skilja på verklighet och dröm. I morse kramades vi säkert i en kvart innan det gick över. Drömmarna handlar om olika saker, i natt yrade hon om att vi var i ett annat land och att hon kom bort från oss.
Det kan handla om allt mellan spöken och tjuvar, till att hon gör illa sig i drömmarna. Molly har börjat fråga mycket om döden och blev ledsen för ett tag sedan när hon insåg att alla kommer att dö någon gång. ”Jag vill inte att du ska dö mamma”. Även jag blir ledsen över den instinkten om att vi alla ska dö från varandra men det hjälper med att säga att det är om länge, länge, länge. Jag har inte hjärta till att ljuga och säga att jag inte kommer att dö utan väljer hellre att bara höra henne och lyssna istället för att säga någonting. ”Om länge, länge” har funkat för att trösta.
Det är inte roligt att se henne så ledsen av drömmar. Det är vanligt med mardrömmar men jag hoppas att det går över snart. Det blir mycket att vi somnar tillsammans och sover ihop på nätterna men så får det vara. Allt för att tjejerna ska känna sig trygga <3
-Har ni också haft svårigheter med mardrömmar? Har ni något tips till oss som befinner oss i det just nu?
Det låter fruktansvärt.stackars molly! Jag funderar på om hon får för mycket intryck. Jag kan uppleva att min 5åring drömmer vildare när vi har gjort massor. Kan ni inte testa att bara vara hemma ett par dar utan att uppleva en massa. Låter trist men allt är ju värt att testa. Hoppas det släpper fort. Kram på er!
Vi fick höra på BVC att det ofta har med något stort som skett i livet. Barn är allt större. När min började dagis fick hon såhär och det var separationsångest ( kunde aldrig förstå att det kunde bli så stort? ) vi såg till att ta det lugnt på dagarna, inte lämna bort henne, göra henne trygg. Kanske är det en ny fas för henne i livet? Hon blir större och verkligheten lite för stor. Kanske ni varit borta lite mkt det senaste? Prata, kramas, trösta och att ni finns tror jag det går över till slut ?
Led av insomnia, mardrömmar och sömnparalyser när jag var liten (i olika perioder) och har tyvärr lidit extremt mycket av sömnparalyser i vuxen ålder också. Som barn hatade jag att gå och lägga mig, då jag visste att jag skulle drömma mardrömmar. Tror som många andra säger, att det hjälper att prata om det, definitivt. Sen är det nog viktigt tror jag att möta sina rädslor, jag var otroligt rädd för och drömde mardrömmar om vampyrer och andra ”varelser” när jag var liten, så det mina föräldrar gjorde då var bland annat att kolla i böcker med mig på bilder på vampyrer och förklarade att de inte finns på riktigt, det är bara påhittade varelser. Jag var otroligt mörkrädd också och kommer ihåg en gång då mina föräldrar tog ut mig och gick en runda runt huset med mig innan jag skulle lägga mig. Det var becksvart och jag var till stor del rädd, men kände mig samtidigt trygg eftersom jag hade de vid min sida som påminde mig om att mörkret inte är något att vara rädd för. Det bara är där. Och på samma sätt kanske man borde hantera döden? Det är något hemskt, men tyvärr är det något som finns där. Tycker det är bra att du poängterar noga att det är något som är långt, långt borta och tror, som någon annan skrev, att det skulle hjälpa att ex. uttrycka sin rädsla för det på ett kreativt sätt, det brukar avdramatisera det lite. Annars tror jag att saker som att köpa drömfångare och ev. till och med göra avslappningsövningar/meditation med Molly skulle kunna hjälpa (Om detta skulle gå). Ni kan göra egna drömfångare också! Det är otroligt roligt och skulle kunna bli en grej att ni gör de och hänger upp de tillsammans! Nu har jag inga egna barn så utgår bara från mina egna erfarenheter från när jag var liten och hade liknande problem, men hoppas något låter något vettigt iaf! Hoppas verkligen det blir bättre för Molly, det är hemskt att behöva utstå något sånt som så liten… Folk förstår inte hur otroligt mycket mardrömmar kan påverka och rubba ens psyke. Ta hand om er <3 // En tjej som förstår precis hur det känns (tyvärr)
Tipsar också om filmen Coco! Väldigt fin för barn som handlar om livet efter döden. Älskar den!
Omega3 sägs hjälpa mot nattskräck. Googla!
Hej hej! Ang. snick snack om döden. Kolla på filmen Coco med barnen. Mitt ursprung är också Sydamerikanskt (på båda sidor), och vi firar på ungefär samma sätt som Mexico. Döden är odramatist än så länge. Barnen 4 och 2.5 år älskade filmen! Sedan är det fantastiskt att barnen ser att det finns filmer med folk som ser ut mer som vi.
Va ”skönt” att läsa att man inte är ensam om detta. Min son är 5 1/2 och han drömmer också om såna grejer. Och säger mycket saker om döden, så skrämmande men försökt lugna med att det är en fas barnen går igenom i den åldern..
Hans drömmer är också mycket om tjuvar och likande saker..
Hoppas det blir bättre för er snart ?
Va ”skönt” att läsa att man inte är ensam om detta. Min son är 5 1/2 och han drömmer också om såna grejer. Och säger mycket saker om döden, så skrämmande men försökt lugna med att det är en fas barnen går igenom i den åldern..
Hans drömmer är också mycket om tjuvar och likande saker..
Hoppas det blir bättre för er snart ?
Söta molly min gammelmormor har berättat,enligt gammal visdom att bara kan ha problem med hörsel om dem har nattskeäck,och att dem inte hänger med allt i drömmen ?
Köp en drömfångare , både fint och ska fånga upp dåliga drömmar. Köpte en i samband med att min dotter sovde oroligt. Kanske inbildning men de lugnade ner sig iaf
Göp boken godnatt herr muffin. Jättefin barnbok om en hamster som dör.
Ja, den och ”Får hundar korvar i himlen?”! Handlar iof också om djur men ändå väldigt bra 🙂
Prata prata och prata!
Det gör jag med min mellersta som är 4år. Han feberhallicunerade om tvättbjörnar förra veckan, att de kröp i sängen och tillslut vägrade han ha täcke på sig. Vi har pratat dagligen om det och tillslut blev det bättre.
Lyssna gärna på Louise Hallins råd om rädslor t ex i podden Kära barn. Hon rekommenderar att istället för att trösta och släta över så gå in i det läskiga tillsammans med barnet. Om det är döden som barnet tänker på och oroar sig för kan man fråga barnet om hens funderingar om ämnet, hur skulle det bli om ett husdjur dör, en familjemedlem osv. Rita om döden, åk till en kyrkogård osv.
Hej Paula,
När jag var liten hade jag problem med nattskräck. Det var fruktansvärt, både för mig och mina föräldrar. Dock kom de på en lösning för att lyckas väcka mig ur mina mardrömmar och hallucinationer. De lyfte in mig in i badrummet, satte mig i mammas knä och baddade mitt ansikte med en handduk som var dränkt i iskallt vatten samtidigt som hon kramade om mig och klappade på mig. Jag vaknade till då och insåg tillslut att jag var hemma och alla mådde bra. Efter det gick vi alla tre och la oss i mammas och pappas stora säng för att jag skulle kunna somna om tryggt igen.
Hoppas att detta kan hjälpa er lite i vad ni kan göra, både för er och Mollys skull!
Tack för en underbar blogg♥️
Min Maja som är nyss fyllda 5 år är oxå inne i en riktig mardrömsperiod. Här om natten vaknade jag av att hon gallskrek i skräck: maaaaamma!!!!
När jag kom fram till henne så grät hon hysterisk å efter en stund så sa hon: mamma du dog!! Du fick ont i ryggen å sen dog du!!
Det slutade med att hon fick somna ingosad i min famn i vår säng.. Men fyyy det är såå hemskt, och just som du säger, paniken i hennes skrik och hennes blick ?
Tyvärr inga tips att komma med mer än kärlek ❤️
Hej.
När mina barn frågade runt 4-5 års åldern om vi, mamma och pappa skulle dö så sa jag att vi aldrig kommer dö.
Detta accepterade mina barn som svar och ställde ingen mer fråga gällande döden. Nu är de äldre och vet att alla kommer dö förr eller senare.
Jag kände såhär… de var för små för att hantera snack om döden. Varför ska man sätta en tyngd eller svåra tankar om döden när de är så små.
Klart det blir orosmoment när de inte kan hantera den informationen för de är för små.
Alla gör som de vill måste jag poängtera. Men jag kände att mina barn behöver inte känna den ångesten att de kommer förlora sin mamma eller pappa en dag.
Men det är lite missvisande för dem att ljuga om det, då tror dem ju de, händer det något tex bilolycka eller vad som
så får de nog inte bra känslor för sin förälder som de kommer på har ljugit. Bättre att prata om det på ett pedagogiskt sätt så barn får veta vad som kan hända. Klart det inte är en grej man vill tänka på att behöva prata om med sina ”små” barn men dem blir ju större och funderar och pratar säkert med sina kompisar om sådant och då kommer ju deras tankar snurra mkt.
De är nog som så att det är vanligt att de börjar tänka på det i den åldern iom de växer och förstår mer saker om världen.
Finns bra böcker om ämnet. 🙂
Min son (född 2012) får feberhalluciner varje gång han får feber. Det är oerhört skrämmande och han blir helt otröstlig. Allt från att se saker på väggarna, figurer, spindlar, bokstäver som hoppar, saker som flyger emot honom och att vi, hans föräldrar ser ut som monster och vill äta upp honom. Det sistnämnda är hemskast för då finns det ingen chans att trösta honom, hålla om honom för det är ju oss han är rädda för. Vi gjorde som någon tipsade om här i kommentarerna att när han får feber så skrev jag ned tiderna för att se ett samband och sedan väckte honom (bara genom att klia lite på ryggen eller så bara för att han ska komma ur sin djupa sömn) och det blev faktiskt bättre då! Tack och lov har han inte haft feber sen början av året nu för det är en konst i sig att behålla sitt lugn när han är så himla skrämd. Dagen efter ett sånt ”anfall” så har han inget minne av det överhuvudtaget..
Hoppas mardrömsperioden snart lugnar sig för Molly! ?
När jag var liten och till jag var 13 ungefär led jag av nattskärra kallades det. Jag drömmer olika drömmar som jag inte vaknar upp ur ungefär, jag är livrädd när jag vaknar och tror hel hjärtat på det som jag drömde och kunde inte förstå att det var drömmar. Kunde vakna med panik och hamnade väldigt ofta i sömnparalyser. Så jag vet hur Molly har det, jag fick sova hos mamma o pappa eller så kom mamma in i sovrummet och tröstade mig tills sömnen helt enkelt tog över. Men det funkade alltid när mamma kom in i rummet och la sig bredvid mig och började prata om något jag tyckte om.
Det går över, men man får bara ha tålamod och ömheten! Lycka till ❤️
Fy vad jobbigt! Hemskt när man inte når fram heller och bara vill hjälpa.. En helt OT fråga om du eller någon av dina läsare ätit musslor, får ni jättegärna hjälpa mig med min frågeställning -> https://nouw.com/josefinelouise/ni-som-atit-musslor-se-hit-34981217
Kommer drömmarna ungefär vid samma tid på natten? När min son hade hemska mardrömmar så väckte vi honom en timme innan det brukade börja. Hjälpte hur bra som helst. Dottern hade också hemska mardrömmar med där hjälpte det med att inte flänga runt så mycket under en period. Hon behövde få vara hemma i det trygga och bara vara.
Ärligt! Brukar bli så för barnen, när föräldrarna accepterar tex: halloween firande i hemmet. Det är demoner som skrämmer barnen och föräldrarna drar själv in dem k hemmet. Om föräldrarna skulle veta hur demoniskt det är med Halloween, skulle de absolut inte tillåta det. Ber att demonerna lämnar ert hem och eran dotter. Endast Jesus kan på riktig få bort det. Så jag ska be Jesus själv ta hand om det. Massor av kärlek!
Ska också be för att det ska bli bättre. Glädjande är att mörkret aldrig kan besegra ljuset. Inget är omöjligt för Gud! ??? Ta hand om er!
Ärligt! Brukar bli så för barnen, när föräldrarna accepterar tex: halloween firande i hemmet. Det är demoner som skrämmer barnen och föräldrarna drar själv in dem k hemmet. Om föräldrarna skulle veta hur demoniskt det är med Halloween, skulle de absolut inte tillåta det. Ber att demonerna lämnar ert hem och eran dotter. Endast Jesus kan på riktig få bort det. Så jag ska be Jesus själv ta hand om det. Massor av kärlek!
Mitt barnbarn som är i den åldern har ochså pratat om döden. Tittade mig djupt i ögonen o frågade om jag skulle fö snart. Svarade att jag hoppas att det kommer att dröja länge än.
Det låter mer som nattskräck än mardrömmar! Sonen hade samma i 5 års ålder..
Vår stora tjej har haft nattskräck. Såå fruktansvärt obehagligt. Hon är fast i nått tillstånd mellan dröm och verklighet och pekar på osynliga saker och skriker av skräck, mumlar konstiga ramsor. Innan vi fattade vad det var så kunde man tro att hon var besatt. Väckte man henne så blev det värre och ångesten sköljde över henne. Idag är hon 11 år och hon går fortfarande i sömnen men hon vaknar inte upp skräckslagen längre. Så min klena tröst är att det kommer gå över.
Min son hade nattskräck i den åldern han bara skrek och var ledsen inte kontaktbar varade i 30 min innan han lugnade ner sig och man tillslut kunde trösta han hur jobbigt och obehagligt som helst! Det varade från och till i 2 månader inget vi kunde göra än härda ut ?
Min femåriga son drömmer mardrömmar och skriker flera gånger nästan varje natt och så har det varit från och till sedan han var ett par år gammal. Han kommer oftast inte ihåg något på morgonen som tur är så är inte rädd för att sova. Jag är likadan, har fortfarande mardrömmar flera gånger i veckan 🙁 Så tyvärr inga bra tips att komma med bara att ni inte är ensamma.
Vi har haft samma med våra tre! Vet hur jobbigt det är. Vi fick tips om att väcka barnen ca 30 min efter att de somnat, minns inte alla termer. Men drömmar var på något vis kopplade med REM-sömnen. Och oavsett så hjälpte det oss. Sen beror det ju på hur ens barn är och om de lätt somnar om, vilket våra gjorde. Man stör ett mönster och kan på det viset ”putta undan” drömmarna. Det blev bättre i alla fall! Och med väcka menar jag inte att de ska stiga upp eller liknande, utan vi väckte och sa att vi älskade dem, att vi var precis här och att vi också skulle sova nu. Natti natti! Barnen hade aldrig något minne utav att vi väckt dem så de blev inte påvernade av det negativt! ☺
Ååå ja, vår son var i ungefär samma ålder som Molly då han började undra vad döden innebär, han är sju nu. I ca ett halvt års tid var det kämpiga nattningar och hela dagisperioden var tuff för honom med mycket funderingar över att han kunde bli lämnad av mamma eller pappa pga döden. Tror med på att vara ärlig, samtidigt som vi egentligen ju inte vet vad som händer efter döden men man får försöka förklara lite så gott man kan, fast det är jobbigt att prata om tror jag på att man då ändå tillslut avdramatiserar det lite då..så gott det går i alla fall och bara att man finns där för dom . Mamma hjärtat gråter när barnen är ledsna och oroliga men det är nog en sak som kommer i perioder för barnen, dom undrar och funderar på döden och blir ledsna (precis som det kan göra för oss vuxna). Lycka till. Stor kram
Min femåring har också börjat prata om döden. Att hon inte vill att mamma och pappa ska dö eller att hon ska dö. Häromdagen ville hon veta vilket rengöringsmedel man använder när man gör rent en stol för hon behöver kunna det själv när vi dör 🙁 försöker också lyssna och ställa lite frågor om hennes tankar och säga att det är jättelångt tills någon av oss dör. Sen brukar hon släppa det men kommer ihåg själv att jag som barn kunde ha mkt ångest gällande döden. Vet inte hur jag ska bemöta det på ett bra sätt. Vet inte om det är rätt att säga att det är flera år till dess för man vet ju faktiskt aldrig.