Paula Uribe, Kontakt: [email protected]

Tillbaka till historielektionen. Sorry för att det inte hann komma upp redan igår men tiden räckte helt enkelt inte till. Vi är nu framme i april 2013. Vi var nyblivna föräldrar till vår förstfödda dotter. När jag tänker tillbaka på båda mina döttrars första veckor i livet så ryser jag nästan. Den tiden var så otroligt skör. Inombords var det som en våg av känslor, både bra och mindre bra. Den enorma kärleken krockade med oro, en känsla av uppgivenhet och att man inte räcker till. Med Molly så ifrågasatte jag mig själv hela tiden om jag gjorde rätt. Är hon för varm, är hon hungrig, har hon ont i magen, vad behöver en bebis och den allra största frågan: Kommer jag och Hugo att fixa detta?

Gud vad jag var kritisk mot mig själv. Nätterna har jag alltid tyckt varit kämpiga. Nu har båda barnen sovit relativt bra från en ganska tidig ålder men när Leonore var åtta veckor gammal var det som att någon hade vänt på ett mynt. Från lättnattad till svårnattad! När klockan närmare sig kväll kröp en känsla av ångest fram. ”Nu börjar skrikfesten alldels strax”. Vi förstod inte vad detta kunde bero på utan vi samlade oss och gjorde det bästa vi kunde. Vi böt av varandra så att hon skulle hålla sig lugn. Det var tufft för Leonore, oss och Molly. ”Varför skriker lillasyster mamma?”. På bvc sas det att detta var nattskräck och att det är vanligt för barn i den åldern. Tack och lov höll det inte i sig speciellt länge och som alltid så förtränger man sådant och tänker på det mer positiva.

Tillbaka till historielektionen och Mollys första år:

Bebis och pappa. Bebis sov mellan oss i babynest. Precis som Leonore också gjorde

Molly tog napp nästan direkt. Vi kallade den för ”ljud-dämparen”. Det är den stora skillnaden på våra ungar som nykläckta. Molly tog napp, Leonore tog inte napp ( Hugo försökte i flera veckor men nej hon ville inte ha)

Älskade lilla fågelunge

Min mamma la lillan på tvättmaskinen som var på. ”Det påminner om magen Paula detta har jag gjort med alla mina barn”. Så där satt vi i tvättstugan och lät bebis ”njuta” av åkturen

Varför fanns det inga kurser i hur man byter blöjor? Det var olyckor jämt och ständigt!

I dom tidigare historielektionerna såg man ganska tydligt vem det var som prydde majoriteten av bilderna på min mobil-jag. Och sen Hugo. Från våren 2013 blev det ändring på det. Från och med nu var det bara bebisbilder i arkivet med enstaka selfies på oss andra

Vi fick lära oss ”ha barnet i famnen precis hela tiden och att fortsätta med sysslor med den lediga armen”. I över tre år så har jag haft ett barn sittandes på höften. Det var svårt att bara dra av bordet med trasa samtidigt som jag bar Molly. Idag är jag näst intill världmästare på att städa, laga mat, underhålla barn, bära barn, tvätta och på det föra en konversation med Hugo- samtidigt!

Det kallas multitasking och Hugo lärde sig också det

Det var en stort att bli föräldrar med vi tappade inte bort varandra. Det är jag stolt över för många gånger kändes det hopplöst. Jag och en kompis pratade för inte sålänge sen om ”två årskrisen”. Jag tror att vi hade en två årskris pararellt med Mollys första år. Kommer man förbi den så har man några lätta år framför sig ( i vårt fall). Det mest logiska skulle vara att det skulle komma en ny kris vid fyra år? Vi hoppas på färre kriser och mer lycka i allas förhållande. Investera i tid på tu man hand. Det är så himla viktigt att det är positiva känslor som man känner för varandra. Det kan vara allt från det lilla till överaskningar. I föräldrar och barnbubblan så har man kvar ett kärleksförhållande som också bör få ta plats.

Varför så sötsur

Det var på den tiden som lejonmanen fortfarande fanns kvar

När Leonore har slutat amma helt så kommer jag att gå till hälsokosten för att fråga efter vitaminer. Det finns några tabletter som man kan äta dagligen som ska gynna hårtillväxten. Känner du till detta?

Vänner, köp inte en iCandy. Det var en smidig vagn och bra på många sätt men suffletten… Den satt stenhårt och när man drog upp den lät det som att ett tåg helt plötsligt åkte förbi. Den gav ifrån sig ett sånt fruktansvärt ljud och det var kört. Molly vaknade varenda gång. Jag minns att hon hade somnat i vagnen och helt plötsligt började det regna. ”Gud vad gör jag nu. Drar jag inte upp suffletten blir hon alldels blöt men om jag drar upp den så vaknar hon”. Jag drog upp den och där stod jag i regnet med en gråtandes bebis… FML

Gosmos

Aktiviteterna började vi med tidigt. Jag tror att Molly hann vara på Junibacken tre gånger innan hon hunnit bli nio månader gammal. Lite overkill men jag tyckte att det var kul och det fanns tid för en massa sånt.

Badhus en gång i veckan lever också kvar

Vi myste med Jessica och kompisen Kiara som fortfarande låg i magen

Efter varje måltid såg det ut som krig

Pulka= standard. Kallt, eländigt, och bedrövligt men vad gör man inte för barnen? Drömmen skulle vara att få barn som inte gillar snö. Barn som hellre vill vara inomhus. Eller nej jag hade ändå tagit ut hela familjen för snöaktivtet men om man säger såhär: Jag väljer sol och värme alla dagar i veckan framför t.ex. skidåkning!

Molly fick bekanta sig med tandborstar tidigt. Det har faktiskt hjälpt oss i att hålla en god tandhygien. Steg två var att köpa en rolig eltandborste. Att borsta tänderna är lite som en höjdpunkt här hemma helt plötsligt. Me like!

Våra lördagar. Trötta efter en vardagsvecka och vi somnade med barn på oss i sängen innan klockan hunnit slå 21. Japp, kul helg!

Jag gav mig på att laga min allra första oxfilépasta. Denna rätt är lite som ett äss i rockärmen. När Hugo fyller åt så brukar jag laga denna men här på bilden ser vi ”orginalet”. (Jag lägger fortfarande upp pastan i samma skål)

Dopklänningen skulle inhandlas. Idag hönger denna lilla klänning i garderoben och väntar på att Leonore ska få använda den på sitt dop

Lillan lärde sig stå och slutligen gå

Vi åkte till Egypten med vänner

Din ett årsdag kom och vi åkte in till Kungsan för att titta på alla fina träd. Ett år i livet och jag kände mig rik. Rik på dig och allt som du gett oss. Ditt första år i livet gjorde att jag växte som person i rekordfart. Du fick mig att inse vad som var viktigt och du fick mig att våga, Älskade Molly, första året med dig var en ljus tid som jag kommer att bära med mig kärt genom hela din uppväxt.