Paula Uribe, Kontakt: [email protected]

Som de tidigare inläggen i historielektionen så utgår jag från bilder i min telefon där jag har över 8000 bilder. Vi är nu inne på hösten 2012 då våra liv förändändrades föralltid. Jag var nervör och rädd, Hugo var lugn och säker. Jag hade ingen aning om hur man var förälder och tänkte mycket på mig själv. Mina mål, mina drömmar osv. Det tog inte lång tid för oss att besluta hur vi skulle göra. Vi offrade mycket av det vi var då för det som komma skall. Det kändes rätt i magen. Det kändes rätt tillsammans med Hugo. Från hösten 2012 började livet.02 där en annan skulle komma att bli det allra viktigaste i ens liv. I början var det svårt att få ner sig själv från den där självklara platsen men när Molly kom… då vart vi förälskade

Jag började helt plötsligt att ”leta hem”. Jag kollade på gamla fotografier. Kände på skor som jag hade haft som liten. Tittade på barnfilmer tillsammans med mina bröder. Jag sökte stöd i det som var trygghet för mig och jag la massor med timmar på att titta på foton från när jag var liten.

Detta var dagen då vi bestämde oss och började bekanta oss med tanken på att vi skulle bli föräldrar

Festandet var det slut på, iallafall för min del. Det var som att hamna i en klyfta. Alla mina vänner fortsatte med livet som jag själv hade levt. Att vara först ut innebär att man kan känna sig ensam. Jag kände mig ensam stundvis, framförallt på helgerna. En del av mig var ju fortfarande den 21 åriga Paula som inte visste annat än hur livet var när det var party. Mina och Hugos bråk under graviditeten med Molly handlade nog mest om att vi var i någon slags identitetskris. Vi visste inte hur vi skulle identifiera oss. Vi visste inte hur man var föräldrar. Och på det en massa hormoner.

Glöm inte bort att alltid bli sams efter ett bråk. Be om ursäkt, lägg er inte osams. Det är den enda regeln som vi har i vårt förhållande och mycket tack vare den har vi kommit över alla bråk och tjaffs.

Utekvällar blev utbyta mot hemmakvällar. Gud vad vi fikade hemma. Godis, bullar, kakor. Hugo bara la av med sin träning en dag och det är helt sinnes hur mycket han också gick upp i vikt! Ibland när jiddrar med varandra på skoj här hemma idag kan jag leta upp en bild på Hugo från denna gravidtet. ”Bar du på trillingar eller?”.

Min telefon är fyllda med sådana här! Uppdatering om bebis, både på Molly och Leonore

Min fix och trix sida föddes den här hösten. Jag kunde sitta i ett hörn och typ sortera damm. Kanske inte så illa men från att knappt bry sig om hemmet ville jag ha allt kliniskt rent. Det var här jag började ”ajaxa” som jag kallar det idag. När barnen har somnat går jag runt med en trasa som är dränkt i ajax. Jag drar av bord, handfat och andra ställen i huset där flåttiga händer varit hela dagen.

Om det inte var garderoben som rensades så testade jag på olika bäddningar. I guess att jag fick alldels för mycket fritid =)

Gosmos i sängen

jag testade olika sätt för att minnas viktiga saker. Listor är än idag min bästa vän till att minnas och cheka av

”Alltså Hugo nu har jag värsta magen!”. Yeah right. Min mage kom typ två veckor innan Molly föddes men där innan fick jag iallafall inbilla mig att jag hade en gravidmage. Det började såhär som en liten bula bara

I sinom tid växte magen såklart

Hugos mage också i takt med min

Dagen efter Hugos födelsedag… Gissa om han mådde bra. ”Älskling vad är det är du sur?”. ”Nej jag är inte sur”. Det var standard. Säger en tjej att hon inte är sur, då är hon det. I mitt huvud: ”KLART SOM F*N ATT JAG ÄR SUR. Du kan göra vad du vill medans en utomjording växer i min mage. Jag kan inte sova om natten för bebis tycker på blåsan, jag kan inte äta för jag blir illamående av lukter, jag kan inte träna för jag känner mig orörlig, jag känner mig ful och mitt i allt sitter du här bakis så att jag blir ännu mer illamåande av din bakisdoft”.

”Nej Hugo jag lovar jag är inte sur”. -yeah right

Det är tur att man inte alltid kände så och att man faktiskt var glad och lycklig pararellt. Vi åt mycket middagar ute minns jag. ”Vi måste passa på innan bebis kommer”.

’

En cheeseburgare sa jag aldrig nej till (världens bästa craving)

På rutinultaljudet med Molly. Här i bloggen sa vi att vi inte visste om könet men vi visste hela tiden om att vi väntade en flicka. Jag hade en blödning lite innan RUL och på sös sa sköterskan ”ja här under pungen” när vi gjorde ett ultaljud för att se om bebis mådde bra. Jag blev så paff för vi hade ingen tanke på att ta reda på könet. Sköterskan utsäktade sig och bad så hemskt mycket om ursäkt. Så där trodde vi att vi skulle få en pöjk. Jag var lite snopen över att inte själv fått ha tagit beslutet om att veta eller inte veta könet.

På rutinultaljudet ville vi försäkra oss om detta och när barnmorskan kikade efter sa hon att det var inte alls en pojke utan det var en flicka. Vi berättade vad som hade hänt på sjukhuset och ytterligare en barnmorska kom in och tittade. Även hon konstaterade att det var en tjej.

Mamma var också med.

Vi åkte till Hamburg över alla hjärtans dag. På hotellet fick Hugo ner på knä och frågade om jag ville gifta mig med honom. Det var som en saga och jag kände mig lycklig. Jag såg ljust på framtiden och vi sa att vi skulle gifta oss inom två år. Nu har det gått fyra år och vi är inte gifta än! Men som jag har sagt tidigare, jag personligen känner ingen stress för det där med giftemål. Hugo vill nog gifta sig inom en snar framtid. Själv så tycker jag att det är härligt att vi har något stort att se fram emot. Vi har redan allt annat så vad blir kvar efter brölloppet. Lite så tänker jag

Jag var så himla åksjuk under den här graviditeten. Jag arbetade i Gamla stan och det tog ca 20 minuter med tunnelbana dit. Vid flera gånger var jag tvungen att gå av tåget för att jag kände hur jag var nära att kräkas. I bilen var det likadant. Hugo fick absolut inte köra fort. Eller krokigt. Eller för långsamt. Han fick inte ta krokiga vägar. Ja allt var fel egentligen. Den bästa medicinen var sömn så jag sov under hela graviditeten i bilen

Den 21a april åker vi in till Danderyds sjukhus, BB Stockholm. Bebis är beräknad till den 9e maj så detta var otippat.

Efter en lång förlossning kom hon. Älskad från start och den lilla flickan fick hela min världsbild att förändras. Där i förlossningen lämnade jag en del av mig själv och klev in i rollen som förälder. Från start kände jag mig som en lejonhorna över Molly. Molly kom att bli hela livets mening. Allt som har hänt, den som jag har formats till, min och Hugos kärlek till varandra. Allt var till för henne. Vårt lilla barn. 50% mig och 50% Hugo. 2013 var det lyckligaste året i mitt 21 åriga liv. Jag svävade på moln och älskade allt med den nya tillvaron.

Du fick namnet Molly-Elise Vida Rosas. Och din första tid tar vi i nästa del av ”historielektionen” =)