Jag och min pappa pratade om hur man lätt man kan favorisera barn. Pappa hade mig och fick sen en till dotter i ett annat förhållande. Vi bodde aldrig tillsammans så han upplevde aldrig mig och min syster ”tillsammans.”. Dels är jag åtta år äldre är Natalia.
Pappa har en fantastisk relation till Molly, och nu har Leonore kommit ikapp. Han medgav att han många gånger har charmats av Molly. Hon är fysiskt starkare och kan ta mer plats om hon vill. Men han har insett att han måste markera Molly för att ge plats åt Leonore.
Hemma är det nästan tvärtom. Inte att vi favoriserar utan mer markerar Molly, hon får nog mer skit är vad Leonore får tyvärr. Dels för att hon är äldre och att man förväntar sig mer, och Leonore kommer undan väldigt lätt. Hör man henne skrika efter nått så blir det ”snälla Molly kan du inte bara ge dockan så hon blir tyst?”. Och detta är fel. Vi sätter inte rättvisa gränser och det är något vi jobbar med.
På sista tiden har tålamodet hos oss försämrats i kombination med att båda barnen har fått starkare viljor. Leken går fort till bråk. Och så ska det väl vara? Jag var ensambarn länge så jag hade aldrig ett jämngammalt syskon i hälarna. Det är nytt för mig att beskåda medan Hugo är uppvuxen i en syskonskara av fyra pojkar och det märks. När konflikten når barnen kan jag med mitt ensambarn tänk säga ”Jo men hon hade den först så nu får du ge tillbaka den” och Hugo bemöter mig med ”Men hallå Paula dom får dela på dockan?”. Då kan helt plötsligt deras konflikt smitta av sig på oss för att vi visar kidsen att vi är oense.
Vissa eftermiddagar vill jag bara slita håret av mig. Att vara förälder är det bästa som hänt men också det tuffaste. Man prövas konstant och de gånger jag nailar prövande situationer så gör jag en high five med mig själv. Men varje situation är unik. Tålamodet är lite av en dagsvara. Beroende på hur dagsformen ser ut reagerar man.
Är man trött, stressad och hungrig-kaos
Är man utvilad, inte stressad och stimulerad- bra reaktion
-Jag önskar att sätta gränser åt båda håll och inte fastna i ”du är äldst du kan väl ge med dig”. Det är orättvist mot båda. Så snälla, erfarna läsare. Ge mig era bästa tips. HUR bemöter du dina barn när det blir bråk? När de testar gränser mot er och deras syskon?
Ena stunden är det bråk och andra stunden hittar jag er sovandes i samma säng utan att vi märkt. Mamma blir tokig av kärlek till er <3
Kan rekommendera en bok av Jesper juul som heter barn som bråkar massa tänkvärt! Samma gäller boken av Petra Krantz Lindgren med känsla för barns självkänsla
Känner helt igen mig där. På senare tid har jag faktiskt låtit de lösa konfliktet själva. Vill dom ha hjälp får dom säga till och slåss dom så rycker jag såklart in. Jag tror man är väldigt snabb på att lägga sig i när tonläget på barnen förändras och visst vill man ju att barnen ska vara glada och inte bråka. Men jag tror dom lär sig väldigt mycket av att försöka lösa konflikten själva. Oftast blir det bra och någon ger sig så att leken kan fortsätta.
Rekommenderar Dr. Laura Markhams bok: ”Calm Parents, Happy Siblings: How to Stop the Fighting and Raise Friends for Life”
Ah jag känner igen mig till fullo, mycket blir fel om man som förälder är trött. Lillasyster skriker högst och är så irriterande. Men jag försöker känna av om det ät jagvillinteskrik eller uppmärksamhetsskrik. Är det sistnämnda låter jag dem hållas. Byter rum, de får lösa konflikten själva. Storasyster har ett ansvar faktiskt att inte vara för hårdhänt. Försöker ge dem lika mkt kärlek däremot och jag tror jag lyckas. Smygtittar på dem med ett leende så att de ser att jag ser dem. Det är nog det viktigaste tror jag, att de känner sig sedda trots att vi skäller på dem!
Kan verkligen känna igen mig från när jag var liten. Vi är väldigt täta jag och min storesyrra (inte ens 1 år imellan) så jag vann ju allt där hemma. Min storesyrra fick alltid all skit för allting. Sen var vi dock som natt o dag, då 9 av 10 ggr var det ju hon som tex snodde sakerna ur handen på mig.
Dock drog ju jag nytta av detta som liten och utnyttjade sitvationerna för jag visste att jag inte fick skit för något. Det är något T kan säga även idag (som 30 åring) ”men visst skyll på mig det har ni ju gjort hela mitt liv”.. så på något vis ska man nog inte bara dra de rakt av att du är större o borde förstå bättre.. utan faktiskt köra på ”den som hade den leker klart” oftast märker man ju på barn vem som faktiskt snott tex leksaken. Arbetat på förskolan 1-3 åringar i 5 år. Kunde se rätt snabbt vem som snott leksaken på uttrycket när man frågade vem som hade den först 🙂
Ahh suck på detta ”high five med mig själv” a la blondinbella
Jag tycker inte attman alltid låste sela med sig. Har man startat en lek så har man rätt till att få leka i fred. Att bjuda in andra kan förstöra leken för barnen. Då låste man i så fall hjälpa barnen in i leken och prata om vad som leks och vilken till nya barnet ska ha. Men Leonore är ju inte så gammal, är snarare vid 3 åts ålder de kanske börjar bli mer redo för rollekar. Däremot finns inget mitt/ditt bland barnens leksaker hos oss förutom storasysters småprylar som vi är noga med att säga att hon måste lägga bort om hon vill ha dem i fred. Vi ställer större krav på stora tjejen men det beror ju också på att hon har kommit längre i sin utveckling, men tror och hoppas att det i majoriteten av fallen är rättvisa krav.
Däremot är fet nog viktigare att su och Hugo sätter er och diskuterar så att ni har samma syn på det hela.
Har barn k liknande åldrar o på utvecklingssamtalet på förskolan jag var på i v (för nästan-tvååringen) började vi diskutera hur man säger nej o rättar fel mm. De sa kommunicera ”kort tydligt bestämt” o sen focus på offret. Tex om de slåss. Sen jobbar de mkt med att prata om vad som är en bra kompis, det fick mig o fundera. Känns greppbart o förståligt o kan såklart betyda olika i olika familjer o det är ju ok. Jag har försökt prata så med 4,5-åringen på sistoende vid konflikt om tex leksaker mm o då säger jag typ (inte säger åt utan vi pratar enskilt) att en bra kompis delar med sig, hon får sen göra som hon vill men ofta kan hon låna ut grejen en stund då på egen hand. Eller ge nåt liknande.
Mitt mål är alltid låg affektivt, Dela med mig av mitt tålamod och lugn när deras är borta. Det gäller att vara ett steg före. Jag säger ofta ”-Humm…tänk om någon hade en bra plan…” Då säger äldsta jämt något i stil med ”-Vi kan leka en annan lek.” Eller…”-Jag kan ge bilen till henne, jag kan ta något annat.” Då tror hon att hon är hjärnan men det är egentligen jag, haha.
9 gånger av 10 fungerar att jag säger stopp, nu måste vi lösa det här, sedan sätter jag mig ner, finns till hands och lyssnar på deras lösningar.
Vi har exakt samma sak att handskas med här hemma. Jag och min man har lite olika syn där hur man hanterar konflikter. Det blir ju bara värre om vi inte är eniga om hur vi ska göra osv. Det har blivit så att våra barn dessutom frågar båda för att de vet att de får olika svar i olika situationer. Jättesvårt
Jag har 1 år och 8 månaders åldersskillnad på mina barn, den stora fyller 3 och den lilla har nyligen fyllt 1. Här hemma får man inte ta en leksak från någon annan utan att fråga. För 1-åringen är det såklart lite svårt och 3-åringen kan därför bli sur och säga ”Nej Viggo, jag leker med den. Du måste fråga först.”. Oftast går det bra, de leker mycket tillsammans och är duktiga på att dela med sig ?
Jag är uppvuxen med en 4 år yngre syster, så kan inte helt sätta mig i samma situation. Jag var tillräckligt gammal i våra lekar för att av mig själv ge efter för att undvika bråk, så vi bråkade sällan. Men vi lärde oss snabbt att dela, och rättvisa system för hur det funkade. Vi lade alla barbie leksaker i en ring, och valde turvis en av leksakerna. När vi skulle dela kakbit, skulle den ena skära och den andra välja. Vet inte om det går att tillämpa ”syskondemokrati” för Molly och Leonore, men jag skulle nog säga att det är viktigt att båda lär sig att kompromissa och lära sig om vad som är rättvist. Försök kanske hitta på liknande system som flickorna kunde lära in? 🙂 Ni gör ett såå fantastiskt jobb med flickorna och verkar vara en riktig superfamilj, kram på er! <3
Gud vad jag känner igen mig med allt du beskriver!!! De är som att du läser mina tankar! Mina barn är lika gamla som dina enär född i april 2013 och den yngsta är född 2015 i december så mellan dom är de 2. 8 månader och precis som su skriver så förväntar man sig alltid mer av den äldre , jag har två söner och den äldsta får alltid en utskällning känns de som. Kan inte du dela med sig av alla bra tips du får sen på bloggen! Skulle uppskatta
Fin analys! Definitivt lätt att den äldre får mer skit och oftare måste ”ge upp något” – Minns det såå väl från barndomen, min lillasyster är 2 år yngre än mig och jag fick 9 av 10 gånger ge dockan till henne, även om jag hade den först. Jag kan tycka att dela är det absolut bästa som Hugo sa, man behöver lära sig som barn att dela med sig – samarbeta – leka tillsammans och mötas halvvägs (på barns nivå) men självklart måste det ibland också respekteras att man ibland vill leka själv och få behålla sin leksak ensam! Kanske extra viktigt just för det äldre barnet att få känna ibland att hens vilja till det respekteras. Det är verkligen en balansgång! Tycker dock att både du och Hugo verkar vara så grymma föräldrar och bara att se över sitt föräldrarskap då & då är fantastiskt. Stor kram!
Jag är lillasyster som alltid fick som hon ville. Jag är dock 9 år yngre men jag visste att grät jag tillräckligt länge så fick jag det jag ville.
Jag hae två barn och den är 1.5 år emellan. Jag kunde också vara sån som sa ” äsch låt henne ha dockan så är hon tyst, hon är mindre än dig” men nu kör jag att den som hade den först får ha den tills den har lekt färdigt och kan dom inte samsas så tar jag leksaken från dom så fåe dom ibte leka med den om dom inte kan leka ihop. Det har gått väldigt bra och idag är dom 4 och snart 3 är och dom leker bra och vet vad som gäller. Oavsett ålder eller vems leksaken är feån början så gäller det samma sak för båda. Visst blir dom osams men så är det men för det mesta går det bra.
Stor kram till er
Du måste skriva vidare om detta sen med tips du får! 🙂
Jag tycker Hugos respons om att de får dela är helt rätt! Jag är å andra sidan uppvuxen med en bror och en syster som är bara 1 och 3 år yngre än mig. Men hos oss var det, dela eller så får ingen den, vissa undantag så klart beroende på situation men i vardagen var det så. Idag är jag (om jag för säga det själv) proffs på att samsas, kompromissa och dela med sig, tror det byggdes tidigt av att samsas med syskon ?