Godmorgon, jag hoppas verkligen så innerligt att denna dag ska bli bättre än igår. Gårdagens totala kaosdag:
Det började bra. Första dagen på inskolningen gick toppen. Sen skulle vi ut till Gustavsberg för att hämta färgprover. Därefter gick det bara nedåt… Jag och Leonore fastande i kö påvägen hem. MEEEEN KÖÖÖÖÖR. Där och då tyckte jag att alla var idioter. Leonore var missnöjd och det kan jag lova att jag fick höra. Det värsta jag vet är att höra mitt ledsna barn när jag kör bil. Jag vill bara svänga av och vi kommer ingen vart.
Kylen ekade verkligen tomt igår. Hugo och Molly var på simskola så att handla låg på min puck. Min snälla mormor sa att jag kunde släppa av missnöjda Leonore hos henne så hon fick komma loss hemma hos henne medan jag åkte och handlade. Med skakiga ben satte jag mig i bilen och började ta tag i mina 10 missade arbets samtal. Magen skrek efter mat så jag svängde in på mc Donalds och åt den godaste big macken någonsin.
Tiden ticka på och jag körde en snabb storhandling. Konka och bära tunga matkassar, och hämta Leonore. Väl hemma var klockan redan kvart över sex. Ingen middag var ens igång och när jag står med stressen i halsen så hör jag bara hur något brakar bakom mig. Leonore har hällt ut alla knäckemackorna på köksgolvet… Det var dessutom dammsuget imorse om jag får tillägga det. ”Äej hon får leka med det där, då är hon sysselsatt när jag fixar middag till dom andra”.
Jag hackade mig själv i fingret, brände korven och såg mitt i allt kaos att jag hade glömt morgonens tvätt i tvättmaskinen. Ååååååh kan inte alla måsten bara ta slut någon gång???? Hugo kom hem, jag fick hjälp och barnen fick i sig middag. Jag hängde med in i badrummet för att tvätta av dom och då fick jag tillbaka lugnet. Tjejerna skrattade och lekte. Överöste mig med pussar och ”Jag älskar dig mamma”.
Hugo tog läggningen och jag tänkte att det är gymmet som jag behöver åka till för att varva ner. Tänk så fel jag hade… Jag orkade inte. Vikterna bara gled ur mina händer, jag var för trött. Helt matt och likgiltig. Jag hade ändå pallat mig dit så jag körde lite på maskinerna och cyklade på airbiken. När jag kommer hem så kokar jag över för att Hugo inte tagit upp den rena tvätten som jag bad om flera timmar tidigare. Han kollar på film och svarar med ”gör det sen”. Men jag vill inte se den rena högen där, kan det verkligen vara så svårt att möta varandras behov? Jag struntade i hans ”gör det sen” och tog tag i det själv istället. Precis som alltid så lägger jag en stor handduk på golvet för att sedan lägga all ren tvätt på, så att man kan vika ihop handduken till en ”tomtesäck”. Jag tar i och när jag reser mig upp slår jag i huvudet i kanten på den öppna luckan ovanför mig. Jag faller ihop på den rena tvätten och börjar gråta. Fifan vad skönt det är att gråta. På golvet, på den rena tvätten får jag ur mig min pissiga dag genom tårarna.
Så jag gjorde det jag behövde. Sket i allt och la mig i sängen. Kollade en massa inredning till huset istället för att öppna mailen. Idag hoppas jag på en bättre dag, vi startar dagen med dag två på Leonores inskolning på föris! =)
Skönt att ibland få släppa ut allt och jag är själv likadan när det kommer till att vilja hålla ordning och ligga steget före. Däremot tror jag att alla mår bra av att man sänker sina krav och förväntningar ibland, (då menar jag inte på våra karlar) utan på oss själva. Självklart ska barnen ha rena och hela kläder men vad gör det om disk står framme en dag extra? Eller att all tvätt inte blir vikt med en gång?
Jag fick flipp en gång här hemma på att jag kände att jag alltid gick runt och plockade och så kändes det som att det blev stökigt igen efter 5 minuter.
Då införde vi städfredag och halleluja vilken skillnad! På fredagen drar vi lott om vem som gör vad och sen städar vi allihop tillsammans.
Barnen fick mer förståelse vad som händer om man inte sköljer av sina tallrikar ex och jag kan släppa småplocket för jag vet att det kommer städas ordentligt på fredagen.
Det kan varmt rekommenderas till er som har lite större barn 🙂
Hej! Det kan vara riktigt skönt att bara få gråta ut ibland, och det kan kännas bättre efteråt. Jag är ensamstående förälder till en 5åring med ADHD och Autism. Jag sköter allt själv, som matlagning, städning, alla möten hos läkare och BUP, alla utbrott och den svåra vardagen som ofta är ett faktum när man har barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, samtidigt som jag också studerar. Det är riktigt jobbigt många gånger, men jag upplever också att det hjälper att få gråta, att få vara ledsen.
Men hade jag bott ihop med barnets pappa hade jag absolut förväntat mig att vi skulle hjälpas åt med det mesta. Jag gör allt själv för att jag måste, för att pappan tyvärr valt att inte finnas med i sonens liv. Ni som har sambos som inte vill hjälpa till med hushållsarbeten, kräv att ni hjälps åt. Det borde vara en självklarhet att man hjälps åt med allt möjligt i ett förhållande.
Åg tack för ditt inlägg, jag ska pussa extra på min karl för att han alltid tar tag i hushållssysslor utan tjat (han är mer pedant än jag)! ?
Men vad lever folk ihop med för mansgrisar?! (Tänker på flera av kommentarerna) Jag måste ha haft tur, eller så nöjer jag mig inte med vad som helst, men min man är inte så där alls! Vi hjälps åt och jag har aldrig ens behövt be honom ”hjälpa” till.
Jag hållet med! Tråkigt att läsa :/
Själv har jag världens bästa man, i 9 år har han vetat precis hur/vad/när han ska göra saker. Inget gnäll från någons sida, inget be om hjälp osv. Tackar och berättar hur bra han är varje kväll innan vi somnar ?
Det här med att skjuta på saker och inte ta uppgifter i hemmet på allvar verkar vara, eller ÄR, ett återkommande tema hos killar/män. Har varit jag som fått tagit det största ansvaret för mig och min bror sedan så länge jag kan minnas för vi tjejer ska minsann vara duktiga och ordningssamma. Hör om det i för många relationer. När fan ska de ta och rycka upp sig? Möta allt jävla slit vi gör? Blir galen snart. Vi är inte deras mammor och bör inte behöva tjata på dem som en morsa. Blir galen snart. Deras beteende ska heller inte bortförklaras med deras personlighet tycker jag. Kanske förklarar, men det finns en gräns.
Varför gör du allt hushållsarbete??? Jämt??? Klart du går in i väggen snart. Varför ska du alltid laga mat, ta disken, tvätta, handla, ta hand om barn, jobb osv.?
Tack fina du för att du får mig att känna mig så mänsklig och icke ensam! Jag känner dig inte men fan va grym du är. Tack för att du är du!
Tack fina du för att du får mig att känna mig så mänsklig och icke ensam! Jag känner dig inte men fan va grym du är. Tack för att du är du! ❤️
Varför känna det som att vi kvinnor/mammor har så mycket att göra, fixa, sortera, dividera… Ja många olika namn och uppgifter medans ens sambo bara gör det som han ”måste” och känner för.
Min sambo säger ofta: Jag glömde, jag gör det snart osv.
Då slår jag dövörat till och gör hans saker även fast jag är trött och grinig annars blir bara hälften av sakerna gjorda.
Känner så igen mig! Min och min sambos reaktion är ganska lik din och Hugo utifrån det du delat med dig av. ”Gör det sen” och saker som ”jag dammsög sist så det är ju din tur” får mig att explodera, har jag gjort 9 av 10 saker på en dag och jag ber min käraste görs dendär sista saker skiter jag i om han gjorde det sist också ??
Gråta är skönt! Man tar sig fram med uppgifter dagligen. Man får tjata på sambon för att något i hemmet ska bli gjort. Hur kommer det sig att män (inte alla) men de flesta inte ser att de behövs tvättas, diskas osv? Jag har haft många konversationer med sambon om att jag gärna vill slippa påminna hela tiden, men det sätter sig inte. Och din bägare rann över, har min med gjort. Känns skönt efteråt 🙂
Köp en tvätt”balja” att lägga tvätten i vettja! 🙂
Vet du Paula jag känner så himla mycket igen mig i din och Hugos relation gällande det här ojämställda. När jag kollade på er senare video där du försöker få honom att packa ner sina skor, det hade lätt kunnat vara jag ich min sambo! En kille somklagae, gnäller och tycker att man är tjatig, överdriven och ”jobbig” för att försöker få dom att hjälpa tillmed 5% av det man själv gör. Du hade liksom packat flera kartonger och som jag förstod det till och med lagt fram hans skor och en kartong så han bara kunde packa ned. Ändå blir det aldrig gjort. Det där ”jag gör det sen” kör min sambo med JÄMT men slutar också med att jag gör det själv till slut. Hur ska man orka?? Att vara familjens projektledare och den som har tusen bollar i luften.. hur orkar du??
Har det exakt likadant! När jag och min sambo flyttade från våran lgh till villa så packade han inte ner/upp en enda flyttlåda. Hjälper inte till med något hemma. Jobbade hela förra helgen och han kunde inte ens ta hand om sin egen disk! Fick i måndags (som är min enda lediga dag denna vecka) stå med hans disk i över en timma, skotta snö, ta hand om tvätt och laga mat. När han väl kom hem la han sig på soffan….
Åh vad jag beundrar dig! Jag älskar att läsa din blogg för du är så öppen och ärlig och jag känner igen mig så mycket i dig och min sambo i hugo ?. Jag har ledsnat på många andra bloggar där allt bara är guld och gröna skogar när man vet att med små barn så är det inte alltid så! Du sätter verkligen pricket över iet med kaoset som faktiskt kan bli och hur man ändå kan hålla ihop det med tex fina ord från sina barn för att sedan bryta ihop en sväng när dom gått och lagt sig. Jag är ensam med mina två barn nu i tre veckor, snökaos på det plus att man måste ut med hunden, barn till dagis, storhandla och laga mat, tvätta så barnen har kläder. Possitiv inställning it is! Meeeen, ibland måste man få släppa lite, gnälla lite och gråta lite.
Såna dagar är inge kul .
Hoppas denna dag blir bättre .
Usch, dessa dagar då allt, precis ALLT händer på en och samma gång är inte roliga. Jag tror alla föräldrar är med om det flera gånger och man vill bara skrika ut. Nya tag idag och nu har ni förhoppningsvis mat i kylskåpet och du slipper tänka på det iaf.
Hoppas att du får en bra dag!
Kramar LouiseiTurkiet
http://www.louiseiturkiet.se
Förstår dig verkligen. Ibland ruttnar bara på allt. Och bägaren rinner alltid över med ens partner ”jag ska bara”, har sagt åt min sambo i tre dagar att han behöver smsa sin kompis att komma och hämta en grej som tar upp massa plats. Ett förbannat sms, men hela tiden ”jag ska”, ”jag glömde”, ”men jaaaaa jag ska” men så händer ingenting. Hur svårt kan det vara att skicka ett sms?!! Det tar fem sekunder!! Då rinner det över ibland ???? men tur att det finns så mycket att glädjas åt!