Imorgon kl 05:30 släpps poddavsnittet där vi går igenom den första tiden med en bebis. Avsnittet där jag ställer frågan till Hugo- frågan jag alltid undrat över men aldrig vågat ställa.
”Hur gick snacket mellan han och kompisarna? Tyckte han att det kändes lika jobbigt som jag?”. Jag minns att jag messade mina kompisar efter första ligger efter förlossningen. Gjorde han också det?
Jag är ingen kärleksexpert. Jag gör alla fel man kan, och vi lever ett vanligt familjeliv med allt pusslande, uppoffringar, balansen mellan att ge och ta. Vi är mitt uppe i livet med två små, men vi står här starkare än någonsin. Varför? Vad har gjort att vi hållt ihop och inte kastat in handduken när det har känts tufft? För tufft har det känts fler än en gång!
– Vi är okej men att det känns dåligt ibland. Det skrämmer oss inte.
– Vi tar eget ansvar och initiativ till olika typer av sociala sammanhang. Ex: Vi äter middagar med gemensamma vänner, vi umgås med våra kids och andras kids, vi träffar våra familjer ofta, vi unnar varandra all tid ifrån familjen, vi ser till att vi får in dejter, vi ser charmen i det lilla som att bara gosa framför en film.
– Vi pratar. Allt från vårt sexliv till logistiken i hemmet.
– Vi fördelar uppgifter mellan oss så att det ska kännas rättvist.
– Vi skrattar. Vår jargong mellan varandra är ganska rå där humor är en en viktig pusselbit.
– Vi ifrågasätter varandra och ställer krav.
– Vi har gemensamma intressen samtidigt som vissa delar bjuder vi INTE in varandra så att man får behålla något eget (Hugo skulle t.ex. aldrig få bada med mig för det är min grej)
– Vi försöker se varandra och hela tiden tänka på att inte bli hemmablind. ”Vad fin du är älskling”.
– Skicka spontana sms där man bara vill ge den andra uppskattning.
– Det finns inget som höjer mig som när jag hör att Hugo pratar gott om mig till någon annan. Höj varandra till skyarna till andra när din partner hör, lite så tänker jag med kidsens självkänsla också.
Hittade den här videon när jag och Hugo pratar om förlossningarna, och lyssna gärna på poddis imorgon och återkom med vad du tycker! Jag är oerhört tacksam om du också skulle vilja recensera poddis hos antingen iTunes eller acast också 
[youtube width=”720″ height=”450″]https://youtu.be/Y55iEwgfE94[/youtube]
Lyssna via iTunes HÄR
Lyssna via acast HÄR
Synd att er gäst sa att förlossningsskador grad 3 och 4 inte är så vanliga. Det är oerhört vanligt och Sverige har en av de högsta antal fall. Jag är en av dem och vi blir ofta tillsagda att inte prata om det, för att inte skräma förstfödderskor.
Går just nu igenom en jobbig period med ev separation från min fästman efter 5 år. Såg den här listan… vi har en fungerande vardag ihop men inget utbyte. Pratar inte, ser inte varandra och jag blev sviken och inte sedd nu i en period där vi båda går igenom tuffa saker men jag fick bära oss båda.
Inser att vi nog saknar flera vesäntliga bitar för att vi ska kunna få ett fint liv ihop. Men hur lämnar man tryggheten 28 år gammal. Kommer jag någonsin hitta någon som orkar med mig och kan älska mig på samma sätt. Ovissheten är det värsta.
Heja er!!