Det känns overkligt att vi sitter och skickar ut inbjudningar till vårt bröllop.
Ångesten när man vill get shit done och inser att man köpt för få kuvert. 20 inbjudningar kom inte med, får lösa det imorgon!
Just nu
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Hej Paula!
Har en fråga jag funderat på ett tag..
Jag och min pojkvän har varit tillsammans i snart sex år och bott tillsammans i tre. Varje dag ringer hans föräldrar honom och pratar (dom är skilda men både hans mamma och pappa ringer MINST en gång om dagen om inte mer). De frågar självklara frågor så var man köper en ny mobil till om min pojkvän kan hjälpa dom med både det ena och det andra. Jag älskar båda hans föräldrar men börjar tycka det är såå jobbigt!! Jag försöker verkligen att acceptera att de ringer hela tiden, även sena kvällar. Jag är verkligen jätteglad över att de har en sån fin relation till varandra och det har jag med mina föräldrar med MEN för det behöver man inte ringa varje dag bara för att berätta att ”katten mår bra och tog en mus igår”. Nu till min fråga; hur ser du och Hugo på detta? Jag vet att ni båda har en väldigt nära relation till era föräldrar och speciellt du till din mamma men kan du eller Hugo bli galna på att era svärföräldrar ringer för ofta?
Vill inte säga till min pojkvän heller men går runt i smyg och stör mig… Förmodligen är det bara jag som måste sluta irritera mig och acceptera det istället men hade varit intressant och se vad ni säger om saken!
Allt gott
Hej!
Inte Paula men jag är en Louise och jag tänkte jag kan ge input hur jag tänker. Nu är jag dock den personen i mitt förhållande som pratar med min mamma och pappa varje dag minst 30 minuter vardera. Dock försöker jag göra det när jag förflyttar mig mellan jobbet plugget eller liknande eller när jag lagar mat och inte behöver vara social med min sambo för han spelar eller tränar eller något liknande.
Vi har haft och fortfarande har vi en en rak diskussion om det, att tycker han det blir för mycket så säger han det, och sedan så har vi även bestämt att har vi en kväll vi två så ska jag inte svara när dem ringer eller säga att ”jag har inte tid just nu”. Samtidigt att jag inte får prioritera bort honom för att prata med mina föräldrar.
I grund och botten tänker jag att han kan inte veta att du tycker det är jobbigt eller att du stör dig på det förrän du säger till honom, kanske ska han effektivisera tiden när han väljer att prata med dem. Eller så får man finna sig i det.
Jag tycker att har man en bra relation till sina föräldrar så ska man ta tillvara på den relationen och inte försumma den. Men det är en balansgång i det hela och det vill jag inte ljuga om.
Men rak och ärlig komuniktation kommer man långt på tror jag.
Allt gott till dig!