Paula Uribe, Kontakt: [email protected]

Många frågar mig om jag verkligen är så trygg i mig själv som jag verkar. Jo men det är jag nog svarar jag då. Jag är ganska ung, och tycker att jag har god koll på mig själv. Jag vet hur jag funkar, vad jag mår bra av och hur jag ska hålla en balans i allting.

Mycket hände i mig när jag blev mamma. Den osäkerheten som jag hade innan var som helt plötsligt borta. Nu hade jag en liten flicka som jag skulle ta hand om, och då var jag bara tvungen att ta fram den bästa möjliga varianten av mig själv. I kombo med att mitt liv runt omkring var sunt. Sunda relationer, sunda värderingar och koll på vad som fick mig att faktiskt må bra.

Jag tror att jag är ganska oreflekterade samtidigt som jag är reflekterande. Förstår du vad jag menar? =)  Det är ganska enkelt för mig att acceptera både begränsningar i livet samtidigt som jag ser till att mina mål och drömmar blir min verklighet. Jag har min inre cirkel med människor som jag bryr mig om och älskar, och lägger gärna ner min tid i dom. Boostar mig själv genom mina relationer. Att vara förälder är en roll som tar den största platsen, men jag ser fortfarande till att mätta behovet i mina andra roller.

I mitt sätt att tänka så tror jag att jag är väldigt öppen mot andra synsätt. Jag kanske inte alltid håller med men vet att jag inte själv sitter på alla svar om vad som är rätt och fel. Hugo säger ofta att jag är naiv, och det kanske jag är men jag väljer att alltid se det fina och positiva i andra. Jag trivs i att vara den som lyssnar, för jag vill gärna hjälpa andra. Det kanske bara är en myt, men dom som är födda i stjärntecknet kräfta sägs vara väldigt omhändertagande. Och det är nog en av mina absolut starkaste egenskaper.

Jag har inga direkta ovänner, jag kommer överens med alla. Det är inte så att jag bryr mig om att vara alla människor till lags, men jag upplever mig själv som okomplicerad. Sen så är det såklart Hugo som får ta del av mina ups and downs. Han lever med mig, umgås intimt med mig och är den som får utstå den klassiska skiten. Tjafs om tvätten osv.

Jag är trygg i mig själv. Jag vet egentligen inte varför. Jag känner mig bara sund och jag är tacksam över att jag har fötterna på jorden. Jag är tacksam för att jag inte lägger ner tid på att ifrågasätta mig själv, om andras åsikter verkligen stämmer. Jag vet vad som är viktigt för mig, och vart jag ska lägga ner min energi. Resten kvittar, det rör mig inte ryggen. Sen skulle jag såklart vilja utveckla mig själv. Man är aldrig klar med sig själv och relationen till sig själv bör man ta vara på. Man har bara sig själv en gång, och då bör man göra det bästa av sig själv. Jag skulle vilja utveckla mitt tankesätt, och kanske möta fler personer som tänker på ett annat sätt. Utveckla mina egna värderingar, för att få ett större perspektiv.

Men vad är då grundstenar i att vara trygg i sig själv? Jag personligen tror mycket på balans i livet generellt. Och att man inte tar sig själv på så stort allvar. Va schyst mot dig själv och hitta balans i vart ribban ska läggas. Ibland orkar man mer, och ibland orkar man mindre. Ett av mina privata mål med 2017 är att våga släppa på kontrollen. Jag har nog ett kontrollbehov och upplever att jag själv mår bra av ”ordning och reda”. Det är bra för mig att leva med min motsats, Hugo har lärt mig mycket och fått mig att utmana mitt eget sätt att tänka på flera gånger. Man behöver en motpol, jag tror att dom som lever med sin motsats är dom paren som överlever. Bara tanken av att leva med en som mig själv får mig att få svindel. Hur sjutton skulle det gå? Om båda stod i köket och ville städa på sitt sätt, haha. Då är det bättre att jag får städa på mitt sätt, eftersom att det är jag som bryr mig. Och så får Hugo ta tag i vikningen av tvätten istället.

Vad säger du? Vilka är grundstenarna till att känna sig trygg i sig själv?