”Har du aldrig funderat på att bli förskollärare? Mycket av det du skriver om barn och lärande är sådant man utvecklar kunskap om på högskolan”.
Fick en fråga om jag skulle vilja arbeta som förskolelärare. Jag hade gärna arbetat med barn! I alla dess åldrar, små till ungdomar. Också med blivande mammor i form av barnmorska. Ibland känner jag att jag slösar min tid, att jag har mer att åstadkomma. Jag vill tro att jag är en god individ som ger andra trygghet. Att jag är bra på att lyssna. De finns inte alltid något att säga, man vill inte heller alltid ha peppen när man är ledsen. Då är de viktigt att bara lyssna och säga ”jag hör dig, finns de någonting jag kan göra för dig?”.
Men som många andra är jag bekväm. Att byta yrke skulle vara läskigt. Jag har min trygghet i mitt yrke, de är här jag har erfarenhet och de är här jag har byggt upp ett nätverk. Att byta yrke skulle först kräva utbildning och tid. När jag läste till sjuksköterska var de en kvinna i 40 årsåldern som också läste till sjuksköterska. Hon hade jobbat i luften som flygvärdinna under sina yrkesår men sen fick hon två barn. De är förståligt att byta yrke efter hur livet utvecklas.
–Har någon av er bytt yrke? Från vilket, till vilket och varför?
Man blir säker i sitt yrke, man hittar något man är bra på. Stundvis kan jag känna att jag inte utvecklas och har nått ett max, och sen kommer motivationen tillbaka. Jag hade gärna arbetat inom ett mer ”hjälpande” yrke. Är övertygad om att de hade känts givande. Som sagt, man blir bekväm men jag ska aldrig säga aldrig!
Jag var kock i flottan i 4 år. Har skolat om mig till undersköterska. Har två barn på 2,5 och 1,5. Det går de me om man vill helhjärtat. De e tufft ibland.
På tal om att säga ”jag hör dig” har jag alltid känt… jag vet inte men jag har inte riktigt tyckt om det. Tyckt att det låter lite arrogant, typ ”jag hör vad du säger men jag bryr mig inte/din åsikt spelar ingen roll/det jag har att säga är mer sant/viktigare”.
Sen började Mia Skäringer och Anna Mannheimer ta upp uttrycket ”jag hör vad du säger” och ”jag hör dig” och anser det vara ett väldigt förminskande sätt att prata på, att det låter otroligt nedlåtande och ligger i samma fack som ”lilla gumman”. Då förstod jag äntligen varför det alltid skavt i mig, just för att det låter väldigt förminskande att säga så. Tycker alltså jag, det betyder ju inte att det är rätt eller att ingen annan ska säga så. Jag tror heller inte att du menar det att vara förminskande men för mig är uttrycket synonymt med dig för att du använde det i podden med Hugo när ni tyckte annorlunda.
Ville bara ge mig input ang. det. Att det kan uppfattas väldigt förminskande för mottagaren och inte det orden egentligen betyder. Säger någon ”jag hör vad du säger” till mig uppfattar jag att personen hör men inte bryr sig. Typ så.
Men tror definitivt du skulle passa med att jobba med andra människor, jag själv vill jobba med något som hjälper andra då det är mer givande än ekonomisk vinning.
Så kan det vara, men många ord kan användas som förminskande om man bara ger dem fel tonläge. ”Jag hör dig” kan vara ett sätt att helt enkelt visa att jag hör dig. Och nu tog du dock orden ur sin hela mening. Paula skriver jag hör dig, direkt följt av ” finns det någonting jag kan göra för dig”. Då är det väldigt tydligt att hon faktiskt menar jag hör dig, jag finns här och lyssnar.
Du skriver jätteintressanta inlägg, men det irriterar lite att du har missvisande click baits på dina instastorys. ”Lägga ner bloggen…” var ett rätt obvious sätt att formulera sig för att få klick. Innehållet i dina inlägg är superbra som det är! Dem behöver inte dramatiska treasers. Ha en fin dag, kramar
Håller helt med , superirriterande haha men man Har lärt sig nu, Hugo har samma
Håller helt med , superirriterande haha men man Har lärt sig nu, Hugo har samma
Så kan det vara, men många ord kan användas som förminskande om man bara ger dem fel tonläge. ”Jag hör dig” kan vara ett sätt att helt enkelt visa att jag hör dig. Och nu tog du dock orden ur sin hela mening. Paula skriver jag hör dig, direkt följt av ” finns det någonting jag kan göra för dig”. Då är det väldigt tydligt att hon faktiskt menar jag hör dig, jag finns här och lyssnar.
Hej Paula. Efter mitt andra barn bestämde jag mig att byta yrke. Var 34 år och kände att jag hade mer att bidra med. Efter 2 års utbildning är jag klar och känner äntligen att jag har hittat rätt och fick även mitt dröm jobb.
Så kan det vara, men många ord kan användas som förminskande om man bara ger dem fel tonläge. ”Jag hör dig” kan vara ett sätt att helt enkelt visa att jag hör dig. Och nu tog du dock orden ur sin hela mening. Paula skriver jag hör dig, direkt följt av ” finns det någonting jag kan göra för dig”. Då är det väldigt tydligt att hon faktiskt menar jag hör dig, jag finns här och lyssnar.
Jag tänkte byta yrke från kontor till trädgårdsmästare. Har precis gått klart en utbildning och är tillbaka på mitt gamla arbete ett par månader innan bebis kommer. Sen efter Fl-ledighet är det tänkt att jobba inom trädgård 🙂 Gick in i väggen på mitt kontorsjobb och insåg att bara teoretiskt inte är för mig. Älskar djur och natur!
Jag jobbar på förskola och väntar mitt första barn! Jag vet inte om jag vill jobba med det livet ut speciellt inte nu när jag ska få egna barn men det är svårt att ta steget och helt byta yrke!! Kanske hittar modet någon gång???
Skriver du själv dessa inlägg? Funderar över att det skrivs Det inte De. De betyder ju dom? På rikssvenska ”de andra” = Det och De har en stor skillnad.
Fast dialekt är la gött ändå?
Eller om det nu är en särskrivning, är det då inte lite mellanstadiet att påpeka en sådan petitess? Puss på er 🙂
Fast dialekt är la gött ändå?
Eller om det nu är en särskrivning, är det då inte lite mellanstadiet att påpeka en sådan petitess? Puss på er 🙂
Är mitt uppe i det just nu. Har tidigare jobbat 8 år inom industri, med logistik (ingen utbildning mer än gymnasiet), skolar nu om mig och läser till Lönekonsult 1,5 år via yrkeshögskola, har precis klarat av termin 2. Bästa jag gjort! Tufft med en 5-åring och snart 2-åring samt man som reser i jobbet, men så värt det! Ser fram emot att komma ut och jobba efter nyår! Jag är dock lite äldre än dig, fyllde nyligen 33 år, så känn ingen stress! Men när du känner dig redo, satsa!
Är utbildad förskollärare och tog examen Januari 2017. Mitt tips, utbilda dig inte till det! Utbildningen var helt fantastisk, man var så hoppfull och pepp. Så kom man ut i verkligheten och känner att man inte får utnyttja sina nyfunna kunskaper fullt ut (finns inte tid, pengar, folk som orkar/bryr sig mm). Vill redan byta yrke, men vet inte till vad…
Läser till grundlärare nu, åk 4-6. Har jobbat flera år i särskola samt förskola och vet hur tufft yrket kan vara, rektorer som inte lyssnar, pengar som inte finns osv.
Då blir jag väldigt irriterad på utbildningen som ”förskönar” yrket såpass! Ex var det en lärare som svarade ”det är BARA att säga till rektorn så kommer någon från språkcentrum, det går fort!” på frågan ”vad gör man om andraspråkseleverna behöver stöd?”. Det stämmer ju verkligen inte alltid överens med verkligheten… tänker att utbildningen till förskollärare samt lärare behöver förklara att det kan vara svintufft, men det finns SÅ SÅ SÅ mycket fint som är värt det. Då kanske inte nyutbildade känner som dig – måste ju kännas hemskt att ha lagt 3,5 år på en utbildning och sedan vilja byta ganska så direkt ?
Tråkigt att du känner så… tyvärr måbga i yrket som känner så.
Är förskollärare och har också känt så, bytte till en mindre förskola med montessoripedagogik, trivs så bra! Barnen är i centrum och alla arbetar mot samma mål 🙂 hoppas du kan byta arbetsplats och känna yrkets bra sidor.