Lite tankar som snurrar runt i mitt huvud
Det finns två sidor med allt. En bra och en lite mindre bra. Detta gäller även ett föräldraskap. I mitt fall så tycker jag att kanske 90% är bra, kul, kärleksfullt och underbart. Ca 10 % är jobbigt, frustrerande, ledsamt och tröttsamt. Dom sömnlösa nätterna tar kål på mig. Jag vill inte gå upp. Jag orkar inte. Jag vill bara sova. Men man går upp ändå och gör sitt bästa för att trösta ens lilla. För vad finns det egentligen som jag inte skulle göra för henne?
Ett liv med barn väcker så mycket kärlek. Det blir frid i min själ nu när jag har Molly. På samma gång tär föräldrarrollen på en själv ibland. Det kan gå kanske 8 timmar utan att jag har fått i mig mat just för att jag är upptagen med Molly. Förut tyckte jag att det var konstigt om par inte sov bredvid varandra men nu med en bebis så förstår jag. Hugo måste upp och jobba dagen efter. Klart att han lägger sig på soffan och på så sätt blir mindre störd av Molly. Det rör mig inte ryggen längre om vi är uppdelade för att jag räknar med att det kommer vara så under hundåren. Då är det viktigt att man bara är när bebisen sover. Att ha kul med varandra tillsammans och med barnet. Ha fysisk kontakt genom kroppsberöring och kramar. Sånt tänker jag på. Att vara intresserad på det han har att säga.
Det första året är bebisens år. Hur man väljer att göra är helt upp till föräldrarna. När allt känns jobbigt och när man inte vet hur man ska göra så kommer den där lilla ömma beröringen från Molly. En ögonkontakt mellan mig och Molly där jag ser att hennes ögon skrattar, då får jag energi till att fortsätta. Den lilla bekräftelsen från barnet om att de älskar oss är en stark känsla. Molly driver mig hela tiden framåt och hejar på mig när jag blir handlingsförlamad och trött.
Inte en dans på rosor med smått. En mycket känslig berg och dalbana. Alla fördomar man ständigt möter och måste tackla. Om någon säger att jag är för ung för barn så tänker jag ”håll bara käften, jag kommer iallafall inte stå med en rullator på Mollys student”. Man vinner alltid på att vara glad, positiv och ta livet med en klackspark. Jag och Molly hänger ihop tillsammans med våra familjer. Det är det viktigaste, att se efter ens egna välmående, ens barns och ens partner. Tre personer som är kopplade till varandra och att det skiljer sig en hårfin linje mellan kärlek och hat. När man är i gränslandet gäller det att kämpa för det som känns trasigt och inte ge upp.
Det kommer säkert komma tillfällen när Molly är rebellisk och testar mig. Det kommer att komma situationer där jag känner mig värdelös för att jag inte vet hur jag ska hantera henne. Allt sånt är en del av att vara förälder och den främsta i barnets liv som jobbar för att skapa en vettig individ. Genom alla faser, lycka, svårigheter, prövningar och i alla åldrar så kommer jag att finnas där för min dotter. Aldrig vända ryggen och ta hennes behov före mina egna.
Genom tårar och skratt så älskar jag dig!
Du blir provocerad av vad fokl säger till dig, men duhar aldrig tänkt själv på hur du framför saker o ting??
Ena stunden verkar du supermogen, andra så undrar man.
Faktiskt.
Gud vad jag älskar din blogg Paula! Älskar att du vågar vara så ärlig, känns så otroligt skönt att läsa ett inlägg där man vågar erkänna att allt inte bara är en dans på rosor. Jag har själv inte barn men längtar som bara den tills det är dags att planera för barn för mig och min sambo. Att läsa ditt inlägg känns så hälsosamt, det kan verka så lungt och stillsamt med bebis när man bara läser de positiva inläggen, men ett sånt här inlägg förbereder en för framtiden mycket bättre. Då vet man att man inte är konstig eller misslyckad om det blir jobbigt sen när man själv har en liten knodd att uppfostra. Så TUSEN TACK Paula för ditt ärliga inlägg! Kraaam
E: kan dj precisera mer vad du menar?
Älskar din blogg :D!! Molly är sötaste alltså !!
Du skriver alltid samma inlägg. Antingen hur det är att vara mamma med sömn och hur Molly kommer bli i tonåren. Eller så skriver du något om Hugo och att ni möttes i angentina och de. Eller så är det träning. Blir väldigt tjatigt och det är lite ledsamt då jag gillade din blogg väldigt mycket innan.
Skönt att höra att fler sOver på soffan! 🙂 haha
Eller hur, ”E”, kan du förtydliga dig lite? Fattar inte vad du babblar om. Det är ju så sant det Paula skriver.
Älskar din blogg Paula, och jag älskar dina långa, djupare inlägg! Ni är världens finaste lilla familj, kram 🙂
Väldigt fint skrivet Paula! Jag är själv nybliven mamma till en liten kille som är ca en månad äldre än Molly. Kände igen mig i mkt hur du känner, jag är 31 år, men jag tror inte att åldern spelar någon som helst roll i rollen som mamma. När man bär på sitt barn under hela graviditeten, går igenom en förlossning, klarar av att trösta alla hjärtskärande skrik (ens tålamod sätts på prov!), att kämpa med amningen, alla sömlösa nätter, oro, ja allt!..då är man banne med inte för ung för att vara mamma längre..oavsett åldern. Först nu jag känner mig vuxen.
Du verkar vara en jätte bra och kärleksfull mamma till Molly.
Kram på er
Men alltså hellre står jag med rullator på mitt barns studentdag än att stå där relativt ung, men utan utbildning, jobb och pengar. Hellre är jag föräldraledig och vet att jag har något att komma tillbaka till. Hellre har jag allt i sin ordning, har rest runt, haft mitt roliga, har en stabil inkomst och framför allt en utbildning så att jag kan vara en förebild för mitt barn och visa att det är viktigt att ha en utbildning.
Säljer min One Tree Hill Box för 600 kr. Knappt använd, kram 🙂
Äh, det finns ingen ”rätt” tid att skaffa barn som så många säger. Det blir bara när det blir. Antingen står man där med rullator, eller så är man ung och pigg, eller så är man i medelåldern. Alla är olika och vi kan inte alltid bestämma hur vårt liv kommer bli.
Om man vill ha en unge när man är i 20 års åldern men inte träffar den rätta mannen att få barn med så går det ju inte, osv osv. Livet brukar lösa sig till det bästa till sist. På något vis. 🙂
Håller med om att bloggen blivit lite tjatig. Men
Oxh sen så är det ju bra att du är ärlig Paula men jag blir så ledsen på folk som skriver tex ”det är så skönt att läsa om föräldrar som vågar vara ärliga pm att allt inte är en dans på rosor”.. vadå ärlig? Jag är inte frustrerad på min dotter, jag får sova, vi har inte haft en bråk om ”nätter” (än så länge) osv. Men när jag berättar det för folk,att bebis inte alls var så illa som jag tänkte mig innan så ”ljuger jag” eller ”målar upp en fantasibild”. Man ska inte behöva skämmas för att man är trött på det ibland men man ska inte håller behöva skämmas för att man INTE är det!!!!! Det handlar inte om att måla upp en förskönad bild, utan att vissa faktiskt får barn som sover hela nätterna och är glada nästan jämt!
Det är inte alltid lätt -o det hör till! Men glöm inte annat du har i din vardag, era föräldrar tillexempel! Vi har flyttat från vår hemstad o studerar på heltid med vår lilla för att få den framtid vi vill ha -men detta innebär att vi inte har någon i närheten som kan avlasta oss. Det är tufft när dom inte sover hela nätter men fan, de går på nå konstigt vis ändå :D! Tillsammans klarar man mycket mer än man kanske tror 🙂 Tycker de e bra att ni turas om!
Din blogg är helt underbar så jävla rak och ärlig rakt igenom. Jag fick min dotter när jag var 18 år min son när jag var 20år och mitt tredje barn nu 32 år gammal och han är i dag 9 månader. Det är fan inte lätt i bland att vara mamma:( att räcka till i vardagen. Små barn små bekymmer stora barn stora bekymmer. Men man kämpar:) får en sån bra energie av din blogg. Och du är en underbar mamma
Skärp er ni som har negativa kommentarer att skriva. Folk förändras, skaffar barn och allt vad det är. Och när det kommer till en blogg ja då självklart skriver man om saker som pågår i ens liv just då. Hur bra, glada och snälla barn man än har så kan man bli trött som förälder, det är inget att sticka under stolen med. Att ni tycker att paulas blogg har blivit tjatig och tråkig så har jag bara en sak att säga Läs den inte.!!! Det är inte obligatoriskt!!! Inte svårare än så!! Detta är paulAs liv nu och vi iaf jag som själv har barn tycker det är intressant att kika här då och då. Man kan växa ifrån folk hörreni, så ni med negativa synpunkter ni har växt ifrån paulas blogg. Hitta en annan blogg som inte är lika ”tjatig” vetjja. Gör er själva och paula en tjänst.
Okej att Hugo jobbar vissa dar, men det verkar som att det blir hundår för dig och mysår för Hugo. Undrar om det är han som kommer ta nätterna sen när/om du någon gång skaffar ett riktigt jobb eller börjar plugga.
Och ja, bloggen är tjatig och ja du är uppenbart för ung eftersom du måste försvara dig stup i kvarten och berätta för alla att du minsann inte ser hinder med barn och absolut hinner med att gå till gymmet fast du är föräldraledig och LEDIG hela dagen, good for you really.
KARIN- ”fast du är föräldraledig och LEDIG hela dagen”
HA HA vänta tills du skaffat barn så ska du få se hur ledig du är hela dagen.
0ch hon kommer hata dig, säga fruktansvärt hemska saker till dig, du kommer gråta, hon kommer gråta, ni kommer inte förstå varandra, allt kommer vara upp och ner, du kommer känna dig oförmögen och otillräcklig och helt igenom dålig.
men om du faktiskt kommer orka allt det här så säger jag bara att du är grym haha. min pappa finns inte där längre för mig, men det handlar inte om att han inte älskade mig. men han stod inte ut mer med att jag inte klarade av att vara med honom… fast de är en helt annan situation iofs för han är lite av en missbrukare och manodepressiv och slightly pskykopatisk. men ändå. de är så mycket mer än du anar säger jag bara. och förbered dig på allt, för din egen skull. molly kanske blir en rökande pundare som rymmer hemifrån varje natt och skriker att hon hatar dig för att du lät henne komma till världen. eller så blir hon precis som du tänkt dig, men det kan du inte veta än!
oj vad babbligt det här blev men ville bara säga att allt är sååå mycket svårare än det verkar haha..
ps: du är så himla vacker och älskar din blogg! (haha shit du kommer tro jag är helt bortom räddning nu haha men jaja)
kram
Eller hur. Det är ju bara bra att bli ung förälder! 🙂 Till en viss gräns förstås.. 20-24 är perfekt enligt mig! Då är man vuxen men ändå ung!
Jag är 24 år och försöker bli gravid. En del tycker att jag är för ung, men vad faaaaaaaan.. Jag är 24 år, inte 14! Jag tycker själv att jag är i äldsta laget! Om jag får mitt första barn när jag är 25 så kommer jag garanterat aldrig ångra att jag skaffade barn vid 25, men kanske att jag INTE skaffade barn redan vid 20.. Vill man vara en gammal rullatorkärring när ens barn tar studenten? Vill man dö innan man ens hinner se sina barnbarn växa upp? Nej! Inte jag i alla fall.
Jag menar att Paula blir upprörd när folk kanske nämner att hon är en ung mamma,och i stället för att skita i det så tänker hon själv nedsättande kommentarer om äldre mammor.
Det ena är liksom inte nödvändigtvis bättre eller sämre än det andra.
Jag förstår precis vad Paula menar, men det är lätt att man i sin ilska gör samma sak tillbaka mot någon.
Jag förtydligar alltså, eftersom vissa kräver det. 😉
Jag tycker att paula ofta verkar vara mogen med vettiga åsikter, men samtidigt förvånar hon mig när hon låter sig provoceras, hon är högre än så.
Sen är det ganska roligt att folk direkt hugger, precis som att man inte får komma med åsikter som inte har silkesvantar pä.
Så länge det är konstruktiv kritik och man kan stå för det så tycker jag det är positivt i slutändan.
Folk skriver även attd et börjar bli tjatigt och de är väl inga dj
Vlar för det. 😉 Nus kriver kag fri. piaden så gissar att detta blir ett inlägg utan mellanslag, vi får hoppas att så inte är fallet.
Men här kom en förtydligan.
Sorry för konstig stavning i inlägget oavn, jäkla ipad. 😉
Hej tjejen!
Jag vet egentligen inte vad du lyssnar på för musik men jag tror iallafall att du skulle uppskatta låten ”besvärjelse” med Oscar Danielsson (http://www.youtube.com/watch?v=kIryuDjGuR4).
En låt med mycket känslor som jag tror att du och Hugo kommer att känna igen. Första gången jag hörde den började jag stortjuta och jag är varken en ”känslomänniska” eller förälder (som låten handlar om).
Jag tycker ni gör ett så fint jobb med er tjej och hoppas att du aldrig slutar blogga, du gör bloggvärlden!
Nuff said. Ha en toppendag!
Sarah: jag har två barn med 16 månader emellan och hann också med att träna, helt fantastisk prestation av mig verkligen! Men jag behövde inte skriva det varje dag för att bevisa att man kan vara en bra mamma och hinna träna nån timme om dagen.
Har du tänkt på att det inte är ett val för många att vara äldre mammor? Många försöker, försöker och försöker innan man lyckas bli gravid. Vissa har inte hittat någon att bilda familj med.
Då svarar jag tillbaka till dig när du attackerar äldre mammor på det sättet att jag har mycket hellre en ansvarsfull mogen mamma än en som har sprungit in i det och kastar ut sig en sådan kommentar som i det här inlägget. Jag skiter väl fullständigt i om hon är gammal så länge jag fått en bra uppfostran och mycket kärlek?
Det finns fördelar och nackdelar med allt! Det får du räkna in. En 35-40-åring som blir gravid har mycket mer livserfarenhet och har hittat sig själv på ett annat sätt som 20-åringar ofta inte har. Jag är 21 år och kommer inte skaffa barn på ett bra tag. Även fast jag har ett stadigt förhållande på snart 5 år med världens gulligaste kille.
Bli inte sur när andra säger att du är en ung mamma när du själv spyr galla över den andra ”gruppen”. Mammor är mammor! Och jag vill tro att alla gör sitt bästa, oavsett ålder. Smutskasta inte det.
För mig var den tiden du är i nu den jobbigaste sömnmässigt, det fanns inga hormoner kvar som hjälpte mig genom nätterna (jag reagerade jättebra på just de hormonerna), men barnet vaknade fortfarande på nätterna. Det tog ett tag sen började det fungera bättre… eller så var det så att jag började jobba när barnet var drygt 8 månader och min man var den som tog nätterna som gjorde skillnaden…
Det jag vill säga är att det tog ett tag att vänja sig men sen tyckte jag att det blev bättre.
Nu väcks jag en eller två gånger per natt och vissa nätter byter jag även sovplats, men känner mig ändå hyfsat pigg och det fungerar att jobba.
Många verkar ha blivit upprörda över det du skriver om äldre mammor och jag förstår att du blir ledsen och arg när folk dömmer dig efter din ålder. För mig finns det ingen ålder som är bättre eller sämre att bli mamma för första gången. Du kommer aldrig att vet hur det är att bli mamma för första gången när du är 35+ och jag kommer aldrig att veta hur det är att bli mamma första gången när jag är runt 20.
Dock är jag glad att jag inte blev mamma då för jag hade helt klart inte varit mogen för att bli mamma då och tror att jag är en mycket bättre mamma genom att vara äldre. Men det är jag och något jag har kommit till insikt om nu, det är inte applicerbart på alla kvinnor.
Väldigt väl skrivet, tror att många småbarnsföräldrar känner igen sig, jag vet att jag gör det!
Är det Mollys behov som går först när ni lämnar henne till mormor en natt vid sex månaders ålder för att ni är så trötta att ni behöver avlastning men drar på krogen och glider in, enligt Hugo, fem på morgonen istället? Jag dömer inte. Jag bara undrar med tanke på hur negativ du är gentemot äldre föräldrar, föräldrar som eventuellt redan ”gjort bort” det där och ”klarar” år ett med bara barnets behov i åtanke. Vi som är äldre, när jag tittar på min umgängeskrets, vi tänker att vi sen ska ut, sen ska ta en bio och sen ska ha ”egentid” en hel helg eller natt. De yngre föräldrarna i samma krets gör som ni: Behöver hjälp hela tiden och trycker på att egentiden är viktigast.
Jag tror inte aty någon förälder är bättre än en annan MEN jag tror definitivt att tankesättet hos oss ”äldre” skiljer sig stort från er yngre. Vi i min krets läser alla din blogg och majoriteten av oss äldre pratade just om det där krogen-tillfället. Att vi aldrig skulle falla oss in att göra så, vi skulle ha sett till att sova OM vi ens lämnat bort medan de yngre hejade på er och ansåg det vara skitbra med en fyllekväll. OM vi står för någon sorts norm så tycks tankebanorna kring just barnets behov skilja sig. Återigen inte sagt att nåt är sämre eller bättre.
Du är snabb på att hävda att livet inte förändras bara för att man har barn men ser du, det gör det för oss som inte lämnar iväg så fort vi ”känner” för det. Klart livet förändras, enormt! På alla sätt och vis 🙂 Du kränkte oss (det ordet är så uttjatat) genom att hävda att det bara är att ta med barnet till träningar (alla har inte ungar som Molly) och du kränker oss igen med din åldersdiskriminering nu. Vi fattar. Du är arg för att du inte är betrodd som mor MEN du måste ju också förstå varför? Dela inte med dig av alla ”jag är så trött” för att sen visa att ni dragit på krogen, klivit upp före fan för att träna osv osv. Det är sånt många äldre ser som felprioriteringar, tycka vad man vill om att alla anser sig ha rätt att haspla ur sig sina åsikter om alllt och inget.
Försök att hinna träna sen när du börjar jobba:) det är väl dags snart?
Svider det inte att du/ni inte kan resa bort 1, 2, 3månader ibland för att bara njuta av friheten, kanske ligga på stranden tillsammans en hel dag för att sedan gå ut och dansa tillsammans. Bara må bra?
Du kan ju inte det längre, visst kan ni åka iväg 2v till teneriffa el liknande men hur mycket frihet får du? Och hur många h kan du sola? ; p
Hade du inte hellre väntat tills du är minst 26?
Jag själv är 21 och har varit tsm men min kille i 3år och vi åker utomlands 3mån varje år för att njuta av vår ungdom.
Hellre en äldre mamma som har gjort allt och velat slå sig till ro än en ung bitter mamma som är fast.
Aa- du har så rätt!
Tycker också att Paula nedvärderar oss ”äldre” mammor. Själv skulle jag aldrig lämna bort min 6- mån en hel natt. Likadant var det när dom reste utomlands och hade mormor med sig- för att få egentid. Paula var dessutom borta häromkvällen också, det skrev hon aldrig i sin blogg men det stod i Hugo’s att han var själv med Molly. Så är det Spa och tjejmiddagar och kvällsfikor hit och dit. Tycker verkligen att Paula är borta mycket. Vi äldre mammor är färdiga med det där. Det får komma tillbaka senare, när barnet blivit lite äldre.
Dessutom så tror Paula att första året är det ”hårda”. Ack så fel hon har. Snart börjar Molly krypa och gå och då kan hon inte ta med henne och träna längre. Fikor osv är också svårare- Molly lär knappast vilja sitta stilla då! Det jobbiga börjar när dom börjar gå och blir livsfarliga. Har en sömntid varje dag som man måste följa. När dom är under året har dom inte lika strikta sömntider. Men det kommer snart. Och viljan kommer också snart.
Tycker Paula ska lugna sig i sina uttalanden. Hon är mamma men vet inte allt om mammarollen ännu. Dessutom har hon grymt mycket hjälp av Hugo och sin mamma. Inte alla som har det.
Det första året är det lätta skulle jag vilja säga. Någon som håller med?!
Hej Paula! Jag vill bara säga Tack! Tack för att du skriver om det jobbiga med att vara förälder. Blir så trött på alla bloggar där allt bara är rosa moln och gulligull. Det kan omöjligt vara så underbart hela tiden.
Men vad underbart att läsa dessa kommentarer! 🙂 Folk har rätt att framföra sina åsikter och tankar, oavsett om det klingar positivt eller negativt utan att bli påhoppade och/eller bli kallade otrevliga saker. Tycker att du ”Aa” har så mycket kloka och välskrivna kommentarer! Och det du skriver här kan jag inte annat än hålla med om.
Jag vet ej om jag räknas som yngre eller äldre mamma (fick barn vid 24) men jag lämnade inte bort mitt barn det första året, hade inte klarat det. Men det beror väl på hur man är. Jag har inte haft några som helst behov av att festa, gå ut och fika, gå på spa eller event etc. Om jag får uttrycka mina tankar så känner jag att om man har ett sådant behov av att få leva ett så fritt liv så är det kanske inte så bra val att man skaffar barn. I alla fall inte förrän man känner att man kan släppa det livet i alla fall under cirka ett års tid (det första året). Det är klart föräldrar också behöver sin tid till att bara få vara, men vart går då gränsen för vad som är rimligt att man är ifrån sin bebis/sitt barn? Intressant ”debatt”. Och jag må hålla med ovanstående kommentar: det tuffa börjar väl egentligen när barnet lär sig gå och får sin egen starka vilja 😉 Man måste inte skaffa barn, man är då fri att leva fritt. Men skaffar man barn så är det klart livet förändras. Det är bra med mor- och farföräldrar etc som gärna vill och kan vara barnvakter men det är just det dem är; barnvakter. Dem är inga extraföräldrar.
Amen till ”Aa”! Då är jag ändå 21 år precis som Paula och har en dotter på 5 månader 🙂 självklart kommer Paula inte kommentera eller ta upp detta precis som med allt annat folk undrar eller påpekar. Tråkigt.
Du är grym! Blir alltid lika berörd av dina kloka inlägg.
Jag läste precis kommenterar från er ”äldre” mammor och tycker verkligen det är oerhört tråkigt och nästintill sorgligt att ni inte har något bättre för er än att försöka ”trycka ned” en annan mamma, i detta fall Paula. Jag tycker mig ana en avundsjuka och en osäkerhet bakom era kommententarer. Hon är väl aldrig någonsin skrivit att det är sämre att vara en äldre mamma bara för att hon pratar om fördelarna med att vara en ung mamma? Tvärtom. Jag beundrar Paula för hennes ärlighet och positiva energi samt för att hon vågar dela med sig av både det jobbiga och det underbara med att vara förälder.
Avslutningsvis, jag är övertygad om att Molly klarar av att sova både en och två nätter hos sin mormor. Jag är än mer övertygad om att föräldraskap inte behöver betyda att en mamma slutar vara en kompis, en flickvän eller en dotter det första året. Även en mamma måste få välja att göra annat än att spendera all sin vakna tid med sitt barn det första året. Jag lovar att alla föräldrar får lite mer energi och blir lite bättre föräldrar om de får möjlighet att samla nya krafter och energi av intryck som ges av andra än ens eget barn. Om den energin kommer från en utekväll, en lång promenad eller en weekend till Paris har ingen betydelse.
Sammanfattningsvis: sorgligt att ni ”äldre” mammor är så pass avundsjuka, bittra och att ni inte mognad mer än att ni känner ett behov av att döma en annan mamma. En mamma som dessutom tycks vara en alldeles fantastisk mamma till sitt barn.
Go Paula!
Precis som du skriver i början, så känner jag. Kände igen mig 🙂
Får jag kopiera texten och länka till dig, att det är du som skrivit det?
Hannah: Det mest fascinerande med hela Internet-grejen nuförtiden är att alla som inte skriver nåt som faller varenda kotte i smaken (eller faktiskt ifrågasätter en text/åsikt/beteende) är ”bittra”, ”avundsjuka” eller ”omogna”, ”osäkra” och ”dömande”. Ser ingen i kommentarsfältet som är nåt av ovanstående men tack för din oerhört fina analys av oss. Den är ganska vanlig och börjar bli allmänt tråkig att läsa. Att säga nåt som räknas som negativt är inte likvärdigt med att vara bitter eller avundsjuk, det skulle vara så trevligt om människor slutade dra likhetstecken mellan dessa företeelser. Jag tror att just orden du rabblar i din text är de mest uttjatade och välanvända orden på Internet just nu. Inte heller är det alltid dömande och en osäker individ brukar sällan uttrycka sig på sätt som gör att denna eventuellt hamnar i konflikt med andra.
Då vi är fler än en som reagerat lär vi inte ha fel angående att känna oss aningen utpekade som sämre pga ”ålderdom” och det är väl klart att vi kanske då undrar hur Paula tänker som skriver som hon gör – Om alla runt mig är idioter kan det så vara att jag är den största idioten var nåt som jag lärde mig av min mor. Kanske nåt att tänka på innan du nästa gång talar om för flertalet människor hur bittra och avundsjuka dem är då alla som kommenterat så tycks ha uppfattat den negativa tonen angående rollatorer på samma sätt.
Jag skulle aldrig ha valt att bli mamma i samma ålder som Paula av flera olika skäl och gjorde även ett aktivt val då via en abort, jag är mer än nöjd med att ha väntat och långt ifrån avundsjuk, herregud vad jag gjort annat under dessa år OCH har ett ytterst välplanerat barn sovandes på övervåningen men tackar som frågar. Och jo – några av oss (som du ser) anser visst att man under första året behöver vara ”bara” mamma och pappa, vad som nu är fel med det? Jag är, sedan mitt barn föddes, i första hand hens mor. Allt jag gör idag är med hen i åtanke – allt. Jag kör inte för fort, jag utsätter mig inte för fara och jag drar inte utomlands ensam tre månader. Barnet har då i alla fall inte valt att födas till världen och några av oss tänker nog att vi kan bjuda på den tiden, den är oerhört kort. Det råder en allmän hysteri där ute om att livet absolut inte får förändras och man får absolut inte råka bli tråkig och hemmasittande (varför det nu är så hemskt?) bara för att man får barn och den hysterin är, av egen erfarenhet, mest utbredd bland unga föräldrar!! Även jag tänkte så i Paulas ålder men känner nu att det är skönt att jag inte längre har behovet av att livet ska vara statiskt. Det är en intressant hysteri för vi äldre, egen erfarenhet, vi har inga problem med att livet förändras eller att utekvällarna byts ut mot hemmamiddagar i kanske 1-2 år av ens enormt (förhoppningsvis) långa liv. Den viktigaste tiden för ens barns känslomässiga utveckling sker då – jag är mer än gärna alltid tillhands för mitt barn på det sättet och kan, trots det, ta en middag med vännerna, kramas med min sambo i soffan men ändå kunna vara där för mitt barn när hen vaknar och letar efter kända ansikten, trygghet. Att dra på krogen med sambon har jag både hunnit och hinner göra sen – det ska bli galet roligt MEN det får vänta till mitt barn har åldern inne.
Att vara sambo, flickvän och vän med mera det klarar iaf jag av galant utan att lämna bort min bebis i flera timmar till eller dagar till någon annan än pappan (du vet – är man påläst inom anknytning så gör man icke det men det är ett val jag gjort helt utan att vara bitter, osäker eller avundsjuk på andra, inte heller dömer jag de som gör så men jag måste ju få fråga vems behov som egentligen går först i och med att Paula avslutar sin mening i inlägget så?) Det tycks vara så att unga föräldrar har liiiiite mer behov av att kanske dölja sitt barns behov i just ursäkter som du skriver – att man är en bättre förälder om man får supa en kväll eller dra till Paris eller att man absolut måste lämna huset samtidigt båda två. Enligt all forskning som råder är det inte barnets behov i alla fall och att tiden ifrån barnet visst har betydelse MEN det betyder inte att jag anser att föräldrar som gör så på nåt sätt är sämre föräldrar än vad jag och min sambo är – vi har valt olika stilar helt enkelt och jag ser fortfarande ingen i kommentarsfältet som skriver ”fan vad ni är kassa föräldrar”? Vart du ser det är för mig ett mysterium. Jag valde att bli mamma och har med det valet också valt att vissa saker, under mina barns första år, går bort och tycker mig ana, som jag skriver ovan, en viss skillnad i tankesätt där på ”äldre” och ”yngre” föräldrar. Inget mer med det men det tycks vara fler av oss som upplever samma sak, som du ser. Ingen avundsjuka, osäkerhet, bitterhet, dömande ton eller annat blaha, blaha som du rullar upp i din text ovan av något skäl?
Den enda som dömer just nu är du och du, likt Paula, är oerhört nedsättande mot oss ”äldre” föräldrar som kanske då tänker aningen annorlunda kring sitt barns behov och första år och tog oss friheten, i ett öppet kommentarsfält att diskutera/öppna upp andra tankesätt kring ett ämne som skrivs om. Helt utan att döma, vara elaka eller på annat sätt nedsättande. Även jag, som har ett äldre barn än Paula, kan väl säga ”små barn små bekymmer, stora barn STORA bekymmer”. Första året är tufft för att det är ett nytt liv men det är inte det tuffaste och det lär Paula bli varse om hon också. Idag tänker jag tillbaka och undrar vad jag gnällde över då 🙂
Paula är en fantastisk mor, till sitt barn men inte till alla andra barn. Jag är fantastisk för mitt barn och resterande mammor och pappor där ute är fantastiska för sina barn. Så ja, Go Paula och Hugo och go resten av oss med.
Tycker om din blogg o tycker du verkar vara en jättebra mamma. Men tycker liksom många andra att det är synd att din osäkerhet ska klanka ner på oss ”äldre” mammor. Nej jag kommer inte att komma i rullator på min sons student även fast jag var 36 när han kom. O nej jag hade inte en svår graviditet utan en väldigt lätt. O nu fyra mån efter förlossningen så är jag i toppform o har tillbaka min kropp som innan graviditeten, det har väl inte du riktigt ännu även fast du kämpar på bra mycket mer än vad jag gjort?! Sry för den, framprovocerat av dig, men sluta klanka ner på äldre mammor för det låter illa, vi verkar trots allt vara en del äldre som läser din blogg o vill gärna fortsätta med det! / Linda