Livet med Hugo
Det är givet att ens förhållande både är ros och ris. Igår testade Hugo mig något enormt, ibland funderar jag på om han är i någon sen trotsålder! I slutet av kvällen attack-kramade han mig för att jag vid det här laget var så pass frustrerad. Allt började vid middagen:
– Jag storhandlade igår. ”Kycklingen här går ut den 10 så den kan vi äta imorgon”. Hugo vet att jag är allergisk mot bäst före datum och äter gärna inget som är en eller fler dagar förbi. När jag skulle laga middag så såg jag att kycklingen gick ut den nionde och när jag öppnade paketet så luktade det apa.
– Det stod två stora paket med ägg längst ner i kylen. Hugo är ensam om att äta ägg så jag litade på att dessa paket var fyllda- så jag handlade inte ägg. Min tanke var att göra panerad kyckling så jag behövde både kycklingen och äggen.
När jag ska ta fram äggen är paketet misstänksamt lätt. ”Äej men vad fan Hugo” var min tanke. Det var bara skal kvar i äggpaketen. Varför inte bara slänga det som är tomt så slipper det bli en miss? Det värsta var att jag några timmar innan var och storhandlade så det blev så tokigt.
Resultat: En försenad middag och en snabb utryckning till affären för att köpa ny kyckling och ett paket ägg.
”Du på lördag måste jag medverka på en invigning mellan kl 09-14”. Vid det här laget kokade jag över för detta är dagen innan Leonores dop. Jag har roddat och fixat med detta länge och hade lördagen inplanerad som en fix-trix dag. Saker ska hämtas, lämnas och ja you name it. Det hela visade sig bli lite med komplicerat när jag räknat med Hugo och uppdelning av barnen denna dag. Egentligen kände jag bara att släppa allt och säga att då får Hugo lösa detta när han inte talat om detta för mig tidigare, men det är inte realistiskt.
Det jag önskar är framförhållning och kommunikation. Det är onödiga men också klassiska missar. Jag vill inte extra kolla att datumet på kyckling stämmer med det han säger, jag vill inte känna på äggpaketet eller planera hela fixdagen till lördag om jag från början visste att det inte hade funkat för Hugo. Så simpelt men ack så svårt i praktiken vissa gånger.
Lösning: Middagen ordande sig. Fixet sprids ut över veckan. Idag handlar jag prosecco till brunchen efter dopet och på lördag eftermiddag plockar jag upp all dekoration.
Blir det missar mellan dig och din partner också då och då? =)
Känns så igen! I söndags skulle vi fira min födelsedag med familjelunch. Jag gick upp 06.30 och började laga all mat etc. Det enda jag ville var att min man skulle dammsuga och torka rent samt ansvara för kyckligen. Halvvägs genom vår stressiga förmiddag försvinner mannen upp till datorn därför att han ”var tvungen” att göra ett excel över våra inkomster och utgifter. Det är samma visa varje gång vi är under tidspress – förra gången var han tvungen att åka och sopsortera. Det slutar alltid med att jag springer som en skållad råtta och försöker göra allt själv. Nästa födelsedag kör jag take away och så får gästerna akta sig för legobitar bäst de kan ?
Hahaha! En av de roligaste sakerna med att läsa både din och Hugos blogg är att jag och min sambo är så lika er. Vi har inga barn än men många situationer som uppstår hos er kunde lika gärna hända oss. Det där med äggen är en klassiker som hänt flera gånger, jag blir tokig! Min sambo är tankspridd som Hugo medan jag som du planerar och är ordningsam ?
Haha jodå, jag är värdelös på att städa. Om min man ber mig torka av kylen så torkar jag dörren och tycker jag är klar, medan han såklart menar att jags ka städa inne i hela kylen också (jag börjar efter mycket tjat lära mig det nu). Och när han ber mig göra något så säger han hälften och tänker hälften så jag gör så gott jag kan med det han sagt och efteråt kommer han och klagar ’men jag villeju ha det såhär och såhär…’ och mitt svar blir alltid ’hur skulle jag kunna veta det, jag kan inte läsa tankar’. Han märker inte själv att han tänker hälften haha.
Haha ja det blir ett par missar var och varannan vecka, oftast gäller det att den ena ska hitta på något efter jobbet så den andra får handla och laga mat själv, vilket ingen av oss är speciellt förtjusta i och blir griniga. Nu försöker vi oss på med lite framförhållning och rodda för flera middagar vid en tur till affären för att slippa gå dit varje dag och för att slippa gå själva. Det är ju det tråkigaste som finns.
Ohja vad jag känner igen mig.
Jag tål inte heller att äta mat som har gått ut efter bäst-före-datum.
Det där med att lämna tomma äggskal i förpackningen gör mannen ofta.
Män alltså 😉
Förstår din frustration! Vi har inte så mycket missar kanske men denna upprepning! (från min sida) Vi bor 50 mil bort från min familj och har bara min mans föräldrar i samma stad. Vi har 2 barn och när skolan/fritids har planeringsdagar eller om vi verkligen behöver barnvakt så ber jag min man höra med sina föräldrar om de kan ställa upp. Och det är det här som jag blir gråhårig på: han gör det ju aldrig! Första gången jag påminner honom kan vara en vecka fram i tiden, Nästa gång 4 dar i förväg och sist så måste jag ju ändå fråga dagen innan och då visar det sig att han FORTFARANDE inte pratat med dem!! Nu har jag blivit så irriterad så många gånger att jag brukar säga: ”nu lämnar jag över det till dig” och frågar inte igen (utan gör upp en backup-plan i hemlighet) så jag slipper tjatet.
Japp, liknelser mellan mig och sambon. Jag är framförhållningen själv, jag tycker man ska kommunicera och PLANERA. Han är mer, äh, det löser sig… Inte när det är 2 barn och ett ex (mamman till barnen) inblandade… PUST!
Hej Paula.
Jag undrar om Hugo har känt till din planering, som tex att lördagen är en fix-trix-dag? Sen tänker jag att Hugo berättade om invigningen igår, är inte det framförhållning? Det är intressant för mig att läsa hur det är från det andra perspektivet då jag oftast kan känna igen mig själv i Hugo.
Hahaha känner verkligen igen mig. min man brukar oftast inte stoppa tillbaka mjölkpaketet i kylen, förutooom när d e tomt?! Kan d verkligen va så jobbigt att slänga d i papperskorgen hahah nu garvar ja men när d händer blir ja galen ?? när vi har saker inplanerat på morgonen så ska han ligga i sängen sååå länge d går tills ja o sonen är helt klara o står nästan me skorna på i hallen för han har fått för sig att han gör sig iordning så snabbt och aldrig kmr försent. D slutar upp me att ja som hatar att bli försenad stressar ihjäl mig och hnm så sen vi sitter o surar på varann i bilen! ?