Paula Uribe, Kontakt: [email protected]

När vi ändå är inne på ämnet ”mammakroppen” här tänkte jag ta upp något som fick mig att brinna av förra veckan. I en facebookgrupp som heter ”Pappisar” delade en medlem en lättklädd bild på mamman till sitt barn med texten:
Jag tänkte starta den mest vågade tråden någonsin i pappisar… Men jag måste veta om ni är med på det… Vi är alla stolta över våra flickvänner eller fruar… Så hur många av er har ballar av stål och vågar lägga ut en het bild på era respektive… Om inte annat så bjuder vi ju på lite runkmaterial för våra mindre lyckosamma pappisar… Och ja… Jag är King….” 

Först blev jag helt mållös när läste den här artikeln och sen var det så många tankar som kom till mig. Att flera i den tråden svarade med bilder på sina flickvänner och fruar fick mig att häpna. Och att vissa uttalade sig om att dem hade ”röggugglor” hemma. Fy fan.

– Hur är det att ha ”ballar av stål” att lägga ut såna bilder på sin partner på sociala medier? Snarare respektlöst och omdömeslöst!
– Ska stoltheten över en kvinna som burit och fött ditt barn värderas i hennes kropp?!
– Hur kan det vara att vara ”stolt” över sin partner om hon ska fungera som r*nkmaterial till främlingar? Så gränstlöst så jag vet inte.
– Varför skulle trådskaparen vara ”king” för att hans partner har en ”snygg” kropp – det är väl inte han som kämpat eller gjort något för den?
– En pappa vars partner inte har en sådan kropp är inte ”mindre lyckosam” – han ska vara lyckligt lottad över barnet hon burit och att hon vill ha barn med honom, Låt mammors kroppar vara!
– Alla pappor OCH mammor borde känna sig stolta över mammakroppen – inte för hur den ser ut utan för vad den klarat av!
– Vad har dem här papporna för syn på kvinnor som dem sen förmedlar över på sina barn?

Nä fy vad förbannad jag kände mig när jag läste artikeln. Om jag fick se att Hugo hade delat en bild på mig i en sådan grupp skulle jag brinna av som aldrig förr. Min kropp är min och jag väljer att dela den med min partner. Om han skulle välja att visa upp den för andra skulle mitt förtroende vara förbrukat och jag skulle känna mig så ledsen, kränkt och objektifierad. Hugo får gärna vara stolt över att jag har byggt upp styrka i kroppen och att jag orkar mer än någonsin. Han får gärna vara stolt över mitt driv i att träna för ett mål. Han får gärna vara stolt över att jag burit våra två döttrar i min mage. Men hans stolthet ska inte ligga i att andra pappor eller killar ska se mig som något r*nkmaterial. Nu vet jag att Hugo aldrig i hela livet skulle göra något sånt men jag försöker tänka mig dialogen om han skulle fråga om lov först:

Hugo: Du Paula?
Paula: Yes bae
Hugo: Jag tänkte lägga upp en nakenbild på dig i en facebookgrupp för pappor så att dom kan betygsätta din kropp. Jag är så stolt över att du är fräsch trots att du fött två barn så jag tänkte att andra pappor kan få använda bilden som r**kmaterial. OK med dig va?
Paula: … Där är dörren – du kan dra och kom inte tillbaka.

Alla diskussioner om kvinnors, och främst mammors, kroppar gör mig så ledsen. Jag tycker det är bra att vi kan prata om det som vi gjort här i bloggen senaste inläggen men det känns som att vi kvinnor redan lägger så mycket press och stress på att få tillbaka ”våra gamla kroppar” som de var innan barn. Vi jämför oss med varandra och kan känna oss missunsamma mot dem som ”lyckas” komma i samma form som innan och hackar på oss själva för att vi inte klarar av samma sak. Alla har vi olika förutsättningar och ingen kropp är den andra lik. Det sista vi mammor behöver är att det kommer en massa stolpskott till pappor och börjar poängsätta våra kroppar offentligt.
Låt mammakroppen va!