Paula Uribe, Kontakt: [email protected]

Godmorgon måndag! Jag är fortfarande upprymd efter vår helg i Göteborg, den vart så himla lyckad och det känns härligt att komma hem med ny energi. Tillbaka till vardagen och till det vardagliga livet. Idag är det en vanlig måndag för oss men julen ligger och lurar så jag underlättade för mig genom att måndagshandla mat för hela veckan via nätet. Hoppas verkligen att ingenting saknas som förra gången, då kommer jag att brinna av!

Idag:
– Träna sig lite. Jag vill svettas och komma upp i puls
– Förbereda inför Lucia imorgon. Barnens tomtekläder måste tas fram och lite sånt
– Köpa julklappar. Varför blir det alltid så att vi hamnar lite i sista sekund? Barnen är klara, det är familjen runt omkring
– Ikväll ska jag träffa älskade vänner, det ser jag fram emot

Lite tankar som finns i huvudet:
– Är det inte lite sjukt att vi redan är inne i maj 2017 när vi planerar saker framför oss? Det är absurt, vad hände med att leva i nuet?
– Sista veckan på föris, sen julledig med mig och Leonore. Jag kommer ha båda barnen med mig i tre veckor, jag har inte hunnit tänka så långt. Det kommer att gå undan, det gör det alltid. Vi har ett presentkort på Silja Line så jag tänker bränna av det under jullovet, så att det inte blir liggandes. Det är typiskt oss, vi lägger undan saker men glömmer sedan bort det. Flera biobiljetter har gått ut pga sånt slarv. Nu sitter presentkortet vid fläkten i köket så att jag inte ska glömma bort att boka in en jullovskryssning till mitt andra hemland
– Hugos födelsedagspresent blir av i helgen. Jag hade bokat in Yasuragi till hans födelsedag men det blev aldrig av för att vår älskade farmor fick blindtarmen. Jag frågade Hugo vad han såg fram emot mest. Svaret: ”Sova på en sådan där avslappningsstol mitt på dagen”. That´s right, det ska sovas på min försenade födelsedagspresent!
– Kvalitetstid i all ära men ibland får man lite väl mycket av det goda. Hugos svar till hans föräldrar när dom under söndagskvällen undrade hur jag mådde: ”Hon mår bra förutom att hon vill lämna mig. Hon har fått nog och ska nu vidare till Australien där hon kommer att träffa en surfarkille med långt hår”. Jag satte nästan i halsen pga en skrattattack, vad får han allt ifrån? Det skulle verkligen mycket till för mig att lämna min familj, blir det kämpigt så har jag lovat mig själv att kämpa. Ta till alla medel för att hitta tillbaka. Sedan är jag inte heller livrädd för skilsmässa. Kanske för att jag ser att det har gått bra för mig och min familj ändå. Vi är familj, vi älskar varandra. Mamma och pappa fungerar bra tillsammans fortfarande. Om kärlek tar slut så kommer jag och Hugo ändå alltid att finnas kvar. Han är min familj på ett eller annat sätt tills den dagen jag slutar att andas. Helst av allt vid min sida som min livspartner, som jag idag inte ser ett liv utan.
– Jag föreslog en efterätt till nyår. Det är barnsligt gott och jag räknade med entusiast när jag meddelande resten av familjen mitt förslag: fattiga riddare med vaniljglass och hjotronsylt. ”Usch vad tråkigt”. ”Fy vad trist”. Nähe men skit på er då tråkmånsar, jag kommer slåss för mitt förslag och kommer i protest inte ens smaka om det blir cheesecake eller kladdkaka… Har du börjat fundera på nyårsmenyn?