God morgon måndag!
Tack för all kärlek igår på inlägget om rasism. Är fortfarande chokad över hennes beteende och i efterhand tycker jag riktigt synd om henne. Det måste vara jobbigt att känna så mycket agg mot sina medmänniskor.
Jag och Hugo kör varsin halvdag idag. Molly fick hög feber igår kväll. Jag har tappat räkningen på antal sjukdagar men tänker att det är bra att febern kommer nu så att han blir av med viruset en gång för alla. Min morgon spenderar jag på Studion- det vankas Mamatastic träning med alla mamisar och bebisar.
Helgen: I fredags fyllde en kompis år så det blev en sväng på stan. Gud vad roligt jag hade, tack alla iblandade för att dans och skratt!
Först åt vi middag på Farang. Underbar service!
Altered Carbon- har ni sett den? Serien på Netflix där Joel Kinnaman har huvudrollen. Första avsnitten fattade jag ingenting, men när man väl kommer in i det… En mörk serie som handlar om framtiden där naturlig död går att välja bort. Joels karaktär har legat på is i 250 år när han får en chans att återvända till livet.
Det har vi ägnat oss åt på kvällarna, ni måste se den!
Helgens plagg: Dessa sköna jeans från Lindex
Paula.. kan du hjälpa mig bara hitta orken igen? Tidigare har jag varit som du och Hugo, fått saker gjorda och flängt och farit och trivts med att ha fullt upp ofta. Men nu orkar jag inte ta tag i saker utan ligger bara och gör ingenting, låter hemmet förfalla.
Mår dåligt jag med och kan inte riktigt avgöra varför. Eller kanske kan men vågar inte känna efter om det är för att jag är olyckligt kär och inte vågar släppa taget och sluta umgås med honom trots det. Går hos psykolog men vågar nog inte vara helt ärlig där heller.. kanske därför jag inte blir bättre? Är rädd att bli dömd i allas ögon. Häromdan var jag så ledsen och pratade om att jag var rädd och inte orkade mer, blottade mina sidor för killen jag vill kunna umgås med, nu har jag sån ångest för det. För att han fick se mina absolut värsta sidor och tvingades ta hand om mig. Jag vill ju att vi dka kunna umgås på lika nivå och inte för att han ska ta hand om mig. Hur kommer man över sån här ångest efter att man mått dåligt? Mår extremt dåligt efter att jag gjort nåt dåligt.. tappar det totalt. Hur ska jag göra för att inte blicka bakåt utan endast framåt? Är så svårt att ens gå upp ur sängen, vaknar med en klump för bröstet och orkar inte ens ta rätt på disken men ska försöka jobba för första gången på en vecka.
Är det inte lite mycket begärt av Paula att hjälpa dig? Hon är inte utbildad, känner inte dig eller har egen erfarenhet av detta. Du borde söka stöd och hjälp av någon i din omgivning. Hoppas du mår bättre snart. /Tilda
Paula skrev häromdan att det blivit för mycket för henne med och att hon tagit en paus från vissa saker då och i övrigt är hon en väldigt klok person med.många tankar och idéer så därav att jag kunde tänka mig råd och tips från henne. Självklart har jsg försökt med tips från vänner och utbildade men det fungersr inte alltid.
Varför skulle det vara för mycket begärt att hjälpa en medmänniska ?