Igår hängde Molly med sin farmor Fia Kvissberg som är konstnär till Fias ateljé. Molly fick måla på farmors staffli och farmor fick dela sin passion med sitt barnbarn.
Det händer så himla mycket nu i Molly och det är en fröjd att se hennes utveckling. Hon har den där naturliga nyfikenheten och i kombination med att hon gärna tar för sig lär hon sig nya saker dagligen. Att få fostra ett barn ger en privilegiet att dagligen få känna sig stolt. Jag blir stolt när farmor säger att hon skrattar så att hon nästan kissar på sig när hon är med Molly. Jag blir stolt när pedagoger på förskolan berättar vad Molly har gjort under dagen. Jag blir stolt när jag hör hur Molly säger omtänksamma saker om familjen och våra vänner. Jag är stolt ofta och det är som att hjärtat är en svamp. Jag fr helt enkelt inte nog av mina fantastiska barn och detta känner du säkert igen dig i. Att kärleken till dina barn nästan gör dig tokig.
Det är en sak att vara stolt men det är en helt annan sak satt få bekräftad kärlek. Leonore kan lägga sitt huvud i mitt bröst och ge en öm kram. Inte ens ett år och redan generös med närhet. Jag satt och plåstrande om mitt sår inne i badrummet och Molly bara for iväg. Hon satte sig i ett hörn och grinade. Grinade för att hennes mamma hade gjort sig illa, då var jag tvungen att torka bort mina tårar. Jag blev rörd över hennes reaktion och kände att jag bara ville ha henne i min famn förevigt. Hon fick sätta på frostplåster ovanpå kompressen och då förvandlades det till lek istället och hennes oro-känslor försvann.
Mina flickor gör så att mitt hjärta slår volter dagligen. Nu i nästa vecka har vi 10 dagars semester och jag ser fram emot att ha båda två vid mig 24 timmar om dygnet.
Mollys två målningar som hon målade tillsammans med farmor
Så mysigt 🙂
så underbart med barn och deras sätt att visa sin kärlek för sin omgivning <3
Naw lilla Molly.
Ni har uppfostrat dem till bra människor=)
Kärleken till ens barn tar aldrig slut. Den är så enorm och varje gång mina älskade barn har lärt sig någonting nytt eller visa ömhet så spricker jag av lycka. All den kärlek som jag får av dem gör mig alldeles varm inombords.
Jag älskar mina barn över allt annat.
Så otroligt fint skrivet! Har inga egna barn ännu men längtar verkligen till den dagen, och att få känna precis det du känner. Känner det dock ibland med mitt lilla lejon, men det kanske inte räknas haha 🙂 Kika gärna in på min blogg om du är intresserad av hur det är att leva med ett lejon, massor av goda recept eller inrednings-DIY:s! Massa kramar ♥ http://www.sandraserafia.for.me
Det är något alldeles speciellt att dela kärleken med sitt barn ❤️
Jag har varit med om många situationer när vår dotter Selma fått lämna mig på sjukhuset och åka därifrån tillsammans med sin pappa eller andra nära släktingar. När hon var riktigt liten var det nog mest jag och mitt hjärta som påverkades men jag kommer aldrig någonsin att glömma när hon var drygt 3 år och åkte med sin mormor och morfar till sjukhuset 5 mil hemifrån för att äntligen hämta hem mig. Hon var så glad i telefon nör hon ringde och berättade att hon åkte med mormor och morfar för att hämta migmen när de kom fram till sjukhuset hade jag blivit sämre så istället för att hämta hem mig kom hon in i mitt rum i samma veva som sköterskorna lyfte upp mig på en bår och sa till mina föräldrar att de skulle komma till akuten.
De skjutsade mig på bår från ena delen av sjukhuset till akuten och där kom flera läkare springande för att ta prover och liknande. När mina föräldrar och Selma fick träffa mig var jag ganska medtagen, jag hade fått en blodförgiftning och fick således inte följa med hem. Att se min underbara dotter i ögonen och säga att hon skulle få åka hem med mormor och morfar men att jag skulle få stanna hos doktorn ett tag till. När hon lämnade rummet i famnen på morfar. Jag såg min pappas ryggtavla och Selmas huvud som stack upp över hans axel och de mest sorgsna ögonen. Jag grinade som en idiot när de var utom synhåll. Selma var så väldigt väldigt ledsen och efter den händelsen har hon svår separationsångest ❤️
Är precis likadan! 21 år och tycker att det är jobbigare när min stenhårda pappa gör sig illa än när jag själv gör det. Börjar nästan gråta då, haha! Kraaaam
Började gråta av detta.
Började gråta när jag läste detta, mycket för att du skriver så fint om din Molly och för att jag känner mig i kärleken till min egen 3-åriga dotter. Men också för att du verkar vara en så fantastiskt fin mamma till dina barn. Jag har så mycket humör som tyvärr går utöver mina två älskade flickor som jag har och många gånger så ser jag mer det negativa än det positiva speciellt i min 3-åring som är i en väldigt krävande fas med mycket vilja, humör, trots och testande. Det är många kvällar när hon har somnat som jag vill gå in och väcka henne och säga förlåt förlåt förlåt för att hon har en så otålig och dålig mamma :'( Idag var en sån dag, vi har tjafsat och bråkat och jag har blivit alldeles för arg i helt onödiga situationer. Är rädd ibland hur hon påverkas av detta, man vill ju skicka med en grundtrygghet och en känsla av att hon duger precis som hon är och jag är rädd att jag inte kan ge henne detta. Du är en förebild Paula som jag faktiskt ofta tänker på i vardagen som ett exempel och ett föredöme i mitt eget mammmaskap. Såklart förstår jag att du också tappar humöret ibland, eller det antar jag, vem är så perfekt att man aldrig gör det? Men jag tror verkligen att du är en väldigt fin mamma. Många kramar till dig <3