Paula Uribe, Kontakt: [email protected]

Förlåt för dålig uppdatering men jag har varit lite ledsen. Det känns som att jag inte har sovit sedan april och när sömnen är dålig påverkar det ens humör. Hugo var ute en sväng igår och orkade inte följa med till simhallen som han lovade dagen innan. Där var det typiska ”småbarnsföräldrarbråket” igång =)

Ingen skada är skedd och vi ska till simhallen med Molly imorgon istället. Jag har längtat för att jag vet att min döttra älskar att bada men sanningen är nog att det är jag som vill bada mest. Annars har det varit en fantastisk höstdag, solen gassade så att man nästan kunde tro att det var i början på sommaren. Mitt största intresse just nu är att vara inne på tex hemnet och kolla på hus. Jag klickar mig in i flera hus och drömmer mig bort i bilderna. Nu flyttar vi till en ny lägenhet i vinter men nästa gång vi flyttar skulle det vara det ultimata att flytta in till ett hus. Så fort jag är färdigutbildad till vad jag nu kommer att plugga, då kommer jag känna mig redo för att bli husägare.

Vid middagen pratade jag och Hugo om hur ovärt det är att åka utomlands på sommaren. Jag älskar att resa men vad tar den svenska sommaren egentligen? Vi pratade om vad vi ska hitta på nästa sommar när vår diamant hunnit bli ett år. Kanske hyra ett hus vid västkusten. Ta några dagar i Danmark och gå på Legoland. Det är så tillfredsställande att leva ett liv med smått. Att få leva ut sin egna barnsliga fantasi med sitt barn. Att tex få ha gosstunden genom att titta i en bok. Molly förstår ingenting men ändå tittar vi i boken flera gånger om.

Som nu. Att ligga i sängen och se mina två värdefullaste ligga och sova. Med dom är jag hel och med dom känner jag mig hemma vart vi än befinner oss. Jag är så trött att ögonen bara vill slockna men jag njuter av lugnet och vara den sista som somnar men för en heltidsmamma är det övertid att vara uppe senare än till kl 23. Med det sagt så säger jag godnatt. Ser även att bloggvärlden ännu en gång går till attack mot skvallerbloggen. Jag som är tjejen som ofta kan se på saker ur en objektiv synvinkel känner faktiskt ingen som helst sympati för personens dumhet. Visst att man kan provocera men när provokationen leder till påhopp så tappar du min respekt. Som man bäddar får man ligga eller vad säger ni? Hörs imorgon igen kära bloggvänner, då live från badhuset!