Vet du vad det första jag svarar när jag får frågan ”hur är det att ha barn?”.
Jag svarar alltid att det är bland det roligaste jag någonsin har upplevt, jag betonar hur det berikar mig och hur Molly till en stor del har format den del av mig som jag gillar bäst. Men betoning på att det är roligt.
Vet du vad det värsta jag vet är? Självutnämnda experter. Som sprider dålig energi och enligt min mening lägger fokus vid fel saker. Här kommer ett par exempel på kommentarer jag har hört under graviditet med Molly, under hennes livslängd och under denna graviditet:
Graviditet med Molly:
– Åh idag tog jag sovmorgon till klockan 10
Svar : Jojo, passa på du nu medans du kan. Sen när barnet kommer får du inte sova på minst två år.
(Min tanke= en treåring kan räkna ut att det blir mindre sömn med en bebis men alla barn är väl olika och det är lite föräldrars uppgift att ordna med fungerande sovrutiner. Det finns väl inget mer väsentligt än att vilja uppfylla ens barns behov där vakna nätter är en karaktäristisk händelse när man skaffar barn. Sen kanske man är två som kan hjälpas åt så sovmorgon behöver inte bli helt uteslutande i livet.)
– Det skulle vara häftigt att föda barn utan bedövning.
Svar: Det kan du bara drömma om lille vän, en förlossningssmärta är en oerhörd smärta som du inte ens kan föreställa dig!
(Min tanke= Nä det är sant att det inte går att föreställa sig något när man inte har varit med om det. Men förlossning till förlossning är olika och man delar åsikter. Jag och Hugo har för sjutton inte ens samma upplevelse på förlossningen med Molly! Varför ens försöka sätta ord på någon annans senario av upplevelse? Även om du har egna förlossningar i bagaget och har egna uppfattningar så kan man väl fortfarande svara på ett sätt så att man låter personen i fråga har kvar sin tanke. Ex: Det skulle vara något, det är bara att följa din kropp där och då. Våga lyssna på kroppen och lita på vägledningen som barnmorskan ger.)
– Jag vill inte amma mitt barn, jag vill vara mer jämlik med min partner.
Svar= Usch vilken dålig mamma du är!
(Min tanke= Jag personligen ville amma Molly och gjorde det men hade vänner som inte ville av olika anledningar. Jag vet att det skiljer sig mellan bröst och ersättningsmjölk men låt föräldern i fråga ta det beslutet! Det finns ingen bättre lämpad person att sköta om barnet än föräldrarna. Om inte mamman känner sig bekväm med amning och blir gladare av det andra alternativet så blir barnet definitivt gladare också.)
Exempel på när Molly hade kommit:
– Grattis älsklings Molly på din 4 månaders dag!
Svar= Jag minns när min var sådär liten. Vänta du bara tills hon blir 1,5 år. Först då kommer du känna på hur det är att vara förälder på riktigt.
( Min tanke= Jag vet inte hur det är med dig men jag blev förälder den dagen jag såg ett plus på Stickan. Här är också alla barn olika och det går inte att jämföra barn. Varför inte se det positiva i den fas barnet befinner sig i? Vara beredd på att under hela uppfostran är det en hårfin linje till att man ibland tappar tålamodet. Känns det ”extra jobbigt” under den perioden som du kallar då man blir riktig förälder föreslår jag att DU läser på om den fasen så att DU förstår dig på vad som händer i DITT barn just nu. Det måste vara frustrerande för barnet att inte känna sig förstådd.)
– Titta vad fint jag har julpyntat på fönsterbrädan!
Svar= Jojo, vänta tills nästa jul då kommer hon dra ner allt det där.
(Min tanke= Alltså suck. Varför vänder man precis allt till det negativa? Det finns inget lexikon för hur barn fungerar!!!!!!!!!! PS. Molly har ännu inte ens rört fönsterbrädans prylar.)
Exempel på denna graviditet:
– Molly ska sova hos min pappa i helgen eftersom att min tenta och Hugos EM-tävling har krockat. Jag måste uppoffra denna helg för att klara av tentan nästa vecka.
Svar= Jojo, skönt med barnpassning. Passa på nu för med två blir det annat!
( Min tanke= Ja alltså vi pratar om ett barn som vi inte vet hur han/hon är nu. Molly var varit nöjd, glad, social och framåt sedan start. Aldrig haft problem med att lita på fler än mig och Hugo. Mycket pga att vi varje vecka umgås alla tillsammans. Eftersom att mina föräldrar är skilda har vi tre familjer att fråga om hjälp då och då. Mamma, pappa och Hugos föräldrar. Sen bor vi 5 minuter ifrån min mamma vilket gör det lätt när det kör ihop sig. Mamma frågar titt som tät om vi i vår tur kan hjälpa till att lämna/ hämta mina småbröder. När mamma och hennes man var i Barcelona över en helg bodde jag och Hugo hemma hos dom för att ta hand om mina bröder. I vår familj vill vi hjälpa varandra. Så lillesyskon kommer också berikas med fler än bara en mamma och pappa som älskar och vårdar.)
Dessa är bara några exempel som jag noterat och blivit förundrad över. När jag var gravid och hörde på folks skräckhistorier och tolkningar blev jag nästan deprimerad. Tiden framför mig hade målats upp som så mörk och trist. Ingen, absolut ingen nämde ”roligt”. Så nu gör jag det. För det är det jag vill betona. Det tuffa kan vi ta en annan gång men nu vill jag bara sudda ur all negativitet som man ofta stöter på. Lyssna inte och skapa dig en egen uppfattning. Och alla vi som har gjort detta en eller fler gånger kan väl bara bita oss i tungan och fundera en extra gång vad vi säger. Mompower!
Jag och min kille hoppas på att bli med bebis, så vi har inte några egna barn än men jag har många syskonbarn som jag är nära!
Hoppas verkligen inte man blir en sådan bitter person om några år som ska tillrättavisa andra som att allt är svart eller vitt.
Det är väl bättre att komma med råd och tips i stället för att försöka tala om hur allt ska vara när det är så olika från bebis till bebis och person till person, men vissa ska ju vara så himla negativa. Varför inte i stället försöka peppa varandra och säga ”åh, så härligt med sovmorgon!”, ”you go girl, tror absolut du klarar att föda utan bedövning!”.
Jag förstår också att det är tufft, men vissa verkar klaga på sin bebis/sitt barn direkt barnet är missnöjt. Det blir i alla fall lättare att tänka positivt! Att klaga över alla sömnlösa nätter osv gör ju inte att man får mer sömn. Jag tror, när det gäller allt i livet, på att tänka att ”nu blev det så här och att jag gnäller och är besviken gör det inte ogjort och ingen blir gladare av att jag sprider negativ energi utan nu försöker jag göra det bästa av det som är kvar av dagen”.
Jag tror också att många föräldrar har ganska höga krav på sig; har det varit en dålig natt så kanske man kan sluta ut några av sakerna man hade planerat under dagen eller tänka att trots är olika faser som i efterhand kan vara ganska roliga att tänka tillbaka på. Och de flesta växer ju upp till fina, starka individer!
(Jag har förresten en kompis som inte hann ta någon bedövning med sin andra bebis och hon sa att visst, det gör ont men att när hon fick ett njurstensanfall var mycket värre. Alla har ju olika smärttrösklar och toleransnivåer!)
Vilka kloka svar och tankar du har! Verkligen helt rätt tänkt av dig!! 🙂
Karolin: jag förstår din poäng, tycker heller inte om dessa vänta bara kommentarer – alla barn och familjer är olika och har olika fighter i vardagen. De barn som både sover hela nätter och ammar exemplariskt och inte krånglar med maten eller är gnälliga och trotsiga måste vara ytterst få.
Alla ni andra: klart man måste få klaga! Det ÄR tufft! Klart man älskar sitt barn men jag har så sjukt svårt att se att ni inte tycker det är jobbigt emellanåt??
Vad bra inlägg! Blir också(har inte barn) trött på folk som tro sig veta allt.. brukar bli så arg när någon kommentar så, så jag måste kommentera något tilbaka.
men dom som klagar sååå, så måste vara väldigt avundsjuka och inte uppskatta (och inte klaga på dom och säga ”vänta bara”)sina barn eftersom barnen bode ju va det bästa som hänt en!
Till ida: det iaf jag ifrågasätter är varför så många mammor känner att de måste komma med kommentarer som ungefär innebär ’vänta du bara’ när man tex säger att mitt barn har sovit hela nätter sedan hen var ca 2 månader. Eller när jag säger att det inte finns ngn som helst rivalitet mellan mina två barn. Och om de väl skulle ”gå med på” att tro på det jag säger får jag ofta kastat i ansiktet att jag då inte på riktigt upplevt hur det är att vara förälder och blir på så sätt förminskad. Jag tror fullt och fast på att mkt av de ”problem” folk upplever med sina barn skapas genom att lyssna för mkt på andra. Ungefär som att bara gå och vänta på att tex syskonrivalitet eller treårs-trots ska inträffa för det har man fått höra från andra.
Begriper inte många av kommentarerna här och inte Paulas inlägg heller. Hon skriver ju i slutet att det finns mycket negativt också så det är inte något hon förnekar. Självklart är barn FANTASTISKA på alla vis och berikar ens liv något oerhört. Men lika självklart är att det är TUFFT! Det ÄR tufft att inte ha egentid, att sova dåligt, kämpa med amning/mat eller vad det nu kan vara – det är olika för alla familjer och alla familjer har sin kamp som de jobbar med i vardagen, för oss var det sömnen, för någon annan kanske det är amning, vad vet jag. Men den som påstår att det inte är jobbigt ljuger. Min son är mitt allt i livet och vår största lycka i familjen, skulle göra det tusen gånger om – men påsarna under mina ögon är ett bevis på att det varit en lika tuff som fantastisk resa.
Hej Paula!
Tack för en fantastisk blogg och för att du delar med dig så mycket av era liv, tycker du verkar vara en fantastisk människa. Tänkte bara fråga om du inte vill skriva en lista på vad du tycker man behöver och inte behöver när man ska ha barn tex som du skrev att du skulle bunkra upp med amningsskydd. Jag ska själv ha mitt första barn i oktober och tycker det är jättesvårt att veta. Lycka till på tentan!
Kramar!
Jag behövde också höra det här. Jag ska föda när som helst, är 40+2 idag. Har allt på plats. Universitetsutbildning med fast jobb, gift, förstahandskontrakt i storstan bla bla bla. Tyvärr har det nästan känts som ett fängelsestraff som väntar när alla tjatar om allt som man i princip aldrig mer kommer att kunna göra. Det låter kanske skitdumt men jag har nästan varit rädd för mitt eget barn. Vad är det för hemsk varelse som förstör hela livet? Och jag och min man som båda kände att allt var på plats, vi vill skaffa familj – när man sen är gravid låter det som det mest korkade man kan göra, så negativa hånflinande kommentarer kan det komma. Det är alltså så sköööönt att höra det är roligt också. Och värt det!
De känns som att som ”ung” förälder utsätts man i större utsträckning för dessa kommentarer.
Det kanske är så att man som äldre är lite mer förberedd på de mindre roliga sakerna som förälder i teorin, men till vilken nytta?
Bara för att man utrycker en önskan eller förhoppning innebär de ju inte att man är helt bakom flötet, och bara för att man är under 30 innebär de ju inte att man inte att man inte kan bli en lika bra förälder.
Jag tror att man väljer vilken inställning man har, men att alla är medvetna om att de inte går att planera hur ens graviditet ska se ut, hur förlossningen kommer gå till eller hur ens barn kommer bli.
Ändå kommer
Jag är själv 27 år och har två söner på 5 och snart 3 år.
2 graviditeter och 2 barn, och jag kan konstatera att 2 relativt lika graviditeter inte lett till 2 lika förlossningar och till 2 helt olika barn.
Första förlossningen helt utan smärtlindring, och andra med. Första barnet som aldrig klättrat på möbler, pillat i elluttag eller stoppat saker i munnen och andra som varit överallt och gjort allt som man inte ska.
Amningen för mig känns väldigt laddat, jag tyckte de va tufft och jag tyckte inte som många säger att de är ”mysigt”. Första gången gjorde jag de nog mest för att alla ansåg att de va de man skulle, att man skulle knyta Ann till sitt barn.
Vilket jag i början skämdes för att jag inte tyckte och sen när man var öppen med de och sa att man tyckte de var kämpigt höjde folk på ögonbrynen.
Andra gången sa jag att strular de lika mycket denna gång tänker jag absolut inte amma. Jag ammade även denna gång, då de inte strulade alls lika mkt men jag tyckte fortfarande inte att de va den där mysiga stunden som många tycker.
Du gör ett bra jobb, att gå in med en positiv inställning, ärlighet och öppenhet. Även om de finns många moraltanter så finns de många andra där ute som jag tror känner igen sig själva.
PS. Ang Bugaboo, vi hade en första året med 2. Enligt mig finns de inte riktigt någon konkurrens i den kategorin av vagnar. Däremot bytte vi ut den så fort storebror inte längre sov middag mot en singelvagn med ståbräda. För bugaboon har en stor nackdel enligt mig. Den fälls inte ihop smidigt i 1 del utan de är massa delar och då vi ofta skulle in och ut med den ur bilen så passade den inte oss.
Jag blir så fruktansvärt less på kan-allt-vet-allt människor. Så fort man får barn verkar det som att man blir någon form av barnexpert. Alla barn och alla situationer är olika. Bland annat valde jag också att inte amma av personliga anledningar, och enligt mig är jag en toppenmamma för det! Jag förlöste dessutom mina BÅDA barn helt utan bedövning av den anledningen att det inte fanns tid, visst att smärtan var grotsek och det är verkligen ingenting man kan föreställa sig innan som förstföderska, MEN det går!
Heja dig!
Nu har jag bara ett barn men får alltid höra ”vänta tills han börjar gå, då kan ni inte ha det framme” men nähä, inte? Jag längtar tills han börjar gå, jag njuter av varje framsteg mitt barn gör. Visst, enda lugna stunderna är när han sover men även dom tråkigaste stunderna, för då är det så tyst. Ibland tycker jag många låter så negativa som du framtonar ditt inlägg om, vänta till trottsåldern osv.. ja, men det tar vi då.
Du är grym Paula 🙂
Word! 🙂 Jeg hørte også mye negativt når jeg ventet storebror og lillebror! :/
Du är bäst 🙂 och alla andra som buttrar kan få göra det för sig själva. Mer kärlek till världen 🙂 så som Astrid Lindgren sa: ”ge barnen kärlek, kärlek och mer kärlek, så kommer folkvettet av sig själv”
Tack för att någon tänker detsamma. Är i v 39 och inväntar vårt första barn. Vilken lycka tycker vi, andra ” du kommer få en chock” ”du kommer inte få ha ett eget liv” ”säg bye bye till allt det du brukade få göra”…. Att få barn är för mig det bästa som hänt och kommer hända mig, men tydligen för så många andra är ALLT så negativt och i samma mening ” mina barn är fantastiska” .
Jag orkar inte höra mer på allt som är så dåligt med att skaffa barn, varför i helvette har du mer än ett vill man bara vräka ur sig.
Åh jag känner verkligen igen mig i ditt inlägg, det är ofta man får kommentarer om hur negativt allting är och kommer att bli osv. Bra att du för fram det roliga och positiva i att vara mamma för det är verkligen det bästa som finns! 🙂
Jättebra inlägg!!! Och man kan visst föda utan bedövning! 2 kompisar gjorde det. Ena vill göra om det ( hon längtar t.o.m ) men den andra har redan bestämt sig med barn nr 2 blir det kejsarsnitt hehe
Jag har inge egna barn men en utav mina närmsta vänner har fått två vackra döttrar via kejsarsnitt. Hennes mjölk kom aldrig igång när jag fick höra om alla moralkakor folk slängde åt henne, även angående andra saker. Jag förstår inte varför man ska bemöta det så negativt. Tycker det är jättetråkigt och hoppas det kan ändras. Barn är sådana underbara individer och det är ett lotteri. Ni kommer ha ännu roligare med två barn 🙂
Jag har inte barn, men brukar aldrig kommentera sådär till andra mammor. Däremot har jag aldrig hört någon säga något av det du beskriver till någon annan. Så om det förekommer, så är det förstås tråkigt! Å andra sidan har ju folk nu för tiden åsikter om allt, allt, allt. Därmed är jag inte förvånad.
Hej
Bra skrivet ja känner igen det där;) När jag väntade mitt andra barn så fick ja höra vilken chock det skulle bli å att allt blir tre gånger så jobbigt med två…. Har rullat på helt smärtfritt och nu väntar vi våran tredje och jag är inte det minsta nervös. Jag är också i v 14 så det blir extra kul att titta in på din blogg nu när vi ska ha så tätt:)
Kram
Känner verkligen igen mig i det talesättet Paula! Fast i annan form, ska ta studenten nu och flytta och det enda man får höra, det är svårt att skaffa jobb, det är inte lätt att skaffa lägenhet, passa på att bo hemma mödans du kan, det är så dyrt.. Om och om igen.. Bra skrivet!
Känner igen mig. Minns att folk liksom ”åh stackars dig som måste föda ut barnet” som att de är enbart en hemsk upplevelse med själva förlossningen. Blev så glad när en annan person sa ”wow, ha en toppen förlossning!” och ”njut av förlossningen”, för det är ju något magiskt med det hele, inte bara smärta.
Alltså du är bara så bra!! Åh så jag önskar att jag blir en lika bra mamma som du är!
Kram, Frida
Super bra skrivet Paula !! Och jag tror att man kan känna igen sig i andra situationer också..där folk ska vara någon expert och tala om vad man bör och inte bör göra. Jag har inga barn (än) men jag känner ändå igen mig i det du skriver, fast i andra situationer, har så många gånger blivit kritiserad för att jag tex provar på olika utbildningar istället för att hålla mig till 1 utbildning (är sån som gärna provar på lite allt möjligt som intresserar mig medan jag ”kan” om du förstår mig rätt, menar inte att det är omöjligt när man har barn men jag är inte mogen att ha ett barn medan jag provar nytt – vill ha stabilitet innan barn kommer i bilden – kort sagt).
Alla är vi olika, och man blir glad för olika saker, men att sparka på någon för att man blir glad över något är ju bara så löjligt !!
Hejja dig Paula !!! Kör på precis som du gör, låt dig bli glad av allt som gör dig glad – litet som stort- och strunta totalt i dessa negativa människor som inte har något bättre för sig än att klanka ner !
Oj det här inlägget var bra för mig att läsa. Jag är en av dem som kommer med negativa kommentarer sådär. Det är inte för att vara just negativ eller för att trycka ner mamman. För mig handlar det mer om att visa att jag förstår hur tufft du har det/kommer få det. Jag gör det alltså av välmening men jag ska definitivt sluta med det nu och i stället vara mer peppande.
Du har samma (ödmjuka) inställning som jag. Alla barn är olika! De som har barn borde ju veta det tycker jag men icke. När min lilla kom och inte alls ville det jag hade föreställt mig att en god mor skulle göra, insåg jag snabbt att barn fungerar olika och behöver olika sätt att lära sig och det tar olika tid. Det som funkar på ett barn kanske inte funkar alls på ett annat.
Åh! Känner igen mig i allt du skriver. Min tjej är 5 månader.
Jag fick höra såååå mycket negativt. ( du kommer aldrig få duscha, få sova, få äta, gå på toa!) jag har har tid med allt möjligt under mina dagar… En del säger nog bara det för att lyfta sig själva. Jag har lovat nöjd själv att vara en stöttande och positiv pelare mot mina vänner som väntar barn. För ja, ibland är det jobbigt.
Jag har börjat ryta tillbaka när det kommer en ”vänta du bara kommentar…”
Har du inget snällt/positivt att säga- snälla! Var tyst!
Ett tips: Ha inte centrerad text! Det är väldigt ansträngande för ögonen att läsa, speciellt längre texter. Väldigt svårt att få flyt i texten. Jämför med andra bloggar, så ser du skillnaden 🙂
Åh, superbra inlägg. Har aldrig förstått mig på den där negativiteten.
Jag brukar provocera tillbaka när jag får sånna kommentarer och jag känner mig less. Typ att vi inte alls upplevt det problemet, vår dotter har alltid somnat själv, vår dotter har aldrig rivit ner saker från hyllor och dylikt, vår dotter har sovit hela nätter från 5 månader ålder, vår dotter är så jäkla underbar att umgås med, de få stunder det är tungt och jobbigt är som sagt sååååå få.
Det är 100% sant, men jag brukar verkligen trycka upp det i folks ansikten när de ska säga att det är så tungt och jobbigt och svårt med barn. Brukar komma med tips på hur de kan göra för att lösa sina jobbiga situationer ”har ni provat göra si eller så,det gör vi och vår dotter krånglar aldrig med ditten och datten”, Då brukar dem bli tysta eller förvånade,haha! 😉
Klart vi har olika barn som är olika krävande, men vi upplever ju saker och ting olika. Jag har aldrig varit särskilt trött, för jag klarar mig bra på upphackad sömn. Jag fokuserar på det positiva och glömmer jobbiga stunder. Vi är olika helt klart,men jag älskar livet med småbarn!
Ånej vad ledsen jag blir över denna negativitet! Alltså att ha två barn är fantastiskt. Varje ny liten människa som berikar ens liv är ju värd allt extra jobb som det blir. För visst är det två som ska ha mat, två som stökar ner, två som ska ha tvättade kläder osv osv. Och kvalitetstid med en av dom kan vara att åka och handla tillsammans för oftast är man alla. Men det är också så jag vill ha det! Underbart med syskon som får växa upp tillsammans och få en nära relation. Jag ser ju på mina att när en är borta så tycker den som är hemma att någon fattas och dom saknar varandra bara den andra sover middag.
Väntar nu nummer tre och ALLA tjatar om hur tufft det kommer bli. Ibland vill jag bara skrika åt dom och när dom märker att jag blir irriterad svarar dom lite snällt ”ja men det är bättre du ställer in dig på det värsta för det kommer bli jobbigt och slita på relationen”. Alltså åååååhh finner inga ord för vad jag egentligen vill uttrycka när jag hör sånt. Sköt era egna liv så ska jag se till att ta hand om mina barn och min relation. Självklart blir det tuffare men SÅ värt det!
Vilket bra inlägg Paula! Håller verkligen med dig på samtliga punkter. Värst upplevde jag det under min (första) graviditet med människor som kände ett tvunget behov av att dela med sig om sina skräckupplevelser från sina eller vänners förlossningar. Ok att man har ett behov, kanske ur terapeutiskt syfte, att få berätta men välj då att berätta för nån annan en den höggravida novisen.
Jättebra inlägg!
Men ”- Jag vill inte amma mitt barn, jag vill vara mer jämlik med min partner.” förvirrar mig något. Jag valde att inte amma mitt barn av andra anledningar och tycker verkligen att folk ska amma/inte amma precis som de vill. Men att strunta i amning för att man vill vara mer jämlik sin partner förstår jag inte. Amning, va gravid, föda barn är något som bara kvinnor kan. Jag ser inte hur att strunta i att amma kan göra nåt gott för jämlikhet. Jag tycker det att det viktigt med jämlikhet men hur långt ska man gå? Och hur viktigt är det att allt ska vara exakt jämlikt i ett föräldraskap? Jag tycker det viktigaste är att alla iblandande i familjen får roller som de trivs med. Om det innebär att mamman ammar och är hemma i ett år med bebisen så är det helt ok. Att det innebär att båda föräldrar delar på föräldraledigheten från start så är det också ok. Hur man lägger upp sitt familjeliv behöver inte vara jämlik på alla plan, det viktigaste är väl att alla mår bra och är nöjda och att det funkar.
Så att skippa amning för att främja jämlikhet fattar jag inte. Däremot fattar jag om man skippar amning av andra anledningar, tex att det krånglar, att bebis inte vill, att mamman inte vill osv osv förstår jag.
Obs – detta är ingen arg ton eller nåt i detta inlägg. Jag skrev det bara för att jag inte höll med dig i kommentaren å kanske det i grunden berodde på att jag missuppfattade 🙂
TACK Paula för det här inlägget!! Är i v. 18 och börjar få höra allt möjligt… Framförallt om hur viktig amningen är, att man inte måste köpa den dyraste vagnen, ska ni verkligen bo kvar mitt i stan? och allt möjligt annat. Jag förstår att folk menar väl men man måste ju få välja själv. Vi väljer ju såklart det vi tror blir bäst för oss. Det var uppmuntrande att få höra att din upplevelse av att bli förälder är att det främst är roligt. Alla förstår att det är tufft och det behöver man inte fokusera på. Stor kram och lycka till med tentan!
Alltså Paula, jag älskar dig! Det här inlägget behövdes så mycket i bloggvärlden. Tycker inte det spelar någon roll om någon försöker trycka i en en negativ känsla eller positiv, det som är viktigt är att förstå att alla upplever saker olika. Är så trött på att alltid få någon annans känslor lagda på min situation. Det här inlägget visar på vilken otroligt fin människa du är, som kan tänka utanför din egna erfarenhet och dina känslor, stort hjärta till dig Paula och all lycka till dig och din familj <3
Usch blir så arg på dessa människor, avundsjuka så det bara sjunger om det..
.
Åh Paula, du formulerar dig på ett så bra sätt! Ingen kan någonsin tala om för någon annan hur den kommer att få/ha det. Jag är helt på din sida. Du är ensån varm o godhjärtad människa, och jag VET att både Molly och det lilla knytet i magen har världens absolut bästa mamma! Du är mompower Paula! ♥♥
Bra inlägg!
Men alltså varför suckar du och tar illa upp över något folk kan säga som inte ens är menat på ett dåligt sätt? De flesta exemplen som du nämnde är ju inte förolämpande och de säger ju inget som gör dem till ”självutnämnda experter” utan mer ett sätt för folk att uttrycka SIN upplevelse. Löjligt att ta åt sig och bli lite upprörd över något sådant. Hade de kritiserat dig över ditt sätt att behandla och uppfostrat ditt barn så förstår jag men exemplen ovan, nej.
Otroligt bra inlägg o det stämmer exakt in med hur det är. Folk kan inte låta en glädjas med att ens barn sover bra på natten för då får man alltid höra att ”vänta bara – det blir värre sen”….!
Man är ju inte superintresserad av dessa kommentarer utan vill kunna glädjas åt det som är. Självklart vet man att allt kan o kommer kanske ändras men varför lägga fokus på det?
Beundrar verkligen dig Paula, du verkar vara en jättebra tjej och mamma
Detta är så fult!! Gör mig nästan tveksam till att skaffa barn när alla andra vet bäst hela tiden, så himla dryg och onödig attityd. Avundsjuka kan man misstänka! Bra inlägg!! 🙂
Hej! Vad skönt att du skriver detta. Jag väntar tvillingar och har fått höra miljoner liknande uttalande som du. Det slutade till och med att jag gick hem och grät/bröt ihop efter en middag. Nu har jag hittat fokus och styrka hos mig själv och är övertygad att det kommer bli mitt livs utmaning men även mitt livs gåva!
Folk kan verkligen det där med att kommentera om graviditeter och barn. Fryser inte bebisen? Nej jag vet hur min bebis vill ha det… Sen under min första graviditet så var jag 19 år och pluggade till sjuksköterska. Vet inte hur många kommentarer jag fick om att jag inte skulle klara av att göra klart skolan…. Varför skulle jag inte det? Jag är 23 år nu, har fått mitt andra barn och har en fast anställning som sjuksköterska. Blev färdig på utsatt tid.
Jättebra inlägg! Jag har nu två barn på 3,5 och 1 år och väntar fortfarande på allt alla besserwissermammor har förklarat för mej kommer att hända. Men nej, ingen treårs-trots, ingen syskonrivalitet, vi sover hela nätterna allihopa och på helgerna sover oftast barnen längre än oss. Jag tror att de här mammorna bara har sin identitet i att vara just mamma och att man därför känner att man måste påpeka för alla hur bra man är och att alla som inte gör som dem är lite sämre.
Vill bara säga att jag födde min lilla tjej helt utan bedövning, så drömma kan man men det kanske inte blir som man planerat. Jag sa redan i v.20 att jag inte vill ha någon bedövning men om det skulle dra ut på tiden så kanske jag ändrar mig då. Förlossningen tog bara 1 timma så skulle ändå inte hunnit få någon bedövning.
Så säg inte att det är omöjligt. Och jag säger bara en sak till, det gjorde inte så ont som jag förväntade mig att det skulle göra
Så bra skrivet Paula! Har tänkt och pratat med andra om det här SÅ många gånger. Blir så trött på all negativitet. Har själv en dotter på nio månader och jag kan inte räkna alla gånger man fått sådana svar som du beskriver – både under graviditeten och efter hon föddes. Förstår verkligen inte varför folk (oftast andra mammor tyvärr) ska se sig själva som experter på allt vad barn heter. Alla är olika. Punkt.
Och glöm aldrig att du är den bästa mamman för Molly. Och för det kommande pyret såklart 🙂
Allt gott!
Älskar detta inlägg! Jag blev mamma till min dotter för två månader sen och jag har förvånats över hur mycket negativt folk har att komma med. Jag har aldrig varit så lycklig som jag är nu. Skälvklart är det en stor omställning på alla plan att skaffa barn men det mest (och enda jag kan komma på just nu) negativa med det är utomstående folks tråkiga åsikter och kommentarer som helt plötsligts kommer från de mest oväntade håll. Kram till dig!
jag tror dessa kommentarer bara är en vane sak att säga 🙂
Sant så sant! Folk är så negativa till att ha barn. Det blir vad man gör det till.
Har alltid reagerat på folk som säger att man ska passa på att resa innan man skaffar barn. Precis som om livet skulle ta slut då. Inget hindrar dig från att resa när man har barn, krävs lite extra planering, men det är så värt det!
Allt går bara man vill! 🙂
Bra skrivet ! Är gravid med vårt första barn och har Bf en vecka efter er 🙂 å det är så himla tråkigt att höra alla dessa negativa kommentarer hela tiden , för även att jag köper att det många gånger är jobbigt så måste man ju ändå få en chans att bedöma saker å ting själv… göra egna upptäckter liksom….
bittra avundsjuka missunnsamma människor finns det gott om i der här landet! bara att fortsätta vara så härlig som du är och ignorera viktigpettrarna! om dig strålar positivitet så tappa inte bort det 🙂
gud vad roligt att läsa detta! Vilken power du påvisar! Inte för att detta har påverkat mitt val om att vilja ha barn eller ej, men jag får genast mer kött på benen känns det som!! Tack för en superbra blogg, längtar också efter ditt sommarlov (lika mycket som du) för då blir det säkerligen mer uppdatering 🙂 🙂
haha asså så sjukt irriterande det måste va me såna kommentarer, jag skulle nog aldrig palla ha en stor blogg 😛
Hej hej! Brukar inte kommentera din blogg men ville bara säga att det var ett galet bra inlägg!! 😀 Lycka till med tenta, graviditet och annat <3 Kram
Så förbannat jävla bra skrivet Paula!! Åååååh vad grym du är!! Skrev ett liknande inlägg om dessa experter på min blogg för ett par dagar sedan fast mer kring när det kommer till graviditet. Vad man ska äta, vad man får göra osv osv osv. Jättebra inlägg av dig iallafall!! Verkligen!