Paula Uribe, Kontakt: [email protected]

Gillar: Just nu har jag fått en hook up på ”Halvvägs till himlen”. Eller egentligen är det väl Johan Glans. hans skånska är så fantasiakt och när han bara öppnar mun brister jag ut i skratt. Samma sak med mitt lack på naglarna. Jag har som en babyblå färg med inslag av lite grått. Färgen kommer nog att hänga med ett tag men sedan vill jag matcha naglarna med årstiden. Lite så som jag tänker med mina blommor.

Ogillar: Jag ogillar grannkatten. Här om dagen såg jag och barnen när han dödade en råtta. Det var så äckligt och jag föste undan barnen för att det såg otäckt ut. Vi åkte någonstans och när vi kommer hem igen så ligger råttan på vår uppfart. Bara för att du ska få en bild: Råttans inälvor var inte kvar utan där låg den bara med skinnet kvar. Ännu en gång höll jag på att kräkas och bad Hugo att flytta den.

Dagen efter såg vi katten fånga en fågel. Tack och lov så kom fågeln loss och flög därifrån. Katten är ofta på vår tomt och lägger sig i våra soffor. Jag är tokallergisk och uppskattar inte alls detta.

Det är en klurig situation för dom som äger katten kan ju inte hjälpa detta. Det går inte att säga till katten att inte lägga råttor hos oss eller att den ska sluta gosa hos en allergiker. Förslag på hur jag kan lösa detta?

Avundsjuka/oavundsjuka: Sedan i december har våra barn fått varsin konkurrent. Även en syster men absolut en konkurrent inom familjen. Jag fick syskon när jag var stor. Åtta år så jag upplevde aldrig det som mina barn säkert kommer uppleva. Tid är det som jag ser som en nyckel för att en relation ska utvecklas och jag kan helt ärligt inte se någon avundsjuka från Mollys sida. Lillasyster är en sådan naturlig del och hon var med så himla mycket i vintras. Leonore var sjuk i rs så båda barnen var hemma. Givetvis kan Molly bete sig illa med flit för att få uppmärksamhet. Lite ”hellre sämre uppmärksamhet än ingen alls”.

Det enda som jag har märkt från Mollys sida är när Leonore söker uppmärksamhet från andra. Från personer som vi inte känner. Vi var på lekland och Leonore kröp fram till ett barn. Barnet blev glad och började leka med Leonore. Det dröjde inte länge innan Molly var där och avbröt med att lyfta bort Leonore. Vi satt precis bredvid och jag försökte dölja mitt skratt. Nu skulle Molly istället leka med Leonore och det var precis som att hon markerade sitt revir.

Leonore däremot… Där ser vi avundsjuka dagligen. Hugo får inte krama mig. Inte pussa mig och absolut inte ligga på mig. Då gastar hon och försöker ta bort honom. Samma med Molly. När vi gosar så är hon snabb på att också komma upp i famnen. Hon är dock mer fine med att gosa tillsammans alla tre, det går bra.

Rädd: Jag har alltid haft ett konstigt obehag för att duscha med stängd dörr. Framförallt på kvällen. Det är som att jag tappar kontrollen. Dels så hör jag inte barnen om dom skulle vakna till. Jag får för mig att det är nått där utanför som låter. Detta är alltså när jag är ensam hemma och om kvällen. Det är mer rogivande att duscha/bada när det är ljust ute och alla är vakna. Precis samma obehagskänsla har jag när jag tvättar ansiktet i handfatet om kvällen. Skulle någon stå bakom mig när jag öppnar ögonen skulle jag förmodligen få en hjärtinfarkt.

Det handlar nog om att både synen och hörseln försämras i dessa situationer. I kombination av mörker och att vara ensam hemma.

Modig: Jag tycker att jag är modig i min träning. Jag når mina mål och jag utvecklar mina mål. Det känns som att jag har hittat modet till att våga lita på mig själv. Det är så kul att klara av t.ex. en wodd. Innan kan det kännas omöjligt men väl i mål fylls jag av ett sånt välbehag. ”Jag klarade det!”. Alla utmaningar har höjt modet i min träning.

Ensam: Gud vad jag väderår egentid! Då menar jag att bara vara med mig själv! Jag behöver få vara ensam och har hittat mina sätt. Löpningen, att få åka och handla, att få vika tvätten. Hugo är nog mer sällskaplig av sig och värderar inte att få vara helt ensam lite då och då.

Tillsammans: Det är lustigt att jag har mitt behov av ensamhet när jag parallellt värderar att få vara tillsammans alla högst. Allt mitt rodd, alla mina projekt, all min kraft som jag lägger på min familj är just för att vi ska få vara tillsammans så mycket som möjligt. Att vara alla fyra är det som jag mår allra bäst av. I allt från det lilla till det stora.