Paula Uribe, Kontakt: [email protected]

När luften tar slut

Det hände någonting. Luften bara drogs ur mig och plötsligt fick jag svårt att andas. Det har hänt en gång tidigare och det var i slutspurten i tredje ring på gymnasiet.

Vi har precis kommit hem efter en lång ledighet och verkligheten kom och knackade på. Allt som rör mitt arbete, det jag måste prestera. Det smittade av sig på precis allt.

Jag har aldrig riktigt haft ångest men i detta nu känns det som att jag har det. Kan inte sätta fingret över vad. Känner bara att jag måste koncentrera mig för att andas lugnt.

Utvilad- ja
Nöjd med tillvaron- ja
Stressad- nej

Får inte ihop det. Ska iväg och träna nu och hoppas att det ska kännas bättre efteråt <3 Fler som känt likadant? Vad har hjälpt?

IMG_2295

 

 

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. maja

    Paula! Ska inte säga att jag vet vad det är i ditt fall, MEN jag kan drabbas av en otrolig ångest när jag kommer från resor. i princip varje gång faktiskt. I ett par dagar är jag som ett tomt skal, ingenting känns som att det spelar någon roll. Men det går över. Ge det en vecka, kanske två. Sakta börjar man uppskatta vardagen igen och inse att man har så mycket. Men den där stressen, ångestkänslan är hemsk. Men jag tror och hoppas att det kommer gå över, om du tar en dag i taget och inte tar på dig för mycket. Kram.

    1. Hanna

      Jag får också ångest och känsla av tomhet när jag kommer hem från resor. Inget jag direkt kan sätta finger på men precis som du skriver, inget känns som det spelar någon roll.
      Brukar ge sig efter några dagar i mitt fall. Hoppas du mår bättre Paula. Kram!

  2. Ida

    Man kan ju vara stressad känslomässigt, om du förstår vad jag menar. Det är inte bara deadlines som gör oss stressade och ger oss ångest, lyssna inåt så kommer du få svar på varför du mår dåligt, alla svar finns inom oss. Det gäller bara att lyssna!

  3. Sanna

    Bara en sån sak som att du måste försvara vad dina barn har för kläder/badkläder what ever tär säkert på dig! Du är säkert jättenöjd och mår bra osv och du är en grym,stark kvinna. Men kan det vara så att det tär på dig att aldrig bara få vara underbara fina Paula. Utan dömande ögon överallt. Eran fina familjesemester blev nån slags debatt i sexualisering av barn., hur jävla sjukt är inte det? Ibland känns det som ni influencers har allt och alla möjligheter i världen, men jag avundas er inte en sekund. Skulle inte palla en dag i dina skor Paula. Och det här skriver jag med kärlek! Du får tycka att det är jobbigt, du får må dåligt, du får känna att det är för mycket. Det är fasen jobbigt bara att va människa, att dessutom ha dem krav du har på dig, både från dig själv och läsare osv.

    Gud vad jag svamlade i denna kommentar, vill bara ge dig pepp och en kram! Och som nån annan skrev, meditation! Det är så bra, men förstår att det kan va svårt att ”klämma in”. Ett annat tips, lite mer ”I don´t give a fuck” attityd! Har hjälpt mig vääääldigt mycket. DU är bäst! <3

  4. Anna

    Låter ju nästan som en början på panikångest då jag känner igen besnrivninge n. Kände mig inte heller stressad lr något speciellt sådär, man kan ha haft mkt inombords då det bröt ut över en kommentar som min ena syrra kläckte ur sig. Du kanske bara behöver gråta ut. Ibland kan ju deg hjälpa, även om allt är bra. Ta en chillkväll och se en sorglig film så du får lätta på trycket lite, så kommer nog allt lätta lite:)

  5. Johanna

    Läste din gubbes blogg och jag blev jävligt förbannad över dels sexualiseringen med bikinin och någon snubbe som kommenterat din kropp. Folk har mage nuförtiden verkar det som. Tala om att det inte står rätt till. Två ämnen tydligen hos mig som väcker känslor och jag måste påverka detta och det får bli genom att kommentera. Vad är det för skitsnack folk får för sig att ösa ut bara för egen vinning gällande din kropp. Seriöst, jag får inte ihop det beteendet gentemot andra. Barn ska väl också få vara barn och bada oavsett vad det är som finns för sjuka typer i samhället. Vi vuxna bör ha koll på det istället och låta barn vara barn. Ha mage att lägga sig i andra familjer, sköt er själva och påverka utvecklingen i din egna rätta mening i din egna familj om det är stötande när Molly har bikini. Men personer fokuserar istället på vad ni som familj väljer att göra. Jag får inte ihop det och jag kommer inte komma längre än så. I övrigt Paula, du är ashet och ta hand om dig. Allt gott till dig!

  6. Karin

    Som du själv skrev så kommer alla krav på en gång när man ska återgå till vardagen från en dag till en annan. Det kan göra att man känner sig överväldigad, spänner sig och slutar att andas. Har själv upplevt samma sak tidigare och krampen i bröstet släppte inte förrän jag gick och lade mig och sov. Det var under en jobbig och stressig period i mitt liv men ångestkrsmpen kunde komma när jag skulle ut och gå i skigen eller när jag lade mig i soffan på kvällen. Lyssna på din kropp och ta hand om dig själv. Andas med magen och rensa i kalendern. Det är så lätt att vilja kräva mer av sig själv och prestera men vi är känsliga varelser vi människor och vi behöver först och främst ta hand om oss själva. Kanske särskilt vi småbarnsföräldrar! Hoppas att du snart hittar balansen igen. Kram

  7. Sussie

    Tror du definitivt har arbetat för hårt på alla plan.

    Verkar vara du som måste ha stenkoll på din msn, barnen och allt i hemmet som behöver göras. Ni kanske ska dela mer på hushållssysslorna?

    Kroppen ger dig en klar signal att sakta ner.

    Ta hand om dig för du har två fina flickor som behöver en glad och utvilad mamma.

  8. Mia

    Ångest kommer sällan när man är mitt upp i någonting utan efteråt när man har det lugnt därför man inte förstår det ? försök att dra ner tempot lite o var nöjd med vad du har o sträva inte efter att alltid hinna mer eller att vara ännu effektivare.
    Viktigt att ibland bara få vara o inte göra någonting.
    Jag hade så svårt för det efter att jag fick min första ångestattack men det har verkligen hjälpt mig att finna lugnet i att ingenting göra . Det är otroligt obehagligt o jag blev livrädd men nu 10 år efteråt kan jag se att det var min kropps sätt att få mig att dra ner på tempot.
    Önskar dig all lycka ❤️

  9. Emma

    Kan det vara så att du försöker trycka undan känslor som skapats i och med kommentarerna du fick på din kropp eller om Mollys bikiniöverdel? Att det ”tog” mer på dig än du vill erkänna. Alltså inte erkänna för oss utan för dig själv. Ofta är man ju bra på att trycka undan känslor, men känslor och intellekt är inte samma sak. Eller är det något annat som hänt som gör att du behöver ta ett långt bad, själv, och låta känslorna komma till ytan? Ibland behöver jag iallafall bara gråta.

  10. Kajsa

    Jag får handskas ofta med känslan av ångest i min vardag. Det som absolut hjälpt mig är det här tankesättet: ångest och stress bygger på att dina tankar är på något som skett i dåtid eller vid något som kommer att ske i framtiden, dina tankar är inte här och nu. Om du däremot stannar upp och bara lever här och nu, med inga tankar på morgondagen eller gårdagen så existerar inte ångest. Ibland behöver man stanna upp och bara vara. Det är lätt att vi lever kvar i det förflutna eller tänker på något som ska ske inom snar framtid. Så det är mitt tips, stanna upp och lev bara i nuet från och till. Superskön tillvaro där det inte får plats med någon ångest eller stress 🙂 kram

  11. Mimmi

    Jag fick ett bryt i vintras, för mycket på jobbet under för lång tid. Det som hjälpt mig:
    1. Att gråta ut och berätta för mina kollegor och min sambo att jag nått min gräns. Då kan dem hjälpa mig direkt.
    2. För att inte trilla dit igen – daglig meditation med appen Headspace. Det har verkligen varit en räddning, 10 minuter om dagen där jag andas och känner efter – så liten investering men det har hjälpt pä riktigt. Tips! Jag trodde meditation var bara flum men det är jäkligt basic och värt ett försök.

  12. Emma

    Hej Paula, brukar aldrig kommentera men läser alla dina inlägg! Tycker du verkar så härlig, gillar att följa ditt liv.

    Men detta inlägg träffade mig. Jag pluggar på universitetet, och precis innan jul upplevde jag liknande som dig, det hände 2 gånger på kort tid. Jag vet fortfarande inte helt vad det var, man panikångest gissar jag för min del. Jag var sjukt stressad, kände mig väldigt ensam i ny stad utan familjen nära och all sjuk press skolan sätter och massa deadline. Hela julledigheten mådde jag dåligt. Var nog åt panikångest hållet. Vet fortfarande inte vad som utbröt det, hjärnan satte sprätt för mig. Känner fortfarande av det till och från. Det suger! Men alldeles för få som pratar om det, alla döljer det som är vanligt. Vet ju inte om det var det som du upplevde MEN vad jag gillar med din blogg är att du kan vara personlig och visa att allt inte alltid är perfekt!!!

    När jag hamnat i en ren panikattack så, när det blir svårt att andas och hjärtat rusar. Så försöker jag intala mig sjölv att det inte är farligt, försöka ta djupa andetag och vara stilla! Berätta gärna mer om detta ifall du känner för det! 🙂 Tack för en bra blogg

stats