När slående känslor kommer ifrån ingenstans

Jag, Hugo och barnen hade en mysig stund på loftet när vi skulle bädda i sängen som vi skulle sova i. Där och då blev det bara så slående att vi är en familj. Jag gick upp, Molly sprang efter och kort efter det kom Hugo och Leonore. Det där med att man söker sig till varandra. Ligger Hugo i sängen och slappar, då går jag också dit. Hugo vill alltid gå på toaletten medans jag står och sminkar mig. Just det här med sökandet efter varandra, blir ibland så slående. Våra barn är små, och mamma och pappa är idolerna.

Jag blir glad över att Leonore letar efter mig, att hon självmant sträcker upp händerna till mig. Jag är lycklig när Molly säger ”älskade lilla mamma”. Jag älskar när Hugo söker efter min närhet, eller vill hålla min hand. Där och då på loftet, var vi ensamma i 10 minuter när vi höll på att bädda och packa upp. Under den lilla tiden kände jag en sån enorm lycka över att just dessa tre är min närmsta familj. Min man och mina barn.