När Leonore var… åtta veckor? Jag tror att det var någonstans där innan 10 veckor som läggningen var HEMSK. När kvällen närmade sig så smög ångesten sig på. Jag slutade se fram emot kvällarna och såg det bara som ångestladdat. Vad vi än gjorde så slutade Leonore inte att skrika och vara ledsen. Vi testade allt – sova mindre på dagen, sova mer på dagen, flytta på nattningen, dra fram nattningen, vi försökte med flaska, napp, ligga nära, dra i vagnen inomhus, bara hålla om, sjunga, ligga i sängen, amma osv osv osv. Ingenting hjälpte utan hon hade sitt race. Hon skrek i två-tre timmar och somnade sedan helt utmattad.
Vi var också utmattade och vid dom tillfällena grät jag också. Jag kände mig otillräcklig och förstod inte vad som var fel. Först trodde vi att hon hade kolik men hon visade aldrig detta om dagarna, bara vid nattning. Nätterna var bra och smärtfria. Då fick vi nys om kvällsoro och just i den åldern som Leonore var i. Vi läste på och lugnade oss i att det kanske var det som det hela handlade om och att det skulle gå över. Ett hopp väcktes om att det var en fas och att det inte var oss det var fel på. Att inte kunna läsa av ens bebis behov gjorde att jag kände mig helt maktlös.
Den här perioden påverkade alla i familjen. Jag var ledsen, Hugo var trött, Molly vart orolig och Leonore hade sin inre kamp. Mollys nattning påverkades och var inte längre lugn och rogivande. Molly blev orolig när lillasyster skrek och kom inte till ro. Fy fan för kolik. Fy till magont och dess påverkan på alla familjer där ute. Man blir ledsen och tokig. Lite såhär gjorde vi för att överleva:
- Sänkte ribban. Inga måsten
- Förberedde oss på att det snart skulle börja skrikas
- Ingen av oss gjorde några kvällsplaner utan vi var hemma och hjälptes åt. Nästan att vi körde kortare intervallpass med Leonore
- Vi fortsatte med varannan läggning på Molly för att behålla det normala och samtidigt ge båda barnen ett avslut på dagen tillsammans med oss
- Se det som en cirkelövning: Amma/ge flaska, gunga, sjung, massera, håll nära. Kör era stationer och rotera
- Investera i en bärsjal eller ett bärsele
- Det är trösten som bebisen vill åt så det är bara är trösta, trösta och trösta
Detta gick sen bara över av sig självt. Leonore blev äldre och vi skolade in henne i Mollys läggningsrutiner. En vardagskväll ser ut såhär för oss: Vi kommer hem och leker. En börjar med middagen och vi brukar äta vid kl 18. Efter maten så badar tjejerna tillsammans. Blir insmorda, får tänder borstade, håret kammat och på med en pyjamas. Vi varvar ner tillsammans i vår stora säng eller i Mollys säng. Läser bok (Röjonore som vi börjat kallat henne röjer mest) och sen när det natti natti. Vi tar varsitt barn och lägger dom olika. Molly vill bli kliad på ryggen och är vi i hennes rum så sitter jag kvar tills hon har somnat. Leonore får en välling, vi slår på musik, tänder nattlampan och sitter kvar på en pall bredvid spjälsängen. Sedan sköter hon insomningen själv.
Till flaskvägrandet- Leonore tog inte flaska förens i somras. Vi började med att testa med Medelas flaska, den som liknar ett bröst. Jag pumpade ut mjölk i flaskan men hon ville inte ha.
Till sommaren testade vi med MAMs produkter istället. Vi började med anti kolikflaskan och hällde i vatten i den. Vi var i Spanien och jag oroade mig över att hon inte fick i sig tillräckligt med vätska. När hon tagit vatten några gånger bytte vi ut vattnet mot ett tetrapack vällning. Helt plötsligt så tog hon flaskan och slurpade i sig hela vällingen, och på den sov hon mycket bättre om natten.
Så det har vi fortsatt med tills idag. Hon får två flaskor med välling och det är vid läggning. Den napen mitt på dagen och den om kvällen. Vi accepterade hennes val om att inte vilja ha flaska, vi ville åt att kunna ge henne mat på olika sätt och det hade behövts. Nu blev det inte så och jag ammade på, i perioder kände jag mig instängd men är idag glad över att det fungerade så bra. Amningen finns fortfarande kvar men som gos och tröst istället för mat. Man får nog bara vara följsam gentemot barnet så lossnar allt med tiden, eller inte men man fixar nog det ändå utifrån familjens förutsättningar.
Hur ser dina erfarenheter ut av kvällsoro och vägran till att ta flaska? =)
Min lilla älskade bebis. I början bar jag med mig nestet överallt. Jag ville att hon skulle ligga tätt och virade in henne i små babyfiltar.
Det låter som överstimulans, som min 2,5 månaders är i nu. Så blir att vara hemma och bara ta det lugnt så han känner sig mer säker och inte präglas av för många nya intryck. Var ute mycket med honom efter han var 1 mån, trodde de gillade att komma ut osv men det visade sig inte vara så. Ingen fakta bara något jag läst om mycket då man vill förstå bebisen:
Min 6 månaders tar varken napp eller flaska. Jag hel ammar o har precis börjat med smakis av gröt. Min bvc sa att de är dumt att inte lyssna på min sons signaler. Hn vill inte ha napp i flaska utan fungerar utan. Så varför ska du fortsätta.
Jag hade inget bra svar på de. Mer än att min dotter åt inte välling o jag vill att han ska äta de. Då sa bvc tanten att vi är de ända landet i världen som typ ger välling. De rekomendera en stor i god portion med gröt som är mer mat. Sagt k fort sonen älskar att äta från sked.
Känner mig dock kluven. Vill amma länge men samtidigt känns välling som en bra grej om barnet är sjukt eller så. Men han visar bestämt att nej flaska är absolut inget han vill ha.
Vet inte riktigt men allas barn äter välling o de verkar vara en bra rutin vid läggning dock har dottern aldrig ätit de. Utan hon åt som sagt gröt vid 19 sen somna vid 20 länder en bok. Har du några tankar om gröt ? välling?
Kramar
P.s allergin brukar ha vuxit bort vid 1-2 års ålder. Det är individuellt menar vår barnläkare.
Anahita: komjölksproteinallergi är inget hinder för amning. Så länge mamman utesluter komjölkprotein ur sin kost så är det bara att amma på!
Det är vanligt att vid kolik, eller liknande symptom misstänka allergi. Många bebisar mår mycket bättre när mamman äter mjölkfritt (eller ger mjölkfri ersättning) om det visar sig vara bakomliggande orsak. Men det där brukar BVC ha koll på om man rådfrågar dom.
Ja men då skulle hon väl ha reagerat på det längre fram också? Men det verkar som att hon kan äta mjölkprodukter utan problem. Man har väl inte allergi i 3-4 månader bara? Att vara känslig mot ett ämne är en sak men mjölkproteinallergi ger väl lite allvarligare symptom än ont i magen? Känns som att det blivit en trend nu med mjölkproteinallergi.
Ja men då skulle hon väl ha reagerat på det längre fram också? Men det verkar som att hon kan äta mjölkprodukter utan problem. Man har väl inte allergi i 3-4 månader bara? Att vara känslig mot ett ämne är en sak men mjölkproteinallergi ger väl lite allvarligare symptom än ont i magen? Känns som att det blivit en trend nu med mjölkproteinallergi på samma sätt som ADHD också blivit en trend bland barn som är lite extra aktiva och har svårt att koncentrera sig haha.
Hej!
Vad skönt att läsa detta inlägg som du skrev, Vi är i precis samma sits just nu som du varit i, vår lilla pojke är 9 veckor idag och har gallskrikit på kvällarna nu i 3 veckor. Det blir precis som du skriver att kvällarna blir ångestladdade, man vet vad som komma skall. Men jag hoppas att detta snart är över som alla påstår så man kan få njuta av sin lilla bebis på kvällarna också. 🙂
Tack för en jätte inspirerande blogg!
Så jobbigt när de små är otröstliga, det vet nog varenda mamma. De som tror att man kan ”träna” barnet i att inte skrika genom att låta de skrika utan tröst måste ju va födda bakom en sten någonstans. Barns skrik är en överlednadsinstinkt. Att inte svara på den är bara vidrigt och det enda man ”lär” barnet är möjligtvis att eftersom ingen kommer när de skriker slutar de till sist. Fruktansvärt. Sen måste bara säga att det är så fantastiskt att du fortfarande ammar! Mitt andra barn är nu ett halvår och också en riktigt tuttlisa som vägrar flaskan. Men va tusan, denna tiden kommer inte tillbaka. Snart är hon 15 och då ammar hon garanterat inte längre ?.
Jag är lite nyfiken på när och om du ska börja plugga igen? Tycker det är lite spännande eftersom jag själv läser till sjuksköterska och är i termin 5 nu 🙂
Jag har en son som skriker från fest han vaknar på morgonen o är gnällig/skrikig hela dagen när han är vaken i stort sett. Jag blir så ledsen o detta tär verkligen på oss. Bebistiden skall ju vara mysig, när vänder det? Är det någon här som har erfarenhet? Kolik skall ju vara på kvällen/natten o gå över vid 4 månader men det vänder ju inte 🙁
Snälla dela med er om ni varit i en liknande situation.
En förtvivlad mamma:(
Mjölkproteinallergi! Garanterat! Gå till bvc och sluta med mjölkprotein!
Mjölkproteinallergi! Garanterat! Gå till bvc och sluta med mjölkprotein!
Vadå mjölkproteinallergi? Det är meningen att bebisar ska ammas. Uppenbarligen så kan hon ju dricka mjölk nu?
Min son gade kolik men efter de där 3-4 mån som du skriver om gällde å grät han heeela dagarna å halva nätterna. Jag hade bärsele å bar han nästan dygnet runt till han va 6 mån kanske å sen bar ja han typ halva dagarna till han va 8 månader. Där nånstans börja han bli lite nöjdare å grät mindre. Den största skillnaden kom när han va året å kunde gå och förmedla sig lite. Idag är han 1 år och 6 månader och de är forfarande mkt gråt och gnäll och mycket bära. Otroligt hyperaktiv och krävande men jämför man de konstanta gråtandet och bärandet i de första 6 mån så är de ju sååå mkt enklare nu. Vet inte om de hjälpte dig sp speciellt mkt men man tar sig igenom de på nptt jäkla sätt å jag älskar han så otroligt mkt. Kanske vi faktiskt har ett ännu tajtare band än övriga barn just för vi har båda gått igenom så mkt tsm ❤
Min dotter hade kolik. Gick över av sig självt när hon närmade sig tre månader. När man till slut insåg att man som du säger bara kan trösta så gott det går så körde man mantrat i huvudet ”hon kommer inte skrika hela natten, det finns ett slut” och accepterade läget. Hon hade även kolik dagtid och man fick helt enkelt anpassa sig och sina aktiviteter. Det var skitjobbigt men nu i efterhand känns 3 mån som en ganska kort period. Nu sover hon som en stock om nätterna!
Mitt första barn hade kolik och värst blev det på kvällen mellan ca 21-1 och sambon jobbade natt då och åkte just vid kl nio, antagligen tyckte jag det var värst då eftersom jag var ensam den tiden nästan så att sambon inte trodde på mig för att sonen sov alltid mellan 19-21 och vaknade nästan alltid strax efter sambon hade åkt haha.
Flaskvägran har jag just nu med tredje barnet som är 10 månader snart och hon vill inte ha mycket av annan mat heller. Jag som hade tänkt börja jobba lite igen efter ett halvår men fick tänka om lite där hehe. Men tänker att det inte dröjer länge förens det funkar med annan mat så bara att ge henne det hon vill ha även om man ibland känner sig lite låst
Har en 7-månaders och han och vi led av hans kvällsoro/magknip? från han var va 4 veckor tills han var runt 10-12 veckor kanske. Det var ganska länge iaf fast vissa kvällar var något bättre än andra. Men sen har han precis som Leonore alltid varit lugn på natten, men kvällarna var hemska där i början. Tycker det är så skönt nu när han är äldre, nu njuter jag verkligen av honom, han är så rolig just nu. Spädbarnsåldern är mysig men jisses så tuff och känslosam! Avskydde att det var så svårt att läsa av sin bebis. Man kände sig helt värdelös. Nu känner man sitt barn så mycket bättre då blir det genast lättare.
Mitt tips kan låta lite ”hårt” men har ni provat att låta henne skrika men utan att ni som föräldrar gör något? Hon vet ju att varje skrik leder till att en av er kommer och tröstar.
Prova den metoden om ni inte redan gjort det, hur mycket det än skär i hjärtat att höra sitt barn skrlka.
Varje skrik SKA ju leda till att föräldern kommer och tröstar. Spädbarn har inga önskemål, bara behov. Skulle inte råda någon att prova den metoden 🙁
Detta tips vill jag som psykolog dock avråda från att experimentera så mycket med. Barnets skrik väcks instinkter i oss, instinkter att komma till barnet och trösta. Det är därför skriket finns, och vår instinkt är där av en anledning. Barnet är hjälplöst utan oss och förmedlar en typ av obehag/oro/icke tillfredställt behov. Så mycket man bara kan bör man alltid ge bebisar sin uppmärksamhet och tröst när de skriker. Då lär de sig att lita på att om de ber om hjälp så får de hjälp. Att de är trygga och omhändertagna. Vuxenvärlden är att lita på. Om man bara lämnar dom att skrika för att dom ska härdas så riskerar man att de formar en otrygghetskänsla, en känsla av att ingen kommer när jag skriker på hjälp.
Idioti…. tror du på riktigt att ett spädbarn tänker så?
Barnet skriker ju för att hen behöver tröst och närhet. Förstår inte sådana råd. Det barnet lär sig är att det är ingen mening med att skrika för ingen kommer och tar hand om mig. Speciellt så små barn tror att de blir övergivna och måste kämpa för sina liv.
Idag var det ÄNTLIGEN dags för de efterlängtade Rutinultraljudet. In på bloggen och läs mer om det <3
http://www.nouw.com/MammaPrat
Alla mina barn har haft så kallad nattskäck eller oro inför sova på kvällen. Skriket började runt kl. 19 och fortsatte mer eller mindre nonstop till 23. Men det la sig efter ca 3 månaders ålder. Då var det bara borta. En kväll skrek inte ungen, vafan hände liksom ? Huvudsaken är att man är beredd och man tänker att det kommer att gå över. Någon gång går det över. Men just då känns det ju inte så…
Vilka söta bilder!
Här kommer en rolig inläggsidé åt dig! Kunde inte du skriva ett inlägg med dina och Hugos likheter och olikheter?
Jag skrev en liknande lista om mig och min pojkvän här: http://danielasdagbok.com/2016/november/vara-likheter-och-olikheter-2.html
Det finns kvälls kolik med. Heter kanske något annat men vissa barn får ont i magen endast ett par timmar på kvällen.
Nyfiken .. Hur går molly på dagis? Alltid tider ?:)
Bra inlägg om kvällsoro. Mitt supertips är att skaffa en pilatesboll. Ha bebis i famnen, sjal eller sele och sen sitter du på bollen och studsar. Det är SÅ jäkla bra för att trösta ledsna småbebbar.
Jag vet att jag var rätt ledsen på kvällen som kid, Så varje kväll när storebrorsan skulle sova hade jag barnvakt i 30 minuter som tog mig i vagnen runt kvarteret så att storebror fick somna och nattas.
Håller med, pilatesbollen var våran räddning! Då slapp man stå med djupa knäböj hela kvällarna:-)