Paula Uribe, Kontakt: [email protected]

Vill bara berätta att exakt allt du skriver om är helt normalt. Fick min första baby i september och gick igenom precis allt du skriver om. Det är faktiskt jättejobbigt och en omställning som tar tid. För mig hjälpte det att prata med det om min partner. Vi turades om att hålla ligga nära, så att hon kunde sova, och när han tog ut henne på promenader så jag fick lite egentid. När jag tog med henne ut gav jag henne en flaska ersättning först (så höll hon sig mätt länge). Det hjälpte mig väldigt mycket och jag slapp känna mig låst i hemmet! Men ville bara att du ska veta att det är utmanande och du ska inte känna dig misslyckad. Tror att alla känner så vid något tillfälle!

Vill bara berätta att exakt allt du skriver om är helt normalt. Fick min första baby i september och gick igenom precis allt du skriver om. Det är faktiskt jättejobbigt och en omställning som tar tid. För mig hjälpte det att prata med det om min partner. Vi turades om att hålla ligga nära, så att hon kunde sova, och när han tog ut henne på promenader så jag fick lite egentid. När jag tog med henne ut gav jag henne en flaska ersättning först (så höll hon sig mätt länge). Det hjälpte mig väldigt mycket och jag slapp känna mig låst i hemmet! Men ville bara att du ska veta att det är utmanande och du ska inte känna dig misslyckad. Tror att alla känner så vid något tillfälle!

Hej Förslag på inlägg ?
Ville bara säga att du är inte ensam att känna så här…
Min son hade ett enormt närhetsbehov som nyfödd…jag kunde inte lägga ner honom alls, han sov inte längre än 20-30 min åt gången och han hade ett gråtanfall varje kväll mellan 19-23.
Min lösning var bärsjal/sele. Han fick närheten som han behövde och jag fick händerna fria, så jag kunde gå ut och gå, laga mat el plocka lite i hemmet.
För oss fungerade inte amningen då jag inte hade tillräckligt ned mjölk, såvi körde på både flaska o bröst. När vi var ute och jag behövde amma så gick jag gärna undan lite och hade en tunn scarf som gav lite skydd, då jag inte heller kände mig så jättebekväm.
Har du försökt att pumpa om du inte vill ge ersättning…då skulle du kunna ge lite bm på flaska när ni är ute.
Finns olika föräldragrupper på FB där man kan få stöd från andra föräldrar i olika situationer.
Du är absolut inte en dålig/misslyckad mamma. Du är den bästa mamman i världen för din dotter…det bevisar du genom att skriva detta inlägg ❤️ Du vill ha tips och råd i allt detta nya. Lyssna på dem och sen så lyssnar du på ditt hjärta och följer det. Tex om du känner att ersättning/flaska skulle vara lättare/bättre för er, då slutar du amma. Ditt barn kommer må bra ändå…
Att du är ledsen till o från kan bero på hormoner. Jag var väldigt känslig ett bra tag efter förlossningen. Prata med BVC/mvc el liknade för att kolla att du inte fått förlossningsdepression. Det finns hjälp att få om du behöver det 🙂
Och om du inte redan gjort det skaffa en bärsjal tex Aldoria bambu soft (svalare variant av trikå, då trikå ofta är varmt, men lätt för nybörjare att få till) el ergonomisk bärsele som tex manduca el Ergobaby.
Och till sist självklart så visar man bara den där mysiga, perfekta biten av sitt liv på instagram o bloggar. Det finns väl ingen som slänger upp en bild på sig själv när man inte hunnit tvätta håret på några dagar med lite intorkad babykräk på T-shirten och bebis är högröd i ansiktet för den har skrikit i någon timme ?
Kram på dig och någongång runt tre månader börjar du få dina armar tillbaka lite oftare och längre stunder ?

Hej, vet att du skrev till Paula men vill bara skriva lite snabbt till dig ifall hon inte ser d. Ja känner igen mig i varenda ord du skriver, tro mig du är inte ensam. D finns många mammor som känner så, för en del går d över sen och för andra fortsätter d o blir postpartum depression. D tar tid att lära känna sin bebis, acceptera att livet totalt förändrats o att växa o bli bekväm i sin nya roll som mamma. D tog mig ungefär 4 månader o efter d kunde ja äntligen säga att ja va bekväm med mammarollen. Du kmr lära länna din bebis o förstå exakt vad varenda ljud handlar om men d tar lite tid. D som hjälpte mig va att bestämma en sovtid och mattider Så ja liksom hann före att ge d hon behövde innan hon blev ledsen o grät efter d. Jag slutade också lyssna på hur alla sa att man skulle göra tex man skulle inte samsova, inte vänja de me napp, amma eller vagga bebis till sömns och min dotter ville tydligt sova med mig så ja körde på d ändå, jag sa till mig själv att d e bättre att ja får ta hand om d sen o avvänja henne när hon är äldre och jag är bekväm som mamma än att kämpa nu när ja redan mår dåligt, har sömnbrist o knappt orkar Din bebis är fortfarande liten, de vill va mkt i famnen och d kmr gå över d med , sen vill de bara ut o upptäcka världen runt om men du kan prova att lägga ifrån dig henne på ngn plats där hon fortf kan se dig o försöka låta henne vara där me saker som kan distrahera henne lite ett tag. Vi kvinnor måste sluta ha sån press på oss själva, man blir inte en perfekt mamma direkt, d krävs ju erfarenhet vilket du just nu knappt har men d kmr d också 🙂 kom ihåg snälla att d e okej att känna som du gör, du är inte ensam!