Det var en tidig morgon imorse. Det är mysigt att vakna upp när det fortfarande är mörkt ute. Leonore sover numera halva natten med oss och halva natten i våningsängen. Hur trött jag än är så kan jag inte låta bli att le när hon står vid vår sängkant och ropar på mig. I och med att hon är vår yngsta ser jag henne som liten men det slår mig ofta att hon faktiskt inte är så liten längre.
Det känns som att vi står med ena benet i småbarnsåren och de andra i ”stor barnsåren”. Vi kan lämna hemmet utan miljoner saker, det räcker med en blöja i handen. Vi börjar få tillbaka hela nätter med sömn samtidigt som att det vissa nätter gastas efter välling. Talet är på gång, och livet känns lite över en natt så enkelt. Tänk att jag och Hugo har haft barn i nästan hela vårt förhållande. Skrik, sjukdom, kräks, amning, hormoner, lätt till känslor, sömnbrist och enormt mycket kärlek har varit vår vardag dom senaste åren.
Jag är tacksam för småbarnsåren och slitet. Att ha fått uppleva kärlek i dess renaste form under påfrestande omständigheter. Det har idag resulterat till starka band och jag är glad över att det känns lättare och lättare för varje dag. Vi njuter nu och på köpet känner vi oss mänskliga under dagtid. Känslan av att vara överkörd av ett tåg som främst beror av sömnbrist har vi lämnat. Det sjuka är att vi lämnade det utan att märka det!
Någon annan som börjar märka av skillnaden i tillvaron i och med äldre barn? =)
Absolut! Minns första gången vi sov till 10 hela familjen. Så himla skönt. Men lite tufft på vardagarna när klockan ringer och barnen är morgontrötta. Kontraster!
Vi har ett barn, en son på 19 månader, vi är i samma läge och jag håller med till fullo, man börjar bli bekväm nu när allt bara blir lättare och roliga för varje dag. Vi har börjar fundera på barn nummer två, det ända som får mig att tveka är, kommer jag orka? Vår son har energi för två, kommer min tid räcka till för två? Hur tänkte ni när ni började planera för barn nummer två? Behöver jag bara orolig, eller kommer det bara flyta på när andra barnet väl kommer? ?
Ja gud det är jätte stor skillnad. Vår äldsta är 15 år och vår yngsta blir 2 nu i november. Vi har fem barn totalt. Men vi fick barn direkt när bmvi träffades. Jag känner igen mycket som ni diskuterar i era poddar med problem m.m. men gud vad starka vi har blivit som par genom dessa åren. Vi njuter så nu av våra barn när alla börjar bli lite större. Men små barn små bekymmer förstår jag verkligen nu och det stämmer till 100%. Jag gillar dig Paula och din inställning känns väldigt lik min. ?
Våra barn är 5,5år och 3år och vi lever jättelyxigt nu känns det som. Vi tar fortfarande med en väska med ett ombyte till sonen om han kissar på sig och en blöja ifall han ska sova medan vi är iväg. Han sover inte dagtid längre men ibland händer ju något oväntat och de kanske somnar i bilen på väg hem på kvällen. Men i övrigt så är allt så enkelt. De kommer över själva på natten/morgonen, vi behöver inte ur sängen för att hämta dem. På morgonen kan vi sätta på tvn en stund åt dem i vårt sovrum så får vi snooza lite, Vi behöver ingen vagn mer än om vi ska gå en långpromenad. Båda tvättar munnen och händerna själva efter maten osv. Nästa steg jag längtar efter är när den lilla blir lite större och kan sitta framåtvänd i bilen. Då kan jag äntligen köra en roligare bil igen. 😀
Ja absolut, vi har barn i samma åldrar och efter sommarsemestern kändes allt lite lättare helt plötsligt. Det är inte lika omständigt att åka nånstans, jag orkar mer och kan tänka mig ta mig an projekt som jag för ett halvår sen såg som mount everest. Småbarnsår har sin charm, men h*e vad jobbigt det är! ?
Ja, min son blir 2 i januari och han sover fortfarande med oss. Men han har blivit SÅ mycket bättre på att sova hela nätter. Även om han då och då har någon vecka här och där med taskig sömn. Men visst kan man inte jämföra med hur det var i början!
Hon är så fin lilla Leonore! Molly också såklart. Har ni nå planer på att sluta ge välling på natten? Har en snart 2 åring och vet inte hur och när vi ska ta fighten hehe.
Kram!
Vi vill och är bestämda men hon vinner alltid fighten efter ca en timme. ”Här är vällingen och håll truten nu” haha. Vi jobbar på det men än så långe ca en välling om dygnet. Hur gjorde ni med avvänjningen av välling?
Ja vår son blir 2 i februari och jag tänkte precis dom du. Han vill sova jättenära oss nu, liksom nästan i ansiktet och det finns inget mysigare. När vi hämtat honom och han får sova sista timmarna i vår säng.
Han leker fint själv och vi kan greja i huset utan att han behöver oss på det sättet 24/7. Det känns häftigt att få vara med om detta. Fint att få landa innan vi vill skaffa fler syskon, han har en ängla-storasyster 🙂 Älskar din insta och blogg. Du är unik. I sättet du är, ni är en inspiration för mig och min familj 🙂
När flyttade ni över från spjälsäng till större säng?
Stor kram!