Det är inte lätt att möta en tre årings starka vilja. I morse kändes allt hopplöst, det var bara bråk innan vi kom ut ut stugan.
Det är stor skillnad på att resa till värmen vs vinterland med barn. Vid poolen är allting enkelt medan det är riktigt svettigt att få på 100 lager med kläder, prova ut rätt storlek på pjäxor och liknande. Däremot känner vi oss långt ifrån ensamma. I backen både ser och hör man gnabben mellan barn/föräldrar eller mellan föräldrar. Och det kändes skönt att se att vi inte var ensamma
Jag andades 10 djupa andetag och försökte tänka positivt. När Leonore väl kom upp på skidorna så vände ALLT. Hon tjicknade av skratt och mitt och Hugos hjärta smälte, som alltid. Deras härliga skratt gör så att de svettiga situationerna som att sätta på hundra lager med kläder värda. Hos Molly finns det en enorm glädje i skidåkning och vi hoppas att Leonore kommer att dela den om ett par år men jag biter ihop för Mollys skull. För att hon ska få åka med för backarna⛷
Vi får göra det här med fjällen resa på barnens villkor. Efter skidskolan delade vi upp oss, Hugo och Molly åkte upp i liftarna medan Leonore behövde äta lunch. Vi hittade ett lekrum och fortsatte sen med att åka pulka. Pulkan blev dagens höjdpunkt för mig och Leonore, gud vad vi skrattade. Det behövdes efter att ha känt hopplösheten på förmiddagen!
Fram mot eftermiddagen träffades alla igen, men jag och Leonore gick upp till stugan lite tidigare. Det blir bättre så, och så får jag och Hugo ta igen tiden ikväll?
Påväg till frukosten
Först ville Leonore inte vara med på skidskolan. Hon satt i mitt knä och laddade, efter en stund ville hon testa
Har en känsla av att det inte kommer bli mycket skidåkning för min del?
Deras glädje blir verkligen ens egna också?
Den här loppan bara gasar och kör, det är verkligen fina och många backar här hon kommer att upptäcka! 
Molly är inte rädd för att göra illa sig. Det är en av hennes styrkor. Inga vurpor skrämmer henne, hon reser sig upp och fortsätter 
Vi bor i Umeå, har stuga i fjällen och alltid åkt skidor och kört mkt skoter… Vår dotter nyss 6 år fyllda är såååå rädd för att ramla och det här med att lära henne åka utför känns hopplöst, haha! Skotern är hon rädd för, den låter för högt…Hon vill åka skidor inte fast vill ändå, men skriker o gråter så snabbt hon tappar minsta balans! Nu hoppas vi att skidskola hjälper, för oss blir hon bara sur på, haha! Sonen 3,5 år ska få testa första gången nu och han är mer som er molly, inte rädd, tror det är det som behövs vid sånna här aktiviteter :).
Heja Molly och Leonore!
Kämpa på! När jag var liten var jag hemsk att ha o göra med i backen, det tog LÅNG tid innan jag uppskattade skidåkning, men vi åkte iväg varje år ändå. Många gånger till Åre med nattåg från Skåne (tänk all packning, plus två barn). Det sjukaste måste ändå vara att mamma och pappa (mest mamma) fixat med middagar till ALLA kvällar utom en (då åt vi på restaurang). Alltså de tog med sig fryst mat i frysväskor för att spara pengar. Är så imponerad av mina föräldrar som la ner så mycket tid och kärlek i våra skidresor, är evigt tacksam för att jag kan och är duktig på skidor idag. Det är en fantastisk sak att kunna nu i vuxen ålder! Kram om er <3
Hej. Ett tips för Hugo. När man åker lift med barnen testa att ha barnens ben på varsitt sida av en av hans ben. Jag tycker det är lättare ?. Finns inget bättre än att åka skidor med sina barn ❤️❤️❤️
Mina är EXAKT likadana! En liten trotsig treåring och världens modigaste sexåring. Sexåringen klarade röda backar utan problem första året vi åkte (förra)! Den lilla tjurar innan vi fått på pjäxorna. Och detta året ska hon testa skidskola. Lycka till…
Varifrån kommer era jackor? 🙂