Kl 05:30 släpper vi poddavsnitt nummer tre. Avsnittet handlar om:
”I veckans avsnitt berättar Paula och Hugo hur de förhåller sig till socker och vad de har för regler gällande barnens och sin egen sockerkonsumtion. Paret ger också tips på vad man kan ge barn istället för godis, och hur de tänker att helgens sockerfria påskägg ska se ut. Paula har oxå en livsviktigt tävling och Hugo ger Paula en varm kärleksförklaring!”
Vad har du för tankar om socker? Jag har lite panik över att påsken närmar sig, för jag vet att både vuxna och barn blir bombarderade med socker. Inför avsnitt nummer fyra tänker vi om kring temat, Både jag och Hugo har behov av att prata om det hemska som hände i fredags. Vi försöker i detta nu få tag på en barnpsykolog som vi kan intervjua. Det känns viktigt att prata om detta med barnen, men vi vet inte hur. Från vilken ålder ska man samtala kring detta? Vi letar vidare och hoppas att vi kan komma i kontakt med en barnpsykolog innan påsken tar an!
Hej paula! Jag tycker inte att barnen behöver få reda på de än. De är för små. Prata med varandra. Då får ni ur er de.
Sorg är inget man vill att sina små barn ska få känna, min dotter är lika gammal som din o 23 februari dog min pappa o barnens morfar, vi har samma kontakt som du har till din mamma. De hade vi till min pappa :'(
Min dotter vet och vi pratar om de på hennes villkor(hon frågar mycket vart han är i himlen, om han ser henne, varför de inte kan leka kurragömma. Men också vinkar hon varje dag o ropar hej till himlen) men när hon kommer fram o säger bär mig jag har ont i magen. Magen är så ledsen. Morfar kan fira min födelsedag i himlen med alla änglar. Då brister mamma hjärtat. Jag ska göra allt i min makt för att skydda dom mot sorg tills de är stora nog o förstå. Vi förlorade vår son olle i magen i månad 6, de va 2015, vi berättade inget då hon bara va 1,5 år. Men när hon blir större ska vi berätta. Så man väljer lite av den sorgen man ger sin barn. Vi sa att något hemskt hade hänt i sthlm men sen avrundade vi de där. De är på tok för små! Tack för en fin blogg, hit in går jag när jag vill glömma allt som hänt mig de senaste månaderna! Tack
På TV4 hade de en barnpsykolog, minns inte vad hon heter. Hon sa att med barn i förskoleåldern behöver man inte prata om detta med. Endast de frågor som kommer från de själva. Tror också man kan göra mer skada än nytta för så små barn.
Om man överhuvud taget ska prata med barnen beror väl på deras ålder. Personligen kan jag tycka att under 5 år är för tidigt. Är det så att barnet hör eller läser att något har hänt och har frågor ska man absolut prata med dem. Och då har ju oftast tidningar pratat med experter som kommet med råd.
Vi ger vår 4 åringen inget godis men hon får glass o har ätit chips några ggr. På kördag har hön 4 årskalas o då har vi lovat henne att hon ska få äta lite godis. Äter vi ute fåe hon vatten eller mjölk. Men hon blir mer medveten nu o hennes äldre kusiner äter godis o då vill hon smaka men allt har sin tid o vi anser att vi kan börja med lördagsgodis snart.
Bris har massa tips på sin hemsida, kolla där.
Pratar ni ett helt avsnitt om socker??
Go kväll!
Fint tänkt av er men utifrån min kunskap om barns psykiska utveckling så är nog era för små för det, för att kunna förstå och ta in. Möjligtvis att ni kan få råd av en barnpsykolog om hur man som förälder generellt kan prata med barn om olika svåra situationer utifrån barnets ålder.
Barn pratar ju helst med dem som står de närmast (om det inte är så att barnet behöver bearbeta ett trauma eller något exceptionellt svårt som en barnpsykolog har kompetens kring såklart).
Lycka till!
Hej Paula!
Jag personligen tycker inte att man ska prata med barn som är i dina barns ålder om de, det är svårt för dom att förstå oxh de skapar nog mer oro än nytta för dom.