Nu har jag varit mamma i några veckor och har noterat några förändringar som jag sammanställt i punktform:
- Som mamma lär man sig att uppskatta det lilla i vardagen och livet. Jag njuter av att stå i duschen själv utan att stå och kasta ett getöga på Molly när hon ligger inne i badrummet i en babysitter. Det är så mysigt att få ligga och skeda med Hugo i soffan när lilla grodan lagt sig för natten. All min vakna tid går till Molly just nu, jag anpassar mig helt till henne och försöker vara henne till lags så mycket jag kan. Då är det så skönt att få känna mig som bara mig mellan varven och dom tillfällena hittar jag bland annat i duschen eller någon timme på kvällen när hon sover.
- Jag har hittat en ny fristad och det är bilen. Jag blir så lugn och avslappnad av att köra bil. Det spelar ingen roll om Molly är med i bilen eller om jag är själv. I bilen kopplar jag av och varvar ner genom att sjunga med till radion.
- Mollys behov kommer före mina. Idag hann jag inte äta frukost för att Molly fick ett frispel och jag ville bara komma ut så att hon kunde somna i vagnen och få ro. När vi väl kom hem så skulle jag precis börja käka men då vakande Molly för att hon också var hungrig. Det tog ca en timme innan jag kunde äta själv och då var klockan över tre. Det var bara ett exempel på att Molly kommer i första hand här hemma.
-
Det finns inte att jag shoppar till mig själv längre. Så fort jag har chansen handlar jag nya kläder till Molly. Första månaden som mammaledig har jag även märkt att jag inte alls bränner lika mycket pengar!
- Det är helt sinnessjukt hur mycket kärlek man kan känna för en annan på så kort tid. Jag kände redan en massa kärlek till mitt barn under graviditeten men det är ingenting jämnförelse med hur det faktiskt känns nu när hon finns. Jag älskar Molly mer än något annat och hon kommer alltid att vara min nummer ett.
- Var beredd på att bebisen ständigt vill vara nära dig i början. Molly är nu en månad och är mitt inne i en tillväxtperiod vilket gör att hon helst ligger på bröstet om hon själv får välja.
- Ta det inte för hårt om amningen inte funkar för dig. Det är viktigare att du känner att du bundar med ditt barn än att bråka med en dum amning. Ge det ett försök om du nu vill det, det är riktigt tufft i början när man inte vet vad man ska göra och det gör ont när bebisen suger fel och man får sugblåsor på bröstvårtorna. Men du är precis en lika grym mamma om du väljer att ge ersättning!!! Jag förutspåkar att det är upp till varje mamma att själv välja vad som funkar för en och att man ska skita i alla andras åsikter!
Mina fina inatt
Hej Paula!
jag hittade din blogg idag och har bara suttit och sträckläst hela kvällen! har inte kommit igenom den än, men fortsätter på sidan 50 imorgon 😉
Jag vet inte varför jag fastnade här egentligen, eftersom jag inte är nära en graviditet själv, men den var så mysig att läsa och du verkar vara en sådan härlig tjej som man liksom önskade att man kände själv!
jag önskar dig och hugo all lycka med lilla Molly, och jag e säker på att jag kommer ha nytta av vad jag läst här när det blir min tur att bli gravid i framtiden!
många kramar!
Du verkar vara en riktigt toppen morsa. Du och Hugo verkar vara toppen föräldrar! Sen har ni nog världens sötaste dotter, man vill typ äta upp Molly-Elise.
Sofia skrev ”när du bär Molly, är du aldrig rädd för att tappa henne?”.
Förstår vad du menar. Jag var likadan innan jag hade barn. Kunde knappt hålla i en bebis. Jag visste inte riktigt hur man skulle hålla och det hela kändes läskigt. Man var så rädd att man skulle göra fel och att bebisens nacke skulle flyga och fara eller att man skulle hålla för hårt. Har själv fått frågan av min killes kompis, hur man vågar hålla en bebis. Jag kan bara säga så här: det är en helt annan sak när man har fått barn själv och håller sin egen bebis. Det är inte ett dugg läskigt och man är trygg och man är inte rädd att tappa bebisen 🙂
Tänk vad skönt det skulle vara om mammor slutade dömma andra mammor.
Men jag vill ändå lägga in en blänkare till din kommentar alexandra. Om alla som inte kan amma ordentligt de första dygnen skulle ge ersättning så är det nog inte många som skulle amma överhuvudtaget. Mig veterligen är det väldigt ovanligt att få igång amningen som den ska vara, under tiden man är på BB.
Jag har haft båda mina barn sovandes i sängen när de var små. De sov så lugnt och tryggt då och det underlättade amningen. Det var sällan som barnens pappa eller jag behövde gå upp mitt i natten.
Du verkar ha landat fint i föräldraskapet, Paula!
kram/
Fina Frun
Jag tänkte på det här du skrev med att Molly vill vara nära hela tiden. Har du funderat på att skaffa en bärsjal. Det kan vara jätteskönt för er båda. Molly får närheten hon kräver och du kan ha henne på kroppen och samtidigt ha händerna fria. Vissa bärsjalar idag ser ju knappt ut som en sjal utan är mer som en slags mjuk omlott tröja.
Emilia: Jag skulle ALDRIG ha bebis i sängen… Nu har vi snart samsovit i 2 månader, han har valt det. Han har också valt att somna för natten vid 18:00 vilket gör att det här med bortbjudningar går bort just nu. Kanske kan gå på middagar senare i livet 🙂 Han bestämmer också när vi ska vakna, kliva upp, när jag får duscha, gå på toaletten och när jag ska få en paus (alltså när han ska somna på dagen en stund) – han bestämmer också hur lång min paus blir 😛 4 månader på onsdag…
Sådana är dom våra små chefer. Om man nu inte vill misshandla sitt barn till apatiskt beteende med Wahlgrenmetoder eller andra metoder som går ut på att ignorera sina barns signaler 🙂
Hej! Bra skrivet! Känner igen mig! Har en son på 4 månader! Försökte amma han på BB men gick inte! Satt med han i 24 timmar i sträck o dagen efter märkte jag att han var som en degklump. Han fick inte i sig av min mjölk o då fick han ersättning! Alla gör som dom själva vill med amning men det viktigaste är väl ändå att bebisen får mat! Gör det som passar eran familj!
Jag tror också mer på att det är Molly som har valt det x) både med tanke på att Paula typ skrivit det & med tanke på att Paula klart & tydligt flera gånger innan förlossningen skrev att hon INTE ville ha sitt barn i sängen utan det var hennes och Hugos ”privata egna utrymme” 🙂
Emilia, jag kan inte svara för Paula eller Molly men jag kan svara generellt och det är oftast inget man väljer. Det är bebisen som bestämmer det helt enkelt. 🙂
Känner igen mig på varje punkt du har skrivit! Jag valde att bara amma i en månad och det är helt sjukt vad mycket påhopp man får. Enligt vissa är man tydligen en sämre mamma bara för att man inte ammar sitt barn :S Måste tillägga att du & Hugo har en otroligt söt dotter & verkar vara jätte bra föräldrar till lilla Molly 🙂
tänk på att du nu får skriva in i boken hur mycket hon väger vid 1 månad! tänkte på att du sa hur kul d var att skriva in i den boken 😀
Molly är verkligen supersöööt!
Jag tycker du verkar göra ett fantastiskt jobb med din dotter, att vara mamma kan vara påfrestande speciellt då man inte får sova så mycket…haha ;D men det är ingenting jämfört med glädjen som barnen ger en. Jag har själv en dotter, hon fyller 3 i september. Var 20 när jag fick henne och väntar nu mitt andra barn, är gravid i vecka 21 och det är fullt ös i bebis magen!
Jag gick sista gymnasiet när jag fick veta att vi väntade barn och tyvärr så höll det inte mellan mig och hennes pappa men vi är goda vänner idag och gör allt för att våran gemensamma dotter ska ha det så bra som möjligt! Lycka till och grattis till din dotter! Hon är ju så fruktansvärt söt 🙂 kramar :D!
Hej Paula, när du bär Molly, är du aldrig rädd för att tappa henne? 🙂 är livrädd för det varje gång jag håller i ett barn haha, kram! 🙂
Känner igen mycket av det du skriver 🙂
Håller med helt och hållet om amningen, alla ska få bestämma själva och man är inte en sämre mamma för att man väljer att inte amma. Med min son så funkade det bara inte. Jag kämpade i flera veckor och kände mig sämst i världen när jag gav upp och inte pallade mera! Nästa son kommer i augusti och då kommer jag göra ett tappert försök igen, men om det inte funkar så är det faktiskt helt OKEJ 🙂
Du är en så jäkla klok och bra människa! Så härligt att läsa din blogg och att du går din egen väg.
Känner för övrigt igen mig i de flesta punkter du skrev. 🙂 Kram!
Hur kommer det sig att ni valt att molly ska sova i er säng och inte i en egen? Tycker inte det är nåt fel med det utan bara undrar 🙂 När kommer hon börja sova i egen säng?
Gillar don blogg jätytemycket! man blir så glad av att läsa den 🙂
KRAM